Stämmer bilden som tecknas upp runt misshandeln i Nordmaling kommer det troligtvis att få konsekvenser. Vi i närområdet är nog alla mycket skärrade.

Det är en ung fritidspolitiker. En kvinna. Vi har stora svårigheter att få in unga, och framförallt, unga kvinnor i det lokalpolitiska arbetet.

När svåra beslut ska fattas kan det bli många känslor. Politiska beslut som direkt påverkar ens vardag måste man vara varsam med. Man måste informera. Man måste lyssna. Man måste ge viss tid för reflektion. Om sådana beslut fattas trots stora protester från berörda blir detta än mer viktigt. Detta var jag med och skrev om i en debattartikel i samband med diskussionerna kring skolnedläggningar i Vännäs.

Det finns mycket att arbeta med och fokus behövs på hur vi i lokalpolitiken arbetar med medborgardialog. Samtidigt är det kommunala arbetet, och dess politiska del, mycket omfattande. Mycket står på spel, och vissa saker går snabbt. Att få ihop detta kräver en tydlig, stark och stabil ledning. Såväl i stöttningen från tjänstemannasidan som hos de politiska företrädarna. Det finns en risk att svårigheterna accentueras av de inblandade. Som ofta är få. Som ofta suttit länge. Som ofta är män i beaktansvärd ålder. Som genom åren ”vet” det mesta om dessa komplicerade strukturer och processer.

Att komma in i dessa sammanhang, att få sig en egen plats, och att hitta ett handlingsutrymme är inte alltid lätt. Ändå är det ett förtvivlat behov av fler personer, nya personer, och av yngre personer.

Händelsen i Nordmaling kan avskräcka många. Hur kul är det att fatta beslut som gör barnfamiljer ledsna? Som ger äldre en rädsla för att bli osäkra och otrygga? Men hur ska mindre kommuner klara ut ekvationen att få budget i balans (som faktiskt är överordnat det mesta annat i kommunal politik…)

Ola Nordebo slår i sin senaste krönika huvudet på spiken angående flera av dessa frågor, ett par citat:

”Många slutar. På grund av hot. På grund av tidsbrist. I en frustrerande känsla av maktlöshet när beslut fattas på andra håll än där de formellt hör hemma. Och i olust inför alla hårda reaktioner som bubblar upp ur det orättvisa politikerföraktet, och i en samhällsdebatt där inflytelserika röster lyfter fram hat mot andra och elakhet mot oliktänkande som ett fint ideal.”

”Av allt som underminerar fritidspolitiken, och därmed demokratin, är hoten mot politikerna – ofta i samband med svåra beslutsärenden – det allra mest allvarliga och otäcka. Det är de bortglömda attackerna, riktade mot dem som tar på sig ansvar, och avskräckande för dem som funderat på att göra det.”

”Och när det gäller fritidspolitikerna upprepar jag gärna vad jag skrev häromveckan: ”Sluta inte ställa kritiska frågor. Håll inte inne med invändningar. Men någon gång emellanåt kan det vara på plats att även klappa dem på axeln, eller ge dem en kram, och säga tack för att de orkar och vågar fortsätta bära upp det otacksamma, smuliga, nedslitande men demokratiskt livsviktiga beslutsansvaret. Vardagsdemokratins snålt behandlade hjältar förtjänar mer uppskattning än de får, det blir färre och färre som kan tänka sig att ta vid när de slutar, och det är dåliga nyheter.”

När en skola läggs ned eller något annat starkt påverkar personers vardag finns ofta ett enormt engagemang. Att detta engagemang inte verkar kunna kanaliseras till verkligt inflytande och påverkan i den lokala politiken är ett stort problem och i förlängningen ett demokratiproblem. Hur ska vi lösa detta? Kanske är medborgardialog ett bidrag, men allt kan inte lösas den vägen även om många förbättringar verkligen behövs.

Demokratin ska vi vara rädda om. Därför är det mycket anmärkningsvärt att Lennart Holmlund uttalar att ”demokratin i Nordmaling finns inte”. Det är att grovt slarva med språket, och anstår inte ett kommunalråd. Den bestörtning som dådet väckt i Nordmaling vittnar självklart om hur demokratin i Nordmaling står upp för demokratins ideal.