Idag har vi storstädat.

Vardagsrummet badar i solljus.

Det är så varmt att vi haft ett fönster öppet.

Våren är på väg!

Jag hoppas innerligt att vi slipper mer snö nu. Ska tydligen vara plusgrader till veckan, det tycker jag låter alldeles suveränt!

Det ringde just. Så här lät det:

Jag: Naima

Den andra: Hej, har du David där?

Jag: Näee…

Den andra: Jasså, har jag ringt fel?

Jag: Ja, här bor det ingen som heter David.

Den andra: Jaha, stackars dig, haha!

Jag: Haha, jaa…

Den andra: Då får jag leta reda på ett bättre telefonnummer då, ha en trevlig kväll!

Jag: Detsamma!

Vad roligt med en felringare som liksom ändå gör samtalet till ett samtal. Han var så himla glad så att nu blev jag så himla glad och det känns som att det kommer bli just det han önskade mig, en trevlig kväll.

Tänk om det ringde okända lite nu och då och önskade trevlig kväll, god morgon eller god natt! Vad roligt! Jag tror jag ska börja random-ringa folk och sprida lite glädje!

Tack du, vem du nu är, för ett trevligt samtal!

I morse klev jag upp 05.30 för att åka  på jobbet! Ja, faktiskt så kändes det riktigt skönt. Jag har inte jobbat sedan i onsdags då den omtalade olyckan inträffade.

Det var nästan som lite semester att komma hemifrån, från all medicinering, piggelin-glass (pippelin, som Tristan så sött säger), salvor och en sjuk tvåårings raseriutbrott.

I morgon kommer min fina Matilda hem från Oslo! På onsdag ska hon och Ås komma hem till mig och äta lunch. Det ser jag verkligen fram emot!

Nu är jag så trött att ögonen går i kors, dags att krypa till sängs. Har varit väldigt tröttsamma dagar och sömnlösa nätter på sistone…

Jag föddes med blåsljud på hjärtat och blev opererad ett par gånger när jag var barn. Efter att jag själv fått en liten har jag ibland tänkt på mina föräldrar, hur dom upplevde tiden med  ett barn på sjukhus, på op-bordet och tiden efteråt. Jag har hoppats att jag själv aldrig skulle behöva uppleva det.

Men så i onsdags ringde dom från förskolan och sa att min son ramlat illa och bitit sig i tungan. Med hjärtat i halsgropen körde jag dit. Min sambo var redan där när jag kom fram. Stackars liten, det hade verkligen tagit illa!

Vi skyndade till akuten där det redan var ordnat att vi skulle få träffa en käkkirurg. Vi blev inlagda och senare på kvällen bar det av upp på operation. Det värsta med hela den här mardrömmen var att se när de sövde ner vår lilla älskling. Han såg så rädd ut och skrek och grät av full hals. Sen somnade han in.

Vi fick vänta i ett litet väntrum utanför. Vilken evighetsväntan!

Till slut kom de två kirurgerna äntligen ut till oss. Och dom såg så glada och nöjda ut! Dom berättade att dom sytt ihop tungan jättefint (vilket jag var nervös över eftersom han bitit rakt igenom, så tungan var delad på mitten) och att en tand var borta redan från början och tre andra fick de plocka ut för dom satt så löst.

Dagen efter operationen fick vi åka hem med vår tandlöse lille kille och en hel påse medicin. Men vilken hjälte han varit! Hur duktig som helst! Han är medtagen och lite ledsen, men han pratar, äter, dricker och busar emellan åt.

Nu återstår bara att se om hans tänder är hela, dom tänder som ska komma ut när han är sådär sex, sju år.

Det har inte hänt något spännande direkt så jag tänkte passa på att skriva lite om min lilla gobit!

Han kan så mycket. När jag tänker efter så kan han nästan allt! I ett par dagar har han hjälpt sin pappa Henrik att spackla väggarna i kontoret. Gissa om han är gullig i Henriks målartröja som hänger ner till fotknölarna likt en stor kaftan. Han spacklar så fint och ordentligt, han har t.o.m. spacklat igen eluttaget!

Jag försöker njuta så mycket det bara går av att han pussas väldigt mycket just nu. Det är kul, tycker han. Och jag med såklart! Puss på armen. Puss på kinden. Puss på näsan. Puss på munnen. Jag tror det är för att han är stolt över att han vet vad de olika kroppsdelarna heter.

Idag när jag skulle hämta honom på dagis hittade jag honom i rörelserummet. Stereon stod i ett hörn och spelade en rolig sång om djungeldjur. Bland alla barnen lyste en liten elefant lite extra där han dansade runt, med ena handen på näsan och den andra hängandes som en snabel. Han var så lycklig!

En dag här i veckan ringde en väldigt trevlig VK-reporter till mig och gav mig en spark där bak. Han tyckte nämligen att jag skulle ta upp mitt bloggande igen, bara för jag bor i Sävar. Tydligen ska det bli en egen liten grupp av oss Sävar-bloggare. Det blir fint!

Idag tog jag med min lilla mamma till Strömpilen för att leta ny dammsugare. Shit, vad dammsugare blivit dyra! Jag hittade en som jag blev hett förälskad i, som bara hade en liten skavank, prislappen…. 2 000 kr! Kanske är det ett rätt bra pris på en bra dammsugare, men jag blev snål. Nu har jag en fin röd liten sak här hemma som fungerar jättebra. Den kostade blyga 1 200 kr.

Nu ser jag fram emot kommande vecka då jag ska försöka blogga då och då, fattig men med ett rent hus.

Min son har blivit storkille.

Han fick en ny säng idag, en storkille-säng. Nu ligger han där uppe och sover så gott i sitt eget rum i sin nya säng. Vi har haft honom i våran säng ända sen han började kunna klättra ur spjälsängen. Han verkar helnöjd med att sova som en stor pojke, och vi är supernöjda!

Den största händelsen idag var inte sängen, utan pottan!

Jag märkte hur han stod i ett hörn och klämde. Då skyndade jag mig att sätta honom på pottan. Han satt där ett bra tag, sen ställde han sig upp, tittade ner i pottan med jätteögon och sa: Mamma, baaajs!

Han är bara för söt!

I söndags åkte vi till syster och hennes sambos stuga på Höga kusten. Det är ju så mysigt och fint där!

På tisdagen fyllde syster år och vilket kalas det blev! Ja, faktiskt hade vi som kalas hela tiden. Från att vi kom på söndag tills vi åkte hem igår.

Jättegod mat, kakor, bullar, tårta, godis, litervis med kaffe och annat gott. Jag känner mig helt fyrkantig!

Extra trevligt var det att träffa hela familjen, det är inte så ofta vi samlas sådär allihopa. Nu ser jag fram emot att syster och hennes kille kommer och hälsar på hos oss. Imorgon kommer dom!

Idag ska vi åka till mina svärföräldrars stuga. Sen ska vi allihopa åka till ett ställe som heter andra varvet där jag aldrig varit förr. Loppis och sånt, det gillar jag!

Innan jag gick på semester var jag alldeles full av lycka och förväntningar. Jag tänkte på hur mysigt det skulle bli att få vara hemma med min urgulliga son och bada och sola och utflykt och allt möjligt.

Det har varit helt värdelöst väder. Värdelöst!

Den urgulliga sonen har varit inte alls så urgullig. Han har sparkat, slagit, bitit och klöst mig. Dessutom har han kommit på att det är fruktansvärt roligt att testa gränser och se hur långt han kan gå med sina dumheter. T.ex. spotta saft på glasdörrarna och tv:n. Och han garvar när man säger åt honom!

Jag berättade just för min kära syster i telefonen hur hemsk han är, och att jag undrar hur det kommer sig att dom kunde spela in filmen Omen innan min son ens hade kommit till världen?

Jag vet. Alla barn har sina omen-perioder och vi älskar dom ändå, det ska bli bättre väder nästa vecka och då har min sambo också semester vilket underlättar.

Det är i alla fall en himla tur att jag har så pass töjbara nerver!

Att sova är inte alltid så lätt som det låter…

När värmen kom smällde vi upp myggfönstret i sovrummet. Det blev väldigt svalt och skönt.

Tills myggorna hitade en väg in. Då blev det helt omöjligt att sova, det surrade och sved och kliade hela natten!

Bort med myggfönstret.
Jätteskönt att sova utan en hel myggsvärm i sovrummet.
Men värmen, jag döööör!
Så då gick det ändå inte att få sig en god natts sömn.

Nu äntligen har det blivit svalare ute, och likaså i mitt sovrum.
Inatt ska jag sova så gott så gott!