Debatten om politiserade museer

Kulturarvsfrågorna är en prioriterad fråga för kulturdepartementet, och något man arbetar intensivt med. Den huvudsakliga inriktningen är, mycket kortfattat, att skapa en inkluderande kulturarvspolitik fast förankrad i vetenskap och med respekt för professionens självständighet. Armlängds avstånd mellan politik och kulturinstitutioner är en bärande tanke.

Den senaste tiden har det pågått en debatt om museer och kulturarv i vilken demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke  utmålas som en motståndare till den fria kulturen, och t.o.m. som ett hot mot demokratin.

Tonläget i debatten är uppskruvat, och missförstånd och ryktesspridning florerar. Några av huvuddragen i den kritik kulturministern och departementet möter är att museer används för att uppfostra besökare att stötta politiken vilket, av departementets kritiker, anses förta fokus och respekt från de kulturer och föremål som finns på museerna runt om i landet.

Det uppdrag som regeringen givit åt Statens museer för världskultur är detta:

Statens museer för världskultur har till uppgift att visa och levandegöra världens kulturer, särskilt kulturer med ursprung utanför Sverige. Myndigheten ska ta fram ett underlag som tydliggör vad som kan rymmas inom uppgiften avseende världens kulturer.

Utifrån detta har nu myndigheten lämnat en rapport där det beskrivs hur myndigheten ser på sitt uppdrag- en beskrivning som ligger mycket långt bort från de anklagelser som format de senaste veckornas debatt.