Höjda lärarlöner vinner i längden

Miljöpartiet var 2011 det första partiet att kräva att staten skulle föra till pengar för att kunna höja lärarlönerna. Lärarlönerna har halkat efter under alldeles för lång tid och kommunerna kommer inte klara att vända det själva. Tvärtom, när lönerna halkat efter och arbetsmiljön försämrats så har lärarbristen ökat. Det innebär att kommunernas lönemedel går till att konkurrera om lärare, vilket innebär att lönerna stiger när lärare byter arbetsgivare medan erfarenhet och kontinuitet inte värderas.

Mellan 2006 och 2011 lämnade var fjärde lärare yrket av andra skäl än pension. Regeringen investerar i att förbättra arbetsmiljön och höja lärarlöner. När vi bildade regering avsatte vi 3 miljarder i en extraordinär satsning för höjda lärarlöner. För Miljöpartiet har det varit viktigt att staten gör den här satsningen och att den värderar erfarenhet i yrket.

Systemet för Lärarlönelyftet har tagits fram tillsammans med fack och arbetsgivare. Det finns fyra framtagna kriterier och den lärare som får del av lönelyftet ska ha legitimation och ha uppfyllt minst ett av kriterierna. Kriterierna är alltså framtagna av fack och arbetsgivare och handlar om sådant som erfarna lärare i alla tider tagit ansvar för men tidigare inte värderats för, som att leda lärande i kollegiet, ha en avancerad utbildning utöver lärarutbildningen som t ex speciallärare, handleda yngre kollegor eller tar sig an de svåraste undervisningssituationerna.

Statens pengar räcker till många. Tillsammans med karriärtjänsterna kommer ca 70 000 av de 100 000 legitimerade lärarna i grund- och gymnasieskolan att få del av ett statligt lönelyft. På många skolor finns det fler lärare som uppfyller minst ett av kriterierna än vad statens satsning räcker till. Då är det huvudmannens ansvar att ge rektor verktyg att hantera satsningen på ett gott sätt. I en del kommuner (till exempel rödgröna Botkyrka) används Lärarlönelyftet för att tillsammans med satsningar ur välfärdsmiljarderna till kommunerna höja alla legitimerade lärares löner. Andra kommuner har använt sig av tydliga och transparenta system för vilka lärare som får del av Lärarlönelyftet först, till exempel baserat på tjänsteår.

Men i vissa kommuner görs implementeringen på ett sätt som inte ligger i linje med syftet med satsningen. Regeringen tar inte över ansvaret för lönebildningen från arbetsgivarna. Den statliga investeringen är ett tillskott till den lokala lönebildningen, men ansvaret att säkerställa att ingen lärare är felavlönad är slutligen arbetsgivarens. Om vi ska möta lärarbristen måste stat och kommun jobba ihop. De tre årliga statliga miljarderna är en viktig del av det, men det behövs också lokalt ansvarstagande.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.