Naturbilder..gammal körväg

Finns det något mer rogivande än att sakta gå fram på en gammal körväg i vårtid. Och till all lycka kommer lavskrikan fram när kafferasten börjar.  Termoskaffe, eftersom vi inte vågar elda i skogen, smörgås och kaffeost. Lavskrika är alldeles fel namn på den fina fågeln tycker jag. Den har ett så fint mjukt läte när den kommer nära för att få en bit av min smörgås.

Hur kan den ha behållit samma beteende som den hade för 75 – 100 år sedan när det var rast för skogshuggarna. Det har man ju hört berättas om att när de skulle ha matrast vid elden då kom lavskrikan fram och tiggde mat. De var vana att få en korvbit eller en halv bulle. De brukade bli väldigt tama. De är orädda även när de kommer till fågelbordet på vintern.

Den här vintern har vi haft en lavskrika som var utan stjärt. Vi vet inte vad den råkat ut för, men den klarade av att flyga i alla fall. Det var väl svårt att styra men den fick flyga mot skogen och ta fast sig i den tall den mötte. ”Stjärtlös” försvann på vårkanten, den hade varit synlig hos en granne så vi hoppas att den gett sig ut på friarstråt. Den börjar häckningen tidigt. Börjar bygga bo redan i mars och lägger ägg i mitten av april.

Jag skall sätta in mer bilder på lavskrikan när de gästat oss vid fågelbordet i ett annat inlägg.