Naturbilder .. mera från Storvindeln

Av , , 2 kommentarer 14

 

Storvindeln liknas vid en fjord i Länsstyrelsens broschyr. 4 mil  lång och ca 3,1 km vid det bredaste stället. 36 m djup.

 

 

Här är Storvindelns västra strand vid kyrkplatsen Gillesnuole. Den här platsen vibrerar nästan av historia. Här har många stigit iland genom tiderna. Här har hållits bröllop, dop och begravningar sedan 1600-talet. Här har båtar lämnats för vidare färd mot Ammarnäs och andra byar uppöver. Här har lättare båtar dragits förbi forsen för fortsatt rodd till nästa fors. Här har funnits ett samiskt höst och vårviste med kåtor och bodar.

Den första vägen till Ammarnäs som blev farbar med bil blev klar 1924 från Gillesnuole till Ammarnäs. Då fanns ingen väg till Sorsele så Storvindeln var farleden som då nyttjades med båtar på sommaren och med hästar och renar på vintern. Man försökte ploga en vinterväg från Sorsele till Gillesnuole, med skiftande resultat.

 

 

Byn Gillesnuole ligger en bit nedanför kyrkplatsen och en bit från älven. Här har det bott folk länge. Här en av Gillesnuolegårdarna, den tillhörde en gång i tiden den beläste och duktige Jonas Öhman med fru Anna.

Jonas Öhman med sin son Alf när de var på en resa till Stockholm i ett tingsärende. Jonas var bygdens advokat.

Foto i privat ägo, fått av Jonas Öhman. Foto 20/4 1935 kl 2 e.m. vid Centralstation i Stockholm står det på baksidan och hans namnteckning

 

Nästa gård vid Storvindeln ….Vika

Här får vi en skymt av Vika. Där föddes den i trakten berömda Sara-Lovisa som i vuxen ålder flyttade med man till Varoive ca 1 mil in i väglöst land. Där bodde de första sommaren utan hus. Så småningom byggde de upp ett litet jordbruk och en stor familj. 14 barn blev födda i Varoive. Det är helt otroligt att de kunde överleva där på vad naturen och det lilla jordbruket gav.

Det fanns Abborre och gädda i sjön men potatisen växte inte så bra. August var nog en duktig jägare har jag hört berättas. Han gillrade ripor bland annat. Varje gång som Sara-Lovisa skulle föda barn så kom hennes mor gående eller på skidor från Vika för att hjälpa till. Det var bara när det sista barnet skulle födas som hon inte orkade ta sig dit.

När maken August var 59 år var han tvungen att ta sig hela vägen till Umeå för att få vård. Han hade svåra magplågor. Det sägs att han gick hela vägen dit, en sträcka på 30 mil. Det är väl troligt att han fick skjutsa med någon hästskjuts bitvis.

Han kom fram till Umeå en kväll när det blivit mörkt. Det enda stället där det var ljust var i Västerbotten kurirens lokal, så där gick han in och berättade sin historia. Där fick han hjälp och blev också intervjuad. Det skrevs en artikel i tidningen om honom. Året var 1921. Det skulle vara intressant att få se den artikeln. När August var hos läkaren fick han beskedet att han hade cancer i magen och att det inte gick att göra något. Det var bara att gå hem igen de 30 milen.

August tog sig hem igen på något vis, men levde inte så länge efter det. Hans äldsta barn snickrade ihop en kista och bar den till Vika. Därifrån fick de ta båten till Gillesnuole kyrkplats. De fick låna en cykel som de ställde kistan på för vidare färd till Ammarnäs. Där alldeles innanför grinden mot potatisbacken ligger August och Sara- Lovisa begravda.

 

Sara-Lovisa och August Johansson Varoive.

Foto: Robert Lundgren / Västerbottens museum

 

Del av den betydelsefulla byn Häggås på södra sidan just där Storvindeln börjar breda ut sig. Den var en knutpunkt för båttrafik och postgång i forna tider. Gården vi ser på bilden tillhörde Hanna och Karl-Fredrik Grundström, en av Karl Berns söner. Hanna var dotter till Anna och Jonas Öman i Gillesnuole.

Längre västerut i byn bodde fotografen och postföreståndaren Robert Lundgren. Hans oersättliga fotosamling på ca 3000 bilder från glasplåtar finns på Västerbottens museum. Robert var en otroligt duktig fotograf, han fotograferade folk och byggnader i dalgången under början av 1900-talet. Hur han lyckades få så många fantastiskt fina bilder med den kvaliteten med de tekniska hjälpmedel som då fanns är helt obegripligt

 

Ett självporträtt av Robert Lundgren f. 1880 d. 1950

Foto: Robert Lundgren / Västerbottens museum

 

Hemfjäll med Peruken i bakgrunden. Där bor nu ättlingar till Robert och Kristina Lundgren

 

 

Den här unika bilden är troligtvis den enda som finns på stället som kallades Karl Berns, den hörde till Häggås. Bouveng tog bilden under en studieresa i Norrland år 1935

Foto: Gustaf Adolf Bouveng / Västerbottens museum

Här bodde Karl Johan Bernhardsson f.1863 d.1944 och hans hustru Anna-Lovisa Häggström Grundström f.1861 d. 1945. Stället har senare haft olika ägare bland andra Kurt Ågren som planterade tall på all mark som Karl Bern och Anna Lovisa odlat upp. Stället är nu helt igenväxt.

 

Här är en annan oersättlig bild som Göte Haglund har tagit på Karl Bern och Anna Lovisa, ingen uppgift om året. Bilden är från förstugan på deras hus, det mindre av husen på övre bilden. I det större huset bodde sonen Linus med hustru Viktoria. De flyttade senare till Övre Sandsele.

Foto: Göte Haglund/ Västerbottens museum

 

Under tallkvisten till höger kan man ana ett båthus byggt på senare tid, där bodde Karl Bern och Anna Lovisa. Det berättas att en morgon när hon skulle ner och hämta vatten på älven så var det sju stycken vargar där.

Det finns så mycket av intressant historia att berätta om hur folk började bosätta sig omkring Storvindeln Thea Grundström från Grannäs har skrivit flera mycket intressanta häften som finns att låna och köpa på biblioteket. Jag avslutar nu med en bild ifrån Vindelberga och återkommer med mera senare någon gång.

 

Vackra Vindelberga som tidigare hette Sandviken men var tvungen att byta namn eftersom postadressen kunde blandas ihop med staden Sandviken. Bergstoppen bakom är Kyrkbergets sydtopp.

2 kommentarer

Naturbilder .. Janka

Av , , Bli först att kommentera 13

Janka badar i Jibbmokkbäcken

Jag håller på att fila på ett nytt inlägg om Storvindeln och mer om Vindelälven, det tar lite tid, kommer snart!

 

 

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. måndag 29/6

Av , , Bli först att kommentera 10

Resultat av dagens skogskoll…En hjortronkart som har hunnit bli röd och full med pollen. Det här var nog den som hunnit längst, det var några till på gång. Och bäst av allt den får regn på sig ikväll. Det har regnat i någon timme nu, precis vad bären och naturen behöver. Potatislanden vill nog också ha sig en rotblöta.

 

Lingonklockorna ringer in bärsäsongen och ett blåbär börjar få färg uppe i vänstra hörnet. Vad fort det går med allt i sommar.

 

Svartvit flugsnapparehonan gillar att vi har framme fågelhuset i sommar. Hon sitter där och spanar efter insekter

 

..hon har en hektisk tid, många ungar att mata och gubben är ute och vänstrar i granndungen.

 

Hon sitter inte stilla många sekunder…

 

men en liten stund måste hon hon ändå få till lite kroppsvård

 

Äntligen fick jag se var svanen har sitt rede. Retfullt nog har jag haft den bakom ryggen där jag suttit i mitt gömsle.

 

Här fick den påhälsning av en annan sjöfågel som simmade förbi.

 

Kvannen har just kommit fram ur vårfloden och har bildat goda knoppar..mums, rostade kvannefrön  är inte heller dumt.

 

Alfreds fina blomsteräng

 

 

Buotsoioive och Peruken är på ungefär samma ställe som sist jag visade dem.

 

Och så … vad vore dagen utan min vän Småskraken

 

 

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. söndag 28/6

Av , , Bli först att kommentera 14

Sädesärlan hade satt sig på en mjuk kvist……

 

där var det inte lätt att hålla balansen i blåsvädret.

 

Sen flög Sädesärlan ut över vågorna och försökte anfalla något i vattnet. Det visade sig vara en Mink som tagit en liten Abborre

 

Solen bländade så varken jag eller kameran såg något. Det blev en halv Mink och en Abborrfena på fotot

 

En vacker insekt på en vacker blomma.

 

Här ser man  varför den kallas snöbollsbuske. Knopparna ser ut som små snöbollar, men de tinar inte i värmen.

 

Snart kommer den underbara bärtiden…men håll ordning på väderstrecken så du inte går vilse…

 

…för då kommer polisen…..och hjälper dig.

 

2014 någon gång i juli hade en kvinna gått vilse i bärskogen i Sorsele…..

 

så då kom polishelikoptern och landade i kommunhusets rabatt. Allt slutade väl de fann henne oskadd.

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. lite av varje 27/6

Av , , Bli först att kommentera 11

Knipholk där ungarna kan hoppa direkt ut i vattnet om vårfloden håller i ett tag till

 

Naturens egen mätning av vattenståndet. Gammalt gräs och skräp har fastnat i videt på den höjd vattnet var som högst.

 

Nötväcka som hälsade på i oktober.

 

Sommaräng i Svarttjärn

 

Sommarplan

 

Småskrakehona sover på grönt vatten

 

Blåklockor på vägkanten vid Svartvika Hemfjäll

 

Vindelälvens vatten vilar sig i Storvindeln

 

Småskraken gör vågen

 

Skogstjärnen ser sval ut i sommarvärmen

 

Flygrutten till Qatar—ta höger vid Skansnäsudden

 

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. mitt sommarlov

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Från lågstadiets sagovärld var det inte många tuppsteg till min egen sagovärld i Harrudden Ammarnäs. Vi gjorde väl ungefär samma saker som Hans och Lisa.

 

Alla dagar, vardag som helgdag skulle de mindre barnen ta med sig de nymjölkade korna till skogs. Korna gick fritt på bete i skogen på den tiden.

 

Det var inte många djur man hade hand om 3 eller fyra fjällkor och något ungdjur. Småkalvarna var hemma i hagen.

 

Gamla grusvägen som gick till Ammarnäs, här Börtingtjärnbacken där vi kom med korna

 

Hit upp mot Ribovardo skulle korna. Där skulle de gå och beta under dagen och sen komma hem när de ville bli mjölkade

 

Det var gott om bete i skogen, frodigt och fint.

 

Det finns inte så många bilder av korna konstigt nog. Det här är nog Lilja skällkon.

 

De här rösena uppe på Ribovardo är gjorda någon gång i slutet av 1800-talet av en getare som hette Kondrad. Kondrads mura  kallar vi dem.

 

På hösten när korna varit ute hela sommaren och var pigga i benen hände det att de inte kom hem på kvällen. De kunde vara ända uppe på Ribovardo. Någon gång, har föräldrarna berättat, kunde de se korna uppe mot horisonten på fjället. Då var det bara för far att ge sig iväg för att leta efter dem och få med sig dem hem.

Tar med en bild på Ribovardo för att visa hur långt korna kunde ge sig iväg.

 

Att plocka blommor nere vid bäcken och springa in med dem till mamma var en trevlig sysselsättning. Hon var glad och tackade fast man kom med en bukett varje halvtimma.

 

Grisen ville gärna ha ” Almytche”…. det var vårat namn på Rallarros eller Mjölkört som den heter.

 

Den lilla bäcken var en fin lekplats, det gick att hitta på många lekar där, bland annat med hemsnickrade träbåtar.

Det var vid ett sånt tillfälle jag tappade min diamantring som jag hade köpt för 1 krona och 25 öre på Konsum. Jag hittade den aldrig, fast jag letat i  60 år.

 

Nere i viken fanns också mycket roligt att göra. Jag och mina kompisar brukade vara vid den första udden och leka bageri och affär. Om det oturades så att man bara var två så kunde man både få sälja lerkakorna till affären och sen vara kund och köpa dem.

 

Att hjälpa till på slåtter var väl inget man längtade till som liten. Räfsan fastnade ständigt på tuvor och myggen och knotten bets. Men så här i efterhand minns man ju det som rätt trevligt ändå. Särskilt mat och kafferasterna.

Den här bilden är från slåtter i Örnbo i senare tid.

 

Nej jag hade nog hellre suttit under korkeken och luktat på Fjällskära som doftar underbart av vanilj.

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. fågeltorsdag

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Skimrande Ladusvalor

 

Sångsvanarna äter lunch

 

.Nötskrikefamilj med 7 medlemmar

 

Större hackspett lagar telefonstolpe

 

 

Närstående Bofink

 

Smålom

 

Bergfinken hörs ofta i skogen på sommaren, man säger att den bräker. Jag tycker att den låter som signalen på en gammal moped.

 

Unga knipor

 

Ringduvan väntar på avspark

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. lite av varje 25/6

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Nu har det tinat en hel del uppe på fjället, men mycket återstår. Någon större flod blir det inte i år i alla fall.Enligt rapporter från fjällvärlden så är det redan många vandrare ute. Efter Kungsleden finns rejäla broar så det ska inte vara något problem med bäckarna.

 

Nu har vattennivån sjunkit långt under mitt måttband så det är ej mätbart längre.

 

En båt i skogen med nät och allt, Den har nog kommit med vårfloden för många är sedan. Mellan Karlsgård och Grannäs

 

Utsikt mot Granåker som ligger på södra sidan Storvindeln  en bit nedströms Skansnäsudden.

 

Utsikt från Hällnäsudden Storvindeln. Här bodde min farfars syster Stina med sin man Nils Johan Hällgren i början av 1900-talet. Härifrån kunde hon vinka till sina två systrar som båda bodde i Svarttjärn. Om de ville hälsa på varandra så var det bara att sätta sig i båten och ro de 4,5 kilometrarna enkel väg. På vintern fick de ta skidorna. De var födda och uppvuxna i Ammarnäs.

 

Älgko vid Gillesnuolegårdarna  som håller på med veden.

 

Koltrasten sitter med öppen näbb utan att den sjunger, den tycker visst att det är för varmt.

 

Utsikt mot Osaberget vid Forsnäs på södra sidan Storvindeln. Sjöbonäs där min farmor föddes ligger alldeles under berget.

 

Älgtjur som simmar över Storvindeln. Sträckan den simmade var 1,3 km

 

 

Bli först att kommentera

Naturbilder .. vördnad inför blomman…

Av , , Bli först att kommentera 12

Vattenklöver är så underbart vacker att den känns nästan helig

 

Vid Vattenklöverns rötter har några insekter funnit föda

 

Odonblad med insekt

 

Rosling växer på myren

 

Videfrön gör inte mycket väsen av sig när de lämnar sin videkiss

 

 

Skvattram vid Seitejaure

 

Skvattram har använts som läkeväxt och vid växtfärgning. Den har en stark doft.

 

Ett jättestort hjortronblad. Hjortronen har börjat tappa sina kronblad och något enstaka har knutit ihop sig för att börja producera bäret.

Hjortron – hoppas det lyckas så vi får fina bär i år

 

 

De vita blommornas dag idag tydligen. Jag fick veta av en läsare att den heter Ekorrbär, så jag googlade på den och läste att ekorrar äter inte de röda ekorrbären som blomman producerar. Bären ökar hjärtfrekvensen så de är inte lämpliga att äta för vare sig människor eller ekorrar. Den är ca 2 dm hög och växer rikligt ända upp över trädgränsen.

 

Bli först att kommentera