Naturbilder .. mitt sommarlov

 

Från lågstadiets sagovärld var det inte många tuppsteg till min egen sagovärld i Harrudden Ammarnäs. Vi gjorde väl ungefär samma saker som Hans och Lisa.

 

Alla dagar, vardag som helgdag skulle de mindre barnen ta med sig de nymjölkade korna till skogs. Korna gick fritt på bete i skogen på den tiden.

 

Det var inte många djur man hade hand om 3 eller fyra fjällkor och något ungdjur. Småkalvarna var hemma i hagen.

 

Gamla grusvägen som gick till Ammarnäs, här Börtingtjärnbacken där vi kom med korna

 

Hit upp mot Ribovardo skulle korna. Där skulle de gå och beta under dagen och sen komma hem när de ville bli mjölkade

 

Det var gott om bete i skogen, frodigt och fint.

 

Det finns inte så många bilder av korna konstigt nog. Det här är nog Lilja skällkon.

 

De här rösena uppe på Ribovardo är gjorda någon gång i slutet av 1800-talet av en getare som hette Kondrad. Kondrads mura  kallar vi dem.

 

På hösten när korna varit ute hela sommaren och var pigga i benen hände det att de inte kom hem på kvällen. De kunde vara ända uppe på Ribovardo. Någon gång, har föräldrarna berättat, kunde de se korna uppe mot horisonten på fjället. Då var det bara för far att ge sig iväg för att leta efter dem och få med sig dem hem.

Tar med en bild på Ribovardo för att visa hur långt korna kunde ge sig iväg.

 

Att plocka blommor nere vid bäcken och springa in med dem till mamma var en trevlig sysselsättning. Hon var glad och tackade fast man kom med en bukett varje halvtimma.

 

Grisen ville gärna ha ” Almytche”…. det var vårat namn på Rallarros eller Mjölkört som den heter.

 

Den lilla bäcken var en fin lekplats, det gick att hitta på många lekar där, bland annat med hemsnickrade träbåtar.

Det var vid ett sånt tillfälle jag tappade min diamantring som jag hade köpt för 1 krona och 25 öre på Konsum. Jag hittade den aldrig, fast jag letat i  60 år.

 

Nere i viken fanns också mycket roligt att göra. Jag och mina kompisar brukade vara vid den första udden och leka bageri och affär. Om det oturades så att man bara var två så kunde man både få sälja lerkakorna till affären och sen vara kund och köpa dem.

 

Att hjälpa till på slåtter var väl inget man längtade till som liten. Räfsan fastnade ständigt på tuvor och myggen och knotten bets. Men så här i efterhand minns man ju det som rätt trevligt ändå. Särskilt mat och kafferasterna.

Den här bilden är från slåtter i Örnbo i senare tid.

 

Nej jag hade nog hellre suttit under korkeken och luktat på Fjällskära som doftar underbart av vanilj.