Naturbilder .. mera från Storvindeln

 

Storvindeln liknas vid en fjord i Länsstyrelsens broschyr. 4 mil  lång och ca 3,1 km vid det bredaste stället. 36 m djup.

 

 

Här är Storvindelns västra strand vid kyrkplatsen Gillesnuole. Den här platsen vibrerar nästan av historia. Här har många stigit iland genom tiderna. Här har hållits bröllop, dop och begravningar sedan 1600-talet. Här har båtar lämnats för vidare färd mot Ammarnäs och andra byar uppöver. Här har lättare båtar dragits förbi forsen för fortsatt rodd till nästa fors. Här har funnits ett samiskt höst och vårviste med kåtor och bodar.

Den första vägen till Ammarnäs som blev farbar med bil blev klar 1924 från Gillesnuole till Ammarnäs. Då fanns ingen väg till Sorsele så Storvindeln var farleden som då nyttjades med båtar på sommaren och med hästar och renar på vintern. Man försökte ploga en vinterväg från Sorsele till Gillesnuole, med skiftande resultat.

 

 

Byn Gillesnuole ligger en bit nedanför kyrkplatsen och en bit från älven. Här har det bott folk länge. Här en av Gillesnuolegårdarna, den tillhörde en gång i tiden den beläste och duktige Jonas Öhman med fru Anna.

Jonas Öhman med sin son Alf när de var på en resa till Stockholm i ett tingsärende. Jonas var bygdens advokat.

Foto i privat ägo, fått av Jonas Öhman. Foto 20/4 1935 kl 2 e.m. vid Centralstation i Stockholm står det på baksidan och hans namnteckning

 

Nästa gård vid Storvindeln ….Vika

Här får vi en skymt av Vika. Där föddes den i trakten berömda Sara-Lovisa som i vuxen ålder flyttade med man till Varoive ca 1 mil in i väglöst land. Där bodde de första sommaren utan hus. Så småningom byggde de upp ett litet jordbruk och en stor familj. 14 barn blev födda i Varoive. Det är helt otroligt att de kunde överleva där på vad naturen och det lilla jordbruket gav.

Det fanns Abborre och gädda i sjön men potatisen växte inte så bra. August var nog en duktig jägare har jag hört berättas. Han gillrade ripor bland annat. Varje gång som Sara-Lovisa skulle föda barn så kom hennes mor gående eller på skidor från Vika för att hjälpa till. Det var bara när det sista barnet skulle födas som hon inte orkade ta sig dit.

När maken August var 59 år var han tvungen att ta sig hela vägen till Umeå för att få vård. Han hade svåra magplågor. Det sägs att han gick hela vägen dit, en sträcka på 30 mil. Det är väl troligt att han fick skjutsa med någon hästskjuts bitvis.

Han kom fram till Umeå en kväll när det blivit mörkt. Det enda stället där det var ljust var i Västerbotten kurirens lokal, så där gick han in och berättade sin historia. Där fick han hjälp och blev också intervjuad. Det skrevs en artikel i tidningen om honom. Året var 1921. Det skulle vara intressant att få se den artikeln. När August var hos läkaren fick han beskedet att han hade cancer i magen och att det inte gick att göra något. Det var bara att gå hem igen de 30 milen.

August tog sig hem igen på något vis, men levde inte så länge efter det. Hans äldsta barn snickrade ihop en kista och bar den till Vika. Därifrån fick de ta båten till Gillesnuole kyrkplats. De fick låna en cykel som de ställde kistan på för vidare färd till Ammarnäs. Där alldeles innanför grinden mot potatisbacken ligger August och Sara- Lovisa begravda.

 

Sara-Lovisa och August Johansson Varoive.

Foto: Robert Lundgren / Västerbottens museum

 

Del av den betydelsefulla byn Häggås på södra sidan just där Storvindeln börjar breda ut sig. Den var en knutpunkt för båttrafik och postgång i forna tider. Gården vi ser på bilden tillhörde Hanna och Karl-Fredrik Grundström, en av Karl Berns söner. Hanna var dotter till Anna och Jonas Öman i Gillesnuole.

Längre västerut i byn bodde fotografen och postföreståndaren Robert Lundgren. Hans oersättliga fotosamling på ca 3000 bilder från glasplåtar finns på Västerbottens museum. Robert var en otroligt duktig fotograf, han fotograferade folk och byggnader i dalgången under början av 1900-talet. Hur han lyckades få så många fantastiskt fina bilder med den kvaliteten med de tekniska hjälpmedel som då fanns är helt obegripligt

 

Ett självporträtt av Robert Lundgren f. 1880 d. 1950

Foto: Robert Lundgren / Västerbottens museum

 

Hemfjäll med Peruken i bakgrunden. Där bor nu ättlingar till Robert och Kristina Lundgren

 

 

Den här unika bilden är troligtvis den enda som finns på stället som kallades Karl Berns, den hörde till Häggås. Bouveng tog bilden under en studieresa i Norrland år 1935

Foto: Gustaf Adolf Bouveng / Västerbottens museum

Här bodde Karl Johan Bernhardsson f.1863 d.1944 och hans hustru Anna-Lovisa Häggström Grundström f.1861 d. 1945. Stället har senare haft olika ägare bland andra Kurt Ågren som planterade tall på all mark som Karl Bern och Anna Lovisa odlat upp. Stället är nu helt igenväxt.

 

Här är en annan oersättlig bild som Göte Haglund har tagit på Karl Bern och Anna Lovisa, ingen uppgift om året. Bilden är från förstugan på deras hus, det mindre av husen på övre bilden. I det större huset bodde sonen Linus med hustru Viktoria. De flyttade senare till Övre Sandsele.

Foto: Göte Haglund/ Västerbottens museum

 

Under tallkvisten till höger kan man ana ett båthus byggt på senare tid, där bodde Karl Bern och Anna Lovisa. Det berättas att en morgon när hon skulle ner och hämta vatten på älven så var det sju stycken vargar där.

Det finns så mycket av intressant historia att berätta om hur folk började bosätta sig omkring Storvindeln Thea Grundström från Grannäs har skrivit flera mycket intressanta häften som finns att låna och köpa på biblioteket. Jag avslutar nu med en bild ifrån Vindelberga och återkommer med mera senare någon gång.

 

Vackra Vindelberga som tidigare hette Sandviken men var tvungen att byta namn eftersom postadressen kunde blandas ihop med staden Sandviken. Bergstoppen bakom är Kyrkbergets sydtopp.