Kung Karls spira…Västerbottens landskapsblomma.

Lite märkligt känns det att den dök upp framför min lins just idag när jag börjar skriva på min berättelse om Övre Sandsele. Jag läste nämligen i Ola Nordebos blogg om Kung Karls spira att den är betydligt vanligare i Lappland än vad den är i Västerbotten. Min berättelse om Vindelälvens vatten kommer i det inlägget om älven att handla om Övre Sandsele.

Dit kom nämligen min förfader att flytta från landskapet Västerbotten till landskapet Lappland. Kanske hade han med sig frön av den blomman under sina” Flatvattuskor” när han gick uppöver Vindelälven från Degerfors (Vindeln) till Övre Sandsele ganska precis 100 år innan det bestämdes att Sverige skulle ha landskapsblommor.

Vid Storvindelns stränder blommar Älggräs och Mjölkört. Det myckna regnandet har gjort gott åt blommorna

Min förfader Per Mattsson rodde förstås uppöver Storvindeln den dag då han for upp för att kolla de marker han ville insyna. Enligt mina efterforskningar så borde det ha varit år 1805. Det är det mest rimliga året om jag ser till de dokument som finns tillgängliga. Varför pratar jag bara om min förfader och inte om min förmoder? Därför att hon då var avliden. Hon dog 1802 i Degerfors i en halsinfektion.

På de här ängarna vid Svarttjärn fanns det nog inte så mycket blommor. Här fanns nog bara skog på den tiden. Per var nämligen den första nybyggaren i dessa trakter. Åtminstone fanns inget som var insynat. Men här i Svarttjärn kom två av hans barnbarnsbarn Ulrika och Anna att bosätta sig. De gifte sig med två bröder Fredriksson.Nästan precis där jag stod när jag tog kortet fanns Ulrika och Jonas hus. Stället hette då Brännback.

Vid den här tjärnen betade Ulrikas kor.

Här under berget Svarthälla finns byn Svarttjärn. Här har vegetationen kanske inte ändrats lika mycket. Möjligen har barrskogen blivit rikligare och går högre upp om man jämför med gamla foton från trakten. Båskobäcken rinner väl på samma vis som den gjort i århundraden. Idag brusade den efter det myckna regnandet i några dagar. Ibland sipprar det bara lite vatten över klipporna.

Det är så länge sedan jag började min berättelse om Vindelälven så det kanske är på plats med en repetition. Längst upp ser vi Vindelkrokens fors och hängbro vid Granbyns sameviste. Från källflödena i Norrbotten har älven redan hunnit en sträcka på ca 17 km. Många små och stora bäckar ska lämna sitt vatten till Vindelälven innan den nått ner till Umeälven och sen vidare till havet  vid Holmsund

Här ser vi älven från fjällen på norra sidan Nedre Framakselet.

Här nedan är en bild från Karsbäcken som rinner ut i Tjulån.

Och en bild på Tjulträsket . Tjulån lämnar över sitt vatten i Vindelälvens fåra vid Ammarnäs .

Hemnäset där Tjulån och Vindelälven rinner tillsammans ut i Ammarnässjön.

Vindelälvens utlopp från Ammarnässjön. Sjöforsen.

När älven kommer till Kraddsele har den passerat byn Djupfors .

Skylten Vindelälven vid Kraddselebron.

Bild från Övre Sandselet. Berget Nase och Sandberget.

Svan på Vindelälvens vatten vid Nedre Sandselet.

Jag återkommer med berättelse om Övre Sandsele by och dess historia. Om ni vill läsa mina tidigare inlägg om Vindelälven så skriv bara Vindelälven på ”sök” så kommer berättelserna i repris.

Viktoriakyrkan under uppbyggnad. Den var klar 1938.

Min syster Inger har tagit det fina kortet på kyrkan när hon vandrat över fjället från Kraddsele förbi Sandberget, Nase och Tjåterbäcken och vidare till Viktoriakyrkan.

Viktoriakyrkan i all sin prakt. När man står på kyrkans bro ser man sjön mot nordväst och vita snödrivor på blånande fjäll.

Somrarnas vandringar över till Viktoriakyrkan är minnen som sitter rotade i mitt hjärta, liksom rödbläran som fortfarande blommar där under Korpberget

Och det hände sig vid den tiden då Kejsar Augustus var……..ja så länge sen måste det ha varit, då jag vandrade över fjället tillsammans med prosten Vernér m.fl. Det var första gången jag följde med på kyrkvandring dit. Sedan blev det några gånger till med annat sällskap.

Från Kraipe rengärde dit man kommer med bil från Kraddsele, gick vi över fjället Svare mot Överst Juktan. Vi skulle bli hämtade med båt vid Rusalänningen. När vi kom till den röda pricken på kartan kunde vi se Viktoriakyrkan långt där nere vid sjön som en vit liten prick, 15 km fågelvägen.. Det fanns ingen bilväg till kyrkan på den tiden. Kyrkan var som ett sagoslott i väglöst land. Där ville man vara prinsessa, var fanns grodan man kunde kyssa till prins?

Karta ur Lantmäteriets historiska arkiv.

Vi kom ner till Rusalänningen efter att ha passerat Rusa sameviste och gått ner från den branta liden med höga vackra granar som solen lyste genom.

Viktoriakyrkan byggdes från 1935 – 1938 då den var klar att invigas. Vilken prestation att bygga en så fin kyrka i väglöst land.Johan Edlund som var född i Skirknäs en bit väster om kyrkan har berättat för mig om att han var med och arbetade med att ta fram timmer till kyrkbygget. Han mindes att han var 16 år då.

Foto i privat ägo.

Vi blev hämtade med båt som Manfred Edlund ägde och körde. Båten var en stor rymlig träbåt med ruff om jag inte minns fel. Manfred var en av de fast boende i Skirknäs några kilometer västerut från kyrkan på södra sidan Överst Juktan. Det bodde tre familjer där då. Edlund, Ammerlinds och Abrahamsons.

Efter gudstjänsten i kyrkan tågade prästen ut på bron med församlingen efter sig och alla sjöng ”Härlig är jorden..härlig är Guds himmel..” Den inskriptionen finns på kyrkklockan. Det är en tradition som fortfarande är i bruk vad jag vet.

Sedan brukade vi sitta i backarna och dricka kyrkkaffe. En gång blev vi bjudna av ortsbor på underbar fjällröding till middag. Andra gånger kaffe i kyrkstugan. Första gången fick vi bo och äta kungligt hos Larssons i Diksele. Tusen tack till den underbara familjen!

Sen bar det av hemåt igen fast man helst hade velat stanna på kyrkans trapp.

Vilken väderleksrapport är bäst? Vilken kan man lita på….En av mina trevliga postkunder i Nyby i Norrbotten visste råd…Titta ut genom köksfönstret, då vet du vilket väder det är.

Dagens titt genom fönstret, väder + 9,6 grader c , regn och kraftig vind. 2020 07 23

Bofink i hagelskur juni  01 2017

Maskrosen är en sol i sig… juni 02 2017

Juni 01 2017

Juni 30 2017

September 27 2014

Augusti 18 2018

Juli 03 2016

Vid mitt förra inlägg om Vindelälven tog vi en paus i Kraddsele efter att ha tittat på bilder från brobygget. Nu har jag fått tag på en bild på den första Kraddselebron och hur den såg ut i färdigt skick. Det är fantastiskt att de kunde bygga en så fin bro på den tiden. Den stod klar 1940. Karlssons hus i bakgrunden och berget Jårboive.

Foto i privat ägo.

Så här ser den nya Kraddselebron ut som var färdig 1981.

Älvens egen skylt med tvåspråkig text., svenska och samiska.

Jag inser det omöjliga i att beskriva Kraddsele utan att nämna fisket. Det är som att beskriva Island utan att nämna vulkaner och varma källor. Här ser vi skylten som visar var vi kan finna Ingrid vid Emils fiskecamp.

I förbigående kan jag nämna att huset vi ser på bilden en gång var byns affär. Där fanns minsann korvbitar för en krona. När vi åkte skolbuss ifrån skolan i Sorsele till Ammarnäs brukade chauffören göra en paus här så att alla barnen kunde springa in och köpa en korvbit för en krona. Wennbergs var inte snåla med oss hungriga ungar. Vi fick ganska stora bitar för det priset. Evert och Anny Wennberg hette de som ägde den fina butiken.

Här ser vi Emils fiskecamp på lite avstånd. Det finns mer att läsa om den i Ingrids egen blogg på Sorselesidan.

Den fina byastugan i Kraddsele som är hitflyttad ifrån Nybygget uppe på liden mot norr.

Poststationen i byn. Här brukar Jultomten sitta i juletid.

Det finns så mycket att berätta om den här livfulla byn så om jag skulle fortsätta så skulle vi bli varande i Kraddsele tills jultomten uppenbarade sig vid postkuren.

Den här bilden innefattar mycket av den fina stämningen i byn. De ställer upp och gör festliga arrangemang omkring Hjuldagen, Vindelälvsloppet och som här vid en söndagskolefest  i byastugan på – 70 talet. Georg Larsson ger järnet för att hinna upp Jürgen  i någon lek som ordnades.

Vindelälven får tacka Kraddsele för denna gång och rinna vidare genom Blekselforsen, Blekselet, Dunderforsen, Storfallet och sedan närma sig Övre Sandsele vid Sandseleforsen. Innan älvens vatten är där så har den hunnit smeka många fiskares ben och fått lämna ifrån sig en och annan fisk. Och på stränderna trippar Strandpiparen och Grönbenan.

2020 07 21….. slåtter i Juobmovare dag två

Ängen lutar betänkligt

Den brantaste delen hade Inger slagit med lie igår..

Lite längre ner var det möjligt för Ante att slå med slåtterbalken

Hanna Tegenfeldt med Stor Aigert i bakgrunden

Fint med nya friska krafter….Ossian från Knaften är ett framtidslöfte

Tre räfsare…Hanna …Ossian…Irene

Bilden tagen av Inger Grundström

Här kommer förstärkning till arbetslaget fyra nya krafter….synd bara att vi var klara för dagen

Den gamla ladan nere vid Tjulån är gjord av björktimmer

Arbetet slutfört för detta år

Blåklockan..vilken energi den har, några har blommat ut andra är i bästa blomning och några är i knopp

Dagens väder…måndag 20 juli

Syskongnabb

Ett snabbt slagsmål

Så var det klart

En av Nötskrikans ungar sitter långa stunder för sig själv

Den sitter hellre och luktar på blommorna som tjuren Ferdinand än bråkar med syskonen

Fint väder mellan regnskurarna

Ammarnäsfjällen har försvunnit in i molnen

Grönsiskans ungar verkar inte helt nöjda med regnet..de torkar sig på torkställningen.

Bofinken lyser upp omgivningen med sina klara färger

Bergfinkens unge har hittat en riktig godbit…ett solrosfrö.

Gårdagens fina väder lockade fram lite båtfolk

Vid Jibbmokkbäckens utflöde är det fint att gå iland för att fiska och fika

Nu börjar kvällarna bli lite mörkare. Mysigt tycker jag.

En katt som var sugen på möss..

Småskrakemor smakade på vattnet…utsökt Vindelälvsvatten.

Vi hade två Järpar hos oss i vår, men sen såg vi dem inte mer. En granne berättade att de hittat två dödade Järpar.

Duvhöken tar gärna Järpe. Vi var förvånade att de satt så öppet på ängen här i våras. Det kanske straffade sig.

Tjäderhöna åt grus vid vägkanten. De behöver lite smågrus i krävan för matsmältningen.

Orrtuppen hade nog samma ärende

Efter vägkanterna finns det mycket att se på våren, fyra älgar till exempel.

En Kungsörn som hade tagit en hare …

Och renar som poserade i olika etage.

Renkalvar som var ganska nyligt födda..

På sommaren är det mest blommor man kan få se om man inte kör så fort. Om man går hinner man se dem.

Men titta…en kändis i publikhavet vid Kungsledenrännet ….Författaren Mikael Berglund

”Ett föremåls berättelse om obesvar”, heter boken. Min absoluta favoritbok. Tack Mikael!

Vårälg på brunnet hygge vid Blattnicksele. Där hittade den spirande mjölkört.

Gräsand i snöoväder.

Kniporna simmar i en pelarsal. I kvällssolen speglar sig tallarna i vattnet,

Lingonsök på kalhygget

Ljuvliga september. Luften är så klar och alla myggor har försvunnit.

Sen bär det av hemåt för att rensa lingonen i solskenet och kaffe med bulle smakar perfekt.

Ekorren har klättrat så högt upp så den vågar inte hoppa ner….

Vilken fin kväll det blev….

Det skulle vara fint med en båttur

Nu är det bäst att ge sig iväg hemåt. I september blir det fort mörkt om kvällarna.