Naturbilder .. kolning

Vilken fin kolmila! Det är vår far som sitter på milan. Jag vet inte var det är men jag tror att det är i Ängersjö kojby utanför Sveg, där fanns en by uppbyggd med kojor m.m. för att visa hur det gick till med arbetet i skogen.

 

Vår morfar som bodde i Sveg Härjedalen var kolare. Mor har berättat att de fick vara med och lasta kolstybben nån gång och sen följa med till järnvägsstationen när han skulle lämna över kolen där. Folk hade skrattat åt barnen för att de var så svarta och ögonen lyste så vita.

Morfar fick vara borta i skogen i långa perioder för att kola. Först skulle man hugga veden till kolmilan och sedan bygga ihop den. Det var noga med att täcka milan med jord för att den skulle vara tät. När man tänt på milan så fick det inte bli något lufthål för om syret kom in så kunde all ved brinna upp i en väldig fart och då var allt arbete förgäves. Veden skulle vara torr så att det var en lång förberedelsetid. Hur milan byggdes upp och hur man sedan tände den och vaktade den från att brinna för kraftigt var en hel vetenskap. Det finns läsning på google och någon pdf om man är intresserad.

 

 

Bild på vår morfar Per Jonsson f. 1876 i Hälsingland, Söder om åsen.

Privat foto taget vid Jämvallen i Sveg.

 

Mor med sina två bröder Olle och Pelle som båda arbetade tillsammans med morfar med kolningen.

 

 

 

STORVINDELN

Den här bilden är tagen någonstans här under Jibbmokken . Karl Bern som bodde i skuggan av Jibbmokken arbetade också med kolning. Han är mannen i hatten tvåa från höger. En tanke som slår mig är att hur forslade han sitt kol till Sorsele? Det fanns ju ingen väg då. Körde han med häst när isarna bar? Eller kolade han för eget bruk och kanske till folk i bygden.? Man använde kol i sina smedjor.

Jag har läst att många av de gamla vackra timrade husen revs och kolades när man började bygga hus av sågat virke. De såg väl inget värde i de gamla gråa husen. Det gick ju att få in lite pengar genom att göra kol av dem. För vår generation hade det ju varit värdefullt om några hade fått stå kvar. Men för dem som då levde var det något gammalt som skulle bort. Och förstås en välbehövlig inkomst.

 

Fotograf Robert Lundgren/Västerbottens museum

 

Karl Bern och Anna-Lovisas hus under Jibbmokken.

Privat foto

 

 

DJUPFORS

I Djupfors uppefter Ammarnäsvägen startade Ludvig Öhrnell  från Örnäsudden en hel industri med kolning. Bland andra har Vanja Fransson ( barnbarn till Sara-Lovisa i Varoive) berättat att hon arbetade där och att Ludvig hade ca 25 anställda. På den tiden hade det byggts väg ända till Sorsele så de fraktade kolet med lastbil.

 

Den stilige mannen i mitten är Ludvig Öhrnell omgiven av kocklaget vid ett bröllop i Örnäs 1923. Ludvig är far till Thea Grundström som berättat om sin far i sina böcker.

Fotograf Robert Lundgren/Västerbottens museum