Naturbilder .. lite från nu och då.

Av , , 2 kommentarer 16

 

 

Lunchrast i Becelfabriken

 

Björktrastmor lägger sig ner för en vilostund…

 

…nej nu vaknade ungen igen, typiskt!

 

 

Ekorrungen hälsar till matmor i Sorsele

…allt väl i granskogen.

 

 

En skir Brudslöja för höstbrudar. Sandbäckens fall kallas Brudslöjan.

 

Följande bilder är från september 2016. Synd att det inte går att spara såna dagar i byrålådan……

 

…och ta fram dem när vädret trilskades med regn och blåst.

 

 

En lite suddig bild på norrsken över Hemfjäll…men så här grönt var det i alla fall.

Naturbilder .. Ammarnäsvägen och lite annat

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Naturen färglägger sig själv bäst, alla naturliga färger passar ihop

 

 

Karl-Fredik och Hanna Grundströms gamla hus i Häggås

 

Det röda huset bodde de i sedan, man ser taket på det gamla. Det fanns ingen väg dit utan de måste använda båt för att komma till landsväg.

 

Karl-Fredrik Grundström son till Karl Bern och Anna-Lovisa, en stilig soldat.

Privat foto

 

Karl-Fredriks gård på avstånd. Bilden tagen från Svarttjärn idag.

 

Här är Karl-Fredrik med i arbetslaget som byggde vägen från Gillesnuole till Ammarnäs den blev klar 1923. från vänster, Johan Valfrid, Johan Andersson, Albin Jonsson, Jesper Grundström, Emil Wännberg, August Andersson, Karl-Fredrik Grundström. Ture Larsson Lundgren, Linus Grundström och Lars Johansson.

Foto Robert Lundgren/ Västerbottens museum

 

Ammarnäsvägen idag

 

Samma arbetare vid ett grustag. Karl-Fredrik, Jesper och Linus Grundström var söner till Karl Bern. Karl Bern var son till Bernhard Nilsson som var son till Nils Johansson och Magdalena i Ammarnäs.

Fotograf Robert Lundgren/Vbm

 

 

Här har arbetarna närmat sig slutmålet vid Ammarnässjön. Från vänster Karl-Erik Fredriksson, Algot Jonsson båda Brännbacken, Bror Forsvall Ammarnäs, Gustav Karlsson Vika vid stallet, Gustav Karlsson Brännback och Robert Forsvall Ammarnäs.

Fotograf Robert Lundgren/Vbm

 

 

 

 

Naturbilder .. Nalta Skansnäs och nalta höst.

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Johan Anton Vikners hus i Skansnäs vid Storvindeln byggt ca 1870. Skansnäs ligger vid Rabnaviken mittför Månäs.

Fotograf Robert Lundgren/Västerbottens museum

 

Anna Josefsson skötte hushållet åt Johan Vikner. Hon kom från Stennäs dotter till Josef Königsson.

Fotogref Robert Lundgren/Vbm

 

Huset från sjösidan. En fin tvåroddare ligger på stranden.

Fotograf Robert Lundgren/Vbm

 

 

Vid Granudden Skansnäs bodde det här vackra paret. Alfred och Brita Eriksson. Alfred var snickare född i Saxnäs 1867 07 11. Brita var född på Granudden 1882 02 08. Hon gick en tvåårig folkhögskola i Boden som 21 åring vilket var mycket ovanligt på den tiden. Sedan arbetade hon som biträde på Lappska ålderdomshemmet i Örnäs. Där träffade hon sin make.

Fotograf Robert Lundgren/Vbm

Fakta hämtad ur Thea Hällebergs bok Sorsele Släkter från nutid till 1600-talet Bok nr 2

 

Från Storvindeln ser man här Skansnäsudden och Atjeholmen

Jag träffade en trevlig tjej idag som har anknytning till Granudden Skansnäs och då fick jag lust att finna lite bilder därifrån. Skansnäs har en spännande historia, jag blev sugen att berätta mer därifrån men behöver lite tid att läsa på och hitta mera fakta.

 

 

 

 

Naturbilder .. Älgjakt

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Nu frossar vi i septemberfärgerna medan de finns kvar……

 

Gårdagens älg i profil…….

 

Alfreds aspar från sjösidan…

 

 

En vårälg i brist på höstälgar…de befinner sig fortfarande i Umeåtrakten. Kanske har de förstått att de är tryggare där. Jägarna i Lappland är alltför listiga.

 

Eller gömmer de sig i den täta skogen?

 

Hällnäsberget..vid Storvindeln

 

Dessa risiga kalhyggen….kvistarna knakar, en älg visst det är.

 

Hällnäsberget igen…

 

Seitejaure under berget mellan Svarthällan och Hällnäsberget.

 

Älgar har bra hörsel, nu är de vaksamma och springer tyst undan både kamera- jägare andra jägare.

 

En timme efter solens nedgång är det slutjagat för dagen, då kan alla slappna av. Älgen i skogen, jägarn på slafen. Det hade rimmat bättre med krogen, men där är väl inga jägare?

 

 

Naturbilder .. Älg & färg & väder.

Av , , 4 kommentarer 12

 

 

Igår blåste det kraftigt på Storvindeln, inget väder för fiske.

 

Lite lugnare idag på förmiddan

 

Vid Vuovosbäcken för en stund sedan var himlen blå och höstfärgerna fina

 

Nu är det lite vatten i bäcken

 

 

Älgjakt pågår, det är väl de som skrämt ner älgen från bergen. Det var länge sedan vi fick se en älg. De bor ju i Umeå nu för tiden verkar det som, där kör de på älgar varje dag eller så träffar de älg på motionsspåren.

 

Alfreds aspar lyser som stora röda bollar

 

Ekorrungen skuttar i grannens granna gran

 

den höll balansen…….med den långa ludna svansen

 

Om något årtionde torde väl granskogen växa tät uppe på Kyrkberget, Några granar finns där redan.

 

 

Den 16:onde var det nysnö på Guongern och Äivesoive

 

Fjolårets drivor hann inte tina bort på Buotsoioive  förrän årets snö kom.

 

Guvertfjäll var vackert vitt.

 

 

 

 

Naturbilder .. kolning

Av , , 2 kommentarer 11

Vilken fin kolmila! Det är vår far som sitter på milan. Jag vet inte var det är men jag tror att det är i Ängersjö kojby utanför Sveg, där fanns en by uppbyggd med kojor m.m. för att visa hur det gick till med arbetet i skogen.

 

Vår morfar som bodde i Sveg Härjedalen var kolare. Mor har berättat att de fick vara med och lasta kolstybben nån gång och sen följa med till järnvägsstationen när han skulle lämna över kolen där. Folk hade skrattat åt barnen för att de var så svarta och ögonen lyste så vita.

Morfar fick vara borta i skogen i långa perioder för att kola. Först skulle man hugga veden till kolmilan och sedan bygga ihop den. Det var noga med att täcka milan med jord för att den skulle vara tät. När man tänt på milan så fick det inte bli något lufthål för om syret kom in så kunde all ved brinna upp i en väldig fart och då var allt arbete förgäves. Veden skulle vara torr så att det var en lång förberedelsetid. Hur milan byggdes upp och hur man sedan tände den och vaktade den från att brinna för kraftigt var en hel vetenskap. Det finns läsning på google och någon pdf om man är intresserad.

 

 

Bild på vår morfar Per Jonsson f. 1876 i Hälsingland, Söder om åsen.

Privat foto taget vid Jämvallen i Sveg.

 

Mor med sina två bröder Olle och Pelle som båda arbetade tillsammans med morfar med kolningen.

 

 

 

STORVINDELN

Den här bilden är tagen någonstans här under Jibbmokken . Karl Bern som bodde i skuggan av Jibbmokken arbetade också med kolning. Han är mannen i hatten tvåa från höger. En tanke som slår mig är att hur forslade han sitt kol till Sorsele? Det fanns ju ingen väg då. Körde han med häst när isarna bar? Eller kolade han för eget bruk och kanske till folk i bygden.? Man använde kol i sina smedjor.

Jag har läst att många av de gamla vackra timrade husen revs och kolades när man började bygga hus av sågat virke. De såg väl inget värde i de gamla gråa husen. Det gick ju att få in lite pengar genom att göra kol av dem. För vår generation hade det ju varit värdefullt om några hade fått stå kvar. Men för dem som då levde var det något gammalt som skulle bort. Och förstås en välbehövlig inkomst.

 

Fotograf Robert Lundgren/Västerbottens museum

 

Karl Bern och Anna-Lovisas hus under Jibbmokken.

Privat foto

 

 

DJUPFORS

I Djupfors uppefter Ammarnäsvägen startade Ludvig Öhrnell  från Örnäsudden en hel industri med kolning. Bland andra har Vanja Fransson ( barnbarn till Sara-Lovisa i Varoive) berättat att hon arbetade där och att Ludvig hade ca 25 anställda. På den tiden hade det byggts väg ända till Sorsele så de fraktade kolet med lastbil.

 

Den stilige mannen i mitten är Ludvig Öhrnell omgiven av kocklaget vid ett bröllop i Örnäs 1923. Ludvig är far till Thea Grundström som berättat om sin far i sina böcker.

Fotograf Robert Lundgren/Västerbottens museum

 

Naturbilder .. lite av varje 17/9

Av , , 2 kommentarer 7

 

Hej! Idag blåser det rejält kring stugknutarna….jag har passat på att städa. Nu är jag less och  vill ha kaffe…..

….ni får kolla på lite bilder från sommaren om ni vill…

 

 

Drillsnäppa på hett plåttak

Den sista måltiden

Knipor i pelarsalen…

 

Mergus serrator

Knipmor håller sig gömd…

Enkelbeckasin gjorde det svårt för mig…att förstå vem den var

 

 

Vi hörs!

 

 

Naturbilder .. Nils Fredrik Nilsson

Av , , 2 kommentarer 8

Bilden är tagen fån Laisans utflöde mot Bräskafors Forsnäs. Berget är Osaberget.

 

 

Här har jag hittat en skatt i Västerbottens museums bildarkiv som jag fått deras medgivande att publicera i bloggen.

Nils Fredrik Nilsson f. 1830 02 15 i Ammarnäs. Magdalena och Nils Johanssons fjärde barn, 2,5 år yngre än Anders Nilsson.

Sönerna till Nils och Magdalena har ryckte om sig att vara starka. Nils-Fredrik ser ut att ha starka nypor. Hans mormor kommer ifrån Risåträsk i Burträsktrakten, där föddes också Stark Nils Petter som är omskriven för sin enorma styrka och stora händer.

Det är mycket troligt att Nils-P var en kusin till Nils-Fredriks mormor Ulrika men jag har inte än lyckats få fram något bevis för det. Det finns ett häfte skrivet om Stark Nings Petter som han kallades, jag har lånat det på biblioteket förut.

Fotograf okänd/ Västerbottens museum

 

 

Här är Nils Fredriks far Nils Johansson och Nils- Fredriks bror Anders Nilsson

 

Fotograf Lotten von Düben / foto i privat ägo

 

Här är Nils-Fredrik med hustru Sara och döttrarna Sofia, Sara och Anna. Det här kortet är taget i ett mycket senare skede och ett ganska välkänt foto.  Hans hustru Sara Johansson f. 1827 var syster till Anders Nilssons fru Brita Greta. De var födda i Örnäs. Nils-Fredrik och Sara bodde i Bräskafors Forsnäs.

Fotograf okänd/ Foto i privat ägo

 

Till Judy i Kanada: Sara, Nils-Fredriks hustrus mormor kom från Lavsjö Dorotea som också Garys förfäder gjorde.Jag ska skicka ett mail med mera information.

 

 

Fakta är som vanligt hämtade ur Thea Hällebergs böcker ”Sorsele, Släkter från nutid till 1600-talet”