Naturbilder ..

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Idag Lördag Allhelgonahelgen är det mulet hos oss. Visar därför lite bilder från torsdag när solen sken så fint.

 

Det här är en Ormvråk om någon inte skulle känna igen den…det ser mer ut som om någon har kastat iväg ett bananskal. Vråken flög över vägen och visade sin undersida så vackert. Tyvärr hade jag inte framme min kamera och då hann den flyga bort över talltopparna. På eftermiddagen igår när jag satt vid min dator på övrevåningen så flög den helt nära förbi fönstret och då var jag lika oförberedd, men jag hann då se den väl.

 

Det var ett underbart väder men inte något bra smygarföre. Det var en tunn skare som gjorde att alla djur var väl förberedda på att någon var på ingående.

 

 

 

Det var fin spårsnö. Tre eller fyra älgar fanns i närheten i alla fall.

 

Det är nästan lite vårkänsla när bäckarna porlar och solen lyser.

 

 

 

 

Naturbilder .. Sofia och Frans.

Av , , 2 kommentarer 11

Tung läsning om en mycket tyngre verklighet.

Den stora björken har planterats av Sofia och Frans. Den stod kvar vid deras hus i Forsnäs  2012 då jag fotade den.

 

VÅR FARFARS SYSTER

Sofia Albertina Andersson g Grundström f.1867 01 12 i Ammarnäs dotter till Brita Greta och Anders Nilsson gift med Frans Otto Grundström f. 1866 06 11 i Forsnäs

Här sitter de med sonen Helge Gottfrid f. 1911 03 07 han dog 1931 09 23 bara 20 år gammal. Innan de fick Helge så hade de haft nio barn som alla hade dött tidigt i livet.

Fotograf okänd. Privat foto

 

Jag vill räkna upp barnen med namn och födelsedatum och även dödsdatum. Jag vill inte att de ska berättas om som nio stycken. De var ju personer som gästade vår värld en liten tid. Sofia och Frans fick återförenas med dem i himlen efter deras egen levnad. Sofia levde tills hon var 75 år och Frans tills han var 89 år.

 

Linda Sofia    f.1891 10 22  hon levde 8 månader och 23 dagar  d. 1892 07 15. Ingen dödsorsak finns antecknad i kyrkboken.

Frans Oskar Vilhelm f. 1892 10 07.  Han levde 4 månader och 7 dagar.  Inte heller hans dödsorsak finns det någon anteckning om.

Anders Fritiof f. 1893 11 18. Han dog i difteri d 1894 08 27  9 månader 9 dagar

Karl Edvin f. 1894 11 28  han levde bara 18 dagar d. 1894 12 16  Ingen anteckning om orsak.

Frans Oskar f. 1895 12 16  han levde 7 månader   d. 1896 07 18.  Ingen orsak angiven

Selma Albertina f. 1897 03 11  dog efter 7 månader d. 1897 10 19. Ingen orsak angiven

Beda Olivia f. 1898 05 30  hon levde drygt elva år och hann uppleva att ha två småsyskon.

Lillebror hann bli 2 år innan han dog och lillasyster blev nästan nio månader.

Lillebror Otto Villiam f. 1899 08 25   d. 1901 05 10

Lillasyster Betty Sofia f. 1905 04 27   d. 1906 01 22

Sedan dog även Betty Olivia 1909 01 13  elva år gammal. Sofia och Frans förtvivlan måste ha varit bottenlös.

Två år senare föddes deras son Helge Gottfrid 1911 03 07. Honom fick de behålla till vuxen ålder. Det var förstås en oerhörd lättnad och glädje. Men 1931 hittar vi hans namn i kyrkans dödsbok 1931 09 23, där är han inskriven som jordbruksarbetare 20 år fyllda. En namngiven läkare har angett att han dog av tuberkler i ryggen.

I Thea Hällebergs bok nr 4 står det att alla barnen dog av Tbc. Jag vet inte vilken källa hon haft för det men jag har sökt och hittat alla barnen i Sorseles kyrkoarkiv och lämnar bara de uppgifter som står där.

 

 

 

Här syns det som om Sofia och Frans haft rejält med påhälsning, men det var så att de hade ett stort hus där de brukade ha möten i köket i nedre våningen. Helge som här var 14 år står längst ut till höger sedan en flicka mellan honom och mor Sofia. Jag vet inte om Frans är med på bilden.

Några av gästerna känner jag igen från andra kort som predikanter. Sofia var en varmt troende kristen efter vad jag hört. Hon är 58 år på bilden som togs 1925 vid deras hem i Forsnäs. Det huset står kvar invid kapellet som senare byggdes.

Fotograf okänd/ privat foto

 

 

 

Här ser vi Sofia sittande framför mor Brita Greta. Sofia är här fyra år. Karl Fredrik som sitter bredvid kommer att bo granne med henne i Forsnäs. Enligt husförhörsboken så var Sofia piga i Blattnicksele under året 1888 sedan flyttade hon hem till Ammarnäs igen. 1891 flyttade hon till Forsnäs då bodde hennes syster Matilda också där. Sofia och Matildas män var bröder och kusiner till dem, söner till Nils Fredrik och Sofia Grundström.

Fotograf Lotten von Düben 1871 / privat foto

 

Syskonen som flyttade till Storvindelns stränder. Sofia och Karl Fredrik bodde vid utflödet av Storvindeln, Bräskafors Forsnäs

 

 

Frans föräldrar Nils Fredrik och Sofia med tre döttrar

Fotograf okänd / privat foto

 

 

 

Forsnäs fotad ifrån norra sidan Vindelälven.

 

Osaberget  vid Forsnäs

 

 

Naturbilder .. Sorsele Bildbank en riktig guldgruva.

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag rekommenderar er verkligen att gå in på Sorsele bildbank och kolla på alla bilder som lagts in genom åren. Christer Börjesson i Ammarnäs har jobbat mycket med bildbanken vad jag kan förstå, TACK till honom. Det finns för närvarande 7255 bilder att titta på. Jag ger er här ett litet smakprov.

På den översta bilder ser vi Ammarnäs stolthet ”Den rockande samen” Sven Gösta Jonsson. Han backas upp av Karin och Gunnar Dahlgren. Arne Strömgren i kockmössan hade många strängar på sin lyra. En mycket populär person. Han var bland annat kantor i kyrkan och en god dragspelare.

 

Titta vilken fantastisk bild på gamla Ammarnäsgården, Det vore intressant att få veta vilka personerna på bilden är. Är det någon som vet ?

Bildkälla Sorsele bildbank.

 

En något nyare version av Ammarnäsgården

 

Bildkälla Sorsele bildbank

 

 

Kor vid Söravan under vårflod. Hembygdsgårdenoch Potatisbacken i bakgrunden och fjället Biergenas.

Bildkälla Sorsele bildbank

 

 

Trevlig Helg alla ni som tittar in på bloggen !

Naturbilder .. Gråzon

Av , , 4 kommentarer 15

Nu har vi kommit in i en gråzon när det gäller vädret. Det börjar bli lite tradig även om man säger sig gilla alla årstider.  Några vettiga kort går inte ta idag, jag får skaka kameran och se vad det kommer ut för bilder. Kanske något lite positivare.

 

Rödvingetrasten står stilla och lyssnar eller känner vibrationerna av någon saftig mask som snart är ett minne blott.

 

 

En småskrakeunge liftade på mors rygg…där var den torr och trygg. Bara inte morsan dyker, så att myset ryker.

 

 

Dubbeltrasten har samma metod som Rödvingen men den går mer upprätt och har mer koll på omgivningen.

 

 

Minns ni de bångstyriga Småskrakeungarna som inte ”hörde” mors lockrop borta i Långviken. De for på egna äventyr.

 

 

Den 23:dje november 2015 var vi ute och spårade ett Lodjur som gått efter isen på Seitejaure

 

 

 

Någon Lodjursbild har jag inte. Vi får kolla på Räven som var ute och sökte möss istället.

 

 

Supermånen den 25.te december 2015. Den hade en bana som låg närmare jorden än vanligt det dygnet.

 

Oväntat besök till morgonkaffet…en levande naturfilm att titta på

 

Ett annat oväntat besök en annan morgon

 

Smältvattnet sprutar över kanten på Jibbmokken

 

Ammarnäsdagarna 2015 den 7:de juli

 

 

 

Nu blev jag kaffesugen….dags för mitt i dags kaffet. Ha det så bra alla ni som tittar in på bloggen!

 

Naturbilder .. Renar alltid på väg

Av , , Bli först att kommentera 13

Renar är alltid på väg någonstans antingen till fjälls eller till vinterbeteslandet. Nu i oktober börjar det väl att vara dags att de ger sig iväg till vinterbetet

 

 

Renar vid Ältsvattnet i Vindelfjällen. Sommarbild

Fotograf okänd/ Västerbottens museum

 

En vacker vinterbild med renar i vinterbeteslandet

Foto Viktor Lundgren / Västerbottens museum

 

Idag har två lastbilar för renflyttning farit upp till Ammarnäs så vi får hoppas att allt går bra för renar och förare trots det hala väglaget.

 

 

En del renar tycker det är säkrare att gå …..

 

Vajor på väg till fjället för att kalva på våren

 

På svaga vårisar…renar är duktiga på att känna om isarna håller

 

En tidigt hemvändande hjord

 

 

De får sällskap av en tidig vårfågel, Snösparven

 

Jonkes raningen  bakom Svarthällan

 

Myren under Jibbmokken i vårsolen

 

Som sagt …lycka till med renflyttningen i år…hoppas att inga olyckor händer!

 

 

Naturbilder .. Konsum i Ammarnäs

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Alla bilder i inlägget är nerladdade från Sorsele bildbank med text fotograf okänd.

 

Interiör ….Konsum I Ammarnäs. Konsum i Sorsele startade filial i Ammarnäs 1937 och drev den fram till 1960-talet.

 

Konsum fanns där busskuren nu står. Röda huset uppe på backen var sjukhärberge.

 

Okända personer på lastbryggan vid Konsum

 

 

Konsumbutiken verkar ganska nybyggd här. Den gamla vägen och bron över Tjulån gick alldeles förbi Robert och Hulda Forsvalls hus. Det ser ut att vara en stor vårflod.

 

 

 

Syster Gertruds avresa var texten på kortet.

 

 

Föreståndare för Konsumbutiken var från början Hjalmar Westerlund vars döttrar Laila och Gurli är de som delat med sig av fotoskatten till Sorsele Bildbank.

 

 

Naturbilder .. söndag

Av , , Bli först att kommentera 15

 

 

Domherren vet sin plats….den är herre på täppan

 

Störst bäst och vackrast….är man Domherre så är man

 

Nu börjar det bli många fåglar kring bordet. Ju mera snö ju flera fåglar

 

 

Men vad är nu detta för fågel?     Det ser ut som om den hade rävskabb…

 

 

Kameran trilskas och vill inte ställa in skärpan, det börjar bli mörkt också. Ser ut som en Bergfink som råkat gå igenom en biltvätt.

 

Fick ingen bra bild på den men tror att det var en Bergfink. Hör gärna av er om ni har något annat förslag.

 

 

Grönfinken är sig lik i alla fall

 

 

Lavskrikan är en välkommen gäst.

 

 

Tjäderhöna som plockar i sig små gruskorn efter skogsbilvägen

 

en något sparsmakad meny kan tyckas…..

 

…men det är vad den behöver om matsmältningen ska lyckas.

 

 

Som sagt är man Domherre så är man…störst bäst och vackrast. Den har alltid alla fjädrarna på plats.

————————————

Ha en trevlig vecka alla ni som tittat in!

 

 

Naturbilder .. lite fredag, lite lördag.

Av , , Bli först att kommentera 19

 

Lördag morgon…solen målar några penseldrag med vinrött på Jibbmokken

 

Sjörök vittnar om att isläggningen är på väg

 

SMHI hade inte riktigt bestämt sig för vilket väder vi skulle få på fredag. Det blev lite av varje som Nils brukar säga.

 

Lördag fick vi klara besked…….fint väder hela dagen

 

 

I Svarttjärn fanns det hopp av liv…efter Hare, Räv och Mus. En ren hade också hälsat på, kanhända att den vita renen är kvar.

 

Uppe mot Svarthällan har istapparna redan bildats. Det blir nog mycket is i år eftersom bäckarna var stora på hösten. Det fanns mycket vatten i markerna när kylan kom.

 

En ung Gråspett var på inspektionsrunda

 

Först kollade den kvalitén på den gamla Knipholken

 

Sen Flugsnapparens holk…den verkar då fallfärdig

 

 

Allt skulle undersökas…….

 

……från alla vinklar och vrår

 

Lite lunch i förbifarten

 

Bäst att gå ut igen och ta vara på den fina dagen.

Ha det så bra alla ni som tittar in på bloggen!

Naturbilder .. Nybyggarna

Av , , 4 kommentarer 10

 

De första nybyggarna i Ammarnäs eller Öfre Gautsträsk som det då hette var Nils Johansson f. 1797 11 05 och Magdalena Pehrsdotter f.1795 12 19.

Det finns inget foto på Magdalena, hon var avliden sedan två år när kortet på Nils togs 1871. Fotot är troligen kraftigt returserat . Han var 74 år vid tillfället och hade säkert några vackra fåror i pannan men vi ser då ungefär hur han såg ut.

 

Fotograf Lotten von Düben/ privat bild.

 

Att de var de första nybyggarna i Ammarnäs är en sanning med modifikation, eftersom hemmanet hade varit insynat tidigare redan 1803 av två samer som ville bosätta sig och idka jordbruk. Efter två  misslyckade försök såldes hemmanet till Mårten Renling. Han bodde där i några år och hann bland annat odla upp en kornåker m.m. Några byggnader hann han också med att sätta upp men inget riktigt bostadshus.

Renling gav också upp och bytte till sig den del av Övre Sandsele som Nils och Magdalena ägde där. Nils och Magdalena flyttade upp till Öfre Gautsträsk 1826 eller 27. deras son Anders är född i september 1827 och då bodde de där.

Deras två första söner Johan f. 1824 och Petrus 1825 var födda i Övre Sandsele.

 

 

Här vid Potatisbacken fot bosatte de sig. Ingen av de byggnader vi ser på bilden fanns då. Potatisbacken var inte uppodlad. Från början var detta bara Nabbnäsarnas fäbod. Det första hemmanet var insynat i Nabbnäs som då var beläget längre neröver sjön vid vad vi nu kallar Brita- Sofias. Fäboden blev senare hemstället för att göra en lång historia kort.

 

En del av det här huset, troligen längst till vänster och utan övrevåning timrade de upp innan 1832. Tills dess hade de fått bo i en liten trång stuga, Nils, Magdalena, fyra pojkar och ett gammalt samepar som de tagit hand om.

 

 

Så här inbjudande såg det nog inte ut när Nils och Magdalena skulle börja sin odlargärning. Även om familjen Renling hade odlat upp en del så var det säkert otroliga mängder med vide på näsen. Mest troligt så började de att röja på Hemnäset först. Från bosättningen och ned mot sjön där Vindelälven och Tjulån rinner ihop. År efter år av tungt arbete låg framför dem samtidigt som ett riktigt bostadshus och andra byggnader skulle färdigställas.

 

Vid införskaffandet av nybygget så följde också krav med på vilka byggnader som skulle finnas uppförda när hemmanet skulle avsynas inom ett visst antal år. Här var de utelämnade till sig själva, de hade bara sin egen styrka att lita till. Barnen var ännu för små för att vara till hjälp och den fosterson som de tagit hand om var bara 7 år när de anlände till Gautsträsket.

När Nils och Magdalena överlät hemmanet till sina söner 1849 fanns följande byggnader uppsatta:

Ett till bostadshus, till Janken och hans familj

Ladugårdar till båda ställena samt foderlador, bakstuga, smedja, sommarfähus och ängslador

Allt enligt de synehandlingar som då upptecknades.

 

DEN FÖRSTA BILDEN

 

Den här bilden är tagen 1871 av Lotten von Düben när hon och maken Gustav var på en forskningsresa från Stockholm till Ammarnäs. Fotokonstens historia var inte gammal då, tänk vilken tur vi hade att hon kom just till Ammarnäs.

Fotograf Lotten von Düben / Digitalt museum          Tyvärr så har ingen kunnat identifiera de fina samerna på bilden.

Överst till vänster kan vi se den gamla kyrkan som Anders och Janken byggde. Den var klar 1858 den var redan nu 13 år. Längst till höger skymtar vi Jon Andersson Grahns fina hus som Anders Nilsson byggt och sålt till Jon för 400 kr. Jag zoomade in och räknade de små blyinfattade fönsterrutorna. Jag fick det till att de var 24 små rutor per fönster. Potatisbacken skymtar i bakgrunden och några bodar och kanske kyrkstugor.

Den stora kornladan i mitten blev senare flyttad till tjärnen vid nuvarande affären, där står den kvar än med en tillbyggnad på sidan. Där byggde David Forsvall ett hus när han hade gift sig med Anders äldsta dotter Sara.

 

Den gamla kyrkan i ett senare skede någon gång efter 1910. Jon Andersson Grahn hade bland annat skänkt en kristallkrona och klocka till kyrkan De finns kvar ännu idag.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

 

Ca 100 år efter att Nils och Magdalena flyttade hit såg Ammarnäs ut så här. Då hade Josef Berglund flyttat hit till Fälla och Forsvalls släkten hade utökats. Nilssons släkt hade tagit sig namnen Strömgren och Grundström. Deras barn hade byggt gårdar i byn och i Norra Ammarnäs. Kyrkstugorna fanns då kvar på sin gamla plats mellan Tjulån och potatisbacken. De flyttades senare till den plats där de nu står bevarade  väster om kyrkan.

Fotograf Robert Lundgren / Vbm

 

När Nils och Magdalena kom till Öfre Gautsträsk var Potatisbacken inte uppodlad ca 100 år senare såg den ut så här. Potatisen var nästan inte ens uppfunnen då. Nere vid kusten hade man börjat prova på med potatisodling men den hade inte slagit igenom som basföda ännu. Vad man odlade överallt på nybyggen var rovor och då troligtvis svedjerovor som var lätta att odla och tåliga. Fisk torde väl ha varit den huvudsakliga födan och så vad kor och getter bistod med.

Efter en resa ner till bygden kom Nils hem med sättpotatis som så så småningom började ge resultat. Det finns lite olika berättelser om hur det kom sig att de började odla i Storbacken som Potatisbacken då hette. Men det var väl inte konstigare än att det var ett bra söderläge där och användbar jord.

 

Fotograf Robert Lundgren/Vbm

 

All denna slåttermark som vi nu ser idag från vägen vid infarten och ända till Norra Ammarnäs är framtagen ur naturen av dessa nybyggare och generationerna efter dem

Av Nils och Magdalenas nio barn var det bara Johan och Anders som stannade kvar i byn och fortsatte att röja och odla. Deras andre son Petrus var sjuklig och dog vid 21 års ålder. Nils gifte sig i Forsnäs och slog sig ner där. Bernhard bodde ett tag i Övre Sandsele där han gifte sig. De bodde sedan på lite olika ställen bland annat en period i Norge. Mattias hade något syndrom som gjorde att han inte var så stark men bodde hemma och blev omhändertagen av Anders och hans familj.

Sara Magdalena gifte sig  och bosatte sig i Risnäs. Frans Otto bosatte sig i Övre Sandsele där han gifte sig. Han dog ung, bara 30 år gammal. N och M.s sista barn var Ulrika Johanna, hon hann inte bli tre månader innan hon dog.

 

 

Johan den äldste sonen f.1824 gifte sig med Catarina Christina Johansdotter f. 1820 i Örnäs. De gifte sig 1844 och 1849 kom hennes syster Brita Greta till Ammarnäs som hustru åt Johans bror Anders.

De här två bröderna hade rykte om sig att vara ovanligt starka. De hade väl arbetat tungt sedan de var små och byggt på sig behövliga muskler. Johan som de flesta kallar Janken var den av bröderna som var tvungen att slåss för sitt liv med en björn. Han hade skadskjutit björnen så att nedre käken hade förstörts, annars hade han nog inte överlevt för björnen omfamnade Janken som höll tag i björnens öron och skrek åt drängen att han skulle skjuta björnen. Men drängen var rädd för att träffa Janken så han tordes inte skjuta.

Till slut tröttnade björnen säkert av blodförlust och smärta och lomade iväg inåt skogen. De letade efter björnen men fann den aldrig. En kvinna hade sedan berättat att hon sett ett björnkadaver vid Karsbäcken. Troligen hade den tagit sig dit innan den dog. Varför de var ute för att skjuta den var för att den en längre tid plågat familjerna med att ta det ena djuret efter det andra av deras får och kor. Den gick inte att skrämma iväg heller så till slut var de tvungna att försöka skjuta den.

 

Mycket mera finns att läsa i boken ” Ammarnäsbygdens Historia 1803 – 2008″ varifrån jag tacksamt hämtat många berättelser.

 

 

Den gamla likboden som ännu står kvar vid kyrkan byggdes i samband med första kyrkbygget 1858.