Naturbilder .. Nybyggarna

 

De första nybyggarna i Ammarnäs eller Öfre Gautsträsk som det då hette var Nils Johansson f. 1797 11 05 och Magdalena Pehrsdotter f.1795 12 19.

Det finns inget foto på Magdalena, hon var avliden sedan två år när kortet på Nils togs 1871. Fotot är troligen kraftigt returserat . Han var 74 år vid tillfället och hade säkert några vackra fåror i pannan men vi ser då ungefär hur han såg ut.

 

Fotograf Lotten von Düben/ privat bild.

 

Att de var de första nybyggarna i Ammarnäs är en sanning med modifikation, eftersom hemmanet hade varit insynat tidigare redan 1803 av två samer som ville bosätta sig och idka jordbruk. Efter två  misslyckade försök såldes hemmanet till Mårten Renling. Han bodde där i några år och hann bland annat odla upp en kornåker m.m. Några byggnader hann han också med att sätta upp men inget riktigt bostadshus.

Renling gav också upp och bytte till sig den del av Övre Sandsele som Nils och Magdalena ägde där. Nils och Magdalena flyttade upp till Öfre Gautsträsk 1826 eller 27. deras son Anders är född i september 1827 och då bodde de där.

Deras två första söner Johan f. 1824 och Petrus 1825 var födda i Övre Sandsele.

 

 

Här vid Potatisbacken fot bosatte de sig. Ingen av de byggnader vi ser på bilden fanns då. Potatisbacken var inte uppodlad. Från början var detta bara Nabbnäsarnas fäbod. Det första hemmanet var insynat i Nabbnäs som då var beläget längre neröver sjön vid vad vi nu kallar Brita- Sofias. Fäboden blev senare hemstället för att göra en lång historia kort.

 

En del av det här huset, troligen längst till vänster och utan övrevåning timrade de upp innan 1832. Tills dess hade de fått bo i en liten trång stuga, Nils, Magdalena, fyra pojkar och ett gammalt samepar som de tagit hand om.

 

 

Så här inbjudande såg det nog inte ut när Nils och Magdalena skulle börja sin odlargärning. Även om familjen Renling hade odlat upp en del så var det säkert otroliga mängder med vide på näsen. Mest troligt så började de att röja på Hemnäset först. Från bosättningen och ned mot sjön där Vindelälven och Tjulån rinner ihop. År efter år av tungt arbete låg framför dem samtidigt som ett riktigt bostadshus och andra byggnader skulle färdigställas.

 

Vid införskaffandet av nybygget så följde också krav med på vilka byggnader som skulle finnas uppförda när hemmanet skulle avsynas inom ett visst antal år. Här var de utelämnade till sig själva, de hade bara sin egen styrka att lita till. Barnen var ännu för små för att vara till hjälp och den fosterson som de tagit hand om var bara 7 år när de anlände till Gautsträsket.

När Nils och Magdalena överlät hemmanet till sina söner 1849 fanns följande byggnader uppsatta:

Ett till bostadshus, till Janken och hans familj

Ladugårdar till båda ställena samt foderlador, bakstuga, smedja, sommarfähus och ängslador

Allt enligt de synehandlingar som då upptecknades.

 

DEN FÖRSTA BILDEN

 

Den här bilden är tagen 1871 av Lotten von Düben när hon och maken Gustav var på en forskningsresa från Stockholm till Ammarnäs. Fotokonstens historia var inte gammal då, tänk vilken tur vi hade att hon kom just till Ammarnäs.

Fotograf Lotten von Düben / Digitalt museum          Tyvärr så har ingen kunnat identifiera de fina samerna på bilden.

Överst till vänster kan vi se den gamla kyrkan som Anders och Janken byggde. Den var klar 1858 den var redan nu 13 år. Längst till höger skymtar vi Jon Andersson Grahns fina hus som Anders Nilsson byggt och sålt till Jon för 400 kr. Jag zoomade in och räknade de små blyinfattade fönsterrutorna. Jag fick det till att de var 24 små rutor per fönster. Potatisbacken skymtar i bakgrunden och några bodar och kanske kyrkstugor.

Den stora kornladan i mitten blev senare flyttad till tjärnen vid nuvarande affären, där står den kvar än med en tillbyggnad på sidan. Där byggde David Forsvall ett hus när han hade gift sig med Anders äldsta dotter Sara.

 

Den gamla kyrkan i ett senare skede någon gång efter 1910. Jon Andersson Grahn hade bland annat skänkt en kristallkrona och klocka till kyrkan De finns kvar ännu idag.

Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum

 

Ca 100 år efter att Nils och Magdalena flyttade hit såg Ammarnäs ut så här. Då hade Josef Berglund flyttat hit till Fälla och Forsvalls släkten hade utökats. Nilssons släkt hade tagit sig namnen Strömgren och Grundström. Deras barn hade byggt gårdar i byn och i Norra Ammarnäs. Kyrkstugorna fanns då kvar på sin gamla plats mellan Tjulån och potatisbacken. De flyttades senare till den plats där de nu står bevarade  väster om kyrkan.

Fotograf Robert Lundgren / Vbm

 

När Nils och Magdalena kom till Öfre Gautsträsk var Potatisbacken inte uppodlad ca 100 år senare såg den ut så här. Potatisen var nästan inte ens uppfunnen då. Nere vid kusten hade man börjat prova på med potatisodling men den hade inte slagit igenom som basföda ännu. Vad man odlade överallt på nybyggen var rovor och då troligtvis svedjerovor som var lätta att odla och tåliga. Fisk torde väl ha varit den huvudsakliga födan och så vad kor och getter bistod med.

Efter en resa ner till bygden kom Nils hem med sättpotatis som så så småningom började ge resultat. Det finns lite olika berättelser om hur det kom sig att de började odla i Storbacken som Potatisbacken då hette. Men det var väl inte konstigare än att det var ett bra söderläge där och användbar jord.

 

Fotograf Robert Lundgren/Vbm

 

All denna slåttermark som vi nu ser idag från vägen vid infarten och ända till Norra Ammarnäs är framtagen ur naturen av dessa nybyggare och generationerna efter dem

Av Nils och Magdalenas nio barn var det bara Johan och Anders som stannade kvar i byn och fortsatte att röja och odla. Deras andre son Petrus var sjuklig och dog vid 21 års ålder. Nils gifte sig i Forsnäs och slog sig ner där. Bernhard bodde ett tag i Övre Sandsele där han gifte sig. De bodde sedan på lite olika ställen bland annat en period i Norge. Mattias hade något syndrom som gjorde att han inte var så stark men bodde hemma och blev omhändertagen av Anders och hans familj.

Sara Magdalena gifte sig  och bosatte sig i Risnäs. Frans Otto bosatte sig i Övre Sandsele där han gifte sig. Han dog ung, bara 30 år gammal. N och M.s sista barn var Ulrika Johanna, hon hann inte bli tre månader innan hon dog.

 

 

Johan den äldste sonen f.1824 gifte sig med Catarina Christina Johansdotter f. 1820 i Örnäs. De gifte sig 1844 och 1849 kom hennes syster Brita Greta till Ammarnäs som hustru åt Johans bror Anders.

De här två bröderna hade rykte om sig att vara ovanligt starka. De hade väl arbetat tungt sedan de var små och byggt på sig behövliga muskler. Johan som de flesta kallar Janken var den av bröderna som var tvungen att slåss för sitt liv med en björn. Han hade skadskjutit björnen så att nedre käken hade förstörts, annars hade han nog inte överlevt för björnen omfamnade Janken som höll tag i björnens öron och skrek åt drängen att han skulle skjuta björnen. Men drängen var rädd för att träffa Janken så han tordes inte skjuta.

Till slut tröttnade björnen säkert av blodförlust och smärta och lomade iväg inåt skogen. De letade efter björnen men fann den aldrig. En kvinna hade sedan berättat att hon sett ett björnkadaver vid Karsbäcken. Troligen hade den tagit sig dit innan den dog. Varför de var ute för att skjuta den var för att den en längre tid plågat familjerna med att ta det ena djuret efter det andra av deras får och kor. Den gick inte att skrämma iväg heller så till slut var de tvungna att försöka skjuta den.

 

Mycket mera finns att läsa i boken ” Ammarnäsbygdens Historia 1803 – 2008″ varifrån jag tacksamt hämtat många berättelser.

 

 

Den gamla likboden som ännu står kvar vid kyrkan byggdes i samband med första kyrkbygget 1858.