Naturbilder .. Luffen 6 Sorsele – Ammarnäs.
Luffen inlägg 6 dag 7. Dagens luff blev lite mindre än 5 km. Från Långtjärnsvägen till Riseloptevägen som kanske inte är så kända Gps-punkter för er alla. Jag började en bit nedanför Månäs och slutade en bit nedanför Vindelberga.
Båda de byarna har varit befolkade av familjer med småjordbruk. Numera används de av ättlingar som fritidshus. I Månäs bodde familjen Jonsson och i Vindelberga 2 familjer Larsson. På andra sidan Storvindeln finns byn Skansnäs och dit kan man bara komma sig med bil via Sorsele. På den tiden när Ammarnäsungdomarna arbetade med skogsplantering i allmänningsskogarna så cyklade de eller åkte moped från Ammarnäs ca 5,5 mil till Vindelberga.
Därifrån blev de skjutsade över Storvindeln med båt till Granudden där de kunde fortsätta att cykla till sina kojor uppe i skogen. Där bodde de under arbetsveckan och blev skjutsade över på lördag för att cykla hem igen.
Modernt skogsbruk med träd i olika åldrar. På andra sidan älven finns allmänningsskogarna som samägs av skogsägare som blev tilldelade dessa arealer som ersättning för dåliga möjligheter att bedriva skogsbruk i fjälltrakterna ovan odlingsgränsen. Så minns jag det …rätta mig om jag har fel!
På baksidan den här udden skall det finna något fornminne, vad vet jag inte. Det finns ett privat fritidshus på udden.
Som jämförelse…ett foto från samma ställe 8 augusti 2020
Här passerade jag Månäs.
Från vägen ser man skymten av gården i Månäs ett mycket vackert ställe vid Storvindeln.
Den här vyn syns från parkeringen vid väg 363. Ett fint ställe att stanna till på.
Den här bilden tog jag från den parkeringen 19 oktober 1919. Husen som syns där är Granudden dit ungdomarna blev skjutsade med båt.
Jag har närmat mig Kyrkberget en hel del i alla fall. Snart har jag gått halva sträckan till Ammarnäs.
Efter Månäs fick jag sällskap med tre renar. Här en fin vaja som snart ska kalva.
De var inte särskilt intresserade av sällskap. De drog iväg upp på hygget.
En tillbakablick. Jättefint väder att gå i när jag kommit i lä bakom skogen igen.
Den här älgen fotade jag från bilen sommaren 2016 medan skogen ännu fanns kvar. Hon hade säkert sin kalv på andra sidan vägen för hon stod och tittade dit tills vi for vidare och lämnade dem ifred.
Passerade vägen till Jerijaure.
Nu var jag framme vid Jeribäcken, en riktig vårflodsbäck som svämmar över alla sina bräddar för att på hösten nästan inte finnas,
Vid Riseloptevägen stannade jag för idag för att hinna få mig en kopp kaffe innan bussen kom tillbaka. Det går att köra den här vägen upp i området och sen komma ner efter Låntjärnsvägen där jag började idag. Men man bör ha en bil som inte är så låg och inte heller någon ”finbil” för vägunderhållet garanteras inte. Om man vill kan man köra vilse också eftersom det finns flera avstickare. Det finns två vägbommar som kan vara stängda ibland. Det är ju ingen allmän väg. Det bästa är att gå eller cykla.
Precis när jag hällt upp kaffe och stod med muggen i ena handen och smörgåsen i den andra dök den här älgen upp lång bort mot kurvan där bussen snart skulle komma. Det blev lite halvdana bilder i hastigheten och avståndet var för långt för min kamera, men det var då en älg. Jag tycker det ser ut som en fjoling som fått bannor av mamma.
En skog av plogkäppar står ännu kvar och kämpar med att inte falla omkull. Älgen lomade till skogs och sen kom bussen,
Tack för alla snälla fina kommentarer på bloggen och Instagram! Nu ska jag ha mig lite kvällskaffe och nyheter på tv.
Vi ses och hörs!
Senaste kommentarerna