Naturbilder .. Luffen 16 Sorsele – Ammarnäs

 

Inlägg 17 dag 16 om min Luffenpromenad från Sorsele till Ammarnäs. Denna strålande fina dag skall jag gå från Kraddsele till Djupfors…minst! Eftersom det är en fredag så har jag möjlighet att åka med bussen som startar 18.40 ifrån Sorsele. Så det betyder att jag har hela eftermidddan på mig. Jag startade ifrån Kraddsele vid halvfyratiden.

Efter att ha gått en liten bit från Kraddselebron kom jag till uppfartsvägen till Kraipe rengärde.

 

Härifrån går också en led till Viktoriakyrkan i Juktandalen som synes. Då passerar man både Stor Sandberget och Nase och sen över fjället mot Överst- Juktan. Jag har aldrig gått den leden men det kanske blir av i sommar.

 

Nästa passering är förbi Alva Jonssons gård.

 

När jag passerat Alvas hus och kommer bort till kurvan så tänker jag på att här har jag sett många älgar genom åren. De står kanske i tjockskogen och lyssnar på mig när jag går förbi.

 

När jag kommer till kalhygget på höger sida och tittar snett bakåt så ser jag Alvar Johanssons gård Slåttesdal´n som ligger uppe på liden. Det var från början Alvars föräldrars fäbod. Hans föräldrar var Julia f. Strömgren och Johan  Kristoffersson

. Alvar var en oumbärlig person i övre delen av socknen. Han var nämligen världens då levande bästa rörmockare. Säkert! Någon har berättat att han hade sin bil nere i ett garage i Kraddsele på vintern och körde hem med en traktor med plog för att han skulle komma sig iväg på jobbet alla morgnar, även om det snöat rikligt på natten. Då plogade han sig ner till bilen. Senare skaffade han sig en snöslunga till traktorn. Han var inte den som stannade hemma för någon sån liten detalj som igensnöad väg. Han fixade det själv. Alvar kunde man lita på!

 

Äntligen ! ! Det här har jag drömt om ända sedan jag startade min Luffenvandring från Sorsele…att komma fram till Bäckmo precis den här tiden på året då björkarna nyss har slagit ut sina ljusgröna blad och bryter av mot den mörkgröna granskogen…..

 

…och att få se de blånande fjällen med de vita snödrivorna på. Den här vyn är helt underbar. Att det då dessutom är det vackraste vädret som går att få är ju bara otroligt.

 

Kamsberget t.v. och Ribovardomassivet rakt fram…. Gud är alla goda gåvors givare känner jag just då.

 

Den här bilden tar jag med för att visa det otroliga att vid vårfloden 1995 svämmade vattnet över vägen här. Det kan ju tänkas att de höjde vägbanken när de bytte till en större trumma, men ändå var skillnaden på vattennivån stor.

 

 

 

Den här raksträckan efter Räftmyran skulle visa sig vara dagens utmaning. Den var slät och fin men oändligt lång. Är jorden verkligen rund? Här ser det då inte ut så.

 

Efter att ha gått och gått och gått så börjajade jag att se Åbergs och Thuressons postlådor. Kanske gick det ändå framåt.

 

Jag var in på Thuressons gård för att se om det var någon hemma men inte det så jag fortsatte till Gunnars tall för att ta rast.

 

I skuggan av tallen satt jag och drack kaffe och njöt av tillvaron. En rödstjärt sjöng så vackert. Vi säger så fast jag inte är nån expert på fågelsång. Är man ensam ute på luffen så får man bestämma själv vad man hör.

 

Mer inzoomat såg det ut så här…rätt likt utsikten från Bäckmo fast här ser man mer av  norra Ribovardo, den del som syns från Ammarnäs.

 

När jag kom ner mot Högraningen så såg jag Suotsknösen igen. Dit var jag och min syster och hennes man för ganska många år sedan. Där har man en himmelsvid utsikt åt alla håll.

 

Efter en lång raksträcka till kom jag fram till denna skylt. Så var jag då framme i  Djupfors.

 

Ännu en fin poststation. Troligen har inte Postnord kostat på den här byggnaden utan det är nog byns innevånare som byggt och ordnat så fint. Där vek jag av till höger och gick förbi Lars-Erik och Pias altan för en pratstund och blev bjuden på ett glas kallt vatten. Tack!

 

Mitt i byn kommer den här bäcken ner ifrån fjället. Här har jag ett skarpt minne från min barndom. Det var inte så farligt men på gränsen till vad en sexåring kunde stå ut med. Faster Syster hade lovat att sköta mig någon dag och hon höll just på med en tvätt. Hon skulle till den här bäcken för att skölja tvätten. Jag skulle då följa med men hade inte några lämpliga kläder med mig så hon tyckte att jag skulle låna Lars-Eriks vadmalsbyxor. Något så förnedrande att måsta ha en pojkbyxa på sig som dessutom var för stor. Jag minns inte så mycket mer vad som hände den dagen men jag överlevde då.

 

Jag gick någon kilometer till innan bussen kom vid 19.30 ungefär. Jag måste bryta här och göra en avdelning två om Djupfors annars blir det för många bilder.

 

Jag var väldigt trött när jag kom ner efter vägen hemåt så jag vågade inte räkna till mer än två får för att inte riskera att somna på fläcken.

 

Nere i viken hade gluttsnäppan redan tagit kväll och brydde sig inte om att jag satte mig på bron och fotade den.

 

Jag skriver en bit till om Djupfors imorgon. Klockan är snart kvart i två på natten så jag kanske ska sova en stund.

Ha det bra så hörs vi!