Söndag förmiddag d. 25 september. Solen kom äntligen fram ur dimman och jag bestämmer mig för att gå den 20:onde Luffensträckan, från Kraddsele till Övre Sandsele. Jag packar min vanliga fikasäck och går upp till vägen för att invänta bussen vid 11.30.

Dimman ligger tung över Kraddsele. Det duggregnar lite men känns inte kallt. Tror att jag har ca 7 km att gå.

Efter att ha passerat Blekselet så kommer jag fram till Valdemar Mikaelssons jaktkoja. Bilden är från i våras när jag passerade där på min Luffenfärd . Jag har bara gått i en halvtimme men måste få stanna och ta en kopp kaffe på den bron.

När jag satt där i våras fick jag se den här räven komma traskande efter vägkanten. Den upptäckte inte mig förrän den var alldeles mittför mig.

Efter en stund fortsätter jag mot Övre Sandsele. Jag hör Dunderforsens brus bakom backen, jag har lust att gå och se hur den ser ut, men älgjakten pågår fortfarande och då ska man inte tassa runt i skogen.

Även om inte solen skiner så lyser höstfärgerna vackert efter vägen.

Jag kommer fram till Kolkselavan och regnet tilltar.

Jag försöker begripa var Nasen och Sandberget är för att ta en bild som jämförelse med den jag tog i våras.

Så här såg det ut då.

Eftersom det regnade på rätt bra så tog jag inga foton i Övre Sandsele men vi får kika på de jag tog i juni. Här bodde Lambert och Göta Johansson tidigare, nu en yngre generation.

Här bodde Lamberts syster Gerda med familj och även där bor ättlingar kvar.

Till höger skymtar taket av Linus Grundströms hus som de byggde under första delen av 1900-talet. Linus var son till Karl Bern, för er som känner till honom. Om man går förbi ladugården och ner på udden finns ett par byggnader kvar från samerna Jonssons boende enligt utsago. Jag har själv inte varit där.

En historisk karta från Lantmäteriets arkiv över området. Från 1896. Generalstabens karta.

Den här höstbilden är från ett tidigare år. Här brukar man kunna se många sångsvanar samlas innan flytten söderut.

Ännu en bild från vårluffen tagen från en hög backe vid vägen. Man skymtar något tak i Övre Sandsele. Nasen och Sandberget i bakgrundenn

Eftersom det regnade och kändes ruggigt när jag kom till Ö Sandsele så fortsatte jag att gå för att hålla mig varm tills Ammarnäsbussen skulle komma. Vid Vuovosbäcken stannade jag för att fika och invänta bussen.

Bild från vårfloden då Vuovosbäckens vatten nådde högre upp mot det lilla kraftverket som Artur Johansson byggt för sin egen och byns räkning. Han var en mycket duktig snickare och hantverkare som tillverkade vad han själv behövde.

Jag gick en bit till där det fanns en gammal rastplats som jag även besökte på Luffen i våras.

Det var obetalbart att få sätta sig ner på en gammal stubbe och öppna kaffetermosen ca 45 minuter innan bussen skulle komma. Benen började kännas blytunga efter 9,6 km´s stultande på asfalten.

Den  här gamla högstubben är spillkråkans bo sedan flera år tillbaka. Jag har sett spillkråkan flera gånger men inte fått någon bra bild på den. En annan gång satt en hökuggla där.

Förr brukade vi köra bil hit och sitta i bilen för att kolla på älgar och fåglar.

De här två älgarna är fotade på det här hygget.

Kartan från min fullbordade Sorsele – Ammarnäs-Luffen kommer väl till pass för min retur-luff. Jag har satt en blå prick för att visa hur långt jag nu hunnit. Det här var min 3:dje sträcka av returen.

I boken ”Sorsele Fornålder och Nutid” läste jag att ”vid Övre Sandselet och uppströms mot Dunderforsen ligger ett större boplatsområde, främst efter norra stranden. Så långt man nu vet så börjar boplatsområdet ungefär vid Vuovosbäckens utflöde i älven, alltså vid gårdarna Björkheden.”

Det handlar alltså om mycket gammal bosättning i området. Det finns mycket intressant att läsa i den boken som är redigerad av David Nyström.

Ja då avslutar jag Luffen 20 och tackar för att ni titttat in på bloggen. Vet som vanligt inte när nästa sträcka blir av.

Vi ses och hörs!

Min 19:onde Luffendag påbörjas i Djupfors där jag slutade förra gången och jag ska försöka ta mig till den stuga ni ser på bilden ovan vi får se hur det går.

Bussfärd ner till Djupfors där jag träffade Lars-Erik och Pia som nyss hade grävt potatis klart

Sen bar det av mot Kraddsele. Ca 8 km från busshållsplats till busshållsplats tror jag.

Jag kastar en blick bakåt och ser delar av Ribovardo i höstskrud.

Vid Högraningen börjar en Flugfiskesträcka i Vindelälven. Nere vid älven bodde min klasskompis Sven-Gustav Önhall. Han och hans far Manfred var med i Ribovardo älgjaktslag. Manfred slöjdade knivar och jag har en liten kåsa som Sven-Gustav slöjdat.

Där nere någonstans bodde de.

Nu har jag hunnit fram till Räftmyran och Gunnar Thuressons tall. Där satt jag och fikade i våras när jag kom uppöver.

Utsikt västöver från tallen. 20 september 2022

Utsikt från samma ställe när jag gjorde vårluffen 10:onde juni 2022. Där satt jag länge i våras, nu passerar jag bara.

Här har jag nästan övervunnit den oändliga Räftmyran. Det verkar som om jag gått baklänges hela tiden eftersom jag bara fotat år det hållet. Jag har tydligen svårt att slita mig från Ribovardo.

Men jag närmar mig Kraddsele mer och mer i alla fall.

Närmar mig Bäckmo.

Återigen får jag Ribovardo i blickfånget. Ingen dum utsikt från deras gård heller. Ingen hemma här…går vidare.

Vackra blad i dikesrenen.

Jag hade planer på att stanna och fika vid kalhygget så att jag skulle kunna sitta och kika efter fåglar och djur, men jag kom på att det är ju älgjaktstider så det kanske sitter nån jägare där nere. Jag går till Kraddsele innan fikat.

Första huset i Kraddsele. Här bodde Alva.

Nu är jag framme vid Vidduljiennuo tydligen och ska korsa älven för att börja gå på den norra sidan ända till Sorsele.

En del av fiskeparadiset Kraddsele.

I det röda huset bodde Eskil Johansson och Olga när jag växte upp. Och bakom deras hus någonstans uppe på liden fanns förr det hus som är på det svartvita fotot längst  upp på sidan. Nybygget hette det.

Vindelälven delar byn i två delar. Här fanns en färja innan bron byggdes. Resenärer till Ammarnäs som åkte med Sven Forsvalls turbil fick åka färja där bortanför gamla brofästet.

Numera betyder älven mycket för byns turistanläggning och givetvis för byborna själva. En suveränt fin camping har de här.

Jag har siktet inställt på huset från Nybygget som numera är flyttat ner till byn och är fint nog skänkt till byaföreningen av de som ärvde huset. Det används nu som  byastuga.

Det känns högtidligt att få sitta på samma bro som mor och far i Nybygget och titta ut över Kraddsele.

Efter kaffet hinner jag gå en runda och fota lite. Om jag vore en svala skulle jag kunna sitta på någon av alla de ledningar som förstör möjligheten att få ett bra foto av den underabara utsikten mot Ammarnäsfjällen. Men svalor har väl svårt för att hålla i en kamera förstås. Det får duga så här.

Sen sitter jag bekvämt på bänken där Jultomten brukar sitta i december. Snart kommer Nina med bussen.

Vilken underbar dag jag har haft…precis lagom temperatur och ingen stress. Tack för att ni tittar in på bloggen!

Nästa etapp mellan Kraddsele och ? blir nån dag när det inte regnar. Sen får jag se hur långt jag orkar gå den dagen.

Vi ses och hörs!

Någon Luffen-tur blir det inte förrän regnet gett med sig så vi tittar väl på några gamla foton så länge.

BILDEN OVAN. Del av Ammarnäs med ålderdomshemmet, i bakgrunden Näsberget.

Farmor Matilda och Farfar Otto Grundström med barnbarn utanför Lillstugan i Harrudden.

De vuxna är f.v. Elin Strömgren och vår mor Ada Grundström.

Pappa Edmund är kapten på sin båt ”Gosiken” och skjutsar påhälsande släktingar över sjön till någon utflykt.

Medlemmar i släkten Forsvall. Den gamle mannen är förfadern David Forsvall och bredvid t.h. hustrun Sara.

Foto från mor Adas första skidfärd från Ammarnäs till Aivak. Ada i vit jacka i bakre raden. Tror att det är 1938.

Tack för att du tittat in på bloggen! Vi hörs och syns!

Ja då är det väl dags att vända tillbaka mot Sorsele om jag ska hinna dit innan det blir alltför kallt och halt efter vägen.

ÖVRE BILDEN…Lämnar Nabbnäs vid 9-tiden på morron när morgondimman ännu inte lättat riktigt. Jag tänker gå milen till Djupfors idag 10/9.  Vädret kunde inte ha varit bättre.

Höstfärgerna har verkligen kommit igång på riktigt. De små rävungarna som i våras uppehöll sig här vid Börtingtjärn har blivit så stora nu så de har väl både blivit skyggare och börjat göra längre färder. Hur som helst så syns de då inte till nu.

Det går inte att gå förbi Börtingtjärn utan att ta en bild. Gaisats syns i fjärran.

Den himmelsblåa Storvika som är en del av Vindelälvens vatten.

Efter ca 4 km passerar jag Sjöforsen som jag nyss skrivitt om i ett inlägg om Storstenudden.

När jag kommer till vår gamla slåtteräng Ottos mora går jag ner till min brors koja vid selet och dricker kaffe med mackor.

Ängen var större förut innan nya vägen drogs över slåtterängen.

Här huserar den berömda Ammarnäsöringen. Jag hörde två stora vak medan jag satt och fikade.

Jag gick vidare mot Harabacken och Järnforsen.

Just innan Järnforsen hittar jag den här skylten efter flugfiskesträckan. Undras hur den har fått sitt namn?

Järnforsen är passerad.

Första lilla kontakten med Suotsknösen, den tittar fram borta i horisonten. Syns från vägen nedanför Albert Erikssons hus.

Sådär nu har jag snart gått Djupforsrakan klart.

Nu börjar jag bli trött….måste ta en vattenpaus för att orka fram till kusin Lars-Erik och hans Pia

Jag blir mer och mer imponerad av den här byn för varje gång jag stannar upp och tänker på vad de åstadkommit här. Här har varit både kolning i stor skala med 20 anställda och snickeri som gjort fina möbler. De har byggt kraftverk för eget bruk och nån såg tror jag Erik Yderstedth hade byggt. Nu när jag passerade den här skylten hörde jag nån maskin som var på gång uppe vid grustaget. Fina jordbruksmarker ser det ut att vara här som ännu hålls öppna trots att det inte finns någon boskap kvar här nu.

Vad jag minns så här i förbifarten så insynades det ett hemman här långt före det fanns något i Ammarnäs. Jag ska försöka gräva lite djupare i Djupfors historia och se om jag får tag på namn och årtal på den nybyggaren. På biblioteket finns det en film att låna som är inspelad i Djupfors, där Maria Björkvall berättar och visar hur man gör i ordning skohö. Hon var expert på det. Duktiga slöjdare har det funnits här och kanske finns ännu.

Yderstedths välskötta gård. Sigurd och Ruth var duktiga med trädgårdsodling. Sigurd berättade under sin levnad att han brukade förvara morötter i säckar i bäcken som rinner förbi deras hus. Han hade ett område i potatisbacken i Ammarnäs där han odlade potatis. Där gödslade han med mjölkört och annat grönt som han malde i sin kompostkvarn.

Här hittade jag ett foto från gamla tider i Djupfors vid Tilda Erikssons hem. Det är från den tid när kristna samlades för möten i hemmen, då det sjöngs, lästes ur bibeln, dracks kaffe och pratades och skrattades. Tilda var en syster till Erik Yderstedth. De var glada och duktiga på att skratta. De hade växt upp i en syskonskara på 14 st 1 mil in i väglöst land bakom Jibbmokken vid Storvindeln. Stället hette Varåiveträsk på den tiden, numera bara Varåive. De växte upp till resliga duktiga människor alla barnen. Möjligen var det ett av syskonen som dog ung. Jag har skrivit om Varåive i något tidigare inlägg.

Men nu var jag i Djupfors och går vidare till busshållplatsen.

Där hann jag få en trevlig pratstund med kusin Lars-Erik och hans fru Pia.

Tack Djupfors för den här gången, vi ses snart igen när jag ska ta nästa etapp till Kraddsele.

Tack för att ni tittat in på bloggen! På torsdag 15 sept. är förresten min bloggkompis och författare Kent Lundholm på kulturhuset i Sorsele och berättar om sin bok ” Älskade Ester” . Kl. 18 – 19.30. Kom gärna dit! Han har säkert mer på programmet också.

Ha det så bra!

En liten söndagspromenad i våra förfäders spår var tanken när jag gav mig iväg till Sjöforsen ca 4,5 km nedströms Nabbnäs.

Vid Sjöforsen tog jag stigen uppöver mot Ammarnässjöns utlopp. På den tiden när ingen landsväg fanns till Ammarnäs så gick de uppöver älven de sträckor där de inte kunde använda båt.

Här någonstans kom de gående för att komma fram till sjön och få båtskjuts fram till Ammarnäs. Vid storhelgerna Vårböndagen och Höstböndagen fanns båtar här för att hämta dem. Då var de väntade.

Nu är det en fin stig och väl tillrättalagt för fiskare som vill fånga en Ammarnäsöring.

Stigen gick ända fram till en båtplats med uthyrningsbåt.

Men sen såg det ut så här, stigen var slut…bara vide och vass. Jag insåg det omöjliga att ta sig fram här…

…så jag valde att klättra upp på åsen och gå rätt över udden till andra sidan.

Det kändes inte som att jag hittat deras färdväg precis. Jag kom fram på ett underbart ställe på en klippa. Där hade någon eldat. Säkert någons fikaställe.

Jag satt rätt länge där och njöt av kaffet och utsikten. Där borta ser man Storstenudden. Det var naturligtvis dit de gick för att röka efter båtskjuts, som man gjorde när man inte var väntad. Därifrån kan man se Ammarnäs.

Så efter fikat traskade jag runt viken och kom fram här. Nu började jag skymta potatisbacken i byn.

Inzoomat så ser ni vad jag såg i kikaren.

Sjön låg spegelblank hela dagen. Det var sagolikt vackert.

Längst ut på udden hade storstenarna kommit upp ur vårfloden. Om man gör upp eld här och lägger på lite blöt mossa och enris så att det ryker så ser någon i byn oss och kommer roende med båt för att hämta oss.

På den tiden var det vanligt att det kom nån då och då som ville ha skjuts så man kastade säkert en blick hitåt ibland för att se om nån signalerade.

BILDEN NEDAN

Utsikt från udden och ner mot utloppet och Sjöforsen. Vid Sjöforsen lär det finnas ett ”Åtag” där man hade båtar liggande. Där hämtades säkert de som var föranmälda eller väntade. Till exempel Lotten och Gustaf v Düben med sällskap då de kom på sin forskningsresa till Ammarnäs 1871. När de skjutsades tillbaka så rände vår farfarsfar Anders Nilsson Sjöforsarna och ner till Järnforsen. Troligtvis var det folk från Djupfors och Kraddsele som sen fortsatte skjutsandet. Lotten hade med sig en stor tung kamerautrustning och ett stort vitt tält har det berättats, så de hade många bärare med sig.

De har själva skrivit om att när de rundade udden bredde en storslagen fjällvärld ut sig framför dem.

Man kan bara fantisera om hur det såg ut då. Den gamla timrade kyrkan fanns på ungefär samma plats som nuvarande kyrka och alla de grå kyrkstugorna och bodarna fanns mellan kyrkan och potatisbacken. Anders Nilssons och Jankens hus och ladugårdar syntes förstås och Anders Grahns rödmålade hus lyste väl upp i det gråa. Tall och granskogen var mycket glesare då som vi sett på bilder från tidigt 1900-tal Potatisbacken var nog inte helt uppodlad då, men det började odlas där någon gång i slutet av 1820-talet eller i början av 30-talet åtminstone.

BILDEN NEDAN

Om man vänder blicken in mot viken så vet vi att det boställe som fanns där och som sen fick namnet Brita-Sofias var det första stället vid Ammarnässjön som insynades som nybygge. Nybygget skrevs in under namnet Nabbnäs. Det var samer som började där och deras fäbod låg vid det som senare blev nybyggets fasta boende och fick namnet Ammarnäs.

Det finns ett boende där nu också så om ni vill ut till udden, ta då hänsyn till att det är ett privat boende där. Gå lite längre in mot udden när ni passerar. Ribovardo syns i bakgrunden.

När jag kom hem till stugan tog jag ett foto av nuvarande Nabbnäs. Ägarna av gamla Nabbnäs flyttade sitt boende till det nuvarande stället. Minns i skrivande stund inte när det flyttades.

Jag kommer nog att skriva in lite mer uppgifter senare när jag frågat mig för lite mer och när jag är mer vaken. Klockan närmar sig halv ett på natten. Rätta mig gärna om ni ser något fel.

Tack för att ni tittade in på bloggen. Vi ses och hörs.