Treåringen är politisk veteran. Hon har suttit av ganska många sammanträden och möten i alla möjliga sammanhang med ett fantastiskt tålamod. Hon är förvånansvärt bra på att vara tyst på kommando emellanåt, möjligen kommer fältvanan av att vara tyst när ettåringen ska sova. För ett tag sedan gjorde hon ett längre uppehåll med att följa med, men så var det dags. Jag repeterade vad som förväntas:

– Du vet vad som gäller när det är sammanträde, sa jag strängt.

– Jaa, sa hon allvarligt. Lyssna farbröderna, inte väcka nån!!

Treåringen är på det klara att pojkar och flickor i vissa avseenden skiljer sig åt:

– Pojkar har ´nopp. Det har inte flickor.

Hon tar upp sin kramkatt (´nut-Olof) och funderar vidare

– Fast katten har ingen ´nopp. Har ramlat av, förstår du!

Jag och de flesta jag känner är måttliga med alkohol. Sedan barnen kom skulle man i det närmaste kunna avge nykterhetslöfte utan problem. Men det kan man inte tro när man hör barnen:

Exempel 1: En mycket varm dag står jag och kapar mormors årsbehov av ved. Jag tar en paus och dricker en rejäl klunk av kolsyrad, garanterat alkoholfri dryck.

Treåringen anlägger sitt djupaste, mest tragiska tonfall och säger med en sorgsen suck:

– Pappa, varför dricker du?

Exempel 2: Vi tältar med ungarna och några vänner. Vi reser tälten, vilket tar sin tid, eftersom barnen hjälper till att få tältstolparna att stå.

En av vännerna ropar en bit bortifrån:

– Vad gör ni?

Vännernas fyraåring blir inte svaret skyldig

– Vi hjälper pappa att stå!

Treåringen ska gå på cirkus för första gången i sitt liv. Hon förbereder sig minutiöst. Både kramkatten´(´nut-Olof) och kramvargen (Vav-wav) ska med. Nyss hördes hon mumla:

– Det är bäst att ha dem i sele. Man vet ju aldrig.