Nicke Grahn, fp-politiker, Dorotea

Deffenetift inte fyra!

Av , , 2 kommentarer 0

Fyraåringen är hos farmor och farfar. Det är matdags, blodpudding. I vanliga fall är det något som fröken gillar, men i dag är det hinder i vägen.

– Jag är inte hungrig!
– Men jag har gjort det jättegott, försöker farmor.
– Jag är MÄÄÄÄÄTTTT!

Farmor funderar och lägger ett kompromissbud:

– Du, vi gör en liten portion. Jag lägger dit fyra små bitar blodpudding.

Fyraåringen funderar en stund och nickar sedan bifall. Hon travar iväg till köket och tittar på den upplagda portionen. Tyvärr har farmor chansat och lagt dit något fler bitar än fyra.

Mycket strängt tar fyraåringen till orda

– Farmor!!! Jag vet inte hur många bitar det här är, men fyra är i alla fall så här många, säger hon och sträcker fyra fingrar i vädret. OCH DET HÄR ÄR DEFENETIFT FLER!

Måttingar och nattkrökar!

Av , , 1 kommentar 0

Kl 02.20

– Paaaaapppaaaaaaaaaa!
– Fjrskrvmmffffvaaaäreom? grymtar jag

Fyraåringen står med två gosedjurshästar (Beta och Russis) och två hundar (Vira och Matilda).

– Jag kan inte sova! Inte mina hästar heller! Hundarna är också vakna!

– Och blir det bättre av att jag inte heller sover?

Jag låter surare än jag är. Senast väste jag väl något om att ’nån måtta får det väl vara på nattkröken’ eller nåt sånt.

Barnet är tyst. Hennes samojedgosehund sniffar runt vid trappan.

– Vad gör din hund? undrar jag.

– Det ser du väl? säger barnet.

– Jaa, hon sniffar efter något.

– Min hund, förklarar fyraåringen högdraget. Min hund luktar efter måttingar och nattkrökar!!

Till Krigland

Av , , 3 kommentarer 0

Fyraåringen har vid något tillfälle råkat se bilder från något krig (troligen Gaza) på TV och kommer gående med bestämda steg.

– Pappa!
– Ja.
– Vi ska åka till Krigland, lillebror och jag.
– Till Krigland?
– Ja, där dom krigar. Man måste ju dit och undersöka!
– Men, du vet, det är jättefarligt. Det är väldigt mycket som är förstörd där de krigar, och de skjuter på varandra. Man måste vara soldat för att vara där de krigar.
– Suter dom på husen också?
– Ja, massor av hus är bara som sand och stenhögar, säger jag.
– Slutar dom aldrig att suta?
– Det verkar inte så, säger jag. Där de har krigat just nu verkar det aldrig blir slut på krigandet. Det börjar bara om igen efter ett tag.
– Men hur slutar dom kriga då? frågar fyraåringen bekymrat.
– När de som bestämmer säger åt dem att sluta, så kan det bli lugnt ett tag. Men sedan kan det börja om igen, säger jag.

Hon är tyst.

– Men kan man inte ringa till dom, säger hon så. Och säga åt dom att sluta kriga.
– Jooo, funderar jag. Men telefonerna är kanske sönderskjutna.

Ny tystnad. Hon gillar inte problem utan lösning.

– Men pappa. Om alla deras telefoner är sönder…suck… så kan nog jag…suck…köpa nya till dom…

Starthjälp!

Av , , Bli först att kommentera 0

Fyraåringen var lite krasslig och låg för andra gången under dagen på farmors och farfars soffa och sov djupt. Den lille mannen kom godmodigt vaggande och började köra en liten formel 1-bil fram och tillbaka på syrrans mage. Hon flög upp:

– NEEEJ!!! BOOOOORT! JAG ÄR NYYYVAAAKEEEEN!!!!!

Den lille mannen drog sig trumpet tillbaka och började köra bilen i rummet bredvid.

Hon till mig:

– Vad var det med honom? Trodde han att jag redan hade satt igång mig, eller?

Hundskytte

Av , , 2 kommentarer 0

Situation: Sparkstötting med 1 st fyraåring och 1 st tvååring på väg någonstans.
Framdrivare av sparken: Jag.

– Pappa? säger fyraåringen.
– Ja?
– Hur suter (skjuter) man?
– Man stoppar en patron i ett gevär och sedan trycker man som på en knapp och så säger det PANG!

Tystnad.

– Varför?
– Jo, för att det pangar jättemycket när skottet exploderar.
– Jaha…

Tystnad.

– Suter hundar?
– Nä. Hundar blir jätterädda när det pangar.
– Det är tur att mina hundar inte suter.
– Jaa, säger jag dröjande. Det är det nog.

Fyraåringen i menande ton:

– Ja vetdu, dom missar ju bara hela tiden!