Vi städar. Fyraåringen flyttar alla sina mikroskopiska teckningar från en hög till en annan, bär djur och konstaterar att ’det är faaaktiskt inte så mycket av grejorna som är hennes’. Jag hittar bortglömda äpplen som någon tagit fyrtio små fågelbett ur, mackor under soffan och annat spännande. Flickan med snickarbyxorna dammsuger. Den lille mannen har också hittat en viktig uppgift. Han far fram och tillbaka och mässar
– Iag plir daaalen, iag plir daaalen, iag plir daaalen (’Jag blir gaaalen’), iag plir daaalen, iag plir daaalen, iag plir daaalen…
Natt nu, faktiskt!
02.29
-Upp, upp!
Den lille mannen är pigg och mycket välvillig. Övriga sover.
– Upp, upp!! Pappa, mamma! Upp!!!
– Det är natt. Alla ska sova nu. Lägg dig ner, stönar jag och flickan med snickarbyxorna. Storasyster sover – än – men vrider sig lite oroligt i sömnen.
– Nej, iag upp! Du me upp, pappa!
– Det är natt, man ska sova nu, faktiskt, säger jag.
Nu vaknar storasyster. Fyraåringen ser ut som en maskrosboll med håret åt alla håll. Hon fräser något åt sin lillebror som väckt henne. Han ser förvånad ut.
– Natt nu. Ska sova nu, tattist (faktiskt), säger han strängt till sin syster.
Ny forskning…
…visar att en motiverad tvåårig liten man kan trula ner exakt 1 stålvisp och 1 leksaksambulans i en herrsko, vänster, storlek 43.
…oj oj oj…
Den lille mannen tvärstannar och ser helt perplex ut. Borta är gatan och i stället breder ett hav av smältvatten ut sig. En tät gatubrunn är förklaringen.
Han tar ett steg framåt, känner på vattnet. Jodå, det är blött. Och ganska djupt. Till knäna ungefär. Han ser på mig, spricker upp i ett leende från öra till öra och tar sedan ett stort steg rakt ut i allt det blöta. Han säger bara ett enda lyckligt
– Oj, oj, oj!!!
byta jobb
– Jag ska nog inte bli prinsessa, säger fyraåringen.
– Nähä. Vad ska du bli då?
– Hovslagare. Ska du det också? frågar hon sin lillebror.
– Jaa, iag oslagare, svarar han lojalt.
– Mm. Jag ska bli hovslagare. I Afrika. Har dom nån hovslagarskola där?
…så hääär jättehemligt…
-…och det är jättehemligt, pappa, avslutar fyraåringen.
– Hur hemligt då? undrar jag.
– Du får inte ens berätta det för dina jobbarkompisar!
Senaste kommentarerna