Jag står i köket med diverse diskhantering. Sexåringen och fyraåringen äter frukost. Dialogen från frukostbordet är den som följer:
– Du, säger sexåringen till sin lillebror. Ska vi leka häst?
– Nej, inte så här mitt i maten, svarar fyraåringen.
– Men jag har ett jobb att göra, säger sexåringen. Vill du hjälpa till?
– Ja, gärna!
– Tack, du är världens bästa lillebror, säger sexåringen. Blir det bra så?
Vi åker spark. Fyraåringen sitter längst fram och hans storasyster sexåringen bakom.
– Sluta luta dej mot mej! Jag är inte ditt ryggstöd, fräser sexåringen till sin lillebror.
Fyraåringen muttrar:
– Nä, du är inte mitt ryggstöd. Och inte min kydde heller!
Sexåringen har hittat ett TV-program som heter "En gudalik show" och är helt uppslukad av grekisk mytologi. Till min egen stora glädje får jag berätta grekiska hjältesagor, senast var det om Perseus. Perseus pappa var guden Zeus, som tog sig in i det fängelse där Perseus mor satt genom att förvandla sig till en hög med guldmynt. Praktiskt, tyckte sexåringen. Hon har lärt sig vem Zeus är och hans status som den högsta guden i Olympen. Ett visst missionerande ägnar hon sig också. Det är lillebror fyraåringen, den lille mannen, som är primärt missionsfält. Nyss hördes följande:
– Ja du , börjar storasyster. I Grekland finns det mycket gudar, lillebror. Han här, han är den viktigaste av dem alla, och han heter Sämst!
– Det ligger en skruv i min sko, pappa!
Sexåringen håller upp något.
– Det är inte en skruv. Det är en borr.
– Vem har lagt en borr i mina skor?
Sexåringens lillebror är den förste att få frågan.
– Det var inte jag, säger fyraåringen lugnt. Det var mina hyndar.
Tystnad.
– I så fall, morrar sexåringen, var det ju snällt av hundarna att inte borra sönder mina skor.
Jag är på väg hem från Skellefteå. I trakten av Åttonträsk ringer jag hem. Sexåringen svarar
– Hej, pappa!
– Hej! Hur har ni det?
– Det är bra. Lillebror är arg och mamma är ilsk!
Nattsvart! Plötsligt blir det strömavbrott, barnen stannar hastigt upp. Sexåringen är den första att yttra sig och säger imponerad:
– Oj! Slocknade hela världen?
– Håll i, pappa. Håll iiiii!
Sexåringen och fyraåringen står högst upp på en stor snöhög med en skrana, en åkmadrass. Sexåringen sitter på den och är precis på vippen att tappa taget. Hon vill att jag ska hålla i åkmadrassen så att hon inte rasar iväg.
– Nä. Det där kan ni klara själva!
Sexåringen vänder sig mot sin lillebror:
– Ska du åka med nu då?
– Nej. Det är högt.
– Som du vill då! Då låter du mej bli ensam hjälte på snöhögen!
Fyraåringen tittar vänligt på storasystern. Säger sedan:
– Nä. Du är inte hjälten på znöhögen. Men du är i alla fall världenz bäzta ztorazyzter!
Flickan med snickarbyxorna och fyraåringen, den lille mannen, är på badhuset. Jättekul, tycker båda. Fyraåringen kastar diverse flytetyg runt sig och träffar flickan med snickarbyxorna i huvudet.
– Förlåt, mamma! Du skulle ha aktat dej!
– Kommer du?
Jag står och väntar på sexåringen. Hon ska packa ihop några få saker, ta på ytterkläderna och gå ut.
– Jaa… jag ska bara…
Det går en stund!
– Kommer du, eller ska jag åka själv?
Sexåringen blir arg. Hon håller på och trular ner ett oräkneligt antal tyghundar i en ryggsäck.
– Men pappa! Jag måste väl ändå få packa ner mina närmaste!
– Vad blir det för mat, undrar sexåringen.
– Palt.
– Jag vill inte ha gröööööt, klagar fyraåringen.
– Det blir inte gröt. Det blir palt.
– Jag vill hellre ha… börjar sexåringen, men jag avbryter.
– Ja. Ni vill nästan alltid ha något annat än vad som serveras, suckar jag.
Tystnad.
– Nåja, säger sexåringen. Jag är i alla fall glad om jag får någon mat!
Senaste kommentarerna