Fyraåringen – den lille mannen – står och kränger av sig vinteroverallen. Han gör det omständligt och inte särskilt genomtänkt. Skorna är på¨och jag blir otålig.
– Men sätt lite fart nu. Hoppa ner i skorna, stönar jag.
Fyraåringen tittar upp.
– Om jag ska av med skorna måste jag hoppa ypp, inte hoppa ner i skorna.
– Nävisst, säger jag. Naturligtvis ska du upp ur skorna.
– Pappa?
– Ja, suckar jag.
– Det är inte lätt det här för dej!
Fyraåringen och jag är på badhuset. Som vanligt får man som vuxen lära sig ganska mycket.
– Pappa!
– Ja.
– Vad är det för en dörr?
– Den går till tjejernas omklädningsrum!
– Kom så går vi dit, säger han glatt.
– Nä. Vi måste gå till killarnas.
– Varför det? Flickor är snälla!
– Jaa, men de vill ändå klä om sig ifred, säger jag.
– Men, pappa… Vi kan väl tjyvkika?
– Nä.De vill klä om i fred. Kom nu så går vi och klär om på killarnas.
– Men pappa… jag tror inte att det där dörren går till tjejernas omklädningsrum.
– Nähä?
– Nää. Jag tror att det bara är fröknar där?
– Fröknar?
– Jaa. Gamla fröknar står där. Alldeles fullt. Liksom ingrävda där innanför!
Fyraåringen, den lille mannen, har besök av en vän i samma ålder.
– Hej, säger den lille mannen.
– Hej, hej, säger vännen.
– Här bor jag!
– Jaså, säger kamraten.
– Tycker du att det ser konstigt ut här i min trakt?
– Nää, säger fyraåringens vän.
– Tycker du inte att det ser konstigt ut någe alls, frågar fyraåringen oroligt.
– Joo, okejdå, lite konstigt ser det ut, medger kamraten efter lite funderande.
Fyraåringen drar en lättnadens suck.
– Bra!
Senaste kommentarerna