Femåringen – den lille mannen – och jag ska ta bussen till Hoting. Bussar kommer och går, men inte vår buss.
– Pappa! När kommer vår buss?
– Den kommer snart. Den står där borta och lastar gods.
– Jaså…
Han funderar en stund. Sedan går han bort mot några andra väntande passagerare och jag hör hur han muttrar
– Vår buss kommer inte. Den står bara där borta…. och lastar snus!
Femåringen – den lille mannen – och åttaåringen leker med sina kramdjurshundar . Samojeden Vira diskuterar med Bubben, blandras, båda tämligen slitna tyghundar.
– Vill du ha lite hundmat, Vira, piper Bubben/femåringen.
– Nja, tvekar Vira/åttaåringen, jag är nog mer hungrig på nåt gott. Lite as om det finns.
Femåringen och Flickan med snickarbyxorna är och hämtar posten. Femåringen funderar, som vanligt.
– Mamma!?
– Ja
– Hur lång tid tar det för Jorden att snurra runt?
– Det tar tjugofyra timmar för Jorden att snurra ett helt varv. Från nu på morgonen till nästa morgon tar det alltså tjugofyra timmar, förklarar Flickan med snickarbyxorna.
Femåringen funderar lite till.
– Jamen vad händer om det morron innan Jorden har snurrat klart?
Idag är landstingsmötet fyllt med tillresta Dorotea- och Åselebor som protesterar med nedläggning av vårdplatser i Dorotea och ambulansen i Åsele. Jag blir alldeles varm av känslan att så många hemifrån är här. Ni är fantastiska och underbara allihop som jobbar för att vi ska få vård på lika villkor också i inlandet!! Jättehärligt att ni är här!
Hälsningar
Nicke
Sjuåringen, femåringen – den lille mannen – och jag åker tåg. Vi åker från Örnsköldsvik mot Lycksele och vidare hemåt.
– Var är vi nu? frågar sjuåringen.
– I Husum, säger jag.
– Är det en stor stad?
– Näe, det finns en stor pappersfabrik.
– Var är vi nu då?
– I Hörnefors.
– Är det stort?
– Nja, inte så värst. Ganske litet. Som Dorotea, kanske…
– Ooooj, säger femåringen andäktigt. Så stort! För Dorotea är stooort!
Sjuåringen och hennes femårige lillebror leker med sina gosedjurshästar och gosedjurshundar. Femåringen – den lille mannen – har sin hund Bubben.
– Och sen, säger sjuåringen. Sen så springer alla hästarna iväg.
– Varför det? frågar femåringen sin äldre syster.
– Jo, sen så anfaller Bubben hästarna, säger sjuåringen.
– Näe, säger femåringen. Bubben vill inte anfalla. Han har inte tid, för han ska på semester med sin storasyster.
Sjuåringen och fyraåringen, den lille mannen, sitter i baksätet. Fyraåringen har sin trogna följeslagare Bubben, en väldigt sliten plyschhund, i sällskap.
– Här, säger sjuåringen. Sätt på Bubben mina solglasögon.
Det sker.
– Hahaaaa, säger sjuåringen retsamt. Din gosedjurhund ser ut som en tjeeej!
– Det gör han visst inte, säger fyraåringen argt! Han ser ut som en kille! Eller som farmor! Eller mormor!
– Pappa, säger sjuåringen. Det är snart fullmåne!
– Jaha?
– Då ger sig mina gosedjurhundar iväg. Det är bara latvalparna som åker flyg. Resten springer eller åker skoter.
– Mhm, vart ska de då?
– Till Sibirien, så klart. Och Indien. Men dom undviker Göteborg. Dom tar skogsvägarna!
Fyraåringen, den lille mannen funderar:
– Man kan vara olika storlekar… man KAN vara fyra år!
– Pappa? Hur många kor kan en bonde ha?
Fyraåringen, den lille mannen, sitter i baksätet och vi är på väg hem.
– Ja, om han inte har någon hjälp alls är det kanske tjugo stycken.
– Om det är så här många bondar då?
– Det heter bönder, fem stycken bönder. Jaa, tillsammans kan de nog ha ett par hundra kor, funderar jag.
– Men, pappa, hur har dom tid med alla kossorna sina?
– Jo, det har de. Det finns ju mjölkrobot på många ställen och massor av maskiner och sånt.
Tystnad.
– Om det är nitti bönder och nitti kor, då har dom i alla fall tid, säger fyraåringen. Fast det blir ju trångt!
Senaste kommentarerna