Landstinget styrs likt en atlantångare

 

Läs mitt inlägg här:

 

Det har saknats politiskt mod och att det funnits en ovilja att ta politiskt ansvar och styra länets sjukvård. Det behövs ett beställar- och utförarsystem av vården. Prestationsbaserade ersättningar måste kunna bli verklighet framför den nu mer renodlade anslagsfinansieringen. Personalen inom landstinget måste få mer att säga till om på sin arbetsplats; genom tydliga uppdrag, mer ansvar och större befogenheter.
Det skriver oppositionslandstingsrådet Nicklas Sandström (M) från Umeå.

Efter att ha följt landstinget ett flertal år kan jag konstatera att styrningen fungerar likt en atlantångare anno 1912. Trots varningar om isberg i många år har den socialdemokratiskt styrda majoriteten inte valt att byta färdriktning.
Även om styrningen uppe på däck inte fungerar uträttas ändock stordåd i länets sjukvård. Västerbotten kan vara stolta över all den goda och fantastiska vård som erbjuds för dem som är eller blir sjuk. Men ledningsstrukturen skulle kunna hjälpa vården att bli bättre.
I grunden handlar ekonomi- och ledningsproblemen om att den styrande Socialdemokratin använt sig av backspegeln i stället för förarrutan då de planerat inför framtiden. Genom de senaste decenniernas bokslut blir den snabba slutsatsen att de år landstinget klarat ekonomin är de år som politiken höjt skatten. De år som Sveriges kommun- och landstingssektor gör rekordöverskott klarar ändå inte lands-tinget sin ekonomi.

Bristerna sitter i mångt och mycket i att det har saknats politiskt mod och att det funnits en ovilja att ta politiskt ansvar och styra länets sjukvård. Landstinget måste skapa och arbeta utifrån tydligare ekonomiska styrregler som gör att kontroll och uppföljning blir bättre. Landstinget behöver ett budgetsystem som flyttar över ansvar från politik och tjänstemän till landstingets personal och till de olika respektive verksamheterna.
Från landstingsledningen sida behövs det ett beställar- och utförarsystem av vården. Prestationsbaserade ersättningar måste kunna bli verklighet framför den nu mer renodlade anslagsfinansieringen. Länet måste våga se den nytta som alternativ och konkurrens inom vården skulle medföra.
I dag är tillgängligheten hos primärvården inte tillfredsställande, inte heller möjligheten att få tid för besök på hälsocentralen, eller möjlighet att per telefon få prata med läkare eller annan vårdpersonal. Det växande problemet med människors psykiska ohälsa, särskilt hos unga, måste mötas på ett bättre sätt.
I Västerbottens län har antalet vårdmottagningar bara ökat med fem procent. Den blygsamma ökningen placerar Västerbotten i botten i jämförelse med andra landsting. Vårdvalet förbättrar kvaliteten inom primärvården, ökar tillgängligheten för patienten. Förutsättningarna för vårdvalet måste ses över och göras om för att skapa bättre drivkrafter för att generera fler entreprenörer inom vården. Nödvändiga förändringar skulle det ge stora vinster för länsborna då det skulle leda till en större valfrihet att själv välja sin vårdgivare.

Efter att ha varit ute i verksamheten och lyssnat på personal från de olika verksamheterna under de senaste månaderna är signalerna mycket tydliga, det finns en rädsla för att inte klara personalförsörjningen av nya specialistläkare. 40 procent av specialistläkarna är i dag äldre än 55 år. I många verksamheter är det redan nu ett mycket stort problem med bristen på specialistläkare. Prognosen för kommande år ser det inte bättre ut. Landstingets ledning behöver agera nu. Om några år kommer det inte längre gå att lösa bristen på duktiga specialistläkare. Redan till nästa år skulle det behöva avsättas ytterligare 20 miljoner kronor för nya AT/ST-tjänster. I de samtal som jag har haft ute i verksamheten är det tydligt att det finns en stor frustration bland personalen som syftar till att politiken inte lyssnar på dem. All duktig och kompetent personal som finns inom landstinget måste få mer att säga till om på sin arbetsplats; genom tydliga uppdrag, mer ansvar och större befogenheter.

Lokalerna på Norrlands universitetssjukhus kan å ena stunden vara toppmoderna med den senaste utrustningen men å andra stunden mest liknas vid en sovjetisk bunker från 60-talet. Fastighetsunderhållet har åsidosatts i flera år, behoven av underhåll börjar bli enorma. Det är ett enormt slöseri av skattebetalarnas investerade pengar om saker och ting inte underhålls. Ytterst blir det bristfälliga lokalunderhållet en fråga om patientsäkerhet.
Nu har förvisso en ny landstingsledning för socialdemokratin kommit på plats men än lyser försöken att ändra färdriktning med sin frånvaro. Isberget kommer inte att smälta bort bara för S-ledningen väljer att blunda för det. Vart finns det politiska modet att våga och vilja göra annorlunda?

Nicklas Sandström