Pressmeddelande 160126: Låt undersköterskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor ta ansvar för fler arbetsuppgifter

Moderaterna i landstinget föreslår att en översyn ska göras av personalens arbetsuppgifter för att frigöra arbetstid till det som de är utbildade för. Det betyder att till exempel att undersköterskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor skulle få ta större ansvar för fler arbetsuppgifter. Det är extremt tydligt att landstingets personal inte får jobba på höjd av sin kompetens utan utför en rad arbetsuppgifter som andra yrkesgrupper kan göra istället. Detta skulle frigöra mer tid för att träffa patienter där den faktiska vården skapas menar oppositionslandstingsrådet Nicklas Sandström.

I utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) beskrivs att Många studier, framförallt hos läkare, visar på att väldigt mycket arbetstid går åt till andra arbetsuppgifter som inte skulle behövas utföras av dem.

– Det betyder att landstinget använder den särklass dyraste personalen till sådant som andra skulle kunna säkerligen utföra billigare och bättre menar Sandström.

Moderaterna vill nu att landstingsledningen påbörjar en dialog med landstingens fackförbund i vilka arbetsuppgifter som kan kompetensförskjutas till andra yrkesgrupper. 

Mer information:
Nicklas Sandström (M)
0702544515

Motionen i sin helhet:

Låt undersköterskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor ta ansvar för fler arbetsuppgifter

I utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) beskrivs att det finns ett flertal tidmätningar avseende hur främst läkare fördelar sin arbetstid. En komplicerande faktor är att tidigare studier är genomförda på olika kliniker/mottagningar, med olika medicinska specialiteter, i olika landsting och med lite varierande definitioner. Men studierna uppvisar ändå likartade slutsatser. Ungefär en tredjedel av tiden ägnas åt direkt patientkontakt i någon form, en tredjedel ägnas åt indirekt patientarbete (journalföring, remisser, intyg, etc.) och en sista tredjedel åt övrigt (möten på och utanför arbetsplatsen, utbildning, förrådsbeställning, hantering av utrustning och lokaler, e-posthantering, icke patientrelaterade resor, handledning, schemaläggning och övrig administration). Det finns inget facit på vad som är en rimlig fördelning mellan dessa kategorier av arbetsuppgifter.

Flera av professionerna inom hälso- och sjukvården har genom olika enkäter tillfrågats i vilken utsträckning de utför arbete som skulle kunna övertas av någon annan. Myndigheten för vård och omsorgsanalys har genom enkätundersökningar till sjuksköterskor, undersköterskor och fysioterapeuter under 2013 frågat bl.a. i vilken utsträckning respektive grupp har arbetsuppgifter som andra yrkesgrupper bör utföra så att kompetensen tas till vara bättre. Svaren visar på en upplevd tydlig potential att omfördela arbetsuppgifter.

Socialstyrelsen publicerade år 2004 en handbok med syfte att vägleda i frågor om delegation och fördelning av arbetsuppgifter till vårdgivare. Trots att myndigheten sedan länge påvisat att omfördelning av arbetsuppgifter möter få hinder, lever uppfattningen om att rättsliga hinder vidare och starka kulturer står i vägen för en förändring.

Vidare i utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) beskrivs myter som lever kvar i vården. Myter som lever kvar om vem som får göra vad. Det finns flera uppgifter som sjuksköterskor gör i dag som kan omfördelas till t.ex. undersköterskor, exempelvis såromläggningar, medicinhantering, provtagningar, sätta och spola kateter, sondmatning och vissa administrativa uppgifter.

Skillnaden mellan undersköterskors medicinska ansvar inom kommunal hälso- och sjukvård och landstingets är påfallande stora. På grund av skillnader i föreskrifterna mellan öppen och sluten vård i Socialstyrelsen föreskrifter hindras många gånger att vidaredelegering kan äga rum. Enligt utredning Effektiv vård (SOU 2016:2) är förändringar av dessa föreskrifter på gång.

Trots den vedertagna uppfattningen om att det finns stor potential i omfördelning av arbetsuppgifter är frågan varför det inte sker i en större omfattning än i dag.

Kulturen på arbetsplatsen dikterar ofta en bestämd uppfattning om vilka personalkategorier som får göra vad. Vården har starka professioner och ansvaret för förändring faller i stor utsträckning på första och andra linjens chefer.

Därför är stödet från högre chefer och den politiska viljan viktig för att kunna avlägsna myterna och stärka stödet för omfördelning av arbetsuppgifter.

Med anledning av ovanstående vill jag:

Att    Landstinget i Västerbotten påbörjar en dialog med landstingens fackförbund i vilka arbetsuppgifter som kan kompetensförskjutas till andra yrkesgrupper.

Nicklas Sandström (M)

Oppositionslandstingsråd

Förmågan att politiskt styra i en djungel av styrdokument? 

I en artikel i Västmanlands läns tidning 2015-11-19 finns en uppgift att landstinget har 3 strategier, 20 policies, 264 riktlinjer och 281 handlingsplaner. Ett inte helt orealistiskt antagande är att Västerbottens läns landsting har minst lika många.

Det kan handla om tobakspolicies, mångfaldspolicies, uppförandekoder, miljöpolicies, resepolicies osv. Dessa olika former av policies följs också upp på olika sätt, inte minst genom enkäter till verksamheterna. I vissa av dessa fall är policyn en följd av ett juridiskt krav att upprätta en policy, t.ex. arbetsmiljöpolicy. 

Många policies berör områden och frågeställningar där det är svårt att uppnå någon högre konkretionsnivå, t.ex. ”bemöta med respekt”, ”bejaka mångfald” osv. Avsikten med dessa policies torde vara att uppmärksamma en fråga eller ett område, att signalera ett värde för att påverka en viss kultur genom att utfärda en policy. När det handlar om riktlinjer kan de innehålla både beslutade rutiner, tillämpningsanvisningar till lagstiftning eller regler landstinget själva beslutat om. Många gånger har dessutom dessa styrdokument tagits på politisk nivå. 

Just nu pågår ett positivt arbete med att se över de antagna policys utifrån kopplingen till det nya ledningssystemet vilket är bra. Det arbetet är dock inte heltäckande utan handlar främst om delar av de policys som finns och inte alla de styrdokument som har till uppgift att ge styrsignaler till verksamheten. 

Självklart finns det ett behjärtansvärt motiv bakom alla dessa, riktlinjer handlingsplaner och policies men allt detta måste sammantaget vägas mot de nackdelar som finns med den administration som krävs för att följa upp och revidera alla dessa dokument. Risken finns även att olika styrsignaler konkurrerar mot varandra och skapar en otydlighet och effekterna av styrsignalen uteblir. En annan aspekt som måste vägas in är om det går att nå en attitydförändring genom ett antaget dokument eller om det i själva verket handlar om andra faktorer som påverkar såsom till exempel det lokala ledarskapet. 

Mot bakgrund av ovanstående ställer jag följande fråga till landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S)

• Hur många strategier, policies, riktlinjer och handlingsplaner finns i Västerbotten läns landsting?
• Hur många av dessa har reviderats de senaste tio åren?
• Anser du utifrån antalet styrande dokument som finns i Västerbottens läns landsting att det underlättar eller försvårar den politiska förmågan att styra och leda? 
• Om så avser du vidta några åtgärder?