Vi behöver diskutera prioriteringar i vården

Av , , 1 kommentar 2

Utvecklingen i sjukvården går i dag så snabbt att de allra senaste preparaten eller behandlingarna knappt har införts innan nästa står på tur. Den snabba medicinska utvecklingen är i grunden positiv men väcker ett allt mer samlat behov av att föra en prioriteringsdiskussion om hur sjukvårdens samlade resurser ska nyttjas på det mest ändamålsenliga sättet. Inte minst då förväntningarna växer allt mer på vad som ska levereras i samhällskontrakten.

Det finns ett behov av en samlad horisontell prioritering av växande ambitionshöjningar i sjukvården, inte minst utifrån de nationella processer som finns och nyligen har sjösatts.

Under 2018 etablerade landsting och regioner, med stöd av SKL, ett gemensamt system för kunskapsstyrning. Syftet är att utveckla, sprida och använda bästa möjliga kunskap inom hälso- och sjukvården. Målet är att bästa kunskap ska finnas tillgänglig och användas i varje patientmöte. Största delen av arbetet inom kunskapsstyrningen sker i landsting och regioner samt i landets sjukvårdsregioner, med stöd från SKL och i samverkan med staten.

Arbetet är mycket lovvärt och utgör en viktig pusselbit för att åstadkomma en mer kunskapsbaserad, jämlik och resurseffektiv vård av hög kvalitet. Nu har arbetet varit igång och det finns en mycket tydlig farhåga att strukturen blir en kravmaskin med snabba krav om ambitionshöjningar. För Norra sjukvårdsregionen har till exempel gapanalyser mot nationella riktlinjer gjorts inom följande områden: ångest/depression, schizofreni, levnads­vanor, astma/kol, diabetes, epilepsi och psoriasis. Varje enskilt område har ett resursgap på mellan 5 och 50 miljoner kronor. Detta är bara en bråkdel av vad som är möjligt att genomlysa inom ramen för strukturen för kunskapsstyrning.

Förutom en resursbrist är det inom många områden mycket svårt att kunna rekrytera identifierade nyckelkompetenser.

Ytterligare ett område med nationell samverkan för inprioritering av ambitionshöjningar är inom ramen för ordnat införande av nya läkemedel, där bedömningar av läkemedels kostnadseffektivitet ligger till grund för att de ska få ingå i läkemedelsförmånssystemet. En i grunden vällovlig process som håller ihop sjukvårdshuvudmännen. Däremot går att nämna att de fem senast godkända läkemedlen i Norra sjukvårdsregionen innebär en merkostnad på ungefär 90 miljoner kronor för behandling av cirka 200 individer. Det finns inga signaler om att antalet skräddarsydda läkemedel på individnivå kommer att minska kommande år, tvärtom. Ett annat område som är i ropet är processen för nationell nivåstrukturering av den högspecialiserade sjukhusvården. En process som är i symbios med den nationella kunskapsstyrningen. Hittills av vad som presenterats ska denna nivåstrukturering ske främst genom en kombination av ambitionshöjningar och färre utbudspunkter.

Grundtanken i förarbetena har snarare varit att nivåstruktureringen i sig skulle ge högre kvalité till en lägre kostnad. Om ingångsvärdena varit att tillföra ytterligare resurser hade sannolikt slutsatserna varit annorlunda. Inom detta fält är det några hundra diagnoser som ska processas.

Ingen av de tre nämnda strukturerna och processerna har några egentliga uppdrag att göra horisontella prioriteringar eller effekter på systemnivå. Effekten blir snabbt den med liknelsen många bäckar små.

Det är förvisso de politiska ledningarna i respektive landsting/region som har att hantera denna prioritering. Jag kan konstatera att politiken i praktiken har frånsagt sig möjligheten att göra en samlad bedömning för att kunna prioritera var ambitionshöjningarna ska ske. Detta har fungerat någorlunda väl utifrån att landstingen/regionerna har haft växande skatteintäkter och goda år på börsen som räddat landstingens ekonomi. Det går att nämna att årsprognosen gällande underskotten för sjukvårdsbudgetarna överstiger 500 miljoner kronor i Norra sjukvårdsregionen. Den situationen är inte på något sätt unik för Sverige.

Utifrån den demografiska realiteten som väntar bakom hörnet, och att landstingens goda år på aktiemarknaden inte kan fortgå hur länge som helst, krävs en samlad diskussion om hur prioriteringar och ambitionshöjningar ska äga rum och finansieras. Det snabba och enkla svaret skulle för många vara att höja skatten i takt med ambitionshöjningarna. Så enkelt är det tyvärr inte. I ett land där medborgarna redan i dag betalar världens högsta skatter så kan det tyckas att lite till går bra. Ett resonemang som när det möter verkligheten medför att om kostnadsutvecklingen fortsätter som nu, så kommer skatterna på bara några år att behöva öka så dramatiskt mycket att det skulle leda till lägre tillväxt, försämrad konkurrenskraft och färre jobb vilket i sin tur innebär lägre skatteintäkter till sjukvården.

Det måste finnas ett politiskt ansvar att förmedla att det finns en bortre gräns i välfärdsstatens åtaganden även när det gäller sjukvård, när notan skickas till morgondagens skattebetalare.

Budgetanförande för kommande regionplan och budget

Av , , Bli först att kommentera 0

Budgetanförande 

 

Ordförande

Ledamöter och åhörare

 

Vi har en sjukvård som visar prov på fantastiska medicinska resultat och när man väl får vård är den av högsta kvalité. Vi kan vara stolta över vår hängivna och lojala personal. Utmärkelsen bästa universitetssjukhus kan vi alla vara stolta över.

 

Herr ordförande

 

Även en klart lysande stjärna bleknar vid gryningen.

 

Paus

 

Det som gör mig riktigt bekymrad är de genuina problem som finns. Västerbotten har bland de längsta vårdköerna i landet. Vi saknar en rad olika nyckelkompetenser på våra tre sjukhus. De lediga tjänsterna som distriktsläkarna och tandläkare är alarmerande höga. På många håll i länet håller vårdens samhällskontrakt att vittra sönder. Vår personal larmar på många håll över en mycket tuff arbetsmiljö där de vittnar om känslan av att inte räcka till. Därutöver har den tuffa ekonomiska situation som vi bar med oss från förra mandatperioden som fullkomligt exploderat de sista månaderna på det här året.

 

Paus

 

 

Ledamöter i regionfullmäktige: Ni kommer inte till något dukat bord.

 

Med den förda politiken såväl lokalt som nationellt har de ansvariga politiska majoriteten inte bara ätit upp vad som fanns på bordet. De har tömt skafferiet, ätit sig igenom förråden, låtit vårdköerna fördubblats, vårdplatserna minska, stressen bland medarbetarna ökat och allt utställt på kreditkort på kommande generationer.

 

Vi har haft en rödgrön regering som har höjt skatterna med 60 miljarder, höjt utgifterna med 100 miljarder och ändå försummat statens mest grundläggande uppgifter. Landstingskatten höjd med över 550 miljoner. De överskott i som uppstått på börsen de senaste åtta åren har fått täcka verksamhetens underskott som nu vid årets slut överstiger 1500 miljoner kronor.

 

De åtgärdspaket som det aviseras om i både majoritetens som i alliansens budget kommer att bli extremt tuffa. Vi måste ställa om vården till vad som garanterar en trygg vård utan köer såväl på kort som på lång sikt. Till den omställningen är det glädjande att i moderaternas nationella budget satsar vi mer på sjukvården än den avgående kommer det tyvärr inte räcka. Vi måste på allvar se över hela vår verksamhet.

 

Alliansen ger en rad svar på hur detta ska gå till. Framför allt i de fyra fokusområden som finns i budgeten på att minska vårdköerna, öka attraktiviteten som arbetsgivare, ett attraktivare län med fokus på regional utveckling samt en bättre styrning och ledning där mandat och befogenhet finns längre ned i organisationen.

 

 

 

Likheterna mellan övergångsregeringens budget och den nu omvalda politiska majoriteten är slående. Båda är kliniskt befriade från några nya partipolitiska förslag. Från Alliansen kan vi bara vädja om att de kommande fyra åren inte blir ett fortsatt övergångsstyre.

 

Herr ordförande

 

I den omställning som vi måste på allvar påbörja kan jag ärligt erkänna att varken alliansen eller moderaterna har alla svar på hur det kommer att se ut. Däremot är vi beredda att ta ansvar för hur vår sjukvård och regionala utveckling i länet ska fungera såväl nu som i framtiden.

 

paus

 

Jag tänker beröra tre väsentliga områden som vi på allvar måste kraftsamla kring.

 

Den första är omställning till nära vård. Om tio år kommer andelen av befolkningen som är 80 år eller äldre att ha ökat med 44 procent medan den arbetsföra befolkningen endast kommer att ha ökat med 6 procent. Siffrorna är än mer bekymmersamma för Västerbotten. Sveriges åldrande befolkning kommer att ha ett större behov av en god och kontinuerlig vård och omsorg. Principerna för den nära vården med primärvården som bas måste bli verklighet.

 

För att den första omställningen ska bli möjlig krävs det kraftsamling på mitt andra fokus som nämligen är digitaliseringen. Något som blivit allt tydligare de senaste åren är att det inte är tekniken som är problemet utan offentlig sektorns förmåga att sätta tekniken i rätt sammanhang, förändra arbetssätt och få bort lagstiftning som bromsar utvecklingen.

 

Vi har ibland en självbild att vi ligger i framkant. Tyvärr är så inte fallet. Det som vi tror är framtid finns redan på plats i andra länder. Redan idag nyttjas digitala doktorer som kan ställa diagnoser. Till exempel på sjukhuset Guangdong Second Provincial General Hospital använder de artificiell intelligens i den dagliga driften. AI-doktorn där kan ställa diagnos med samma säkerhet som en senior läkare. I Japan används robotar framgångsrikt i stor skala som komplement inom äldreomsorgen. På South Central Foundation i Alaska används digitala system för att kunna göra tidiga upptäckter. I Alaska finnas även välfungerande samhällsrum med fungerande läkemedelshantering.

 

Herr ordförande

 

Mitt tredje fokus är behovet av att överbrygga stuprören i vården. Med en allt åldrande befolkning kommer vi att ha allt fler sjuka äldre med komplexa behov. Detta är en grupp som allt för oftast bollas runt inom vården och mot kommunerna till onödigt lidande och stora kostnader. Vi måste på allvar få helheten för patienten att fungera bättre.

 

I debatten kring sjukvården måste vi skilja på det som är enkelt och det som är komplext. Samverkan och vården för de mest sjuka äldre är komplext. Det är även här vårdens kostnader återfinns. Ungefär 5-10 procent av patienterna motsvarar 90 procent av kostnaderna. När inte sjukvården i sig och i samverkan kommunerna fungerar som den ska skapas enormt slöseri med resurser och ger onödigt lidande. Om vi löser det bättre skapas även tid och resurser för det som är relativt enkelt i vården.

 

Herr ordförande

 

Avslutningsvis behöver vi lägga tid, kraft och engagemang på det som är det komplext och svårt.  I detta krävs en politisk vilja, engagemang och handlingskraft. Från Moderaterna och Alliansen har vi en genuin vilja att komma tillrätta med de problem som behöver lösas. Vårt fokus är att genom vår politik bidra till breda lösningar som är ekonomiskt hållbara på kort och lång sikt som garanterar en trygg, rättvis och jämlik hälso- och sjukvård i hela länet.

 

Bifall till Alliansens förslag till budget för år 2019 med tillhörande regionplan

 

Dags att sluta skjuta stora problem inom landstinget framför sig!

Av , , Bli först att kommentera 1

Debattartikel från Alliansen

Prognosen för hur året ska sluta ser mycket dyster ut – med ett rekordstort underskott i sjukvården på närmare 400-500 miljoner kronor. Grundproblemet är majoritetens avsaknad av politisk förändringskraft för att utveckla och förbättra sjukvården. Västerbotten skulle mer än någonsin behöva en nytänkande allians vid styret.

lliansen som helhet går starkt framåt och den styrande majoriteten backar kraftigt i höstens val. Tyvärr räckte det inte till ett maktskifte i Västerbotten den här gången. Nu är Västerbotten det enda länet i landet med en fortsatt traditionellt rödgrönt styre.

Från Alliansen gläds vi över vårt samlade större förtroende. Med ett större förtroende kommer även större förväntningar att granska, pröva och utmana den sittande majoriteten.

Vi har en samlad vilja att axla ansvaret att ta över styret antingen under eller till nästa mandatperiod.

Sjukvården har i dag kort- och långsiktiga problem. Såväl de genuina strukturella problemen som inte tagits tag i och kortsiktiga problem som har fördjupats under den senaste mandatperioden med de rödgröna i styret.

Tyvärr är det tydligt att styrning och ledning av sjukvården i länet fortsätter i samma nedkörda hjulspår. Det är en trött politisk majoritet som har en total avsaknad på egna politiska reformer för att möta de problem som finns för sjukvården i länet.

Det visar om inte annat det förslag till regionplan som regionfullmäktige nu ska ta ställning till. Det är en plan kliniskt befriad från politiska reformer för att kunna möta framtiden.

Trots goda medicinska resultat får allt för många vänta allt för länge på att få vård. Ekonomin är i fritt fall där goda år på börsen räddar ekonomin på kort sikt. Dessutom saknar sjukvården många nyckelkompetensen för att hålla vårdplatser.

De akuta kortsiktiga problemen är växande vårdköer och en skenande ekonomi. Där har Alliansen presenterat konkreta lösningar lokalt, bland annat en ny ekonomisk styrmodell.

Mer av besluten ska fattas av de närmaste cheferna, mer självstyre för sjukhusen, fler vårdval – såväl som satsningar på primärvården som på sjukhusen samt på våra medarbetares arbetsmiljö.

Nationellt finns förslag som en utvecklad och resursmässigt förstärkt kömiljard och en primärvårdsreform.

Sjukvården behöver även långsiktiga lösningar på en rad områden. Primärvården är kraftigt eftersatt uppdragsmässigt men kanske främst ekonomiskt. Den måste reformeras för att kunna bära det uppdrag vi vill att den ska ha. Primärvårdens bristande kapacitet skapar problem genom hela sjukvårdssystemet.

Utöver växande köer innebär det även att patienter skickas runt i vården och tvingas upprepa sin sjukdomshistoria gång på gång. Äldre och multisjuka patienter drabbas hårdast när vården inte hänger ihop som en helhet.

Internationell forskning visar att det finns ett direkt samband mellan å ena sidan en nära primärvård med god tillgänglighet, med en stabil kontinuitet mellan en fast läkare och patienten, och å andra sidan färre besök i akutsjukvården. En stärkt primärvård löser självfallet inte alla andra problem i vården men det skulle definitivt bidra till att förbättra situationen.

Kompetensförsörjning är kanske den svåraste nöten att knäcka med stora pensionsavgångar. Ett större behov av sjukvård och en allt större specialisering av sjukvården som gör att enskilda personer kan vara skillnaden mellan att kunna erbjuda en viss vård eller inte på våra sjukhus.

Vi ser en begynnande kris vid Lycksele lasarett där vi redan nu vet att det är oerhört skört för till exempel BB. I Skellefteå har stängningen av öron-näsa-hals mottagningen samt en stor distriktsläkarbrist skapat försämringar för medborgarna med allt sämre tillgänglighet.

På många håll i länet finns stora problem med att få kontakt med såväl primärvård som tandvård. Vi ser ständigt växande förväntningar från medborgare och ett missnöje som växer när landstinget i dag inte klarar av att möta dessa förväntningar med begränsade resurser.

Allt detta är problem som måste tas tag i under denna mandatperiod nationellt som lokalt. Grundproblemet är att vi står illa rustad att lösa dessa problem i Västerbotten på grund av majoritetens avsaknad av politisk förändringskraft för att utveckla och förbättra sjukvården. Prognosen för hur året ska sluta ser mycket mörk ut – med ett rekordstort underskott i sjukvården på närmare 400-500 miljoner kronor.

Ett socialdemokratiskt maktinnehav i närmare 40 år har skapat en trötthet, en avsaknad av idéer och brist på vilja att pröva nya lösningar. Västerbotten skulle mer än någonsin behöva en nytänkande allians vid styret.

Nicklas Sandström 
oppositionslandstingsråd för Moderaterna
Ewa-May Karlsson 
gruppledare för Centerpartiet
Carin Hasslow 
gruppledare för Liberalerna
Hans-Inge Smetana 
gruppledare för Kristdemokraterna

Pressmeddelande 2018-11-09: Sandström (M) omvald till oppositionsråd

Av , , Bli först att kommentera 6

Pressmeddelande 2018-11-09: Sandström (M) omvald till oppositionsråd

Moderaternas regionfullmäktige grupp har nu valt vilka som ska företräda dem i den kommande regionens styrelser och nämnder för mandatperioden 2019-2022. Alla beslut togs i enighet och följde valberedningens förslag i alla delar. Sandström föreslås som väntat till oppositionsrådsposten.

 

– Det känns hedrande att få fortsatt förtroende som oppositionsråd. Vi har en stark laguppsättning och vi kommer jobba för västerbottningarnas bästa.

I Västerbotten gick Moderaterna starkt framåt i landstingsvalet och är det landsting där moderaterna gick näst mest framåt i hela landet, bara i Kronoberg ökade (M) mer än vad vi gjorde, säger Nicklas Sandström i en kommentar.

 

Här är fördelningen av de tyngsta uppdragen och ordinarie ledamöter 

 

Nämnd/Styrelse/Uppdrag Namn
Regionråd i opposition Nicklas Sandström
Landstingsstyrelsen Nicklas Sandström, Åsa Ågren Wikström
Hälso- och sjukvårdsnämnden Elmer Eriksson, Åsa Ågren Wikström
Primärvårds- och tandvårdsutskottet Jesper Björnehall
Utskottet för funktionshinder och samverkan Elmer Eriksson (vice)
Regionala utvecklingsnämnden Åsa Ågren Wikström (vice), Anna-Karin Nilsson
Kollektivtrafikutskottet Christer Rönnlund
Beredning folkhälsa och demokrati, Södra lappland Ulf Vidman, Chatarina Wiktorsson
Beredning folkhälsa och demokrati, Skellefteå och Norsjö Viktoria Sundin, Elin Segerstedt Söderberg
Beredning folkhälsa och demokrati, Umeåregionen Anna-Karin Nilsson (vice), Liv Granbom
Landstingsrevisionen Edward Riedl (ordf)
Patientnämnden Noomi Grönberg

Vice= vice ordförande

Ordf = ordförande