Kriser och kolapser inom regionens hälso- och sjukvård

Igår debatterade vi läget i regionen. Jag höll detta anförande som beskrev alla de problem men ändå möjligheter i regionen. Läs talet här nedan:

Ordförande

Ledamöter

Åhörare

Nu är vi där vi alla hade hoppats att vi skulle vara, ett samhälle och värld som öppnar upp. Vi kan konstatera att Region Västerbotten kom förhållandevis väl ut vilket vi kan riktiga ett mycket stort tack till personalen!

Även om vi ser en fortsatt smittspridning så är den förhållandevis låg, inte minst på grund av en hög vaccinationstäckning, inte minst i Västerbotten. Belastningen på sjukvården är glädjande nog liten. För det så kan vi inte släpa garden helt och hållet. Vi kan därmed påbörja arbetet med att ta tag i de problem som fanns innan pandemin. Problem och utmaningar som inte på något sätt försvunnit de senaste 1,5 åren. Från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna vill vi framhålla att dessa problem snarare förvärrats under pandemin.

Vi har i länet:

• En förlossningskris med ånyo stängt BB utan plan för när verksamheten är på fötter igen på alla tre verksamheter
• Kris inom kvinnosjukvården där blodmaskar och bajsvatten är en del av vardagen på Skellefteå lasarett
• Vi har kris i tandvården där det saknas många tandläkare för att kunna upprätthålla en god, jämlik tandvård med förmåga att jobba förebyggande
• Mycket svårt att rekrytera samt behålla fysioterapeuter och psykologer utifrån regionens löneläge och personalpolitik. Regionen har förut kunnat åtminstone legat i mitten generellt när det gäller löner för samtliga yrkesgrupper men nu senaste åren har vi hamnat bland de sista vilket ytterligare försämrar förutsättningar att behålla och rekrytera personal
• En ambulanssjukvård där läget kraftigt försämrats med långa utryckningstider och en kapacitet som inte räcker till för länets behov
• Krisen inom Barn- och ungdomspsykiatrin har övergått till att vara kronisk med fortsatt skrämmande långa väntetider för att få en behandling. Detsamma gäller även inom vuxenpsykiatrin som det inom vissa områden är kötider på 2-3 år.
• Regionen har alltjämt en kris inom primärvården i hela länet med mycket stora svårigheter att rekrytera läkare som annan personal.
• En primärvård i Skellefteå som har kollapsat. Det saknas idag minst 40 specialistläkare i allmänmedicin för att Skellefteå ska uppnå målet om en omställning till en god och nära vård.
• Nu när operationsprogrammen startar upp ser vi att maskineriet hackar på grund av bristen på sjuksköterskor att bemanna vårdavdelningarna. Vi kan konstatera att antalet öppna vårdplatser på länets sjukhus är rekordlågt vilket påverkar förutsättningarna att ge vård till länets befolkning. Det som förut var nivån för sommarstängt är numera en normalnivå.
• Vi har dessutom en vårdskuld som vuxit sig allt större med allt fler patienter som får vänta över 1 år på att få sin behandling.

Herr ordförande

Detta är bara ett axplock av de riktigt stora och tuffa problem regionen har och har haft under en mycket lång tid som endast har försämrats. Framför allt på grund av ett passivt och svagt politiskt ledarskap. De som drabbas allra hårdast av den rödgröna misskötseln av regionen är länets patienter och vårdens medarbetare.

Att det som jag beskriver inte syns i uppföljningen av de strategiska målen kan helt enkelt handla om att man valt ut indikatorer som inte mäter rätt saker. Precis som revisionen konstaterar citat : ”hälso- och sjukvårdsnämnden saknade underlag för att kunna bedöma måluppfyllelsen vid årets slut” Detsamma gäller för regionstyrelsen. Från Alliansen har vi haft andra strategiska mål och velat se andra indikatorer.

Herr ordförande

Den underliggande strukturella ekonomin är, i motsats till synes positiva ytliga bilden ansträngd. Regionens ekonomi är kraftigt dopad av alla statsbidrag av engångskaraktär och av att börsen har vänt upp från en djup nedgång. Likt vad som slås fast i delårsrapporten finns det fortsatt ett strukturellt underskott på över 200 mkr. Någon eventuell förbättring genom effektivisering genom arbetet med omställningsplanen går inte att påvisa då den inte mäter vad som händer i verkligheten.

Avslutningsvis vill jag betona att sjukvårdens kärna måste värnas och prioriteras. Detta ska ske på bekostnad av överdimensionerad central överbyggnad, växande kostnader för hyrpersonal och ineffektivitet i vårdsystemet. Det krävs konkreta reformer som steg för steg tar tag i regionens problem på allvar och tar fasta på länets möjligheter. Det krävs en politisk förändringskraft och en vilja att utveckla och förbättra sjukvården och regional utveckling. Det krävs ett nytt ledarskap med nytt tänk och ny kraft i Region Västerbotten!

Bifall till alliansens yrkande samt protokollsanteckning