Det som har gått sönder i vården behöver byggas starkt igen. Vi behöver en vård vi kan lita på.

År 2021 påminde oss återigen om allvaret och de stora strukturella problem och utmaningar hälso- och sjukvården i Västerbotten har. Pandemin har på många sätt blixtbelyst just detta. Förvisso är det inget nytt för dem som valt att lyssna på vårdens medarbetare som påtalat detta under många år. För alla som lyssnat på alla de berättelser ifrån patienter med stora behov som fått vänta ibland flera år på att få sin behandling. Många av dem är glädjande nog nöjd med vården när de väl har fått den. Dessa allvarliga problem är inget nytt utan fanns redan före pandemin. Pandemin har bara förvärrat dem.

Senast förra veckan var det Lennart som vittnade om att smärtan är olidlig i väntan på operation. Ungefär samtidigt gjordes vårdpersonalen på en av länets största kliniker en anmälan till arbetsmiljöverket om bristande arbetsmiljö. I närtid berättade Emelie, Kajsa och Jonna om att de inte står ut i väntan på att deras barn ska få hjälp från BUP. Det är bara från förra veckan. Exemplen är så många fler.

Ett flertal anmälda avvikelser såväl under 2021 som tidigare och nu i närtid beskriver händelser där vården på grund av resurs eller vårdplatsbrist har tvingats bortprioritera eller senarelägga medicinska åtgärder eller flytta patienten mellan vårdavdelningar. Resultatet för den enskilda patienten är en betydligt försämrad medicinsk situation, utvecklingen av komplikationer eller så har det i värsta fall bidragit till patientens död. Vi har i många avseenden en dysfunktionell vård som på grund av resurs eller vårdplatsbrist leder fram till dyra och dåliga lösningar för såväl patienter som skattebetalarna.

Herr ordförande

2021 års årsredovisning är bara ett i raden av konsekvensen av åratal av politisk försummelse och vanstyre av vården i länet. Det är så uppenbart att den socialdemokratiskt ledda majoriteten även under 2021 misslyckats med att styra, leda och utveckla sjukvården i länet. Det gör nu att vi har en akut situation där vårdpersonal bävar inför hur sommaren ska bli när antalet vårdplatser ska minskas ytterligare. Redan i februari började de första interna orosrapporterna inför sommaren komma. Det finns tveksamheter om ens akutuppdraget under sommaren kommer att kunna hanteras. En situation som ser likvärdig ut i hela länet. Under 2021 var BB i Lycksele stängt två gånger. Trots mycket tydliga krav från verksamhet och barnmorskorna om akuta åtgärder så att detta inte inträffar igen så står vi inför en sommar där endast ett mirakel skulle medföra att BB i Lycksele inte sommarstänger återigen. För att vara tydlig så ska inte vårdens planering och bemanning utgå från tron om mirakel, det finns det andra som får syssla med.

För NUS del ser vi att 2021 har varit del av en långsiktig trend där en urholkning ständigt sker av möjlighet att erbjuda högkvalitativ vård för länets och den norra sjukvårdsregionens patienter. När fokus bara är att hantera dagsaktuella akuta situationen minskar också möjligheten att bedriva forskning och utveckling. Detta kommer framför allt märkas om några år då områden där vi idag är starka och delvis internationellt ledande förvandlas till att vara hjälplöst efter andra universitetssjukhus och länder. Även om det skett investeringar på NUS så är det inte ens i närheten av behovet för att hantera nuet, än mindre hantera de strategiska behov som är nödvändiga på några år sikt. Inte minst i arbetet med de nationella processerna kring vart den mycket sällanförekommande högt specialiserade vården ska bedrivas. Att vara ett riktigt kvalificerat universitetssjukhus med bland annat läkar- och tandläkarutbildning är inget som går att ta för givet utan en position som måste försvars varje dag.

Herr ordförande

När det uppstår ett gap mellan vad chefer samt politiker säger och vad vårdpersonalen och patienterna upplever ute i verksamheten skadas förtroendet för ledningen. Den politiska S-styrda majoriteten lovar år efter år att det ska satsas mer på kärnverksamheten, men varje år blir det tuffare och tuffare att få verksamheterna att gå ihop på ett patientsäkert sätt. I stället ökar den ej vårdnära administrationen dubbelt så mycket som läkare och omvårdnadspersonal. Trots tomt prat om åtgärder för att få en ekonomi i balans har regionen fortsatt ett strukturellt underskott på 200 mkr. Den så kallade omställningsplanen var inget annat än ett luftslott.

Vi behöver prioritera det som är viktigt på riktigt som kan frigöra resurser till den direkta vården. En av de viktigaste prioriteringarna är att förbättra arbetsmiljö, karriärvägar, fortbildning och löner för de yrkesgrupper som sköter den patientnära vården som bedrivs året runt dygnets alla timmar. Om vi lyckas där är det möjligt att rekrytera och behålla vår personal. Utan personal kan vi inte säkerhetsställa att vi har ett starkt universitetssjukhus, fungerande akutsjukhus i Skellefteå och Lycksele samt en fungerande primärvård.

Herr ordförande

Det som har gått sönder i vården behöver byggas starkt igen. Vi behöver en vård vi kan lita på. En vård utan köer. En vård där att träffa patienter och bota, lindra och trösta patienter är viktigare än att skriva rapporter som ingen har efterfrågat.  Regionen behöver en nytt politiskt, borgerligt, ledarskap som kan få vården att hänga ihop på ett bättre sätt och skapa en framtidsoptimism bland vårdens medarbetare. Ett ledarskap som tar tillvara våra fantastiska medarbetares vilja och engagemang när säger att de har världens bästa jobb som gör skillnad på riktigt men att det finns problem som måste fixas. Ett ledarskap som skapar framtidsoptimism inför de problem som måste lösas och hantera de utmaningar som vi står inför. Helt enkelt något som vi inte har idag men som vi kan få efter nästa val.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till alliansen yrkande och protokollsanteckning.