Egenmonotorering har inget självändamål men kan vara något riktigt positivt

Igår var jag på plats i Stockholm för att delta i en panel på en konferens om egenmonotorering. Förutsättningarna för patienter att sköta en större del av sin vård själv är mycket positivt och en utveckling att bejaka. Sen finns det många hinder på vägen och som beslutsfattare som har ett budgetansvar får man heller inte vara naiv. Förståelsen för vad som krävs i termer av arbetssätt och flöden i vården behöver alltid finnas med i alla led. Egenmonitorering för vem? Vem ansvarar för att vården anpassas? Krävs ständig uppföljning av från vården och i så fall av vilken personalgrupp? För att egenmonitorering ska bidra med mervärde behöver det också gå hand-i-hand med omställning i arbetssätt och ibland ändrade patientflöden.

Egenmonitorering kan inte bara bli som en ”add on” och förvänta sig automatisk effekt i ökad patientnytta till lägre kostnader för samhället och ansvarig klinik. Om vården fortsätter att jobba på samma sätt och kallar in patienterna så finns risk att det bara blir en utbudsökning utan verklig effekt – i värsta fall dessutom kostnadsdrivande. Egenmontering.  måste vara en del av en större omställning i arbetssätt. Alltså bara som ett verktyg och inget självändamål i sig.

Riktigt kul att konferensen var så välbesökt. Cirka 250 i publiken och 100 som deltog via länk.