NUS hotas på sikt om nuvarande politik fortsätter att råda

Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus (NUS) har länge varit en motor för tillväxt och stora medicinska framsteg. I många avseenden är NUS och de medicinska delarna av Umeå universitet i symbios. Därför är det av största vikt att statusen som ett universitetssjukhus fortsätter att utvecklas. Om en fortsatt utveckling inte sker blir konsekvensen en snabb resa bakåt där vi på  några år bara har kvar ett regionsjukhus utan ett flertal utbildningar kopplade till hälso- och sjukvården. Konsekvenserna av en sådan utveckling är drakoniska. Patienter med behov av mer avancerad vård måste skickas söderut till mycket höga kostnader för skattebetalarna.

För att ett universitetssjukhus med utbildning och forskning ska kunna fungera behöver bassjukvården för Umeåregionen fungera. När det är omfattande problem med brist på vårdplatser och brist på patientnära personal drabbas helheten. Antalet vårdplatser har minskat dramatiskt de senaste åren. Om vårdplatser försvinner på grund av en bristsituation blir effekterna exempelvis att operationer ställs in, patienter vårdas på fel vårdavdelning och patienter skrivs hem tidigare än vad som är önskvärt, eller negativa effekter av senarelagda medicinska åtgärder. Ytterligare ett perspektiv är att senior vårdpersonal använder en orimligt stor del av sin arbetstid för att leta vårdplatser som inte finns. Vårdnära chefer behöver hantera dagssituationen i stället för att fokusera på att utveckla verksamheten. Forskning får stå tillbaka för att hantera vårdadministration. Denna lägesbild är på inget sätt ny utan har varit en del av en långsiktig trend där universitetssjukhuset sakta men säkert urholkats. När fokus bara är att hantera den dagsaktuella akuta situationen minskar också möjligheten att utveckla hälso- och sjukvården för framtidens patienter.

Även om det har skett investeringar på NUS så är det inte ens i närheten av behovet för att hantera nuet, än mindre hantera de strategiska behov som är nödvändiga på några års sikt. I dagsläget kan en rad helt nödvändiga investeringar inte genomföras som skulle göra att NUS låg i nivå med andra universitetssjukhus. Det handlar alltså inte om det allra senaste utan i många avseenden bara om att komma ifatt tidigare vunna positioner. Den högspecialiserade vården befinner sig i en konkurrenssituation gentemot de större universitetssjukhusen. För att möta denna utmaning behöver lokalerna och medicinskteknisk utrustning uppfylla de krav som ställs. Budgeten för medicintekniska investeringar är i dagsläget lägre än behovet, vilket påverkar önskade förbättringar avseende arbetsmiljö och effektivitet. Lokalbehovet är stort då lokalerna i flera fall är undermåliga för flera viktiga regionverksamheter. Det kan få stora konsekvenser, särskilt i diskussionerna om nationellt högspecialiserad vård. Lokalerna måste vara anpassningsbara för verksamhet som ska bedrivas där, och ändringar av verksamhetsinriktning ska kunna göras tämligen effektivt. Inom forskningen krävs ofta det allra senaste inom forskningsinfrastruktur för att kunna konkurrera internationellt. Konsekvenserna kommer framför allt att märkas om några år då områden där vi idag är starka och delvis internationellt ledande förvandlas till att istället hamna efter andra universitetssjukhus nationellt och internationellt.

Det finns ingen enkel lösning på detta komplexa problem. Situationen är allvarlig och det krävs krisinsikt för att behålla statusen för sjukhuset inte minst i de strukturer som ansvarar för den högt specialiserade vården. På vårdgolvet finns redan denna insikt. Därefter kan lösningar börja formas. En av de grundläggande åtgärderna är att få bassjukvården för Umeåregionen att fungera med tillräckligt med vårdplatser, en fungerande samverkan samt en primärvård som kan ta hand om patientens behov utan att slutenvården behöver gripa in i onödan. Utöver det behöver de verksamheter som ansvarar för regionvårdsuppdraget ha en större självständighet över de intäkter som det innebär. Inte som idag att det hamnar på övergripande nivå. Prissättningen gentemot de som köper vård av oss behöver ske till rätt pris, samt att kostnaderna för nya strategiska utvecklingsinvesteringar behöver fördelas mer lika. Västerbottningarna har inte råd att subventionera vård till andra län. För några år sedan försvann de strategiska medlen för NUS profilområden, de behöver komma tillbaka. Många investeringar i detta område har svårt att konkurrera på kort sikt med mer akuta behov.

Vi anser att frågorna kopplade till universitetssjukvården måste upp på den politiska agendan. Väl där behöver strategiska vägval ske som säkerställer vårt universitetssjukhus fortsatta utveckling. NUS roll för hela Norrland är för viktig att nonchalera. Därför är det av största vikt att samlas kring ett nytt politiskt vägval som slår vakt om ett universitetssjukhus även i framtiden.

Nicklas Sandström (M)

Regionråd i opposition

Ewa-May Karlsson (C)

Gruppledare

Hans-Inge Smetana (KD)

Gruppledare

Maria Lundqvist Brömster (L)

Gruppledare

Artikeln finns publicerad här på VK-debatt.