Dagen efter jordskredssegern för Ja-sidan kommer eftervalsdebatt och analys att ta vid. Från Moderaterna och Alliansen är tolkningen glasklar att länets medborgare med ett sådan pass hög uppslutning i valdeltagande och ett 90-procentigt JA-utfall är signalen extremt tydlig att länet stått upp för att vilja ha trygg, jämlik och rättvis sjukvård i hela länet.

Under gårdagskvällen och under morgonen har jag läst landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofssons (S) kommentarer till folkomröstningsutfallet. Känslan som uppstår är en mycket stor förvåning. En känsla av att som politisk ledare att inte vilja lyssna på denna signal från medborgarna är att vara politisk döv. Att redan nu utan analys eller dialog internt som externt helt avfärda valresultatet som något man inte kommer att ta hänsyn till känns oerhört märkligt och inte det minsta trovärdigt. Där visar åtminstone Robert Winroth (MP) mer ödmjukhet i sin kommentar i VK att åtminstone vilja analysera det resultatet. Samtidigt känns det som en spricka uppstått i majoriteten i synen den fortsatta hanteringen av frågan.

Jag har under den folkomröstningsdebatt som lyft fram att en viktig framgångsfaktor som politisk ledare är att visa ödmjukhet för felaktiga beslut som är tagna och faktiskt våga backa och göra om. Nu återstår att se om det blir någon förändring från de ledande politikerna i landstinget. Själv är jag mycket tveksam. Om ett år är det val och då kommer den stora chansen att åstadkomma en förändring med ett nytt politiskt ledarskap.