Värna funktionsnedsattas rättigheter!

Sverige är ett av världens mest utvecklade välfärdsländer och har kommit långt när det gäller människors lika förutsättningar att få vara delaktiga i vårt samhälle.

Men när det gäller situationen för människor med funktionsnedsättningar så har vi ibland en tendens att slå oss för bröstet och känna att vi har det så bra i Sverige. Det är sant att vi i många avseenden kommit långt jämfört med vår omvärld, men på senare tid är det som om att Sverige slagit av på takten – och i vissa avseenden rentav backat.

Inom politiken har kostnadsberäkningar kommit att få en allt större roll medan man mindre och mindre pratar om människors rätt till delaktighet i samhället.

Enligt flera undersökningar från SCB halkar personer med olika typer av funktionsnedsättningar efter på många flera plan. Sysselsättningen är lägre bland funktionsnedsatta, den ekonomiska situationen är sämre, valdeltagandet är lägre och representationen inom politiken likaså. Dessutom har personer med funktionsnedsättning en sämre hälsosituation än övriga befolkningen med en högre andel som har värk i kroppen, sömnsvårigheter, känner stress eller oro och ångest.

Under drygt ett decennium har vi kunnat se hur förutsättningarna för att få stöd insatser från samhället successivt försämrats. Det har blivit mycket svårare att bli beviljad personlig assistans eller annat stöd inom LSS, att få rätt till varaktig sjukersättning, eller rätt till hjälpmedel.

Det innebär att en grupp som redan på förhand har ett svårare utgångsläge än andra tvingas lägga ner mer av deras begränsade energi på att kämpa för saker och ting som de egentligen har rätt till, vilket är ytterst olyckligt och riskerar att ytterligare förvärra en redan svår situation.

Under våren har vi kunnat se hur Försäkringskassans jakt på att begränsa kostnaderna för personer som är sjukskrivna på grund av psykiska besvär medfört att personer som redan har problem med stress, oro, ångest nu plötsligt pressas från Försäkringskassan som skapar ännu mer stress, oro och ångest, vilket är vansinnigt!

Men även i Umeå har situationen successivt förändrats.  Även här har har kostnadsberäkningar kommit att få en allt större roll medan man mindre och mindre pratar om våra invånares lika rätt till boende, yrke, fritid och delaktighet i samhället.

Under våren fattades ett beslut om att man skulle börja ta betalt för hjälpmedel som är livsnödvändiga för många, så som exempelvis permobiler. Och när Försäkringskassan begär in läkarintyg eller ADL-bedömningar från kommunen så ska man plötsligt ta ut en avgift för det. Detta drabbar en redan ekonomiskt utsatt grupp. Något som egentligen borde vara en rättighetsfråga har istället kunnat ske i det dolda, kanske just för att det drabbar en svag grupp som redan nu får kämpa hårt för att försvara sina andra rättigheter till stöd, kanske för att denna grupp inte på samma sätt finns representerad i våra politiska beslutande organ.

Under kommande mandatperiod kommer jag att vilja jobba hårt tillsammans med min kommungrupp i Miljöpartiet för att stå upp för de funktionsnedsattas rättigheter. Kommunen måste  börja se på stödinsatser och tillgänglighetsfrågor utifrån ett rättighetsperspektiv. Hjälpmedel som är livsnödvändiga för människor för att kunna klara sig i deras vardag samt vara delaktiga i vårt samhälle ska vara kostnadsfria!

Vi har halkat efter i byggande av LSS boenden och gruppboenden vilket leder till att kommunen betalar onödiga viten till staten. Det har kanske inte varit så prioriterat tidigare, men vi kommer att göra allt för att detta prioriteras framöver!

Det finns fortfarande mycket att göra i Umeå för att vårt samhälle ska vara tillgängligt för alla. Ännu en gång måste vi börja se till tillgänglighet ur ett rättighetsperspektiv, för otillgänglighet leder till diskriminering.

Avslutningsvis, en väldigt viktig uppgift som vi har framför oss är att se på vilket sätt vi kan öka delaktigheten och representationen av personer med funktionsnedsättningar i våra viktiga kommunala beslutande organ.

Under de fyra kommande åren vill vi göra vårt yttersta för att Umeå tar funktionsrättsfrågorna på allvar. Alla våra invånare – oavsett funktionsvariation – ska kunna få möjlighet att ha en meningsfull sysselsättning, ett tillgängligt och anpassat boende, samt på lika villkor kunna delta i Umeås fritids & kulturliv, i vårt samhälle och i politiken.