Coronavirus – del 2. En svår ekonomisk situation för vårt lokala näringsliv

I spåren av pandemin med coronavirusets hastiga utbredning står vi nu inför en ytterst svår tid ekonomiskt. Så även i Umeå där vårt lokala näringsliv drabbas hårt.

Jag lider med vårt lokala näringsliv, restauranger och caféer, hotell, butiker, frisörsalonger, vård- och omsorgsföretag. Även vår tillverkningsindustri som hastigt sett deras efterfrågan försvinna.

Nu måste vi politiskt göra vårt absolut yttersta för att bistå vårt lokala näringsliv!

Vårt lokala arbete måste ske i samklang med de nationella insatser som vi drivit igenom tillsammans med S, C och L. Det här är vad regeringen beslutat om hittills som kan hjälpa vårt näringsliv:

Regeringens krispaket för svenska företag och jobb:
  • Korttidspermittering – Staten kommer att ta tre fjärdedelar av kostnaden för att personal går ned i arbetstid. Förslaget innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften samtidigt som arbetstagaren får ut över 90 procent av lönen. Syftet är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när läget vänder.
  • Likviditetsförstärkning via skattekontot – företag ska kunna få anstånd med skatteinbetalningar under ett år. De som har betalat in skatt på sitt skattekonto i februari och mars för perioder från och med januari 2020 kan få skatten återbetald från Skatteverket.
  • Staten tar över sjuklöneansvaret i två månader.
  • Utöver regeringens åtgärder har Riksbanken meddelat att de lånar ut upp till 500 miljarder kronor till företagen via bankerna för att säkerställa kreditförsörjningen.

 

Företagsakuten – med Umeå kommun och Företagarna:

Det är här som företagsakuten kommer att spela en viktig roll då den vägleder lokala företag som befinner sig i en svår situation samtidigt som den hjälper företag att praktiskt kunna ta del av regeringens krispaket.

En fungerande dialog mellan kommunen och vårt lokala näringsliv är ytterst viktig för att vi tillsammans ska kunna ta fram åtgärder på lokal nivå som kan hjälpa våra företag. Här ska du som lokal entreprenör veta att du alltid är varmt välkommen att höra av dig till mig!

Vad mer kan kommunen och våra invånare göra för vårt lokala näringsliv?

Det finns saker vi redan nu kan göra och här hoppas jag att vi kan nå ut till våra invånare med information, tips och råd om hur de kan stötta våra lokala företag. För vi är många som vill göra en insats och hjälpa våra lokala företag i denna svåra tid.

I den viktiga dialogen mellan kommun och näringsliv måste vi även börja planera för tiden efter, när de hårda restriktionerna sakta men säkert börjar lätta. Skulle vi kunna göra Umeå till den mest attraktiva semesterdestinationen för våra egna invånare? Finna ett koncept tillsammans som gör att vi Umeåbor med glädje och entusiasm väljer att hemestra. Därigenom kan vi stötta vår lokala och regionala besöksnäring.

 

En ny budget för Umeå – svåra vägval måste göras:

Som kommun är det i det här läget viktigt att agera som stötdämpare mot den ekonomiska kris som riskerar att träffa oss med full kraft. I förra årets budgetfullmäktige tryckte jag särskilt på hur viktigt det är med en god ekonomisk hushållning för att stå väl rustad för den ekonomiska recession som förr eller senare skulle komma. Kombinationen av att hålla nere på kommunens investeringar och hushålla med de resurser vi har på bästa sätt.

Efter ett tufft arbete i alla nämnder står vi nu med ett positivt resultat i kommunen i vårt bokslut vilket nu visar sig vara otroligt viktigt och värdefullt för kommunen. Jag ansåg att det varken var läge då för vare sig skattehöjning eller skattesänkning – vilket visade sig vara helt rätt.

Nu är vi i ett avsevärt tuffare läge. För att kunna agera som stötdämpare är det nu viktigt med två saker:

  1. Stå fast vid de planerade investeringar som vi har när det gäller infrastruktur, boenden för LSS och äldreomsorg, förskolor, skolor, m.m. Det fyller två viktiga funktioner: För det första har kommunens verksamhet ett stort behov av dessa. För det andra innebär det att byggsektorn som är otroligt konjunkturkänslig inte drabbas av ett totalt tvärstopp.
  2. Vi måste göra allt för att upprätthålla vår kommunala välfärd. Det är inte läge för hårda besparingar. Förutom att behovet rent faktiskt finns i vår verksamhet så spelar kommunen även en viktig roll för den lokala ekonomin – som en av de största arbetsgivarna med c.a. 12 000 anställda. Dessa behövs i välfärden, och deras köpkraft behövs i samhället.

I den tuffa ekonomiska situation som väntar kan vi räkna med ett rejält bortfall av skatteintäkter. Jag hoppas innerligt att vår regering väcker till liv det tillfälliga konjunkturstöd till kommuner på sammanlagt 17 miljarder (7 miljarder år 2009 och 10 miljarder år 2010) som Reinfeldts regering föredömligt betalade ut efter krisen 2008. För det hade en avgörande betydelse för att dämpa krisen då.

Annars kan vi mycket väl vara tvungna att höja skatten tillfälligt för att klara vår budget och samtidigt upprätthålla vår välfärd och vår offentliga konsumtion, vilket är nödvändigt för att dämpa den ekonomiska krisens hårda slag mot vår lokala ekonomi.

Avslutningsvis, mina tankar går till alla de som drabbats av coronaviruset.  Alla som är kritiskt sjuka, alla avlidna och dess anhöriga, samt all sjukvårdspersonal runt om i vår omvärld som utsätter sig för en hög smittorisk – för att hjälpa andra.

Etiketter: , , , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Brorson

    Jag är inte säker på att regeringen har valt rätt strategi, men då måste sägas till den svenska regeringens försvar att regeringar runt om i världen har valt samma strategi – många gånger med sämre förutsättningar än Sverige att lyckas. Vilken strategi enskilda kommuner bör välja, beror i hög grad på regeringens strategi. Såvitt jag kan bedöma har MP i Umeå och hela Umeå kommun valt rätt.

    Ekonomen Kerstin Hessius har varnat för att följden av regeringens strategi, att ösa ut pengar, kan bli en hyperinflation – om krisen blir långvarig. Hessius efterlyser ju också en tidpunkt, när det ska sättas punkt för ”undantagstillståndet”. Men någon sådan slutpunkt kan ju inga politiker bestämma, utan den beror helt på coronans utveckling. Jag tror att regeringens strategi hade varit riktig, om man kunnat förutspå att krisen kommer att vara kortvarig, någon vecka eller så. Eller som startmotor för att få igång ekonomin efter en långvarig kris.

    Jag vill inte utge mig för att vara expert på nationalekonomi, men har ju dock läst ämnet. Jag tror att en riktig strategi, som borde ha satts in i slutet av en långvarig kris, hade varit massiva och tvångsmässiga skuldavskrivningar för både privatpersoner och företag, där staten hade fått bära den enskilt största bördan.

    1. Ett tillfälligt förbud mot vräkningar p.g.a. obetalda hyresskulder. Det finns ju ändå inte tillräckligt många nya hyresgäster som vill och kan hyra de tomma bostäderna och lokalerna. Men kan inte det leda till konkurs för bostadsbolagen?

    2. När företagen inte längre kan betala sina skulder till leverantörer får de inställa betalningarna. Detta kommer givetvis att leda till att leverantörena en tid senare måste inställa sina betalningar.

    3, Ett tillfälligt förbud mot konkurser införs. Fordringsägarna (banker m. fl.) har f.ö. inget att vinna på att på en massa konkurser. De kommer ju i så fall att sitta med en massa konkursade företag, som saknar kompetenta ägare, som kan driva företagen vidare.

    4. Tvångsackord, som beslutas av en för ändamålet särskilt inrättad myndighet. Ett alternativ till konkurser är redan idag ackord och företagsrekonstruktioner, så att företagen kan drivas vidare med sina gamla ägare. Ett ackord innebär i vanliga fall att fordringsägarna går med på att skriva av hela eller delar av skulderna, varefter företagen rekonstrueras, så att de kan drivas vidare.

    5. Nu är det dags för staten att öppna Bankakuten, så att inte bankerna går omkull. Men då måste det finnas något kvar i statens lador. Annars torde kraftiga skattehöjningar vara enda utvägen.

    • Nils Seye Larsen (inläggsförfattare)

      Hej Brorson,

      Ååh, det här är så typiskt en Brorsonkommentar:

      1. De är långa.
      2. De är innehållsrika.
      3. De är för det mesta balanserade.
      4. De är kunskapsbaserade.
      5. De utgör en perfekt grund för en fördjupad diskussion.

      Just därför uppskattar jag dem rejält. Önskar bara att jag haft mer tid i vardagen för att kunna svara på dessa.

      Men nu är det coronatider så det sociala livet är på paus. Vad passar väl då bättre en lördag kväll än att svara på en sådan kommentar? 😊

      Om vi börjar med att se det ur ett generellt perspektiv så är det sant att många länder hanterar det på en liknande nivå. Men det kan delvis bero på två saker:

      För det första är själva situationen unik. Den plötsliga rejäla nedgången beror inte primärt på att ekonomin i sig är i riktig knipa – så som var fallet 2008 – utan den beror på ett virus som lamslagit världen i kombination med det plötsliga oljepriskriget mellan Ryssland och Saudiarabien. Men, samtidigt har det ett längre tag funnits tydliga signaler på att en dämpning av marknaden och ekonomin varit att vänta.

      Den andra förklaringen handlar om det sätt som olika länder tacklat den ekonomiska krisen 2008. I Europa – delvis på grund av skuldbeläggningen men även ideologiskt valde man bl.a. under ledning av mr Tusk en åtstramningspolitik. USA valde en annan väg och stimulerade marknaden genom att öppna plånboken – genom att låna pengar. Och detta kan USA göra trots en hög skuldbeläggning för dess marknadsdominans – på ett sätt som inte andra mindre ekonomier kan. Detta visade sig vara framgångsrikt för den amerikanska ekonomin som ganska snabbt återhämtade sig. Det var först senare – en bit efter Greklandskrisen som Euroländerna valde att göra detsamma. Men mest i form av penningpolitik med hjälp av belånade pengar.

      Det är i detta sammanhang som Sverige kom att välja en unik väg – som visade sig vara en av de absolut bästa framgångssagorna. Jag är på intet sätt moderat, men jag måste ärligt erkänna att Borgs agerande var briljant.

      Det fanns flera faktorer bakom den svenska framgången:
      1. Den historiska förhandlingstraditionen sedan Saltsjöbaden mellan fackförbund och arbetsgivare. Det är en mer flexibel struktur än i länder där alla villkoren är lagstadgade. Den visade sig vara avgörande då avtal som tillfälligt sänkt lön och minskad arbetstid kom att hjälpa tillverkningsindustrier att överleva.
      2. Den fria svenska valutan riksbanksräntan. Dess flexibilitet att följa marknaden visade sig ha en enorm betydelse. Dels för att räntan kunde sänkas mycket hastigare än i andra länder. Men det viktigaste var att valutan sjönk på grund av marknadssituationen. Det räddade upp vår exportposition på den internationella marknaden, men i synnerhet räddade den marknaden och intäkterna för vår egen ”olja” – skogen.
      3. På grund av ovanstående med valutan kom träexporten att fortsätta vilken står för 10 % av BNP.
      4. Det fjärde var att man valde att agera mycket mer finanspolitiskt än penningpolitiskt – som vi ju i praktiken låtit styra sig själv. Och detta genom ett mycket smart sätt: Man pumpade in konjunkturstöd i kommuner och landsting vid helt rätt tillfälle vilket upprätthöll välfärdssektorn som I Sverige utgör en betydande del av ekonomin genom arbetstillfällen, bidrag & ersättningar, offentlig konsumtion och därmed en viktig del av samhällets köpkraft.
      5. Det blocköverskridande breda politiska samarbetet i svåra tider spelade även en viktig roll för stabiliteten.
      6. Allt detta lyckades man göra utan att nämnvärt öka statsskulden.
      Nåväl, vi befinner oss nu i en ny kris. Vad är då likheterna med regeringens nya förslag?, jo, de är inte avsedda att pumpa marknaden med pengar för att kickstarta ekonomin. Istället är de fullt fokuserade på dämpande effekter.

      • Nils Seye Larsen (inläggsförfattare)

        Sjukersättningar, korttidspermittering, likviditetsförstärkning genom uppskov för inbetalningar av moms, arbetsgivaravgifter, m.m. Allt detta är åtgärder som låter staten agera krockkudde för vårt näringsliv. Det är åtgärder som är avsedda dämpa den kostnadsmässiga smäll som riskerade att sänka många företag, små som stora – varav de allra flesta hade en sund ekonomisk situation innan coronaviruset. Därmed är det inte åtgärder som dränker marknaden med cash – vilket annars skulle riskerat en hyperinflation.

        Okej, låt oss ta det med inflation: Här finns en situation som liknar 2008 års kris – som dämpare av inflationen (men där finns också skillnader från 2008). Och samtidigt är de finanspolitiska insatserna i en ekonomi med flytande valuta självklart något som höjer inflationen.

        (Jag får en sådan lust att plocka fram mina böcker makroekonomi från A-kursen i Nationalekonomi 😊. Kul att du också läst nationalekonomi!)

        Nåväl, vi är en liten öppen marknadsekonomi med mycket tillverkningsindustri och dessutom råvaruexportör genom i synnerhet skog men även malm. Vi är helt beroende av vår export – och samtidigt lika fullt beroende av våra importer.

        En av de stora importer som vi är beroende av är olja – både som plastmaterial för vidare tillverkning och som energi. Även hushållen är beroende av olja. Den har sjunkit kraftigt i pris vilket kommer innebära en klart dämpande effekt på inflationen. Det är även mycket troligt att vi snart ser sjunkande fastighetspriser vilket har en dämpande effekt på inflationen. Det är dessutom så att vi nu ser en radikalt minskad konsumtion av varor och tjänster vilket borde ha en dämpande effekt. Detta beror ju dock på vilken typ av konsumtion som minskar mest – varor & tjänster som tillverkas i Sverige eller utomlands. Metallpriser har generellt sjunkit i pris, men inte alls i samma nivå som olja. Det är däremot lite svårare att avgöra effekten på den svenska marknaden då vi både importerar metaller för vår tillverkningsindustri – samtidigt som vi själv exporterar metaller. Tittar vi däremot på vår skogsindustri så är det annorlunda. Priserna på skogsmaterial -biomassa, träd, spån, m.m. rör sig inte alls lika fort. Men så råkar det vara så att vi tillverkar mycket papper och plötsligt vill alla ha dassapapper vilket påverkar priset positivt.

        Så vad är det då som skulle riskera inflation? Den finanspolitiska satsningen. Men på det sätt som den är uppbyggd – inte som ett stimulanspaket som kickstartar marknaden utan som åtgärder som retroaktivt tar smällen – så har jag svårt att se att det triggar inflationen. Det är en helt annan sak än USAs och Trumps vilja att pumpa pengar på företag och konsumenter.

        På samma sätt är det med konjunkturstöd likt Borg till kommuner och landsting. Det är likt en krockkudde som ytterst långsamt fälls ut. För vår lilla ekonomi är det dock ytterst viktigt att den ej primärt finansieras genom en ökning av statsskulden.

        Nåväl Brorsson, det var det längsta svaret på en kommentar som jag någonsin skrivit! Men, bär med dig att jag inte är expert. Se det som ett amatörmässigt inspel i en avancerad nationalekonomisk konversation 😊

        Dags att ta en paus. Men i nästa ska jag gå igenom dina konkreta förslag.

        Önskar dig en trevlig helg!

Lämna ett svar till Nils Seye Larsen Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.