5,1 % – Stödet ökar för Miljöpartiet

Det har varit relativt lugnt med opinionsmätningar under juli, sommaren är här och även opinionsinstituten behöver semester. Två undantag är Demoskop (11 juli) och Sentio (16 juli).  Dessa mätningar har tydligt präglats av det politiska spelet om Sveriges migrationspolitik.

Miljöpartiet valde att stå fast vid vår linje – där vi är redo att ta ansvar för en långsiktigt hållbar migrationspolitik som fortsatt förmår att vara humanitär, rättssäker och följa de internationella konventioner som vi förbundit oss till.  Väl medvetna om att opinionsvindarna vänt där allt fler nu förespråkar en restriktiv migrationspolitik, valde vi ändå att stå fast vid vår ideologiska humanitära och solidariska grund.

Detta verkar ha uppfattats positivt av våra väljare då demoskops mätning såväl som Sentio indikerat ett ökat stöd för oss i Miljöpartiet.

I Sentios julimätning ökar vi markant till 5,1 %. Dessutom har flera distrikt har rapporterat att de fått en tillströmning av nya medlemmar vilket är oerhört glädjande!

För mig kändes det viktigt att vi vågar stå fast vid vår ideologiska värdegrund. Och det tror jag har uppskattats av vår väljarbas. Det visade också utåt något som internt har känts så självklart: Vi är inte ett enfrågeparti som lägger all fokus endast på klimat & miljöpolitik. Vi har en grön ideologisk grund som genomsyrar all vår politik -även inom skola, välfärd, omsorg, arbetsmiljö, företagande, m.m.

Det är viktigt att vi fortsätter visa vår politiska bredd. Ett regeringsdugligt parti som tar ansvar för Sverige samtidigt som vi står trygga i vår ideologiska grund. Ett parti med en klar vision för framtiden som agerar nu för att rusta vårt samhälle för de utmaningar och hot som vilar i horisonten. Ett parti som ställer om, moderniserar och utvecklar vårt samhälle.

I det politiska spelet var det alldeles uppenbart att Moderaterna var på offensiven. Deras svängning mot SDs migrationspolitik i kombination med deras försök att utmåla oss som ett extremt parti, en ”grön elefant” som Socialdemokraterna är beroende av.

När man tänker efter, hela Ms resonemang är så långsökt av flera skäl:

1. M tvingade S att förhandla bakom lyckta dörrar med spillrorna av forna Alliansen. Vi stängdes utanför. Att förhandlingarna bröt samman beror uteslutande på att parterna i rummet misslyckades med att uppnå ett resultat. Det är ett misslyckande som de själv får ta på sig.
2. Det var alldeles uppenbart att M inte ville nå en överenskommelse, något som bekräftas av de andra i rummet – C, S och L. Varje gång S gick M till mötes dök ständigt nya krav från M upp. Deras enda mål var att bekräfta deras påstående: Att S sitter i knäna på Mp.
3. För 9 år sedan meddelade Moderaterna stolt att de nått en migrationspolitisk uppgörelse med Mp – för att stänga ute det som man då uppfattade som extremt: V och SD. Vi tog vårt ansvar då, och fick självklart ge efter på ett flertal viktiga punkter. Men målet var viktigare för oss: En bred politisk uppgörelse som tog ansvar för Sverige – samtidigt som högerextrema krafter stängdes ute.  2015 tog vi ansvar igen och gick med på den tillfälliga asyllagen och gränskontrollerna. Vi tvingades givet den rådande situationen göra ett rejält avsteg från vår ideologiska grund vilket straffade oss rejält i både tapp av röster och medlemmar. Men vi gjorde det för att vi tar ansvar. Så vem är egentligen extrem? Och vem vänder kappan efter vinden? Från Reinfeldt till Kristersson har mycket hänt…

För Socialdemokraterna är det ett svårt läge. Socialdemokratin är en solidarisk och humanitär rörelse. Samtidigt har opinionen kraftigt svängt hos Socialdemokraternas väljarbas. Därför är detta en fråga som Socialdemokraterna troligtvis skulle vilja ha fått avklarad så snart som möjligt. Jag kan därför förstå att man gick med på att förhandla separat med M, C, L och Kd. Men tyvärr gick det inte hem, utan det slutade med att Moderaterna fick det hela dit de ville.

Så då borde väl Moderaterna ses som de självklara vinnarna? Tyvärr inte. De ökade lite, Kd backade lite. Den stora vinnaren visade sig vara – SD. Det borde inte komma som en överraskning för Moderaterna. För varje gång de närmat sig SDs politik så har de måhända gjort ett litet kortsiktigt hopp i opinionsmätningarna för att så småningom falla tillbaka. Varje gång de på detta vis givit legitimitet åt SDs politik har resultatet långsiktigt blivit detsamma: SD växer och växer. Moderaterna är inte längre Sveriges näst största parti.