Sanningen om ’vänsterjournalister’

I veckan gick Anders Ågren (M) ut med en bloggartikel om att Sveriges journalister är vänstervridna. 30 % av journalisterna skulle rösta på Vänsterpartiet, 70 % sammantaget på antingen S, V eller Mp. Detta bekräftar enligt Ågren bilden av att den svenska journalistkåren är mycket vänstervriden vilket ger en opinionsmässig slagsida åt vänster.

Han hänvisar till en artikel i SVD som publicerades den 25 juli och som har fått en stor spridning på sociala medier, bloggar och högerextrema ”nyhetskanaler” som Fria Tider, Nordfront, Nyheter Idag, m.m. Denna ”artikel” är dock ingen vanlig nyhetsartikel som Ågren och de ovan nämnda högerextrema fake news kanalerna försöker ge sken av. Det är en gästledare i SVD – som är tydliga med deras ideologiska färg: Obunden Moderat.

Den är skriven av Carl-Vincent Reimers, projektledare för Näringslivets Medieinstitut som finansieras via tankesmedjan Timbro av Svenskt Näringsliv. Carl-Vincent är även politiker för Liberalerna och har i tidigare artiklar vädrat sin kritiska syn på Public Service (bl. annat i artikeln ”Till och med Macron reformerar Public Service”).

Det blir aningen märkligt när en öppet högerpolitiskt vinklad artikel framställs som en objektiv nyhet, i synnerhet när dess mål är att framställa svenska journalister som ”vänstervridna”.

Lägg därtill att ”nyheten” i SVD den 25 juli i år handlar om en forskningsrapport som publicerades 2019…

Forskningsrapporten har varit starkt kritiserad. Det var bara ungefär en procent av Sveriges alla journalister som svarat på forskarnas enkät. 95 % av de journalister i Sverige som fått enkäten valde att inte besvara den. Det väcker frågor om både enkäten och dess underlag. I en artikel säger journalistikprofessorn Sigurd Allern från Oslo universitet:

– Det synes jeg er oppsiktsvekkende høyt. Jeg ville normalt sagt at slike undersøkelser ikke burde blitt publisert, fortsetter han.

I ett inlägg på facebook skriver journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert:

Just nu pågår återigen en diskussion om huruvida journalisters partisympatier påverkar journalistiken. Jag välkomnar alltid diskussioner om journalistik och journalister, men en repris på just det här är ganska tröttsamt eftersom diskussionen inte bygger på fakta, forskning eller trovärdigt underlag.

Förutom ovan nämnda kritik om att forskningsrapporten bygger på mindre än 1 % av Sveriges journalister lyfter hon även upp en annan viktig sak: Det finns idag ingen forskning som visar på samband mellan vilket parti en journalist röstar på och den bild som ges i nyhetsmedier. Tvärtom, i en utförlig svensk forskningsrapport – Kampen om mediebilden, utförd av Institutet för Mediestudier – där man valt att fokusera på media under valrörelsen 2018, konstaterade man följande:

”När det gäller behandlingen av partierna och regeringsalternativen är det viktigt att komma ihåg att tidigare forskning tydligt visat att vem som gynnas och missgynnas skiftar, både mellan olika medier och olika valrörelser (Asp & Bjerling, 2014). Eftersom den mer gynnsamma bilden av Alliansen är generell över mediegrupper finns det inget som tyder på att den skulle vara ett uttryck för politisk partiskhet. Än mindre ger resultaten stöd för att nyhetsjournalistiken skulle vara vänstervriden.”

Något som däremot är klart oroväckande men som inte nämns av vare sig Anders Ågren, Carl-Vincent och Näringslivets Medieinstitut eller den forskningsrapport som de hänvisar till, är ägarkoncentrationen av svensk media. 

Ägarkoncentrationen inom dagspressen fortsätter att öka. Inom själva ägarkoncentrationen är en av de viktigaste strukturella medieförändringarna under 2000-talet den ökande andelen stiftelseägda tidningskoncerner. Dit hör Mittmedia, Gota media, NTM och Sörmlands media, samtliga ägda av stiftelser med liberal eller moderat inriktning. Enligt medieforskaren Staffan Sundin expanderar koncernerna för att överleva med målet att fortsätta få ut sitt politiska budskap.

Det farliga med inlägg som Anders Ågrens och Carl-Vincents artikel är att de har två viktiga syften:

1. Måla upp en felaktig bild av att svensk media är vänstervriden
2. Så frön av tvivel mot våra etablerade nyhetskanaler – i synnerhet public service – för att legitimera för att de bildar egna ”nyhetskanaler” – så som exempelvis Moderaternas ”Nyheter i Västerbotten”.

Det sårar tilliten till fundamentet för vår demokrati: Objektiv Media granskar makten och oss politiker. Vi som politiker ska inte börja agera som ”journalister” med egna mediekanaler – och journalister ska inte börja agera partipolitiskt för att påverka makten i eget syfte. Rubbar vi denna balans är vi farligt ute.

Som politiker och miljöpartist är jag van att bli granskad. Ett flertal gånger har jag känt att vi blir felaktigt uthängda av media, att ”skandalartiklar” i syfte att såga trovärdigheten för Miljöpartiets företrädare får större fokus än den politik vi rent faktiskt bedriver. Men det ger mig ingen rätt att börja starta egna propagandakanaler som jag snillrikt utformar som en ”sanningens” eller ”verklighetens” nyhetskanal.

Självklart ska media och journalister granskas, så även ägarna bakom mediekoncernerna. Men inte av oss politiker eller stiftelser med tydliga politiska ändamål.

Det är ytterst viktigt – för vår demokrati – att vi värnar tilliten till de etablerade nyhetskanaler vi har, såväl lokalt som nationellt. Att vi har en tillit till yrkesgruppen av utbildade journalister. När kampen om demokratin hårdnar hamnar media ofta i frontlinjen. Då är det en skyldighet för alla som vill värna vår svenska öppna transparenta demokrati att stå upp för objektiv journalistik och de etablerade nyhetskanaler vi har.