Klimatsatsning i budgeten – Umeå ska vara ett hållbart föredöme!

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu har vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna tillsammans lagt ett förslag för budget för Umeå kommun. Det är en budget som jag på många sätt är stolt över, efter månader av förhandling och finslipning har vi nu tillsammans lagt en budget som tar ansvar för vår ekonomi i kommunen, som prioriterar välfärden, tryggheten och den sociala hållbarheten, och som ser till att Umeå ökar takten i omställningen till ett hållbart klimatneutralt Umeå.

Välfärdssatsningarna och vår satsning för trygghet och social hållbarhet är för oss i både Miljöpartiet och Socialdemokraterna mycket viktiga! Så även, glädjande nog, satsningarna på miljö och klimat. Vi har en stark samsyn på hur vårt växande Umeå ska utvecklas och vi i Miljöpartiet uppskattar det goda samarbete vi har med Socialdemokraterna i Umeå.

Klimatneutralt Umeå – vi ska vara ett föredöme i omställningen till ett hållbart samhälle:

Jag tänkte fokusera här på de klimat- och miljösatsningar som nu presenteras. Men först och främst: Redan inför att budgeten presenterades har vi i kommunen fått igenom två viktiga saker:

  • Skärpta miljökrav vid inköp eller leasing av fordon, samt för inköp och upphandling av taxiresor.

De nya miljökraven är helt i enlighet med den i somras antagna statliga förordningen, och är en klar skärpning av miljökraven för våra inköp av fordon. Utgångspunkten är att fordon som köps in inte får släppa ut mer än 70 gram CO2 / km. Det innebär i praktiken att de fordon som kommunen köper in måste vara laddbara eller köra på exempelvis biogas (undantag kan dock ges för fordon där det finns specifika krav på köregenskaper, så som utryckningsfordon). Dessutom gäller de skärpta miljökraven även för inköp av taxiresor, leasing och hyrbilar.

Sedan i höstas har dessutom mycket hänt när det gäller utbudet av bränslen. I höstas invigdes en tankstation för vätgas, i våras en för biogas och LBG (flytande biogas främst för tunga transporter), och i skrivande stund bygg laddinfrastrukturen ut i Umeå, bland annat med sex nya så kallade superchargers för elbilar, vid max nära Avion.

I samband med de skärpta miljökraven ska tekniska nämnden att konkretisera det utökade behovet av laddpunkter på kommunens fastigheter, och av kommunen förhyrda verksamhetslokaler, då ett utökat inslag av el-bilar i kommunens fordonsflotta förutsätter detta.

Nästa viktiga beslut gäller våra hållbara färdsätt – gång, cykel och kollektivtrafik:

  • Satsning på förbättrad snöröjning för gång och cykel för att främja de hållbara färdsätten året runt. Utöver detta skjuter vi till ytterligare tre miljoner kronor till kollektivtrafiken.

När det gäller årets budget så har vi valt att fokusera på strukturen vilket är oerhört viktigt och på sikt får ett större genomslag för klimat- och miljö än specifika konkreta åtgärder. ”Klimatneutralt Umeå” har nu ett helt eget kapitel i våra gemensamma mål och uppdrag till förvaltningen. Här presenteras de viktiga uppdragen för klimat- och miljö:

  • Umeå skärper miljökraven och den systematiska uppföljningen av dessa i upphandling av varor och tjänster

Umeå kommun upphandlar varor och tjänster för nästan 4 miljarder kronor årligen! Därför är det ytterst viktigt att vi nu utvecklar och skärper våra miljökrav i upphandling, samt skärper den systematiska uppföljningen av dessa miljökrav.

  • Umeå ska göra en förstudie om kommunalt samordnad varudistribution

Det här har vi i Miljöpartiet drivit under snart två år och det finns många fördelar, vilket mer utförligt beskrivs på den här hemsidan: Nationellt Centrum för Samordnad Varudistribution. Kort beskrivet: Varje dag körs varor ut till kommunens alla olika enheter – förskolor, skolor, äldreboenden, LSS-boenden, daglig verksamhet, etc. Genom att samordna och logistikoptimera dessa utkörningar kan man avsevärt minska de tunga transporterna i kommunen, vilket är bra för klimatet, våra invånares hälsa och trafiksäkerheten i kommunen. De kommuner som infört detta har sett enorma minskningar, t.ex. Österlenskommunerna Simrisham, Ystad och Tomelilla som minskat de årliga utkörningarna från 26 000 till 6 000! Växjö, Karlstad, Sundsvall, Gävleborgs län – alla dessa har antingen infört eller är på väg att införa samordnad varudistribution. Och alla beräkningar pekar på minskningar av utkörningar och därmed klimatutsläpp på 40 – 70 %.

  • Vi ska utveckla vårt arbete i kommunen med miljöledning och hållbarhetsbokslut

Båda dessa är viktiga strukturella redskap för att förbättra klimat- och miljöarbetet i hela kommunen, i alla dess verksamheter. Det handlar om att förbättra det systematiska miljöarbetet. Utöver detta har vi nu lagt förslag på ytterligare mål och uppdrag till förvaltningen för att förbättra strukturen i vårt miljöarbete, för att minska kommunens klimatutsläpp och leva upp till våra antagna miljömål:

  • Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att samordna och driva arbetet med Klimatneutrala Umeå. I detta uppdrag ingår att ta fram förslag på klimatkontrakt och långsiktigt utveckla kommunens styrmodell så att kommunens nämnder och bolag involveras i arbetet. Uppdraget innebär också att utveckla Umeå kommuns befintliga samverkansmodeller med olika samhällsaktörer så att dessa kan involveras i arbetet.
  • Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram och till nämnderna tillhandahålla en metodik för att genomföra klimat- och kostnadsanalyser. Metoden ska underlätta nämndernas redan pågående arbete med att ta fram och prioritera åtgärder för att leva upp till Umeå kommuns miljömål.
  • Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Umeå kommunföretag ta fram ett analysunderlag för klimatomställningsinvesteringar för såväl kommunen som kommunkoncernen utifrån det arbete som bedrivs inom ramen för Klimatneutrala Umeå.
  • Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram en strategi för utvecklingen av cirkulär ekonomi i Umeå. Arbetet ska utgå från miljömålen, avfallsplanen och arbetet med social hållbarhet. Arbetet ska därtill ske i samverkan med kommunens nämnder och bolag.
Viktiga projekt i omställningen till ett klimatneutralt Umeå – för totalt 120 miljoner kr.

Detta är en av Umeås stora framgångar. Vi har lyckats föredömligt med att delta i viktiga projekt för omställningen till ett hållbart och klimatneutralt Umeå. Det handlar om Klimatneutralt Umeå 2030, Sharing Cities, Ruggedised, Koldioxidsnåla platsen, E-lighthouse, m.m. Dessa projekt är till  stora delar externt finansierade, vilket gör dessa projekt bra för klimat- och miljö såväl som för kommunens ekonomi.

Vi har lyckats fantastiskt bra i att få anslag från staten genom stadsmiljöavtal för att bygga ut infrastrukturen för ett hållbart Umeå. Det handlar om busstråk, broar för gång-och cykel, m.m. för bl.a. Tomtebo Strand, Norra Ön väg 503 (gamla E4an). Här har vi fått in 427 miljoner kr, vilket är näst högst i Sverige (endast Stockholm fick mer).

Investeringar i hållbara färdsätt

Utöver detta har vi i vår investeringsplan för 2021-2024, för gator, cykel och gångleder, fokuserat på hållbara färdsätt. Förlängning av separerade gång- och cykelleder längs Nygatan och vidare ut mot Dragongatan, förbättring av gång- och cykelled för Storgatan centralt, även förbättring av gång- och cykelled längs med Bölevägen. Projekteringen av Va Esplanaden och väg 503 går vidare, och detta kommer så småningom att leda till en kraftig förbättring av gång- och cykelleder samt separata bussfiler.

Avslutningsvis: Nu pågår för fullt arbetet med att ta fram en åtgärdsplan för att vi i kommunen ska nå våra miljömål. Det ska bli väldigt spännande att få se hur slutresultatet blir. Men redan nu känns det som om att kommunen och dess politiska ledning vaknat till rejält när det gäller att bygga upp viktiga strukturer för miljöarbetet i kommunen. När är vi fast beslutna om att tillsammans jobba för att minska våra utsläpp i enlighet med Parisavtalet, våra lokala miljömål, och vårt övergripande mål om en klimatneutral tätort 2030 och klimatneutral kommun 2040.

Vi i Miljöpartiet kommer fortsätta att göra vårt yttersta för klimatet och miljön. Det är inte alltid vi får igenom vår miljöpolitik, men vi tror på att ett budgetsamarbete ger oss större möjlighet att uppnå ett resultat än om vi sitter i opposition med fria händer att få tycka vad vi vill och lyfta goda idéer, men utan inflytande att kunna få gehör för vår politik.

Vi har ett bra samarbete med Socialdemokraterna och årets budgetförslag är ett styrkebesked såtillvida att vi har en gemensam syn på hur vi vill att Umeå ska utvecklas. Ett socialt och miljömässigt hållbart Umeå som minskar klimatutsläppen – nu – samtidigt som vi tar ansvar för en god och hållbar ekonomi för kommunen.

Narkotika skördar liv och finansierar kriminalitet – Hur kan vi bekämpa drogerna i Umeå?

Av , , 4 kommentarer 3

Vad borde vara det absolut högsta målet för ett lands narkotikapolitik? Att allt färre testar, fastnar i och till slut dör av ett drogmissbruk. Det är svårt att få fram exakta siffror på narkotikabruket i vårt samhälle, men det finns en typ av data som talar sitt tydliga språk: Ett dödsfall – och en medicinsk orsak till att livets väg tog slut. Drug induced mortality – eller narkotikarelaterade dödsfall som det heter på svenska.

Sverige har flest narkotikarelaterade dödsfall i hela Europa

Det är här som resultatet borde skrämma varenda beslutsfattare i Sverige. För av alla länder i hela Europa är nu Sverige det land där flest personer per capita dör i narkotikarelaterade dödsfall. Sedan 2010 har 8 616 personer dött i narkotikarelaterade dödsfall. Det är inte bara den dystra förstaplatsen som är oroväckande utan det finns ytterligare en aspekt där vi skiljer oss från övriga Europa: De som dör på grund av överdos i Sverige är generellt yngre än i övriga Europa.

Narkotikan har en direkt koppling till den grova gängkriminaliteten och exempelvis dödsskjutningarna som uppmärksammats medialt de senaste åren. Vill man på allvar komma till bukt med den grova kriminaliteten så är narkotikabruket en avgörande nyckel. Men för det behöver vi förstå den drogcykel som går från introduktion till beroende, och som småningom – efter år av destruktiv nedbrytning – leder till den dag då ett liv alltför tidigt går förlorat.

Överdoserna i Västerbotten – 2019:

Inom loppet av en vecka i november 2019 fördes totalt nio personer i Västerbotten till sjukhus på grund av överdos. Två av dessa dog, båda från Vilhelmina. Nyheten slog ner som en bomb och ganska snabbt blev det uppenbart att drogproblematiken i Västerbotten är mycket mer utspridd än vad de flesta av oss anat. Det är inte längre ett storstadsproblem, begränsat till vissa kretsar eller områden utan det finns i hela Sverige.

I en artikel i VK fick vi följa Sara från Vilhelmina som kämpade för att bli av med sitt drogberoende. Det var svårt, men hon ville klara det för att hedra hennes vänner som dött. För Sara har drogerna varit ett sätt att klara av tillvaron, att döva smärtan och ångesten. För hennes mamma har det varit oerhört svårt att följa hennes dotters kamp mot drogerna. Som hon själv uttryckte det:

– Aldrig kunde väl jag heller tro att min dotter skulle sitta stenhög i soffan. Aldrig kunde väl jag tro att jag skulle ligga bredvid min dotter och sjunga barnvisor som när hon var liten – allt för att hon inte ska somna påverkad och kanske inte vakna igen.

Hon ställer också en högst relevant fråga, något som jag ska återkomma till senare:

– Nu är det fokus på att så många håller på med narkotika. Men fokuset borde ligga på varför de gör det. Det finns ju en anledning. Vad är det?

Söderhamn – 2020:

Förra veckan, nästan ett år efter de uppmärksammade överdoserna i Västerbotten, skrev Aftonbladet ett reportage om avlidne Emil Blom från Söderhamn som dött i en överdos vid 27 års ålder. Sedan 2010 har 44 personer dött till följd av narkotika i Söderhamn och kurvan pekar uppåt. De senaste åren har i snitt fem personer per år dött av överdoser i Söderhamn – med 25 000 invånare.  Problemet med narkotika och drogrelaterade dödsfall finns i hela Sverige och utvecklingen är oroväckande i hela landet.

Emil Bloms bakgrund har många likheter med Sara från Vilhelmina, där droger används som självmedicinering sedan unga år. Enligt Daniel Svensson, utredare för Socialstyrelsen, finns det ett stort inslag av psykisk ohälsa, ensamhet och utsatthet bakom de höga opioidrelaterade dödstalen.

”Tramadoltjejerna” –  Göteborg 2020:

I en minidokumentär på Svergies Radio P1, ”Tramadoltjejerna: Gratiskartan”, får vi följa Vilda som var tretton år när hon skulle köpa cannabis och blev erbjduden en gratiskarta Tramadol. Där får vi följa den snabba vägen utför för Vilda och hennes vän Stella som avled i en överdos i början av året, blott 16 år gammal. Ytterligare en ung tjej som senare tas upp i dokumentärserien är nu avlidne Emilia som var 17 år när hon dog i en överdos. För Vilda började drogcykeln redan i mycket tidig ålder. Även hon berättar om en svår orosproblematik så långt hon kan minnas som sedan gjorde det svårt för henne att kunna hänga med i skolan. I mellanstadiet började hon skolka och redan som 11-åring provade hon cannabis för första gången. Men det var när hon som 13-åring introducerades till Tramadol som det gick rasande fort utför. Ett år senare överlevde hon en överdos, hennes bästa vän Stella däremot överlevde inte. Under det året hade hon kommit att testa allt möjligt – morfin, amfetamin, kokain, exctacy, ett otal narkotikaklassade läkemedel, svamp, m.m.

Där beskrivs det smärtstillande läkemedlet Tramadol – en narkotikaklassad opioid, besläktad med morfin – som den nya inkörsporten de senaste tio åren. Drogen har två efterfrågade effekter: Ångestdämpande och lugnande, samt prestationshöjande. På senare år har det visat sig att en stor andel av de som använder sig av Tramadol snabbt börjar med ännu tyngre droger.

Narkotikaklassade mediciner och internethandel – narkotikahandeln förändras

I dokumentären intervjuas psykiatriskötaren Alexander Holmstedt som jobbar på på Maria Ungdom – en mottagning som arbetar mot drogmissbruk bland unga. Enligt honom beror den kraftigt ökade narkotikadödligheten i Sverige till stor del på ökningen av användningen av opioider – så som tramadol – i Sverige.

I Söderhamn har Läkaren Katarina Hermansson länge jobbat med behandling av beroendesjuka och föreläst och utbildat inom beroedevården. Det gör hon inte längre och hon valde att lämna när hon med oro och sorg under en längre tid sett hur drogberoendeproblematiken eskalerade. Även hon anser tydligt att utbudet av narkotikaklassade läkemedel ökat markant. Det hon beskriver är ytterst oroande:

Den nya synen på behandling drev utvecklingen: LARO. ”Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidbehandling”. Redan på 90-talet förekom att heroinister behandlades medicinskt men 2006 släppte Socialstyrelsen behandlingen fritt. Kranarna öppnades. Och det läcker. Ingen vet säkert hur mycket. Var fjärde patient säljer vidare, enligt en Malmöstudie 2015.

Katarina Hermansson började misströsta. Hon fortsatte jaga journaler, kollade uttagen, kände sig allt mer som drogpolis, och alltid steget bakom. Stafettläkare skrev ut nya droger till patienter som tvärtom skulle avgiftas. Hon slog larm. Vid tre tillfällen dödshotades hon av patienter som blivit av med sina tabletter.

Länge hoppades hon att beroendevården skulle reformeras som en stor omfattande statlig utredning hade föreslagit, och få en huvudmän, inte två. Det blev inte så. Fortfarande bollas narkomaner mellan socialtjänsten och vården.

Bollandet mellan socialtjänst och vård, samt kombinationen LARO och stafettläkare utan ordentlig kännedom om patienterna är två viktiga aspekter i narkotikaproblematiken i Sverige.

Dessutom får allt fler tag på narkotikaklassade preparat – eller preparat som ännu ej hunnit narkotikaklassas – via internet. Narkotikahandeln och dess utbud förändras, vilket försvårar arbetet med att kunna bekämpa och beslagta narkotika, innan knarket når kunden.

Samsjuklighet

Lotta Borg Skoglund är överläkare, Psykiatriker och forskare inom beroende och diagnoser. Hon beskriver hur droger och psykisk ohälsa samspelar, där samsjuklighet innebär att någon uppfyller de diagnostiska kriterierna både för en psykiatrisk diagnos och en beroendediagnos. Detta bekräftas i en kartläggning av Socialstyrelsen:

Mer än hälften av de som år 2017 vårdades inom specialiserad öppenvård eller slutenvård för intag av beroendeframkallande substanser fick även vård för en eller flera psykiatriska diagnoser.

Bland unga mellan 10-17 år sticker flera diagnoser starkt ut: Ångestsyndrom, oro och depression, ADHD och autism. Här är andelen med drogproblematik avsevärt högre. Att arbeta mot psykisk ohälsa och i tid kunna bistå våra barn och unga när problemen uppenbaras är därför en viktig faktor för att motverka narkotikabruk. Som Daniel Svensson, utredare för Socialstyrelsen uttrycker det:

– Det är lika viktigt som en tullfråga eller en polisiär fråga.

Droger och kriminalitet – ett destruktivt samspel

Att droger och kriminalitet samspelar är sedan länge känt. Narkotika är en viktig inkomstkälla för kriminella gäng och en kriminell bana tar ofta sin begynnelse i tidiga år med exempelvis knarklangning. För de som fastnar i kriminalitet finns ofta en bakgrund av drogberoende och missbruk – och vice versa.

En kartläggning som Aftonbladet gjorde av 58 tonåringar som dömts för mord, medhjälp till mord eller försök till mord återspeglar en verklighet för unga kriminella med tydliga mönster som är välkända sedan tidigare.

  • 34 av tonåringarna har uttalade drogproblem. Vissa har dokumenterade missbruk, andra är dömda för narkotikabrott eller berättar öppet om sitt narkotikaanvändande.
  • 34 av tonåringarna som saknar fullständiga betyg från högstadiet. 28 av dem saknade dessutom behörighet till gymnasiet när de gick ur grundskolan.
  • 40 av de 58 granskade har haft kontakt med socialtjänsten sedan tidigare utan att deras väg in i kriminaliteten har stoppats. Många av dem har varit föremål för ett stort antal utredningar. Minst 20 av tonåringarna har innan dådet varit omhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU.
  • 12 har en konstaterad adhd-diagnos. Ytterligare ett antal misstänks ha adhd men utan att ha utretts. För lång väntetid inom barn- och ungdomspsykiatrin uppges som en anledning till det i flera av fallen.

I frivårdsyttranden i samband med tonåringarnas domar beskrivs deras bakgrund och där avslöjas hur samhällets verktyg brister med avbrutna utredningar, rymningar, försenade diagnoser och kommunikationsglapp mellan skola, psykiatri, socialtjänst och polis. När väl den destruktiva kedjan sätts igång och dessa barn börjar hamna på glid går det snabbt utför. Det blir snabbt både kostsamt och svårt att få stopp på den destruktiva banan. Socialtjänsten får fullt upp, vissa tvångsplaceras och omhändertas enligt lagen om vård av unga – LVU – men trots det fortsätter den kriminella och drogbelastade vägen för flera av dessa ungdomar. Brotten blir grövre och drogerna tyngre.

En av de avgörande faktorerna för risken att falla i kriminalitet och drogberoende är kombinationen av psykiskt ohälsa, diagnoser och skolavhopp. Som Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet beskriver det:

– Skolmisslyckanden är en av de mest avgörande orsakerna till att hamna i kriminalitet. Vår forskning visar att skolmisslyckanden på senare år dessutom har blivit en alltmer avgörande del för att hamna i utanförskap och kriminalitet.

Generna i sin miljö

Förutom skolmisslyckande, väntetider på BUP och kommunikationsglapp mellan skola, psykiatri, socialtjänst och polis finns det ytterligare en omgivande aspekt som påverkar våra barns förutsättningar att klara sig i livet – eller att riskera falla i en destruktiv, kostsam och förödande bana fylld av droger och kriminalitet. Jag återkommer till överläkaren och psykiatrikern Lotta Borg Skoglund, för i en av hennes föreläsningar beskriver hon något som är otroligt viktigt att förstå: Generna i sin miljö.

– Vissa av oss kommer att bli födda med genetisk sårbarhet för psykisk ohälsa eller beroendesjukdom. Det bär vi med oss genom livet, och i livet så stöter vi på olika med- och motgångar som ytterligare ökar eller minskar risken för att vi ska utveckla psykiatrisk ohälsa eller beroende.

Det är här som den sociala kontexten och den omgivande miljö som barn växer upp i får en avgörande betydelse. För de barn som finns omkring oss där vi växer upp har en enorm påverkan på hur vi ser på livet, våra framtidsutsikter och på de förutsättningar vi har. I ett segregerat samhälle med social exkludering, där lika barn hamnar i samma område eller går i samma skola, hänger på samma fritidsgård och har samma fritidsliv och intressen så befästs barnens livsutveckling.

För barn i välbärgade områden, med utbildade föräldrar, som går i bra skolor med studiemotiverade klasskamrater, som har tillgång till ett bra föreningsliv, så har dessa barn avsevärt bättre förutsättningar att klara sig väl. För barn som däremot växer upp ”på andra sidan” i områden, skolor och en verklighet i direkt motpol till detta är förutsättningarna för barnen att klara sig väl avsevärt sämre. Risken däremot för att hamna snett och glida in på den destruktiva banan med droger och kriminalitet är avsevärt högre.

Ytterligare en aspekt av ”generna i sin miljö” är i detta sammanhang viktig att lyftas upp. ”Hönan eller ägget”. För vuxna med genetisk sårbarhet för psykisk ohälsa eller beroendesjukdom är risken större att de hamnar snett. I ett segregerat samhälle med social exkludering blir risken stor att personer med psykisk ohälsa och beroendesjukdom – begränsas i sina boendemöjligheter till att bo i socioekonomiskt marginaliserade områden. Det finns i sin tur en ökad risk för att deras barn föds med samma genetiska sårbarhet för psykisk ohälsa eller beroendesjukdom. Något som de sen bär med sig genom livet. I ett segregerat samhälle där ”lika barn leka bäst”, där barn med dessa startförutsättningar växer upp i marginaliserade områden är deras förutsättningar att lyckas och klara sig väl i livet avsevärt sämre – redan från start.

Vad kan vi göra i Umeå?

Umeå kan inte ensamt agera för att bekämpa narkotikan i vårt samhälle och skydda våra barn från att hamna på den destruktiva banan som ovan beskrivits, som exemplen med Sara från Vilhelmina, Emil från Söderhamn, eller Vilda, Stella och Emilia från Göteborg. Nationellt krävs samma handlingskraft och målmedvetenhet. Svensk narkotikapolitik lyckas uppenbarligen inte med sitt högt uttalade mål – långt ifrån. Därför behöver den utredas vilket förespråkas av både Folkhälsomyndigheten och SKR. Beroendevården behöver reformeras med en tydlig huvudman så inte personer med beroendesjukdom bollas mellan kommun och region, mellan socialtjänst och vård. Vidare behövs det insatser från regioner för att säkra upp en fungerande BUP för att i tid kunna bistå barn och unga med psykisk ohälsa och diagnoser. Så även för psykiatrin – med fasta psykiatriker med goda relationer till sina patienter, även för att säkerställa att mediciner hamnar rätt och inte glider ut på den svarta marknaden. Krafttag behöver tas mot den grova gängkriminaliteten och där kan den danska modellen med Bandeloven vara intressant. Skärpta straff och slopad ungdomsrabatt för brott som begås under kriminella gäng.

Samverkan mellan stat, region och kommun behöver förbättras, mellan skola, BUP, socialtjänst, polisen och viktiga aktörer i civilsamhället.

Med det sagt, Umeå kommun spelar en väldigt viktig roll, dels genom vår egen verksamhet, vår politiska styrning och vår planering för kommunens utveckling.

Vi ska ta till oss och arbeta utefter allt det som vi vet om ungdomar, drogproblematik och kriminalitet – allt det som beskrivits i denna artikel. För detta krävs resurser, målmedvetenhet, samverkan och en kraftsamling för att till varje pris förebygga att barn hamnar på glid och faller in i en destruktiv bana fylld av droger och kriminalitet. Men då behöver dessa förvaltningar resurser att klara av detta.

Skolan spelar en oerhört viktig roll och här är det avgörande att inte tappa något barn från undervisning och skolgång i tidig ålder. För detta behöver vi arbeta rent empiriskt utefter vad som har bäst effekt. Satsning på elevhälsan och det förebyggande arbetet, redan i tidig ålder behöver drogproblematiken lyftas upp och samtalas om i skolan. Här måste finnas förutsättningar att i tid fånga upp elever som är i behov av särskilt stöd. Vi behöver i tid kunna identifiera och agera när vi ser en risk för psykisk ohälsa hos ett barn. När det gäller diagnosen ADHD vet vi att det finns en ökad risk för att hamna både i drogberoende men även kriminalitet. När det gäller exempelvis högfungerande autism finns även där en ökad risk för att hamna i drogberoende. Jag vill vara tydlig med att de allra flesta med dessa diagnoser klarar sig väl i livet. Men det essentiella är att skolgången fungerar väl för dem. Primärt ska stöd kunna ges för att dessa elever ska kunna fungera väl i klassen och skolan. Men för de fåtal där det inte fungerar och där risken är stor att de faller från skolgången och blir hemmasittare måste det finnas möjligheter till specialiserade klasser med anpassade undervisningsförutsättningar för dem. Då har de alla möjligheter att gå ut skolan med fullständiga betyg.

Stödet runt våra barn behöver finnas där och ha förutsättningar att bistå vid minsta risk att det kan börja gå åt fel håll. Socialtjänsten och familjerådgivningen måste ha resurser och förutsättningar att få fullfölja deras ovärderliga arbete.

Vårt civilsamhälle och ideella rörelser har en avgörande betydelse för våra barn och unga. För att kunna ge dem en meningsfull fritid, finna vuxna förebilder som kan finnas där för dem, se dem, höra dem och vägleda dem rätt. Här är även samverkan med polisen oerhört viktigt för att redan i tidig ålder kunna bygga förtroendeband mellan barn & unga och polisen som är här för allas vår trygghet.

Avslutningsvis finns en avgörande sak för oss i Umeå att arbeta för: Olika barn leka bäst – tillsammans. Det är så otroligt viktigt i utvecklingen av vårt växande Umeå, för att värna den sociala hållbarheten, att vi till varje pris motverkar segregation, social exkludering och utanförskap. Här behöver olika barn med olika bakgrunder och förutsättningar kunna växa upp tillsammans – i ens bostadsområde, förskola, grundskola, fritids, i föreningslivet, etc.

Allt detta är en långsiktig och målmedveten satsning som kommer vara mödosam och kräva resurser, tid, samverkan och engagemang. Det är ingen quick fix. Men om vi lyckas så är det en enorm vinst för vårt samhälle! Varje barn som vi i tid kan rädda från att hamna snett är en ekonomisk vinst för samhället. Det är ovärderligt för barnet och dess framtid. Det är vägen framåt för att främja trygghet för våra invånare i Umeå.

Redan idag sker ett viktigt och värdefullt arbete i Umeå i såväl skola som socialtjänst och familjerådgivning. Vi har en stark ideell rörelse och ett engagerat civilsamhälle. Jag har träffat många ovärderliga medarbetare i vår verksamhet som med stor kunnighet gör sitt yttersta varje dag. Jag har mött lokala föredömen i civilsamhället som gör sitt yttersta för våra barn och unga. Vi har i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna en tydlig politisk kurs för utvecklingen av vårt trygga och socialt hållbara Umeå. Vi har ett bra samarbete med polisen. Nu kraftsamlar vi dels mot narkotika men även mot segregation och utanförskap. Jag vill avsluta med att här ge min innersta uppskattning till alla ovannämnda som dagligen jobbar med att rädda barn från att hamna på fel bana, och som där igenom gör en ovärderlig insats för vår trygghet och våra barns framtid.

Det behövs en kraftsamling för ett tryggt Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 5

Idag har vi från Miljöpartiet och Socialdemokraterna gemensamt gått ut med en debattartikel där vi beskriver hur vi vill kraftsamla för ett tryggt Umeå.

Umeås trygghet och sociala hållbarhet – och kampen mot droger, kriminalitet, såväl som förhindrandet av segregation, utanförskap och utsatta områden – måste tas på största allvar.

Vi Mp och S vill nu i enlighet med Umebrås rekommendationer ta fram en tydlig åtgärdsplan för att i tid motverka, förebygga och förhindra att våra barn och unga hamnar på en destruktiv bana med drogmissbruk och kriminalitet. Tillsammans ska vi göra vårt yttersta för att Umeå förblir en kommun utan utsatta områden, en inkluderande kommun utan segregation och utsatta områden. 

Jag vill personligen tacka Hans Lindberg (S) och Socialdemokraterna för en god dialog samt ett lyhört, inkluderande och handlingskraftigt ledarskap.

 

Det behövs en kraftsamling för ett tryggt Umeå

Vi vill se ett Umeå som växer socialt, ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt hållbart. En viktig del i detta är att motverka segregation, utanförskap och kriminalitet. Vid kommunstyrelsens sammanträde den 19 oktober kommer vi därför att lägga ett förslag om att ta fram en åtgärdsplan för att värna tryggheten i Umeå. Vårt viktigaste mål för ett tryggt och växande Umeå är att vi förblir en kommun utan segregation och utsatta områden. Vår förhoppning är att övriga partier ska ansluta sig till detta.

Umeå växer och utvecklas då allt fler väljer att flytta till Umeå. Det är oerhört positivt för Umeås framtid då kommunen berikas och utvecklas. För vår välfärd innebär det ökade skatteintäkter och bättre möjligheter att täcka rekryteringsbehoven i skola, vård och omsorg.

Men när Umeå växer är det också viktigt att vi agerar tidigt för att motverka de problem som kan uppstå när en stad blir större. Umeå är i dag den största svenska kommun som inte har något utsatt område, enligt den definition polisen använder. Många jämförbara kommuner i södra Sverige tampas med en avsevärt större problematik relaterad till segregation, utanförskap och kriminalitet. Det finns en legitim oro för att detta skulle kunna bli fallet även i Umeå.

När vi såg tendenser till social oro 2017 sattes ett batteri av åtgärder in. Samverkan med polisen, civilsamhället och näringslivet förstärktes. Under efterföljande år har Umeå drog- och brottsförebyggande råd (UmeBrå) samordnat det förebyggande arbetet och fortlöpande inhämtat kunskap och lägesbilder för att vi hela tiden ska kunna utvärdera det förebyggande arbetet.

I en rapport som presenterades för UmeBrå:s styrgrupp i slutet av september kunde konstateras att det finns oroväckande tendenser på vissa håll i Umeå. Detta menar vi kräver att det förebyggande arbetet förstärks och att vi ser över nya insatser.

Det är viktigt att poängtera att Umeå kommun inte kommer att klara detta på egen hand. Inte heller Polisen klarar detta ensamma. Men om vi samverkar över myndighetsgränser och med föreningslivet, näringslivet och medborgarna i våra stadsdelar så är vi övertygade om att vi kan nå goda resultat i arbetet med att värna tryggheten i Umeå.

Det finns ingen quick fix. Problembilden komplex och vi måste ta ett helhetsgrepp för att mota kriminalitet, utanförskap och segregation. Vi måste se till att våra unga får en bra skolgång och har tillgång till en meningsfull och utvecklande fritid. Vi måste fortsätta arbetet mot barnfattigdom. Goda uppväxtvillkor är en skyddande faktor mot kriminalitet och nedbrytande beteenden. För att minska risken för segregation, utanförskap och kriminalitet är det också viktigt att vi har en blandad och inkluderande kommun – i våra bostadsområden, på arbetsplatsen, i skolan och på fritiden – som återspeglar den mångfald vi har i vårt samhälle. Olika barn leka bäst, tillsammans. Utöver detta måste skola, socialtjänst och polis ha ett snabbfotat och effektivt samarbete för att tidigt fånga upp unga i riskzon. Från kommunens sida behöver vi också göra vad vi kan för att underlätta polisens brottsbekämpande verksamhet.

Mycket görs på dessa områden redan i dag. Men nu vill vi se över vad vi kan göra för att förstärka detta arbete.

Tidigare i höst föreslog vi att Umeå kommuns trygghetsuppdrag ska fokuseras från fem till två områden för att bli mer kraftfullt. Dessa två områden är att motverka segregation och utanförskap och att ta kampen mot drogerna. Narkotikan är en ekonomisk motor för grov brottslighet och utgör en grogrund för utsatta områden. Nu vill vi koppla på en konkret åtgärdsplan till detta arbete. Vi vill att denna åtgärdsplan ska tas fram på uppdrag av kommunstyrelsen, för att visa att trygghetsarbetet är en kommunövergripande fråga som kräver ett helhetsgrepp.

Att förhindra framväxten av utsatta områden är den stora sociala hållbarhetsfrågan för Umeå de närmsta åren. Vi måste jobba långsiktigt och ihärdigt med detta över minst 10-15 års tid. Det finns inga enkla lösningar. Uthållighet, samverkan och att hela tiden utvärdera de insatser som görs är nyckeln till att nå resultat.

Vår förhoppning är att övriga partier i Umeå kommer att ställa sig bakom detta och göra gemensam sak med oss när vi nu växlar upp arbetet för att Umeå ska växa tryggt och säkert.

 

 

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande vid Umeå kommun samt ordförande för UmeBrå:s styrgrupp

Nils Seye Larsen (MP), gruppledare för Miljöpartiet och ordförande för hållbarhetsutskotet vid Umeå kommun

 

Tuffare miljökrav på Umeås kommuns bilar!

Av , , 4 kommentarer 4

Umeå kommun kommer införa tuffare klimatkrav på sina bilar. Förslaget röstades igenom av kommunens närings- och planeringsutskott tidigare idag, och ska nu till kommunstyrelsen för ett slutgiltigt avgörande. Det är en fråga som Miljöpartiet drivit under en längre tid och vi är glada att nu kunna lyfta förslaget tillsammans med Socialdemokraterna. För att minska kommunens klimatutsläpp och nå upp till de miljömål vi antagit är detta ett viktigt steg.

De nya kraven innebär att de personbilar och lätta lastbilar som kommunen köper, leasar eller upphandlar vid taxiresor högst får släppa ut 70 gram koldioxid per kilometer, alternativt drivas på gas, vilket är en ordentlig skärpning mot de tidigare kraven, som mer varit lösa rekommendationer.

Beslutet kommer innebära en ökning av elbilar i kommunens fordonsflotta. Kommunen ska också bygga ut fler laddningsmöjligheter för att kunna bemöta det ökade behovet av fossilfria transporter.

Estonias förlisning behöver utredas ordentligt

Av , , 4 kommentarer 7

Under veckan har en dokumentärserie på Dplay om Estonias förlisning skapat stor uppmärksamhet. Men det är inte första gången som ny information dykt upp om förlisningen som väckt viktiga frågor – både hos anhöriga och fartygsexperter. Allt sedan förlisningen har turerna kring Estonia varit många.

För de anhöriga och överlevande har alla efterspel om Estonia varit påfrestande och smärtsamma. De förtjänar att Estonias förlisning utreds noga – med hjälp av oberoende nationella och internationella experter.

När Estonia förliste var beskedet från regeringen att fartyget och offren skulle bärgas. Rockwater anlitades för att göra dykningar och analysera möjligheten till att bärga fartyget. Redan under deras dykningar stod det klart att de kunnat bärga många offer som de påträffat, men de fick order om att dessa skulle lämnas kvar. De konstaterade vidare att en bärgning av Estonia skulle vara fullt möjlig om än komplicerad. Ändå valde regeringen att avbryta planerna på att bärga fartyget och istället föreslå en täckning av Estonia med sten och betong. Slutligen hann man endast påbörja stentäckning innan planen avbröts. Man kom istället överens med sju andra nationer om att förbjuda all dykning vid vraket och betrakta det som en gravfridsplats.

Haverikommissionens rapport

Det haverikommissionen hade att gå på var bogvisiret som bärgats, videomaterial från dykningar runt vissa utvalda delar av Estonia, samt intervjuer från vittnen – överlevande passagerare och besättningspersonal. I deras omfattande rapport konstateras att bogvisiret slitits av och dragit upp den vattentäta rampen innanför, att vatten sedan snabbt fyllt bildäcket vilket lett till en kraftig slagsida och slutligen att fartyget sjönk.

Som följd av rapporten samlades överlevande från förlisningen då de ansåg att rapportens slutsatser inte stämde överens med vad de upplevt. De ansåg att Estonia fick slagsida nästan omedelbart efter det stora dånet då bogvisiret ska ha lossnat, och enligt dem forsade vattnet in från skrovets styrbordssida. 1999 skrev de ett brev till regeringen och riksdagens ledamöter med deras slutsatser.

Något som inte stämmer…

Det var inte bara de anhöriga som reagerade på haverikommissionens slutsatser. Flera fartygsexperter på bland annat maritima universitet i Skottland och Nederländerna reagerade på resultatet. Det fanns nämligen ett stort problem med slutsatserna: Om det endast var bogvisiret och innerrampen som öppnats och släppt in vatten så var det enligt deras simuleringar rent fysiskt omöjligt för Estonia att förlisa så snabbt – och på det sätt som fartyget nu sjönk. Vatten måste alltså ha trängt in någon annan stans.

Meyer Werft som byggt Estonia gick själv ut med en gedigen rapport 1999 där de drog slutsatsen att det varit ytterligare hål i skrovet som orsakat det snabba sjunkförloppet, och att Estonias förlisning mycket troligt beror på sprängladdningar. Som tillverkare måste det ha varit viktigt och skönt att komma ut med en rapport som inte lade skulden på dem. Men deras slutsatser var milt sagt kontroversiella.

År 2000 genomförde den tyska journalisten Jutta Rabe en dykarexpedition tillsammans med amerikanska experter där de upptäckte ytterligare ett hål i Estonias skrov som inte tagits upp i haverikommissionens rapport. Utöver det bekräftas det av maskinisterna på Estonia som överlevde att de under hela haveriförloppet tydligt via en kamera riktat mot bildäcksfören kunnat se att den vattentäta innerrampen hela tiden suttit  kvar på plats. När de lät metallbitar från hålet de upptäckte analyseras konstaterade några experter att de uppkommit av en explosion. Men sedan begärde den tyska nyhetskanalen Der Spiegel att få analysera metallbitarna med experter och där konstaterade de att hålet inte kan ha uppstått som följd av en explosion.

2004 i Uppdrag granskning kom det fram att militär utrustning smugglats ombord på Estonia vid ett flertal tillfällen. Senare har internationella journalister rapporterat om att även brittiska säkerhetstjänsten MI6 ska ha varit involverad i vapensmugglingen från fd. Sovjet via Estonia och västerut.

Sedan dess har både anhöriga, internationella fartygsexperter och estländska myndigheter begärt att förlisningen ska utredas på nytt, men återkommande har regeringens svar varit – nej.

En ny utredning behövs – för att bekräfta såväl som utesluta.

Att få leva med obesvarade frågor runt ett livstrauma som man antingen överlevt eller där ens anhöriga avlidit är svårt. I synnerhet om man upplever att sanningar och svar medvetet döljs från högsta instans – samtidigt som spekulationer och alternativa teorier återkommande florerar.

Men det är inte bara för de anhörigas skull som en ny utredning är viktig. För fartygsexperter och institutioner specialiserade på fartygshaverier är det viktigt att förstå hela förloppet för att om möjligt kunna dra lärdomar som kan förbättra säkerheten för andra passagerarfartyg.

Haverikommissionens rapport är utförlig. Det är väl genomarbetat och ordentliga analyser har gjorts av den huvudmisstänkte – bogvisiret. Men i en haverikommission är det lika viktigt att kunna fastställa såväl som utesluta. Det är därför noggranna analyser av hela bevismaterialet man har till förfogande – i det här fallet vraket – behöver göras, för att i likhet med Sherlock Holmes utesluta alla möjliga alternativ tills man hittat det exakta händelseförloppet.

Det är det som är bristen i den i övrigt mycket utförliga rapporten. Man har valt ut vissa delar med fokus på bogvisiret som man filmat vid vraket, men man gjorde aldrig en ordentlig översyn av hela vraket (åtminstone allt som låg synligt på botten). I en internationell haverikommission som denna är det inte bara fullt möjligt utan rent av standard practice.

Jag finner det personligen osannolikt att bomber skulle ha detonerat på Estonia, att en ubåt skulle ha krockat med fartyget eller för den delen alla andra teorier som gör gällande att fartyget sänkts fullt medvetet. Men att något orsakat hål i skrovet som medfört att vatten runnit in och därmed förstärkt sjunkförloppet är däremot möjligt. Men jag är ingen expert, och allt för ofta får tyckare och konspirationsteoretiker full uppmärksamhet för deras slutsatser – utan att dessa kan valideras.

Återigen är Estonias förlisning uppmärksammad och omdiskuterad. Det är dags nu – en gång för alla – att gå till botten med vad som verkligen har skett, och utesluta allt annat som inte har skett den där ödesdigra natten då Estonia förliste.

Avslutningsvis vill jag tacka vår f.d. riksdagsledamot i Miljöpartiet, Lars Ångström som i åratal engagerat sig och kämpat för de anhöriga i jakten på sanning och transparens.

Elin Söderberg som språkrör är vad Miljöpartiet behöver

Av , , 3 kommentarer 1

Elin Söderberg kandiderar till språkrör för Miljöpartiet och därmed har vi nu en stark uppställning med språkrörskandidater vilket känns positivt för Miljöpartiet.

Hon må vara en doldis för allmänheten söderöver och för vissa kan det faktum att hon inte är minister eller sitter i Riksdagen ses som en nackdel. Men för mig är hon ett självklart val och de kvalitéer hon besitter är precis vad vi i Miljöpartiet behöver som mest nu.

Elin Söderberg har precis det som Miljöpartiet behöver för att kunna lyfta och vinna förtroende hos väljarna. 

Jag har under mina år här i Miljöpartiet lärt känna Elin och fått se vad hon går för. Jag önskar att hon redan nu haft en mer framträdande roll nationellt så att fler hade fått se henne in action. Men redan i lanseringen av hennes kandidatur prickade hon in precis det som enligt mig är det viktigaste nu för Miljöpartiet:

  1. Fullt fokus på klimatet och att stoppa klimatkrisen. Klimatfrågan måste prioriteras högre och Miljöpartiet står ensamt med lösningarna på klimat- och miljöfrågorna.
  2. Det är helt nödvändigt att Miljöpartiet finns i riksdag och regering för att Sverige ska klara Parisavtalet.
  3. Vi måste bli bättre och tydligare på att kommunicera det som vi i Miljöpartiet faktiskt fått igenom.

Den tydlighet direkt i hennes första framträdande med nationellt genomslag var solklar och precis vad Miljöpartiet behöver. Enkelt, rakt och tydligt. Återkommande har jag sett Elin leverera när det verkligen gäller. Hon har förmågan att sammanfatta det viktiga budskapet på en minut – några få meningar och väl valda ord – och att framföra det på ett lugnt övertygande sätt.

Genom hennes engagemang, studier och yrkesliv går en röd tråd – klimat och miljö. Det här kan hon och där har hon visat sig oslagbar i alla debatter som jag fått se henne i. Hon har dessutom med sig ett lugn som gör henne orubblig för alla försök att provocera eller destabilisera. Hon håller sig till ämnet och kör på. Hon är genuin och jordnära, där kan det faktiskt vara en fördel att inte vara som de andra toppkandidaterna – som är heltidspolitiker i Riksdag eller Regering i Stockholm.

Ola Nordebo sammanfattade väl i sin krönika en egenskap hos Elin som  jag kommit att uppskatta starkt:

Söderberg har ännu så länge den goda egenskapen att se på kritiska följdfrågor som en chans att fördjupa samtalet, inte som en kränkning av den enda godtagbara sanningen. Den skillnaden är viktig för en miljöpartist som vill att det egna partiet ska tas på allvar även utanför en ytterst begränsad och ibland om den egna förträffligheten mycket övertygad medlemsskara.

Inför valet 2018 då fördomarna om oss i Miljöpartiet som Norrlandsfientliga och verklighetsfrånvända spreds som allra värst, valde Elin att göra en videoserie med Kristoffer från Storuman Forever. Där fick Kristoffer möjlighet att ställa alla frågor till Elin som många inlandsbor oroats över med Miljöpartiets politik. Elin i sin tur fick följa med Kristoffer i hans liv och vardag. Detta samtal visade precis på de styrkor Miljöpartiet behöver nu: en lyhördhet, folklighet, och en förmåga att på ett begripligt sätt beskriva vår politik, klimatkrisen vi står inför och varför vår politik behövs för hela Sverige.

Elin har förmågan att fullständigt sopa banan med inkompetenta plakatpolitiker i debatter om klimat- och miljö – utan att överhuvudtaget ge minsta känsla av att hon sätter sig över andra. Ingen fråga hon får betraktar hon någonsin som dum, okunnig eller fördomsfull. Istället ser hon det som en möjlighet att bättre och tydligare beskriva hennes politik och perspektiv.

Hon har skinn på näsan och är ingen rookie inom politiken. Hon har tampats med maktpolitiker som använt sig av allehanda härskartekniker och hon har fått hantera svåra situationer medialt såväl som internt. Varenda gång har hon skött det föredömligt.

Hon har en stark diplomatisk förmåga och en samlande kraft som vårt parti behöver. Hon lever som hon lär utan att döma andra. Hon går hem hos våra viktigaste väljargrupper men hon har även kapaciteten att vinna till sig förtroende hos nya väljargrupper.

För att vara doldis har hon redan hittills i riksdagsvalet 2018 och EU-valet 2019 lyckats starkt. I EU-valet kom hon att överraskande bli den 7e mest kryssade kandidaten för Miljöpartiet.

Jag längtar efter att få se henne tampas i debatter med de andra partiledarna – för jag vet vad hon går för. Jag hoppas få se henne som partiföreträdare där kan växa in i rollen och tillvarata hennes fulla potential. För Elin Söderberg har potentialen att bli Miljöpartiets starke språkrör som samlar partiet och får till att vinna ny mark. Ett parti som lägger fokus på vår viktigaste fråga – ett regeringsdugligt parti som är redo att axla den rollen och det ansvar som medföljer.

PS: Jag vill vara tydlig med att detta är min personliga åsikt. I vårt parti är vi alla lika värda och vår medlemsdemokrati en självklarhet. Vi kommer att se till att ge möjlighet för våra medlemmar att få träffa de olika kandidaterna, sedan är det våra medlemmar som avgör vilken kandidat vi lokalt väljer att stödja.