En grön politik för framtidens elsystem

Efterfrågan på el kommer att öka när samhället ska möta klimatutmaningen med ökad elektrifiering inom industri och transporter. När den tunga industrin ska ställa om innebär det ett ökat behov av såväl elproduktion och robusta elnät som kan föra över stora mängder el. Samtidigt sker en snabb tekniskt utveckling där förnybar energi blir allt billigare.

Vårt energisystem står alltså inför en omställning och det krävs en politik som tar ett helhetsgrepp. Miljöpartiet har under det senaste året arbetat fram en sådan politik, vilken beskrivs i en rapport vi nu publicerar.

Först av allt vill jag vara tydlig med en sak: att hålla fast vid idén om kärnkraft är att springa in i en återvändsgränd. En sådan politik kommer aldrig ha bra svar på de utmaningar vårt energisystem står inför.

Det är förvisso vanligt att utfasningen av fossila bränslen ställs mot avvecklingen av vissa kärnkraftsreaktorer. Men det som ligger till grund för att kärnkraftsreaktorer i dag stänger är att de blivit gamla, osäkra och behöver stora investeringar för att drivas vidare. Det är helt enkelt billigare med ny förnybar energi än gammal kärnkraft.

Den globala trenden är tydlig: det fossila byts mot förnybart. Elmarknaderna i världen förändras i snabb takt.  I år är 90 procent av all ny elproduktion förnybar. Solenergin är nu den billigaste energikälla som någonsin byggts. Det dröjer inte länge förrän förnybart är den största energikällan i världen. Samtidigt går det trögt för kärnkraften, det är den enda energikälla som ökat kraftigt i pris de senaste tio åren. Idag byggs ingen kärnkraft i världen utan storskaliga dyra subventioner, och de få projekt som byggs dras med förseningar och tekniska problem.

Kärnkraftsförespråkare talar förvisso om fjärde generationens kärnkraft. Men detta är ingen ny teknik som står inför en genombrott. Man har forskat på fjärde generationens kärnkraft sedan mitten av 1900-talet, och det som antagligen blivit spiken i kistan för denna teknik är att Frankrike – som hittills kanske varit det mest ivriga landet att utveckla tekniken – nu meddelat att det inte är aktuellt med fjärde generationens kärnkraft förrän efter 2050. Vi behöver ha löst klimatkrisen långt innan dess.

Det förnybara är redan här också i Sverige. Vindkraften är inne i en unikt snabb utbyggnadsfas, de närmaste åren fördubblas produktionen och redan 2023 kommer vinden stå för ungefär en tredjedel av Sveriges totala elproduktion. Även solenergi ökar drastiskt, men från lägre nivåer. Nu finns över 44 000 solcellsanläggningar i Sverige, vilket nästan innebär en femdubbling på tre år. Samtidigt har vi inte ens på allvar börjat nyttja den långa svenska kusten för att bygga havsbaserad vind, som bara den skulle kunna stå för mer än en tredjedel av dagens svenska produktion.

Det politiska fokuset bör inte handla om huruvida framtidens energi ska vara förnybar eller inte. Varför ska vi hålla kvar i fossilt eller kärnkraft när det varken är mer prisvärt eller driftsäkert än det förnybara? Det förnybara har i praktiken redan segrat. Frågan som politiken behöver lösa är istället hur vi bäst utformar ett energisystem som kan hantera stora mängder förnybar energi.

Miljöpartiet lanserar nu en rad sådana förslag.


För det första
 behöver marknaden bli mer flexibel. Framtidens elsystem kommer ha en högre andel elproduktion som varierar utifrån väderlek, då elen i stor utsträckning kommer från vindkraft och solenergi. Därför behöver systemet balanseras så att vi kan kan utnyttja de tillfällen då det produceras som mest el och vara smartare i vår konsumtion när det är vindstilla och molnigt. Miljöpartiet föreslår:

  • Att elskatter och nätavgifter blir mer dynamiska för att spegla vilken kapacitet som finns tillgänglig och därmed styr mot smartare användning. Dagens utformning av elskatten är hämmande för kundernas flexibilitet då prisskillnaden mellan olika timmar jämnas ut. En dynamisk elskatt skulle öka incitamenten att vara flexibel och skynda på investeringar i smart styrutrustning.
  • Att lokala och regionala marknader för flexibel elanvändning stimuleras. Det innebär till exempel att du i framtiden ska kunna mata tillbaka effekt från ett batteri hemma, exempelvis i din bil, när elpriset är högt eller det är brist på kapacitet i elnätet.
  • En nationell strategi för utbyggnad av vätgas och batterier för att kunna lagra energin när vinden inte blåser och solen inte skiner. Kostnaderna för att stimulera efterfrågeflexibilitet är relativt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning, vars kostnad är liten i förhållande till att investera i exempelvis en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet. För att stimulera utvecklingen av olika sorters lagring av energi behövs däremot stöd samt en nationell strategi.

 

För det andra krävs massiva energieffektiviseringar. Detta har stor potential. Enligt Energimyndigheten kan svensk industri effektiviseras så att energiförbrukningen minskar med 23 TWh till 2050. Bostads- och servicesektorn kan effektiviseras så elförbrukningen minskar med 25 procent och 30 procent, jämfört med dagens nivåer. Transportsektorn kan energieffektiviseras med 50 procent för såväl personbil som godstrafik till 2040. Miljöpartiet föreslår:

  • Ett system med obligatoriska effektiviseringar, en så kallad kvotplikt där energiföretag helt enkelt är skyldiga att effektivisera fastigheter och andra verksamheter,
  • Ett helt nytt bonus-malus-system för produkter, där de mest energi- och resurseffektiva blir billigare och de minst effektiva blir dyrare och
  • Att efterlevnaden av Boverkets byggregler stärks och den offentliga finansieringen av energieffektiviseringsåtgärder säkras.

 

För det tredje måste vi snabba upp byggtiden för elnät. Med mer vind och sol ökar behovet av kapacitetsstark överföring av el. Utmaningen ligger i att öka kapaciteten i stamnätet men också hantera de lokala flaskhalsar som finns, inte minst i storstadsregionerna. Miljöpartiet föreslår:

  • Halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät.
  • Ökat samarbete mellan ansvariga myndigheter, kraftproducenterna och kommunerna vid etablering av ny kraftproduktion för att säkerställa att produktionen sker i strategiska lägen med god tillgång till nät och
  • En nationell strategi för säkrad lokal effekt i form av kraft- och fjärrvärme.

 

Det finns de som anklagat oss miljöpartister för att vara teknikpessimister eftersom vi inte trott på kärnkraften. Verkligheten har dock gett oss rätt – kärnkraften har ingen chans att konkurrera på framtidens elmarknad. Vi behöver en energipolitik som inte blundar för denna verklighet utan istället ställer om vårt energisystem utifrån den.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.