Elbrist och ny kärnkraft – Eller framgångsrik export av förnybar konkurrenskraftig el?

Den förvrängda energidebatten är ett bevis på att det är trångt på den konservativa högerkanten – snarare än att vi har problem med den svenska energiförsörjningen. I debatten lyser en sak med sin frånvaro: Fakta.

 

Har vi elbrist i Sverige?

Ja vad är det som händer i Sverige? Har vi elbrist i landet, och behöver vi ny kärnkraft? Energifrågan är viktig och jag diskuterar den gärna. Men problemet med den svenska energidebatten är det mediedrev som pågår just nu, fyllt av lögner och desinformation. Så det är dags att vi reder ut frågan. Har vi elbrist i Sverige?

Vi har viktiga utmaningar framför oss när det gäller energifrågan. Men rätt ska vara rätt. För det stämmer att Sverige stundtals importerar el. Men vi exporterar betydligt mycket mer, och det gör vi även nu när vintern rasar för fullt i hela landet.

Ta januari månad som ett exempel. För medan energidebatten pågick för fullt så nettoexporterade vi 1,2 TWh el.

Det har pratats mycket om den polska brunkolselen, och det stämmer att vi ibland importerar el från Polen. Förra året importerade vi 12 GWh el från Polen. Men det som inte sägs är att samma år exporterade vi 3789 GWh el till Polen, vilket är 316 gånger mer!

Tack vare vår billiga miljövänliga el har vi kunnat hålla nere produktionen av polsk brunkolsel under stora delar av året.

Det här är den svenska nettoexporten av el de senaste 20 åren. Och det är på många sätt en historisk tid inom svensk energiproduktion. För under dessa 20 år har vi lyckats med att stänga 5 kärnkraftsreaktorer, och samtidigt successivt öka vår nettoexport till nya rekordnivåer.

 

Sverige valde förnybart, Finland valde kärnkraft

Det är här som det blir så intressant att titta på vårt grannland Finland. För i början av 2000-talet satt Finland i exakt samma situation som oss: De var beroende av import och ville bli självförsörjande. Därför valde Finland att satsa fullt ut på kärnkraft.

Olkiluoto 3 skulle vara det nya flaggskeppet, en 3e generationens kärnkraft, vilket var den nya framtiden då. Och det är nu det börjar bli intressant.

2009 skulle den nya reaktorn tas i bruk, men bygget försenades kraftigt. Finland väntade, och väntade, och väntade. Än idag väntar Finland på att reaktorn ska tas i bruk, samtidigt som kostnaderna har skenat.

De strategiska val som vi gjort är en viktig förklaring till varför Sveriges elexport ökat rejält medan Finlands elimport blivit allt större. För medan vi valde att satsa på energieffektivisering och förnybar energi, så väntar Finland fortsatt på deras nya kärnkraft.

Och Finland är inte ensamma. I Frankrike skulle deras nya reaktor Flamanville 3 stå klar 2012. Men den har ännu inte kunnat tas i bruk, och kostnaden hittills beräknas till 200 miljarder kr. I England väntar man fortfarande på deras nya reaktor Hinkley Point, till en beräknad kostnad av nästan 250 miljarder kr. Och man har dessutom gett upp planerna på en ny reaktor i Wylfa.

Och alla dessa reaktorer är fortfarande bara tredje generationens kärnkraft, vi är inte ens i närheten av fjärde generationen. Enligt World Nuclear Association är det först aktuellt någon gång i mitten av nästa decennium. Så det är fullständigt absurt att tro att ny kärnkraft ska lösa de problem som vi har nu.

 

Svensk energi behöver politisk långsiktighet och bred förankring

Vad behövs mest för att utveckla den svenska energiförsörjningen? Politisk långsiktighet, och en bred förankring. Och det är precis den svenska energipolitiken har idag. För den bygger exakt på den energiöverenskommelse som vi 5 partier, en bred politisk majoritet, kom överens om 2016. Och vi i Miljöpartiet står fast vid den.

Vad är det vi allra minst behöver för den svenska energiförsörjningen? Politiskt röstfiske där man vänder kappan efter vinden. Där man bryr sig mer om opinionsframgångar än om Sveriges framtid. Och det är här tyvärr som den nya kärnkraftsdebatten kommit att bli ett ypperligt röstfiske för konservativa väljare snarare än ett realistiskt alternativ.

Med bara en månad kvar till valet 2018 låg Kristdemokraterna pyrt till och riskerade att ramla ur riksdagen. Det var då de kom på knepet att locka konservativa väljare med ny kärnkraft.

Och knepet fungerade, KD växte starkt i valet. De gick från strax över 3 % i opinionsundersökningarna under sommaren, till ett valresultat på en bit över 6 %. Kärnkraftsutspelet visade sig ha en avgörande betydelse.

Det fungerade så pass bra att Moderaterna kort efter valde att följa John. Båda dessa partier vill nu satsa på ny kärnkraft vilket är fullständigt orealistiskt, Och har alltså valt att lämna den långsiktiga energiöverenskommelse som man själv gick med på, bara två år tidigare. Av ett enda skäl: Opinionen.

Är det den typen av politiker som vi vill ska styra landet?

 

Den utopiska kärnkraftsdebatten skymmer

Så länge vi fortsätter att sitta fast i en vansinnig diskussion om ny kärnkraft som aldrig kommer att bli så skjuter vi på den väsentligt mer avgörande frågan: Hur kan vi möta framtidens effekttoppar? Och varför är vårt kraftnät den stora begränsningen?

Kort sagt: Hur säkerställer vi i ett samhälle som allt mer elektrifieras och urbaniseras, att våra invånare, vårt näringsliv, vårt samhälle och vår infrastruktur kan få den el som man behöver, när man behöver den.

För vi har ett stort elöverskott i Norra Sverige, men vi har stundtals ett elunderskott i södra Sverige, i synnerhet i storstadsregionerna. Och kapaciteten räcker inte till för att överskottet i norr fullt ut och alltid ska kunna täcka underskottet i storstadsregionerna i söder.

Självklart ska vi bygga ut stabil förnyelsebar energiproduktion i Södra Sverige. Vi ska blicka framåt och då måste vår energiförsörjning vara både miljövänlig och konkurrenskraftig.

Men poängen är: Har man en trång vattenslang så spelar det ingen större roll hur stor brunnen som man tappar är. Och då spelar det ingen roll hur mycket vi fyller brunnen med dyr skattefinansierad olönsam kärnkraft.

Det enda man då lyckas åstadkomma är att slå undan benen för hela den snabbt växande gröna svenska energinäringen, som skapar tusentals jobb och förser inte bara Sverige utan Europa, med billig miljövänlig el.

Då finns det bara ett sätt att sammanfatta Moderaternas, Kristdemokraternas, Sverigedemokraternas och Liberalernas energipolitik:

De vill backa in i framtiden med rumpan före.