Umeås klimatarbete måste växla upp

I skuggan av Covid-krisen accelererar en annan kris för fullt i det dolda. Klimatkrisen visar inga tecken på avmattning utan snarare tvärtom. Vi må vara många – lokalt, regionalt, nationellt och internationellt som tycker att vi gör vårt yttersta. Det är bra, men det räcker inte. Än är gapet mellan vad som görs och vad krävs allt för stort.

Umeå är på rätt väg – men tempot måste öka:

Umeå har sedan länge drivit flera framgångsrika innovativa projekt inom klimat och hållbar stadsplanering. Det har givit oss viktiga lärdomar och har uppmärksammats såväl nationellt som internationellt.

Men i takt med att klimatförändringarna accelererar oroväckande har allt fler kommuner så väl nationellt som internationellt vaknat till liv och arbetar nu fullt målmedvetet för att kraftigt minska klimatutsläppen. Umeå är bra men inte bäst, vi är på rätt väg men har halkat efter.

När jag klev in i kommunpolitiken blev det uppenbart för mig att vårt miljöarbete hittills främst var projektdrivet. Vi hade givetvis redan då miljömål, en översiktsplan med mycket fokus på miljö, samt ett bra antal olika program för gång och cykel, kollektivtrafik, parkering, m.m. Men för flera av de tunga verksamheterna i Umeå så var klimatomställningen – om än viktig – inte del av deras grunduppdrag. Vårt miljöarbete präglades av några förvaltningar som låg i framkant, i övrigt kuster av öar – projekt, nätverk och arbetsgrupper. Det som saknades var två saker:

1. En tydlig, målmedveten och samlad struktur för vårt klimatarbete i samtliga verksamheter.
2. En mätbar och detaljerad nulägesanalys som redogör för kommunkoncernens klimatutsläpp nu.

Det är detta som vi nu jobbar med för fullt och när det väl är på plats har vi riktigt goda förutsättningar att minska kommunens klimatutsläpp.

Men då krävs det att hela vår organisation och politiska ledaskap är med på tåget. Minskningen av kommunkoncernens klimatutsläpp kan inte längre ses som något utöver vårt grunduppdrag, en ”övrigt-post” som, om än viktigt, någon annan bör ta tag i eller betala för.

Vill Umeå växa blir det särskilt viktigt att det görs rätt på rätt sätt! Tillväxt kan aldrig vara en ursäkt för ökade utsläpp!

Umeå är en stark tillväxtregion och i ett regionalt perspektiv är detta ytterst viktigt. Med de svåra utmaningar som väntar i många andra kommuner i Västerbotten behövs en stark Umeregion för att kunna säkra upp samhällsservice och skatteintäkter, bland annat till vår region.

Men då blir det oundvikligt för Umeå att vår växande kommun medför negativa konsekvenser för miljön och klimat. I byggfas, transport, grönytor som försvinner, jordbruksmark som tas i anspråk, skogsytan som minskar, ökad konsumtion av fjärrvärme, energi och samhällsservice, mer avfall, etc.

Det ställer extra stora krav på oss att planera för och agera rätt redan från början. Här är jag osäker på om den polletten fullt ut trillat ner hos alla.

Bygget av Malmvägen har en del viktiga funktioner för exempelvis den nya skolan och fritidsanläggningarna som ska byggas där. Men där fanns även viss känsla av ”nödlösning” för en ohållbar trafiksituation som uppstått när hela Tomtebo vuxit lite väl fort. Sandbäckens handelsområde är klart oroväckande, redan nu är trafiksituationen där stundtals ohållbar.

Det verkar dessutom finnas en stor tilltro till att V:a Länken kommer lösa mycket av våra trafikproblem i stan, men då krävs att vi löper linan fullt ut med kraftigt begränsande trafikåtgärder i centrala stan. Där är jag rädd för att påtryckningar kan leda till en kompromissvilja som riskerar urvattna dess effekt.

Nu börjar dessutom planeringen för ett förslag om ytterligare en gata – en direktförbindelse mellan Ön och Avion/E4/Ringleden. Den anses behövas för byggandet av bostadsområdet på Ön, vilket känns märkligt. För om Ön nu är tänkt att vara en ”bilfri” stadsdel har jag svårt att se varför vi investerar i en helt ny väg endast för byggtrafik.

Nu handlar det dock inte enbart om trafik och vägnät. Hur bygger vi hållbart?

Här har vi haft två ytterst intressanta rundabordssamtal tillsammans med nätverket för hållbart byggande, beslutsfattare, planerare, fastighetsägare & beställare, byggföretag, m.m. Det ena om klimatkontrakt och minskade klimatutsläpp i byggproduktion, det andra om att bygga i trä. Förutom själva bygge, markberedning och materialval lyftes även vikten av ökat återbruk inom byggsektorn. Där är det ytterst glädjande med den aktiva efterfrågan från byggbranschen. Nu hoppas jag innerligt att vi i Umeå kan ta steget vidare och kraftigt utöka återbruket inom kommunen.

Umeå måste växla upp – mer behöver göras nu!

Ökat återbruk, skärpta miljökrav i kommunens upphandling, fossilfri fordonsflotta, en fossilfri kollektivtrafik, Kommunalt samordnad varudistribution, energieffektivisering av fastigheter, bygg mer i trä, satsning på hållbart resande – gång, cykel och kollektivtrafik, minskat avfall, mer lokalproducerad klimatsmart mat, mindre matsvinn, fler delningstjänster, utveckling av cirkulär ekonomi, fler laddplatser för elbilar och tankställen för biogas/vätgas, byakontor med kontorsplatser så man slipper fara in till kontorsarbetsplatsen i stan, varför inte pendeltåg Sörmjöle-Stöcke-Strömpilen-Umeå Ö. & C.? Här måste vi alla samverka för att få ett önskat resultat.

Umeå har klubbat ambitiösa miljömål. Nu pågår två viktiga saker: En klimatanalys av kommunkoncernen och framtagande av ett åtgärdsprogram med konkreta åtgärder för att nå våra miljömål. Dessutom fortskrider arbetet med att ta fram en struktur för ett hållbarhetsbokslut, och där ser jag gärna att vi inkluderar ett klimatbokslut. Slutligen hoppas jag att arbetet med att utveckla tydliga miljöledningssystem i kommunen fortskrider.

Mycket händer men mer behöver göras för klimatet. Situationen är allvarlig och klimatförändringarnas konsekvenser är redan nu kännbara – även för kommunens ekonomi. Men vi i Umeå och Norrland har också mycket att vinna på den gröna omställningen. Mer om detta kommer i en senare artikel.