På dagens kommunfullmäktige fick jag en interpellation av Davis Kaza (AP) och Patrik Brännberg (AP). Två bra frågor om Svenska Rallyts etablering i Umeå.

Klimatförändringarna måste tas på större allvar

Ska vi ha en chans att begränsa klimatförändringarna innan det är för sent, så måste vi förstå hur allvarligt läget är. Medan det finns en oerhörd glädje i Umeå över att svenska rallyt kommer till oss, så är sorgen i Värmland än större över att förlora deras världsberömda vinterrally som funnits där i över ett halvt sekel. Men det gick inte längre, de kunde inte längre garantera snörika och kalla vintrar – på grund av klimatförändringarna. Och om inget drastiskt händer för att minska klimatutsläppen så är det bara en tidsfråga innan vi i Umeå går samma öde tillmötes.

En miljökonsekvensanalys måste göras

Jag instämmer i det som lyfts av flera miljöorganisationer i Umeå: Det behöver göras en ordentlig konsekvensanalys för vilken påverkan detta evenemang får för klimat och miljö. Klimatet måste tas på större allvar och vara en naturligt integrerad del som genomsyrar alla större beslut som fattas i kommunen. Det viktigaste arbetet framför oss nu är att identifiera de åtgärder som krävs för att begränsa miljökonsekvenserna.

Positivt med Svenska Rallyt i Umeå – men klimat & miljö måste prioriteras högre

Med det sagt, motorsporten är här för att stanna. Svenska rallyt innebär att vi under en vintervecka kommer ha en folkfest med över 100 000 besökare i Umeåregionen, med allt vad det innebär för oss Umeåbor och våra företag. Med VM-deltävlingen i Umeå ska vi nu göra vårt yttersta, tillsammans med kommunen, Visit Umeå och Svenska Rallyt för att bli ett hållbart föredöme inom motorsporten.

Miljöpartiet är positiva till att Svenska Rallyt kommer till Umeå. Men vi ifrågasätter att man inte tagit större hänsyn till vilka konsekvenser det får för klimat och miljö. Kommunens klimat- och miljöarbete måste integreras mer naturligt i alla de viktiga beslut vi fattar för kommunen.

Kan rallyt etablera sig permanent i Umeå?

För att deltävlingen ska kunna förbli här permanent i Umeå krävs det två saker:

1. Motorsporten måste genomgå en fullständig klimatomställning.
2. Klimatförändringarna måste hejdas så till den grad att vinterförutsättningar kan förbli här permanent i Umeå.

Lyckas detta så är vi självklart positiva till en permanent etablering i Umeå.

På kommande kommunfullmäktige ska vi besluta om en utökning och utveckling av Klockarbäckens handelsområde. Men är förslaget tillräckligt väl genomtänkt? I Miljöpartiet ser vi flera brister och yrkar därför på återremiss.

Klockarbäcken – ett av Umeås externa handelsområden

Umeå har idag ett flertal externa handelsområden utspridda åt alla väderstreck med en tilltänkt ringled som förbinder dem. Det är en inte alldeles optimal planering för en kommun med förhoppningen att minska biltrafiken och förmå fler att resa hållbart. Därmed inte sagt att alla externa handelsområden är dåliga. Men det kräver att man tänker efter noga före, att man planerar optimalt utefter vad som behövs och leder till en positiv utveckling för kommunen.

För oss var det självklart att rösta emot en etablering av det nya handelsområdet Sandbäcken, vilket jag tidigare väl beskrivit. Men när det gäller Klockarbäcken så hade vi mycket väl kunnat tänka oss att rösta för direkt, om man bara hade tänkt igenom ordentligt och noga planerat för hur man möter de farhågor som vi ser gällande trafik och handel. Nu är det tyvärr inte gjort på ett tillfredsställande sätt och då är vi återigen tvungna att yrka återremiss.

Hur löser vi trafikproblemet?

I ett växande Umeå som dessutom har höga ambitioner för en hållbar miljö och minskade klimatutsläpp, så är trafikutvecklingen essentiell. 43 % av våra territoriella utsläpp kommer från transporter i kommunen. Hälsoskadliga utsläpp och buller har en än större påverkan på en stad som förtätas, där allt fler bor på en mindre yta som dessutom är tätt trafikerat. Och det här kan bli avsevärt mycket värre framöver om vi inte aktivt arbetar för att begränsa utvecklingen av den bilburna trafiken, i kombination med satsningar på hållbart resande inom kommunen.

Om vi blir 200 000 invånare 2050, och vi fortsätter att resa som idag så kommer biltrafiken i centrala  Umeå att öka med 95 %!

Därför är det ytterst viktigt att planera rätt – i tid. Att tänka efter före. Vi kan inte tro att ringleden löser allt. Förtätningen av staden och utbyggnad av goda gång/cykelleder, i kombination med satsningar på kollektivtrafiken är en del av lösningen, men det räcker inte. Det behövs en samlad strategi för vårt resande där vi planerar för ett samhälle där vi just inte behöver färdas så ofta och långt för att nå till allt. Vi kan inte bara sitta och anta fina övergripande mål och sedan fortsätta med planprocessen som tidigare, utan att ta hänsyn till eller agera när vi ser att vi har en större detaljplan som uppenbart får negativa konsekvenser som försämrar våra möjligheter att nå våra viktiga mål.

Den föreslagna detaljplanen för Klockarbäcken är ett tydligt exempel på detta. Det konstateras tydligt och klart att den föreslagna planen leder till avsevärt mer biltrafik. Så gör man analyser för att se om väginfrastrukturen klarar denna ökade belastning, nämner våra övergripande miljömål, skriver några rader om någon föreslagen cykelled och befintlig kollektivtrafik. Så är man nöjd med det.

Det räcker inte! Vi har påtalat det förr och gör det igen. Därför väljer vi att yrka på återremiss. Gör om – gör rätt. Klimat- och miljöarbetet måste vara mycket mer integrerat i alla de viktiga politiska beslut som vi fattar. Har vi en detaljplan som är avsevärt trafikdrivande så måste vi på ett mycket mer tydligt sätt utreda och föreslå konkreta åtgärder för hur vi just i denna plan arbetar för att nå våra miljömål och våra mål för hållbart resande. Konkreta åtgärder för att begränsa de negativa konsekvenserna och säkerställa att planen kan förverkligas utan att försämra kommunens möjligheter att nå våra beslutade mål för miljö och hållbart resande.

Umeå saknar en samlad handelsstrategi

Svensk handel förändras i allt snabbare takt och pandemin har avsevärt påverkat förutsättningarna. Internethandeln utvecklas snabbt, butiker har stängt ner vilket blivit en utmaning för köpcentra. I allt detta brottas flera kommuner i Sverige sedan flera år tillbaka med att centrum blir allt mer tomt och öde, butiker centralt med höga hyror drabbas hårt av konkurrens från externa köpcentra och internethandel. Utöver detta så finns det ytterligare ett problem. Små lokala butiker med dagligvaror i kvarter eller i små orter drabbas av konkurrensen från större och billigare affärer i externa handelsområden i anslutning till storstäder.

Umeå måste göra en ny samlad handelsstrategi och en utredning kring hur handelsmarknaden förändrats. Helst skulle vi haft en sådan på plats redan innan vi nu beslutar om denna rejäla utbyggnad av det externa handelsområdet Klockarbäcken. Men nåväl, det viktiga är vi kommer igång med det arbete så snart som möjligt.

Avslutningsvis: Det finns mycket som är bra och välgenomtänkt i den föreslagna detaljplanen. Nu fokuserar denna artikel på de viktiga anledningarna till varför vi önskar en återremiss, men vill ändå vara tydlig med att vi även är positiva till mycket av det som lyfts i detaljplanen.

Jag tillhör inte en av dem som kommer att fira med tårta eller korka upp en skumpa efter dagens besked. Likväl anser jag att beslutet det enda rätta – fullt logiskt ur alla aspekter. Äntligen får Swedavia gehör för sin önskan om att avveckla Bromma Flygplats.

Ett logiskt men svårt beslut – Bromma Flygplats ska avvecklas

Bromma Flygplats är en viktig del av svensk flyghistoria. Jag ska villigt erkänna att jag själv trivts med att mellanlanda i den lilla flygplatsen jämfört med dess store närliggande konkurrent – Arlanda. Men det är inte en nyhet att Brommas dagar varit oviss under många år. Sedan 1983, då SAS till slut även flyttade inrikesresandet till Arlanda, har Brommas framtid varit osäker. De senaste åren har framförallt två faktorer varit avgörande för Bromma Flygplats framtid:

Ekonomin går ej ihop – flygplatsen en olönsam affär

Låt oss backa bandet till Reinfeldts moderatledda regering och dess tydliga budskap: Flygplatsverksamhet utgör inte statlig kärnverksamhet. Det skulle kunna bära sig själv och stå på affärsmässiga grunder. Swedavia bildades och av de 30-talet flygplatser i statlig regi behölls 10 flygplatser, resten såldes ut. De som behölls uppfyllde kriterierna för lönsamhet och/eller strategisk betydelse för tillgång till goda förbindelser från norr till söder. Bromma behölls av Swedavia, men samtidigt drevs nu Swedavia av ett lönsamhetskrav.

Det här är viktigt, för redan före covid-pandemin så gick det tufft för Bromma Flygplats ekonomiskt. Därför kom Swedavia fullt logiskt med önskemålet om att avveckla Bromma Flygplats. Sedan slog pandemin till som en nådastöt. Även om flyget sakta återhämtar sig så går inte kalkylen ihop, Bromma är en dyr förlustaffär, den klarar sig inte på affärsmässiga grunder. Då är det inte statens roll att hålla den vid liv med konstgjord andning bestående av skattemedel.

Det må vara att kommuner runtom i Sverige vill fortsätta med att pumpa in skattemedel för att rädda olönsamma flygplatser, det är deras beslut. Om detta har jag tidigare skrivit en tidigare artikel; ”Flyg till varje pris – Moderaterna slåss för bidragsberoende och ökade klimatutsläpp”.

Klimatet måste tas på allvar!

I DN idag skrev Peter Alestig en mycket bra och välbalanserad artikel om flyget och Bromma-beslutet. Faktum är att om än flyget står för en relativt liten del av de globala utsläppet så beror det främst på att en ytterst liten del av världens befolkning har möjlighet och råd att flyga. Endast 1 % av jordens befolkning står för hälften av alla utsläpp från flygresandet. Och där är vi svenskar tyvärr värst i klassen. För att citera Alestig:

”Våra flygresor släpper ut omkring 10 miljoner koldioxidekvivalenter, vilket är lika mycket som bilresandet – och betydligt mer än ’klimatbovar’ som stålindustrin eller cementindustrin.”

Hur vi än vänder och vrider på det så måste våra resvanor i Sverige förändras. Visst, vi har långa avstånd, men för det första: Norrland drabbas ej av att Bromma avvecklas. För nästan samtliga linjer mellan Norrland och söderut går via Arlanda. Däremot är det anmärkningsvärt att den mest trafikerade flygsträckan är den mellan Stockholm och Göteborg – med goda järnvägsförbindelser där tåg och flyg tar nästan lika lång tid.

Nej, elflyget löser inte allt.

Återkommande möts jag av illusionen att elflyg inom närstående tid kommer att kunna ersätta befintlig fossildriven flygtrafik. Om än det kan innebära en viktig lösning för vissa begränsade linjer med begränsning både i sträckans längd och kapacitet, så är det viktigt att vi är tydliga med en sak. Det är fullständigt orealistisk och omöjligt för all kommersiell flygtrafik att vara eldrivet inom 10 – ens 20 år. Om detta har jag skrivit en artikel som tydligt beskriver varför detta är omöjligt: ”Elflyg? Dags att spränga luftslottet.”

Äntligen! Förra året skedde en kraftig minskning av svenska växthusgasutsläpp från anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandel. Enligt Naturvårdsverket är utsläppsminskningen den största som uppmätts i Sverige för ett enskilt år. Minskningen i Sverige på 12 procent kan delvis förklaras av tillfälliga orsaker, som pandemin, driftsproblem och en varm vinter, men också av något mer glädjande: en permanent utfasning av fossil energi. Koleldning och torv försvinner i el- och fjärrvärmesektorn samtidigt som ett högre pris på utsläpp har stor effekt.

Grön politik ger resultat! Priset på utsläpp har stigit, och en bidragande orsak är reformen av systemet för utsläppsrättigheter, som kallas ”The Swedish Proposal”, på grund av att initiativet kom från svenska regeringen och särskilt klimatminister Isabella Lövin.

Vi har kommit en bit på väg, men vi behöver göra mer. Sveriges och EUs utsläpp måste minska markant. Förra året nåddes ett dystert rekord globalt: En rekordhög koldioxidhalt i atmosfären på 420 miljondelar (ppm). Klimatförändringarna är vår tids största utmaning och tiden är knapp. Vi måste agera nu – med en handlingskraftig grön miljöpolitik.

Läs mer: https://www.aktuellhallbarhet.se/…/pandemi-och…/

För några veckor sedan fick vi publicerat en debattartikel i Norran där vi beskrev hur den starka industriutvecklingen i Norr- och Västerbotten hänger ihop med Miljöpartiets politik. Återkommande har vi mötts av gnäll och fördomar, men valt att jobba på för en politik som vi tror på. Som utvecklar och moderniserar hela Sverige. Nu börjar vi se resultatet.

Grön industrirevolution i norr

Batterifabriken Northvolt i Skellefteå och fossilfritt stål och järn i Norrbotten är alla exempel på projekt och etableringar som kommer bidra med tusentals jobb till norra Sverige. Det vi ser hända just nu är en grön industrirevolution som inte skulle tagit fart utan Miljöpartiets politik. Nu vill vi växla upp klimatomställningen i norr ytterligare genom rejäla satsningar på grön infrastruktur – det är hög tid att färdigställa Norrbotniabanan.

Innovativa satsningar inom industri och näringsliv har under de senaste åren ploppat upp som svamp här i norra Sverige. Gemensamt för majoriteten av satsningarna är att de på olika sätt bidrar till klimatomställningen. HYBRIT och H2 Green Steel i Norrbotten satsar på tillverkning av fossilfritt stål, Northvolt i Skellefteå planerar förse marknaden med batterier nödvändiga för elektrifieringen och LKAB satsar vidare på produktion av fossilfritt järn. Att satsningarna hamnat just här är ingen tillfällighet. Förenklat kan det förklaras av den stora tillgången av billig grön el samt två politiska satsningar: de så kallade Industriklivet och Klimatklivet. Med andra ord – miljöpartistisk politik. 

Nu är det dags att ta nästa steg. Inför förhandlingarna om den nationella planen för infrastrukturen prioriterar vi att färdigställa Norrbotniabanan. När banan är färdigbyggd så halveras restiderna upp längst Norrlandskusten. Det blir lättare att hälsa på vänner och släkt högre upp i landet och vi får tillgång till ett större utbud av jobb, utbildning, kultur och evangemang. 

Norrbotniabanan fanns med i den nationella planen redan 2005, men sträckan lades tyvärr på hyllan av den gamla Alliansregeringen. Om så inte varit fallet hade vi troligen redan idag kunnat gå på tåget i Umeå och vara framme i Luleå drygt en och halv timma senare. Nu blev det inte så, men desto viktigare att slutföra detta projekt en gång för alla. 

Med Norrbotniabanan kommer vi när pandemin är över kunna resa klimatsmart och smidigt. Men tågbanan är så mycket viktigare än så, särskilt för de gröna satsningarna som växt fram här i norr. För en välfungerande marknad behövs smidiga och effektiva godstransporter. Norrbottniabanan beräknas minska transportkostnaderna med 30 procent och minska koldioxidutsläppen med 80 000 ton per år. Det motsvarar en minskning av växthusgasutsläppen från inrikestransporter i länet med ungefär 15%.

Men Miljöpartiet nöjer sig inte där. Vi förstår att bra utveckling behöver en förståelse för helheten. Detta gäller också för järnvägsfrågan. Vi behöver ökad kapacitet och underhåll i hela järnvägsnätet. Annars riskerar förbättringar på ett ställe att begränsas av flaskhalsar på andra ställen. Vi behöver till exempel satsa på Inlandsbanan och Tvärbanan för att säkra flödet av gods från omlastningscentralen i Storuman.

Klimatsatsningarna inom industrin samt förverkligandet av Norrbotniabanan och andra järnvägssatsningar är två sidor av samma mynt: den gröna industriomställning som sker i Västerbotten och Norrbotten. 

De globala trenderna är tydliga. Preem har dragit tillbaka sin ansökan om att bygga ut raffinaderiet i Lysekil för att istället storsatsa på biobränslen. Vattenfall ska lägga ned det nybyggda kolkraftverket utanför Hamburg. I somras hotade den amerikanska fondjätten Blackrock att avsätta ordförandena i 55 olika bolag, däribland AB Volvo, för att de är för långsamma i omställningen till fossilfritt. Med sådana här trender handlar klimatpolitik inte bara om att bevara våra ekosystem och vårt klimat. Det handlar också om att bevara svenska jobb och företag. Vi kommer fortsätta med den politik som stödjer att norra Sverige tar täten i klimatomställningen.

Zacharias Tjäder (MP), Region Västerbotten

Nils Seye-Larsen (MP), Umeå kommun

Terese Isaksson (MP), Robertsfors kommun

Hans Brettschneider (MP), Skellefteå kommun

Vi är inne i slutstriden och på den här nivån är allt motstånd svårt. Det värsta med Karlskoga är att de har en sanslös förmåga att nöta sig kvar och vända. Man kan aldrig räkna ut dem, aldrig slappna av i ett övertag. Som en katt med nio liv…

Men i mitten av andra period lade Löven till en extra växel – utöver den de visade i första perioden under första matchen. De dominerade,  inte bara spel utan även i perfektion. Som det där första målet med en fenomenal pass av Deilert till Hutchings, och ett lika fenomenalt avslut. På den här nivån gäller det att leverera till perfektion när väl läget ges. Och det gäller att vara hungrig, något som knappast bättre identifieras än med Liss som inte bara hungrade efter nätet men även ägde varje närkamp.

Det krävs även rutin och kyla, den där passningen måste jag ge till Rahimi. Strålande arbete! Sen är jag lite osäker på om det bara är jag eller det finns andra som är avundsjuka över hans skägg…

Nåväl, starkt Löven! Det lär vara tufft semifinalen ut.

Lek lite med tanken. Vad skulle du göra om du fick 10 000 kr? Dags att byta ut den slitna soffan, shoppa lite kläder, fixa en ny spis, nya leksaker till barnen, unna sig en ny pryl till hobbyn, eller varför inte spara till den där drömresan för när väl covidsituationen lugnat sig?

”Helikopterpengar”

Med 1:a april i färskt minne må det låta som ett aprilskämt. En engångssumma på 10 000 kr delas ut till varje svensk över fem år. För barn under 5 år blir det halva summan. En engångsåtgärd som just kallas för helikopterpengar. Hela kalaset på 82 miljarder kr betalas ut – med lånade pengar. Det är en så enorm summa att den måste sättas i en jämförelse:

• Det är mer än totalkostnaden för både Norrbotniabanan OCH Nya Ostkustbanan med dubbelspår.

Eller om vi tar ett exempel för Södra Sverige:

• Det motsvarar totalkostnaden för en två tunnlar (väg/järnväg) mellan Helsingborg-Helsingör OCH en ny tunnel mellan Malmö-Köpenhamn.

Men dessa helikopterpengar var fullt seriöst vad Sveriges tredje största parti – SD – presenterade i sin budget för 2021. Staten skulle alltså ha lånat denna enorma summa för att strö ut allt i början av året, under pågående pandemi, för att ”kickstarta” Sveriges ekonomi. För att citera SD:s ekonomiske talesperson:

”Ska man riva av plåstret så ska man göra det snabbt.”

Så det är dags att syna denna historiska satsning, för det finns så mycket att gräva i. Låt oss börja med det väsentliga: Är det ett bra sätt att ”kicka igång” Sveriges ekonomi?

Vad skulle du göra med 10 000 kronor?

Den här frågan är väldigt relevant. För det är pengar som med största sannolikhet skulle gå till antingen konsumtion, sparande eller avbetalning av skulder. Så låt oss börja med konsumtion.

Det mesta av det som vi konsumerar i Sverige tillverkas utomlands. Under pågående pandemi begränsas dessutom våra möjligheter att gå på restaurang, handla i butiker, besöka evenemang, njuta av kroppsvård, etc. Så förutom livsmedel sker en stor del av vår konsumtion via internet.

Sammantaget innebär det att en väldigt liten del av de pengar vi lägger på konsumtion stannar i Sverige. Det må vara att Kina och Indien som några av de största producentländerna tacksamt tar emot SD:s pengar, men jag har svårt att tänka mig att det var Jimmie & Cos intention.

Sedan har vi de pengar som vi lägger ner på våra dagliga kostnader – transport, hyra, energi, livsmedel, etc. Här är bara två problem: För det första så är mycket av det vi köper in såsom livsmedel och transporter något som tillverkas utomlands. För det andra så är det kostnader som vi likväl skulle ha behövt betala. Det går därmed inte att räkna hem några stora vinster av SD:s helikopterpengar för svensk ekonomi.

Slutligen kan vi välja att spara pengar, om det så är för våra barn, framtidens drömhus, ny bil eller en efterlängtad utlandsresa efter att Covidpandemin lagt sig. Men pengar som läggs undan har en väldigt begränsad effekt på den svenska ekonomin.

Sedan kan det förvisso vara några som nyttjar pengarna för reparationer och renoveringar. Då leder det givetvis till arbete vilket är positivt för den svenska ekonomin.

Men summa summarum: En stor del av dessa 82 miljarder hamnar utomlands, en del hamnar på banken. Nyttan för Sveriges ekonomi är därmed ytterst begränsad.

Vi skulle ha lånat dessa 82 miljarder kronor!

”Den som är satt i skuld är icke fri.” Välkända och sanna ord. Men låt mig än en gång citera SD:s ekonomiske talesperson Oscar Sjöstedt:

”Den svenska staten har främst ett ansvar för svenska medborgare.”

Den svenska staten ägs av folket. Om den svenska staten lånar pengar så är det vår skuld. Det är våra skattemedel som ska betala av det där lånet. Vi får inte 10 000 kr var utan vi lånar det av oss själva. För en bevisligen mycket liten nytta. På vilket sätt är detta att ta ansvar för svenska medborgare?

Alla bortförklaringar om att pengarna kommer att ”sparas igen på integration och klimat” frångår inte det faktum att pengarna kunde använts på ett bättre sätt. Vad skulle äldreomsorgen kunna göra för dessa pengar? Sjukvården? Eller investeringar som vi vet att vi har framför oss? Eller vad med att tänka sig för noga innan man ger sig i kast med att strö ut lånade pengar? När Oscar Sjöstedt (SD) själv medger att man är ”ute på oprövad mark” så imponerar det inte.

Men det finns en till aspekt som gör detta förslag än mer anmärkningsvärt. För det är inte SD som var först ut med idén, utan man medger själv att man inspirerats av en annan man – Donald Trump.

”A historic $2 trillion stimulus package”

De som minns när Covid-19 slog till med full storm i USA minns nog när Donald Trump stolt presenterade sitt enorma stimulanspaket. En viktig åtgärd stack ut; en engångscheck till varje amerikan på 1 000 dollar. Det var denna satsning som inspirerade SD, något som de själv medgett. Men USA är inte Sverige och det finns väsentliga skilllnader.

USA saknar det offentliga skyddsnät som finns i Sverige. För många amerikaner innebär det i praktiken att förlorar du jobbet så har du ingen inkomst. För att ge ett exempel: Så sent som i december i år kom än en gång en stark varning om att 19 miljoner amerikaner riskerar att förlora deras hem som följd av krisen. I ett land där väl utbyggda offentliga skyddsnät saknas är det därför fullt logiskt att dämpa en kris genom att betala ut en engångssumma till landets invånare. Dessutom är den amerikanska marknaden väsentligt annorlunda, en stor ekonomi där en betydligt större andel av medlen stannar i federationens ekonomi, jämfört med ett litet land i en öppen ekonomi såsom Sverige.

Förutom en total oförståelse för hur olika våra ekonomiska och kulturella system ser ut så visar SD även på en uppenbar nationalekonomisk inkompetens. Samtidigt bevisar man än en gång sin beundran för den mest besynnerliga nationalkonservativa presidenten i amerikansk historia – Donald Trump.

Det är inte ett skämt. 

Man kan naturligtvis se det humoristiska i denna historiska felsatsning av SD – som tack och lov ej gick igenom. Men det blir betydligt mer allvarligt när man tänker på att SD är Sveriges tredje största parti. Och det är SD som är tänkt att stödja en borgerlig M/KD/L-regering efter valet.

Men så länge allt fokus läggs på SD:s migrationspolitik kan deras övriga stundtals besynnerliga politik förbli i det dolda. Det är ett parti som tydligt aspirerar till regeringsmakten. Då är det också viktigt att väljarna ges en god bild över den ansvarslösa ekonomiska politik som de avser att bedriva.

Vad skulle ni göra för era 10 000 kr – som ni lånat av er framtid? Skriv gärna en kommentar. Ser fram emot att läsa er önskelista. 🙂

På senaste kommunfullmäktige tog vi ställning mot Liberalernas förslag att sälja ut kommunens lokalvård, IT-stöd och delar av måltidsservice.

Ideologisk skyttegravsdebatt: Naiv privatiseringstilltro vs socialistisk populism:

I Umeå har vi en högerallians (här finns den kvar) som är splittrade i många frågor, förutom när det gäller en sak: En naiv tilltro till privatisering och utförsäljning. I de 11 punkter som alliansen (L, C, KD och M) kom överens om inför budgetfullmäktige i oktober 2020 så handlade 9 av punkterna om privatisering, konkurrensutsättning och utförsäljning av kommunal verksamhet.

Som motpol till detta står vår andra opposition i Umeå – Vänsterpartiet, stundtals med stöd av andra röda politiker i kommunen. I deras svart-vita synsätt på näringslivet och privata utförare målas dessa upp som riskkapitalister, vinstutsugare och stundtals kriminella.

Denna djupt polariserade ideologiska debatten må göra det för väljarna blir tydligt var partierna står. I övrigt gör den infekterade tonen det oerhört problematiskt att diskutera dessa frågor på ett balanserat och pragmatiskt sätt – utifrån vad som är bäst för verksamheten, för kommunen, för våra invånare och vårt näringsliv.

Miljöpartiet står upp för vårt lokala näringsliv!

Vårt lokala näringsliv utgör en viktig grundpelare i vår kommun. Vi är flera ledande Miljöpartister lokalt som har vår bakgrund i näringslivet som entreprenörer, egenföretagare och bolagsägare. Vi är väl medvetna om hur tufft det kan vara att starta igång, driva och utveckla företag. Entreprenörer som vågar satsa bygga upp företag – såväl som större verksamheter som etablerar sig här i Umeå är viktiga då de bidrar med jobb, produkter och tjänster som är av stor nytta för våra invånare.

Politiskt har vi flera gånger stått upp för vårt lokala näringsliv. Vi försvarade våra privata utförare inom hemtjänsten och LOV (Lagen om Valfrihet). I våras lyckades vi dessutom bryta dödläget mellan högern och vänstern för att i en bred blocköverskridande överenskommelse kunna förbättra villkoren för våra hemtjänstföretag. Under pandemin tog vi initiativ till ett förslag om att gymnasieelever med digital hemundervisning skulle kunna få hämta ut sin lunch från lokala restauranger runt om i Umeå. Något som skulle blivit en win-win för elever såväl som för lokala restauranger runtom i Umeå.

Skillnaden mellan oss och ytterkanterna till höger eller vänster är att vi tror på samspelet mellan en stark kommunal välfärd och det lokala näringslivet. En balansgång som inte är svart eller vit. Det kräver tydliga avvägningar som ser till vad som är bäst för vår kommun, vår verksamhet, våra invånare, våra medarbetare och vårt lokala näringsliv. I de två förslag som nu togs upp på senaste kommunfullmäktige valde vi efter att noga ha studerat förslagen och dess konsekvenser, att inte stödja någon av dessa förslag. Här kommer vår motivering:

Vi säger nej till att sälja ut kommunens lokalvård:

Vi har en väl utbyggd och effektiv lokalvård i kommunen idag som servar kommunens skolor, omsorgsboenden, kontorslokaler, fritidsanläggningar, m.m. Denna verksamhet har byggts ut, effektiviserats och utvecklats under lång tid. Där har vi en god organisation, kunniga medarbetare och rätt utrustning för att göra jobbet effektivt.

Vi har tidigare haft delar av verksamheten utlagd på entreprenad, men varit tvungna att återta lokalvården i kommunal regi av flera skäl: Ojämn kvalitet på städningen vilket lett till många avvikelser och stort missnöje hos verksamheterna, otrygga anställningsförhållande och missnöje hos lokalvårdarna är några av de viktigaste skälen. En annan viktig faktor till att driva lokalvården i egen regi har varit effektivitetsfördelarna med en stor verksamhet där man snabbt kan ställa om när volymer minskar eller ökar, vilket bidrar till god arbetsmiljö och hög kvalitet. Och vår verksamhet är bevisligen effektiv. Trots en successiv ökning i antal kvadratmeter per årsarbetare har lokalvården ett av de högsta nöjdmedarbetarindexen i kommunen. Vår lokalvård har dessutom en låg timkostnad jämfört med andra kommuner.

Vi i Miljöpartiet ser ett kvalitetsvärde i att vi behåller vår fungerande lokalvårdsverksamhet, där lokalvårdarna är en del av teamet där de arbetar. Vi tror på att trygghet, långsiktighet och delaktighet skapar kvalitet och effektivitet.

Själva upphandlingsprocessen är inte optimal för konkurrens inom just lokalvård. För det första leder det generellt till större upphandlingar som endast kan mötas av stora företag, och vinnaren av anbudet vinner ensamrätten över marknaden i ett antal år. Det är inte fri konkurrens. Dessutom skapar upphandlingsprocessen extra administration – från anbudsförfarande till beslut, den efterföljande uppföljningen av den externe utföraren, och samordningen mellan kommunens alla verksamheter och den externe utföraren. Denna extra administration är kostsam.

De medel som kommunen hoppas spara på konkurrensutsättningen + den vinst som uppdragstagaren hoppas få ut + den extra kostnaden som den extra administrationen kostar måste hämtas hem någonstans. Inom lokalvården, där den avgjort största utgiftsposten är personalkostnader är det väldigt svårt att hämta hem dessa medel på något annat sätt än genom sänkta lönekostnader eller snabbare utfört städande. Båda dessa drabbar personalen på ett sätt som ej är förenligt med den goda arbetsmiljön inom kommunal verksamhet som vi i Miljöpartiet vill verka för.

Vi säger nej till att privatisera kommunens IT-stöd:

Det är viktigt att göra rätt avvägning i vad som ska upphandlas, och vad som ska hållas in-house. Men denna avvägning gör våra kompetenta medarbetare på IT-verksamheten regelbundet och har gjort så under många år.

Vi upphandlar redan idag programvaror, hårdvaror och IT-tjänster av leverantörer. Men i en så stor organisation med 12 000 anställda, med IT-investeringar de kommande 4 åren på en kvarts miljard och med ett tydligt digitaliseringsmål så behöver vi ha rätt kompetens in house. Rätt kompetens för att bistå alla våra verksamheter med rätt verktyg, kunna vägleda, titta på behov, kunna samverka med leverantörer och tillverkare för att hitta rätt lösningar för verksamheten, som håller över tid.

Som ett färskt exempel kan nämnas våra senaste kommunfullmäktigen som på grund av pandemin varit tvungna att ske digitalt. Det är en svårare uppgift än man kan tro. För vi måste följa kommunallagen vilket här innebar ett system som gör att vi alla 65 inkopplade ständigt ska kunna se varandra – och höra den som har ordet. Vi behöver ett tillförlitligt system för att begära ordet, replik och kunna votera. Dessutom behöver vi alla kunna ha tillgång till handlingarna digitalt. För oss innebar det tre system som köptes in externt. Men: Själva valet av system gjordes i god samverkan mellan vårt presidium, våra sekreterare, kommunjurister och vår kunniga IT-verksamhet, som sedan kunnat personligen hjälpa alla ledamöter att få systemen till att fungera.

Det hade kunnat gå riktigt snett. I kommun efter kommun har vi fått se skräckexempel på system som laggat eller inte fungerat, samt på beslut som överklagats då processen ej följt kommunallagen, och därmed fått tas om. Men i Umeå har det fungerat väl.

Vårt IT-stöd är redan idag kostnadseffektivt och klart billigare än i de flesta andra kommunerna. Dessutom får vi nu samverkansvinster när vi samarbetar med Vännäs, Skellefteå och andra kommuner.

I Miljöpartiet ser vi därför ingen anledning till att vi nu politiskt nu ska tillsätta en utredning som då ska utföras av privata konsulter, tvärtom ser vi en risk i politiska påtryckningar för utförsäljningar av ideologiska skäl.

Avslutningsvis vill jag önska er alla en glad påsk! 🙂