Om Polisen själv får välja – Ett tryggt Umeå utan dödsskjutningar och gängkriminalitet

Kampen mot droger och kriminalitet måste tas på största allvar. Vi ska alla kunna känna oss trygga i Umeå. Just därför ska vi lyssna till de som dagligen arbetar med att göra Umeås gator trygga. Till den expertis som under decennier fördjupat sig i roten till kriminalitet. Alla kan vi tycka, gapa och tro oss veta. Men här är följande viktigt att bära med sig:

Tala silver, lyssna guld.

Dödsskjutningar och gängkriminalitet en oacceptabel verklighet

Sedan 1990-talet har den organiserade gängkriminaliteten vuxit till ett allvarligt samhällsproblem – i synnerhet i södra Sverige och de av polisen utpekade utsatta områden. Ett hänsynslöst våld med uppgörelser och rena avrättningar som försätter vanliga oskyldiga invånare för direkt livsfara. En tragedi för i synnerhet brottsoffren men även anhöriga till ungdomar som i tidig ålder rekryteras in till kriminella miljöer. Liv slås i spillror och ungdomar fastnar i en förödande vålds- och drogspiral som är svår att ta sig ur.

Om än Sverige sticker ut gentemot övriga Europa när det gäller dödsskjutningar så finns det dock undantag. I en läsvärd artikel i VK beskrivs varför så få dödsskjutningar sker här i Umeå. För trots att brott ibland händer även här så är Umeå överlag en kommun där människor känner sig trygga.

Varför så få dödsskjutningar i Umeå?

En del av förklaringarna till Umeås förskonade läge är geografiska och sociologiska. Det är inte lika lätt att smuggla in narkotika och vapen på grund av avståndet till den europeiska svarta marknaden. Det är också möjligt att just Umeå är en öppnare och mer medmänsklig kommun, med lägre trösklar för inkludering och delaktighet i samhällslivet.

Men Umeå har inte bara haft tur. Det har förekommit försök att etablera organiserad kriminell verksamhet i vår kommun, och samhället har fått arbeta hårt för att motverka dessa destruktiva krafter.

Hur har då samhället arbetat?

De partier som anses ha högst förtroende när det gäller att bekämpa kriminalitet – M och SD – brukar förespråka hårdare tag, längre straff, införande av ordningsvakter och mer kameraövervakning.

I Umeå har vi valt en annan väg.

Ett samarbete lanserades mellan Polisen, kommunen och det lokala brottsförebyggande rådet, som möjliggör kommunala sommarjobb, samarbeten med föreningslivet samt en reduktion av segregationen genom blandade boendeformer. Detta har möjliggjort för ungdomar att både finna meningsfulla arbeten och fritidssysselsättningar. Det låter också misstänkt likt den typ av brottsförebyggande åtgärder som högerpolitiker raljerar emot – “ungdomarna ska inte smekas med en hönsfjäder, de ska ha stryk!” – “verklighetsfrämmande vänsterpolitiker satsar era hårt arbetade skattepengar på kriminella och andra asociala.” – så brukar det låta.

Är det jag skriver då att Umeås framgångar är en solskenshistoria, som visar att “flummig progressiv politik” visst är framgångsrik, bara för att vi vågar tro på människans inneboende godhet? Svaret är mer komplext och samtidigt enkelt.

Politikerna i Umeå valde helt enkelt att lyssna på expertisen inom Polisen, det Brottsförebyggande rådet och resten av Förvaltningen – där man länge velat ha mer resurser för brottsförebyggande åtgärder, punktmarkering av ungdomar på glid, åtgärder för minskad segregation och för ökad tillgång till samhället.

Om Polisen själv får välja

Om Polisen tillfrågas, vill de ha mer fritidsgårdsverksamhet, fler aktiviteter, mindre segregering och större tilltro till ungdomar. Självfallet måste det också till aktiva brottsförebyggande åtgärder och kartläggning av kriminella individer, något som Polisen i Umeå också arbetar med. Det är inte av ideologiska skäl som Polisen i Umeå snarare tror på förebyggande av brott än på ökad repression, utan snarare på grund av att det är vetenskapligt bevisat att det fungerar – kontra högerns emotionellt baserade batongpolitik.

I artikeln i VK lyfts en viktig faktor för kriminalitet upp av såväl polis som kriminolog: Ojämlikhet, segregation och utsatta områden. Och här är det viktigt att uppmärksamma något som alltför ofta glöms bort i debatten:

Den ökade segregationen och de ökade inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga är nämligen inte en naturlig utveckling, utan en politisk utveckling, orsakad av politiska val som gjort det dyrare att vara fattig och svårare att undfly fattigdomen, i synnerhet om man redan innan kanske saknar kontakter och har en del hinder i det svenska samhället. Detta har varit resultatet av en vilja att premiera medel- och överklass på låginkomsttagarnas bekostnad. Då Sverige redan innan byggt upp underlagen för segregation och konflikter genom att låta utanförskapsområdena växa fram, innebar nedskärningar på satsningar i dessa områden att en hel generation ungdomar övergivits av landets politiker.

Detta är inte minst tydligt i Stockholm, där kommun efter kommun styrts av moderater med samarbetspartier, vilka skurit ner på fritidsgårdar, fritidsledare, sommarjobb, sociala program och stödåtgärder. Gängkriminaliteten är helt enkelt skörden av vad högerpolitiker under många års tid sått.

Självklart har det funnits ett behov av att skärpa straffskalan för en rad olika brott, dessutom behöver rättssystemet stärkas och i synnerhet skydd av vittnen bli bättre. Men hårdare tag kan inte ensamt minska kriminaliteten. I varje land där det som ensam åtgärd prövats har det snarare förråat hela samhället och skapat en större misstro mellan medborgare. Nedskärningar av ungdomsverksamhet och sociala åtgärder skapar gängkriminalitet, medan satsningar på dessa åtgärder förebygger och minskar kriminalitet.

Detta vet Polisen om, och det är därför Polisen i Umeå krävt och fått satsningar på förebyggande åtgärder.

Det är vad som händer när Polisen själv får välja, och resultatet blir ett Umeå vi kan tycka om och vara stolta över.