Hur mycket anständighet är vi villiga att offra?

“politik är att vilja” – citat av Olof Palme.

Tystnadens sång

Att regera i Sverige har sällan varit svårare i och med dagens parlamentariska läge. Men vår nye statsminister Magdalena Andersson har lyckats väl i att manövrera sig genom det politiskt stormiga havet. Samtidigt är detta inte gjort utan eftergifter och stundtals kan man undra vad dagens regering vill, förutom att regera.

Den regerar på en blåbrun katastrofbudget. Nu aviserar Migrationsverket att det ska bygga ett återvandringscentrum. I syfte att visa självständighet kontra en diktator gör den eftergifter till en annan.

Precis som alla progressiva var jag stolt och glad över att Sverige äntligen fått en kvinnlig statsminister, trots det kaos som regeringsombildningen hösten 2021 medförde. Jag vill att Magdalena Anderssons regering ska lyckas – alternativet med en konservativ, högerpopulistisk regering skrämmer.

Hur mycket anständighet är vi villiga att ge upp? – Avtalet med Turkiet:

Regeringens linje är att avtalet med Turkiet inte äventyrar rättssäkerheten, då inga svenska medborgare riskerar utvisning, och att alla dem som Turkiet vill ha utlämnade är “terrorister” (frågan är om detta kvarstår även när listan med namn kontinuerligt tycks växa).

Problemet är att Turkiets definition av terrorism och turkiska domstolars rättssäkerhet lämnar en hel del att önska – och det enligt organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och FN’s egna människorättskommittée förekommer såväl tortyr som rättegångar där staten medvetet använder falska bevis mot dissidenter.

Efter kuppförsöket 2016 har Erdogans regim blivit alltmer auktoritär, förföljer öppet det kurdiska oppositionspartiet HDP och turkar associerade med Gülenrörelsen, varav många flydde till Sverige. I förföljelserna mot HDP har 11 000 medlemmar gripits, varav bara 3000 formellt arresterats – liksom 94 demokratiskt valda borgmästare har avsatts av regimen.

Nästan 50 000 offentliga tjänstemän blev också utrensade i samband med kuppförsöket, och femton universitet har blivit nedstängda. Detta är graden av rättssäkerhet i NATO-landet Turkiet.

Förvisso har Sverige tidigare utlämnat flyktingar till diktaturer. År 2002 beslutade den dåvarande regeringen om en utelämning av två egyptier till Mubarakregimen, på förfrågan av amerikanska CIA – något som Kalla fakta rapporterade om i dokumentären Det Brutna Löftet.

Men utlämningarna av turkiska medborgare till den turkiska regimen är dock annorlunda av två skäl.

Det första är att Turkiet vill formalisera utlämningarna i en överenskommelse med Sverige där Sveriges medlemskap i NATO villkoras. Det vill säga, politisk utpressning på högsta nivå.

Det andra är att det är valår i Sverige, och i praktiken blir därför det svenska valet en folkomröstning om detta beslut – ifall det är rätt att offra asylrätten i specifika fall för att få utrikespolitiska fördelar. Egyptenavvisningarna skedde i hemlighet och under vad den dåvarande regeringen hoppades skulle vara kompakt medietystnad – medan det vi nu ser sker helt inför öppen ridå!

Detta innebär att denna fråga faller tillbaka till oss som väljare. Vi i Miljöpartiet har varit tydliga i vår linje: Ett förhastat beslut om medlemskap i NATO är fel väg att gå, och avtalet med Turkiet bryter mot ett flertal grundläggande demokratiska rättsprinciper.