Rapport från helvetet i paradiset

Ett vackert litet paradis

Jag är äntligen tillbaka i mitt älskade Baskien. Ett litet paradis mellan Biscayabukten och Pyrenéerna. Längst nere i sydvästra Frankrike där min mamma växte upp och där jag spenderade varje sommar under hela min barndom. Vi bodde hos mormor, for till stranden och lekte med oceanens stora vågor, vandrade i bergen, besökte de små byarna på landet där vi kunde köpa allt direkt från bönderna – ost, saftiga frukter, grönsaker och sallader, med smakupplevelser som ej går att beskriva.

Ibland for vi längre in i Pyréneerna och sov i vårt tält på små ”camping á la fèrme”, mindre campingar som bönder kunde ha på deras mark som extrainkomst. Jag minns ljudet av bjällror från korna som betade i hagen intill. Ibland under natten hände det att vi väcktes av fåraherdarna som vandrade igenom dalen med alla får, på väg upp mot de höga bergen.

Med tiden hittade vi våra små favoriter till byrestauranger – opretentiösa och jordnära, där ”the locals” hängde, med utsökta maträtter och vin från regionen i en vacker omgivning som fick en till att för en stund känna att livet sken över en.

Ett vackert kuperat landskap, så otroligt grönt och frodigt just för all regn från havet, sol och värme från södern. Rikt på kultur där Baskien, Spanien och Frankrike möts.

I år var det dags igen. Min franska släkt som börjat sprida ut sig runtom i Frankrike hade bestämt sig för att vi alla åter skulle samlas, och jag for ner tillsammans med mina föräldrar, fulla av förväntan och längtan.

Extrem värmebölja – den värsta i Spanien på 1 200 år

Föga hade vi anat att vi skulle hamna i den extrema värmebölja som nu drabbar södra och västra Europa. Och då är vi ändå ”lyckligt lottade” då just Baskien är lite svalare. Bara några mil norrut, söderut eller inåt landet är temperaturen ännu högre.

Likväl är det svårt att beskriva hur det känns. Redan vid frukostbordet är vi uppe i 30 grader och sedan balkar det iväg. Först mot natten går det att leva igen. Till helgen väntas över 40 grader.

På grund av närheten till oceanen är fukthalten i luften så hög att det tar evigheter innan kläderna på torkställningen torkar. Det lilla man bär på sig klibbar fast. Stundtals är det vindstilla och svårt att hitta nån plats i skuggan tillräckligt sval för att kunna härda ut. Vid läggdags har temperaturen gått ner till 28 grader…

Och då är vi ändå ”lyckligt lottade”.  I andra delar av Frankrike är temperaturerna uppemot 45 grader. I Portugal uppmättes 47 grader och det finns risk för temperaturer uppemot 50 grader där och i Spanien!

På TVn går varningarna återkommande. Högsta beredskap pga risk för skogsbränder. Nu pågår en brand för fullt, och i vår väg söderut fick vi erfara hur snabbt det kan gå.

På vår lilla väg genom en skog såg vi hur skogen förändrades och var svart som aska. Så plötsligt några meter från vägen såg vi hur lågorna slog ut från marken. På väg ut ur brandområdet möttes vi av ett flertal brandbilar i motgående fil.

I andra delar av Frankrike är det torkan som slår till. Vattenreserver som riskerar ta slut. Värst av allt slår extremvädret mot bönderna – och deras livsviktiga arbete för att förse oss med livsmedel. För bönderna i Spanien, Portugal och Italien måste det vara en katastrof.

Det här är tyvärr bara början

Klimatförändringens konsekvenser blir alltmer tydliga. Inget nytt eller oväntat, jag minns fortfarande Jacques Chirac, Frankrikes president för över 20 år sedan och hans ökända tal – vårt hem brinner.

Koldioxidhalten i atmosfärens påverkan på temperaturen har för mänskligheten varit väl känt i över ett århundrade. Vi har med andra ord haft all tid i världen för att ändra kurs, på ett lugnt och planerbart sätt – utan större konsekvenser för oss.

Vi valde att göra precis tvärtom. Vi bränner på för fullt och ÖKAR markant våra utsläpp! Ett bisarrt beteende på global skala som är svårbegriplig.

Samtidigt som jag befinner mig här i extremhettan läser jag i nyheterna att en knapp majoritet i EU-parlamentet röstat för att naturgas ska anses vara klimatsmart. Så rysk gas är alltså klimatvänligt?! Kan ju inte finnas ett svenskt parti som tycker så, tänker jag.

Men så ser jag att inte mindre än fyra svenska partier röstat för detta – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Ofattbart. Jag som trodde att en viktig grundbult i regeringsduglighet var ansvarstagande…

Avslutning: I min nästa bloggartikel lovar jag att återkomma till detta populistiska klimatsvek av den nationalkonservativa alliansen.