Behöver Sverige ny kärnkraft? Vad beror kapacitetsbristen i Sverige på? Och hur ser framtiden ut – hur klarar vi omställningen till ett hållbart samhälle med kraftigt minskade klimatutsläpp? Om detta handlar min bloggserie ’Ny kärnkraft’.

Del 2

I del ett som publicerades den 1 augusti lyfte jag upp den mediala och opinionsmässiga ingångsvinkeln – som nästan alltid börjar med frågan: Behöver vi ny kärnkraft i Sverige? Vi har uppenbarligen en kapacitetsbrist i södra Sverige som måste lösas. Där lyfte jag den viktiga följdfrågan som alltid borde ställas när vi diskuterar elförsörjningen i Sverige: Vad beror kapacitetsbristen på? Det är denna fråga som jag ska göra mitt yttersta för att besvara i min bloggserie.

I den här delen ska jag fokusera på den svenska elproduktionen. Producerar vi tillräckligt med el i Sverige och är produktionen tillräckligt jämn?

Varje år publiceras två rapporter som är viktiga i det här sammanhanget: Elstatistik från Energiföretagen för året som gått och energiläget från Energimyndigheten inför nuvarande år. I ”Elstatistik för 2019” står det tydligt:

Sverige nettoexporterade 25,8 TWh el under 2019, alla tiders rekord.

Så här har Svensk nettoexport av el utvecklats sedan kärnkraftverket i Barsebäck stänges 2005:

Det är en enorm utveckling som skett de senaste 15 åren vilket klart bevisar att Sveriges elöverskott blir allt större. Det är främst två faktorer som medfört att Sveriges elöverskott successivt ökat: För det första har utbyggnaden av vindkraft i synnerhet men även andra gröna energislag ökat markant. För det andra har vår elkonsumtion minskat.

Sverige skiljer sig dock från exempelvis Danmark då nästan samtliga av våra vindkraftverk är på land medan andelen havsbaserad vindkraft är minimal. I Danmark existerar idag flera större havsbaserade vindkraftsanläggningar. Den stora fördelen med havsbaserad vindkraft är att vindtillförlitligheten är avsevärt större vilket gör produktionen mer stabil och tillförlitlig. I Danmark satsar man nu även fullt ut på lagringsmöjligheter av överskottsel från vindkraft med hjälp av vätgas. Det är ytterst intressant i synnerhet nu när EU beslutat sig för att göra en historisk satsning på vätgasproduktion, lagring och distribution. Även produktion med solceller ökar kraftigt, 53,5 % på ett år (!) men förblir sammantaget en ytterst liten del av vår elproduktion.

Sedan har vi den andra faktorn bakom det allt större elöverskottet: Den minskade elanvändningen i Sverige:

Elanvändningen i Sverige har minskat över tid vilket är ytterst intressant och skulle kunna ge indikation över hur framtiden ser ut. Det fanns en oro att den enorma digitaliseringen i vårt samhälle med en stark ökning av antal datorer, mobiler, paddor och annan elektronik i hushåll och på jobbet, avsevärt skulle öka vår elkonsumtion. Utöver det har den elektrifierade järnvägen utvecklats starkt med en fördubbling av persontrafiken sedan slutet av 90-talet. Även godstrafik på järnväg har utvecklats starkt. Slutligen har vi sett en kraftig ökning av antal elektrifierade fordon de senaste åren om än de står för en liten del av alla fordon totalt. Men i takt med denna utveckling har det även skett stora energieffektiviseringar på olika plan vilket medfört att vi rentav förbrukar mindre el nu än vi gjorde för 20 år sedan! Detta är något som definitivt bör tas i beaktande när vi spånar in i framtiden.

Då kommer vi till en sista fråga som är viktig och det är om elproduktionen är ojämn och svajig. I den elproduktion som vi har idag är svaret nej. Detta då den huvudsakliga elproduktionen i Sverige fortsatt kommer från stabila produktioner så som vattenkraft, värmekraftverk och de befintliga kärnkraftverk vi har idag. Dessutom finns tillfälliga anläggningar drivna av fossila bränslen som snabbt kan sättas igång utifall en akut brist i produktionen uppstår. Möjligheten att successivt fasa ut de två sistnämnda produktionskällorna – kärnkraft och kraftverk som drivs av fossila bränslen – beror på hur snabbt vi kan utveckla lagringsmöjligheter och alternativa miljövänliga produktionsanläggningar. Detta är något som jag kommer att återkomma till i ett senare avsnitt. Men en sak står dock klart: Vi har idag inget behov av ny kärnkraft för att klara stabiliteten i elnätet.

Det som däremot idag är vår stora begränsning vid höga peakar är vårt kraftnät. Sommarens situation i södra Sverige med en plötslig brist på svensk fossilfri el berodde inte på att vi saknade elproduktion i Sverige. I norra Sverige producerades stora mängder överskottsel som inte kunde komma södra Sverige till del utan istället exporterades till Finland. Det är där skon akut klämmer! Om detta återkommer jag i nästa avsnitt.

Det land som vi exporterar mest el till är för övrigt Finland vilket är ytterst intressant. Så här står det som förklaring i ”Elstatistik för Sverige 2019”:

”Bidragande orsaker till den rekordstora nettoexporten är dels den fortsatt svaga kraftbalansen i Finland i avvaktan på starten av Olkiluoto 3…”

Olkiluoto är Finlands stora satsning på ny kärnkraft och denna nya reaktor skulle tagits i bruk 2009. Men 11 år senare har den ännu inte tagits i bruk, och nu hoppas man kunna starta igång den 2021 – 12 år försenad. Den skulle ha kostat c.a. 30 miljarder kr. men beräknas totalt nu landa i 113 miljarder kr! Skenande kostnader och kraftiga förseningar vid bygge av nya kärnkraftsreaktorer i Europa är inget unikt. Detta är något som jag kommer att fördjupa mig i vid ett senare avsnitt.

Så behöver vi bygga ut mer produktion av el i Sverige för att klara vårt lands efterfrågan? Svaret blir självklart nej. Vi producerar redan idag med råge klart över det elbehov som finns i Sverige.

Kapacitetsbristen i Sverige beror inte generellt på att vi saknar elproduktion, utan det beror på något annat viktigt som jag kommer att ta upp i nästa del: Det svenska kraftnätet.