Etikett: klimat

Tuffare miljökrav på Umeås kommuns bilar!

Av , , 4 kommentarer 4

Umeå kommun kommer införa tuffare klimatkrav på sina bilar. Förslaget röstades igenom av kommunens närings- och planeringsutskott tidigare idag, och ska nu till kommunstyrelsen för ett slutgiltigt avgörande. Det är en fråga som Miljöpartiet drivit under en längre tid och vi är glada att nu kunna lyfta förslaget tillsammans med Socialdemokraterna. För att minska kommunens klimatutsläpp och nå upp till de miljömål vi antagit är detta ett viktigt steg.

De nya kraven innebär att de personbilar och lätta lastbilar som kommunen köper, leasar eller upphandlar vid taxiresor högst får släppa ut 70 gram koldioxid per kilometer, alternativt drivas på gas, vilket är en ordentlig skärpning mot de tidigare kraven, som mer varit lösa rekommendationer.

Beslutet kommer innebära en ökning av elbilar i kommunens fordonsflotta. Kommunen ska också bygga ut fler laddningsmöjligheter för att kunna bemöta det ökade behovet av fossilfria transporter.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Isabella Lövin avgår – ett viktigt val väntar för Miljöpartiet

Av , , 2 kommentarer 1

Idag nåddes vi av nyheten att Isabella Lövin – språkrör för Miljöpartiet, miljö- och klimatminister samt vice statsminister – lämnar politiken. Jag vill tacka henne innerligt för hennes ovärderliga insats för klimat och miljö, såväl i Europaparlamentet som i regering. Det måste ha varit ett svårt beslut och jag låter henne själv få beskriva hennes beslut genom att publicera hennes debattartikel.

Nu väntar ett av de viktigaste valen i Miljöpartiets historia – att finna den färgstarke efterträdaren som med kompetens och engagemang kan lyfta partiets förtroende bland allmänheten, tillsammans med Per Bolund.

Här kommer hennes debattartikel:

Vi kan aldrig ta demokratin för given.

I grunden handlar det om att makten inte ska ärvas eller tillkämpas med våld, utan att den ska vara till låns, som ett förtroende, en begränsad tid. Det handlar om att medborgarna själva ska engagera sig, och axla ett ansvar. Demokrati- och medborgarrättskämpar världen över kämpar för att kunna få det ansvaret. I Sverige har vi det.

Jag gick in i politiken för snart tolv år sedan. Jag hade då jobbat ett halvt yrkesliv som journalist, och hade skrivit en prisbelönt bok, Tyst hav, om den vettlösa utfiskning som håller på att tömma våra hav. Den fråga som sysselsatte mig då var främst: varför gör ingen något åt detta? Hur kan det få vara såhär?

Sedan fick jag frågan av Miljöpartiet om jag inte ville göra något åt det själv. Kandidera till EU-parlamentet och försöka ändra på fiskepolitiken. Efter lång betänketid bestämde jag mig för att göra det. Om inte jag, vem? Om inte nu, när?

Ett demokratiskt samhälle förutsätter att medborgare engagerar sig i det gemensammas bästa. Så enkelt, men också så svårt är det. I varje land finns krafter som inget hellre vill än att människor ska tycka att demokrati är för jobbigt och ineffektivt, att det är bättre lämna över makten till ”en stark ledare”, eller en populist som basunerar ut enkla svar på svåra frågor.

Men ett hållbart samhälle byggs inte så. Ansvaret för ett bra samhälle, där våra medmänniskors, djurs och kommande generationers intressen tas till vara måste vi själva ta, varje dag. I våra relationer, på jobbet, som konsumenter och faktiskt också, om vi har möjlighet, i politiken.

Ungefär så resonerade jag den dag då jag gick in i Miljöpartiet, utan höga förväntningar på politikens kraft att förändra. Men jag har blivit positivt överraskad.  Miljöpartiet, som bärs upp av alla de gräsrötter som kämpar outtröttligt på alla nivåer i samhället, gör gång på gång en oerhörd skillnad.

Jag är i dag djupt tacksam för det parti som gjort det möjligt att reformera fiskepolitiken, få en klimatlag på plats, klimatsäkra biståndet och skydda tusentals områden med värdefull natur. Och jag är glad över att jag fått chansen att bidra.

Men efter snart tolv år i politiken är det nu dags för mig att bestämma hur länge jag vill fortsätta som partiets språkrör. Antingen kan jag lämna min plats nu, så att partiet har möjlighet att välja ett nytt kvinnligt språkrör i god tid till valrörelsen 2022. Eller också ska jag satsa på att ge allt i fem år till, i enlighet med partiets rotationsprincip.

Det har inte varit ett lätt beslut att ta, men jag är övertygad om att det jag kommit fram till är bäst för både mig och partiet. Efter fyra år som språkrör, under en politiskt mycket turbulent tid med bland annat övergångsregering, ett helt nytt blocköverskridande samarbete och coronakris, längtar jag efter att växla ner tempot och ha mer tid för skrivande och för min familj.

Och jag är trygg i att partiet har så många goda kvinnliga företrädare som kan ge ny kraft, och som får de bästa förutsättningarna att bygga ett långsiktigt starkt språkrörs-team tillsammans med Per Bolund, och ge partiet en riktig nystart. Klimatet är vår tids ödesfråga, och ska vi ha en chans att mota denna kris, behövs ett starkare Miljöparti.

Jag avser självklart fortsätta arbeta med full kraft som minister och språkrör tills språkrörsvalet är klart, i början på nästa år. Därefter lämnar jag politiken, men aldrig mitt engagemang, och inte min känsla av ansvar för demokratin. Jag ser med oro på sviktande medlemstal i alla politiska partier, och jag hoppas innerligt att den trenden ska vända.

Min övertygelse är att dörrar ska vara öppna i ett politiskt parti, både för in- och utträde. Bara så kan demokratin hållas levande.

Isabella Lövin, språkrör för Miljöpartiet de gröna, miljö- och klimatminister samt vice statsminister

Ny kärnkraft: Kapacitetsbrist i Södra Sverige.

Av , , 5 kommentarer 5

Del 1

Behöver Sverige ny kärnkraft? En stabil elproduktion med låga utsläpp – åtminstone när elen produceras? Vi har ju kärnkraft i Sverige sedan mer än ett halvt sekel och produktionen har varit både stabil och olycksfri. Kärnkraften har varit viktig i vår industriella utveckling och en trygg tillgång i vårt välutvecklade välfärdssamhälle.

Men kärnkraftverken är till åren kommen och i stadigt behov av ökat underhåll. Ett kärnkraftverk har redan stängt för gott och framtiden för de övriga är oviss. Under de senaste åren i södra Sverige har utveckling av industrier och nyetablering av företag med produktion riskerat att begränsas på grund av att vi har en kapacitetsbrist i söder. Så i somras startade tillfälligt oljekraftverket i Karlshamn.

Och så ska vi i allt detta ställa om med mer tåg, elbilar, elflyg och digital teknik…

Hur blev det så här? Hur löser vi problemet?

Så låt oss återgå till den första frågan nu när problemet är beskrivet. Behöver Sverige ny kärnkraft? Många skulle idag svara ja och det förstår jag fullt ut – för det låter logiskt.

Men om jag ställer följande följdfråga: Vari består kapacitetsbristen? Då blir det genast mer invecklat och svårare att besvara. Men detta råkar vara den absolut viktigaste frågan om vi vill komma till bukt med de problem vi har i Sverige.

Låt mig ta ett exempel: Du pendlar regelbundet långa avstånd i din bil mellan hemmet och ditt jobb. Med åren tar resan allt längre tid och det här börjar bli ett problem. Du kommer allt oftare sent till jobbet, kvällsmaten där hemma lagas och käkas allt senare, du hinner inte längre skjutsa barnen till deras fritidsaktiviteter och får allt oftare tacka nej till tillställningar som du annars så gärna skulle velat delta på.

Vad är den första frågan du ställer dig; ”Dags att byta till en ny bil med lite mer kräm i?” Det är inte alls säkert, för det beror ju helt och hållet på vad problemet är som gör resan allt långsammare. Börjar vägen bli dålig? Har de sänkt hastigheten? Sitter du fast i vägarbeten? Börjar det bli trångt och trafikerat på vägen? Det låter rätt så självklart att vi ställer oss dessa frågor innan vi ens börjar tänka tanken på att investera några hundra tusen kronor i en ny bil.

Borde det då inte vara lika självklart för oss politiker att ställa oss sådana frågor – innan vi plöjer ner X antal miljarder kr i nya kraftverk?

Vad jag vill komma till är att debatten börjar i fel ände när den första fråga vi ställs inför är: ”Behöver vi ny kärnkraft?”

I den här artikelserien går jag igenom de viktiga frågor som vi behöver ställa oss och fördjupa oss i och förstå vilka problem som elförsörjningen i Sverige har i nuläget och står inför framöver.

  • Del 2: Svensk elproduktion – producerar vi för lite eller är produktionen för ojämn? Var klämmer skon?
  • Del 3: Det svenska kraftnätet – kapacitetsbrist, oklart ansvar, bristfällig investering och försenade ”infrastrukturfiaskon”
  • Del 4: Ny kärnkraft – vad kostar det? Hur lång tid tar det? Och kan ny kärnkraft vara ekonomiskt lönsamt?
  • Del 5: Det politiska spelet – ny kärnkraft en taktisk fråga. Vem vinner på att driva frågan om ny kärnkraft?
  • Del 6: Framtidens kraftnät, elproduktion och elkonsumtion – utmaningar och möjligheter?

Jag har tidigare skrivit om den svenska kapacitetsbristen och framtiden för svensk kärnkraft. För dig som vill läsa dessa artiklar finner du dem längre ner. Jag vill även rekommendera en mycket välskriven djupgående artikel från DN, samt ett flertal debattartiklar som är skrivna av olika experter i ämnet (jag vill tacka min partikollega Nils-Erik Pettersson för hans hjälp med att finna relevanta artiklar):

DN den 11 juli: Elbrist hotar tusentals jobb i Södra Sverige

ETC den 6 juli: Experten: Därför behövs inte kärnkraft

DN 23 maj: Kärnkraft inte nödvändigt för ett fossilfritt Sverige

DN 27 maj: Kärnkraft eller inte kärnkraft – det är inte frågan

DN 3 juni: Osakligt påstå ny kärnkraft är nödvändigt

Flera av dessa artiklar är låsta men i min artikelserie här kommer jag successivt att ta upp mycket av det som beskrivs i dessa artiklar.

Det är dags att gå till botten med den svenska elförsörjningen. Det är nödvändigt för det hjälper oss att besvara den fråga som regelbundet debatteras i media: Behöver vi ny kärnkraft i Sverige?

 

Mina tidigare artiklar i frågan:

Ny kärnkraft löser inte vårt största problem – elnätets kapacitetsbrist

Kärnkraft för en dag

God fortsättning! Ska 2020 bli handlingskraftens år?

Av , , 1 kommentar 4

God fortsättning kära läsare! Det är nu hög tid att summera året som gått – och blicka in i det nya året som väntar.

2019 blev året då klimat och hållbarhet gick från att vara en isklump längst nere på utelistan till att bli en brännhet potatis för invånarna, media och politiken. I dagens Folkbladet kan man läsa Benjamin Backlunds krönika om ”Klimatåret 2019…” och tidigare kunde vi läsa Petter Bergners krönika i VK om ”Året med hållbarhetsfamiljen”.

Vi har kunnat läsa om flera spännande nyheter lokalt. De nya elbussarna som invigdes, den nya gas/elfärjan som beställdes, Umeås satsning på att bli klimatneutralt 2030 och att vi fick 427 miljoner kronor i statligt stöd för hållbara investeringar.

Dessutom har Moderaterna starkt bidragit till att sätta fokus lokalt på klimatfrågorna – om än på ett aningen märkligt sätt. Nåväl, vad är det nu man säger? All publicitet är bra publicitet…

Att klimat och miljö blivit viktigt för våra invånare är klart positivt och hållbarhetsfrågorna har fått en helt annan dignitet politiskt såväl som medialt. Att Greta Thunberg utsetts till årets mest inflytelserika person är sensationellt, men ändå inte helt oväntat. Hon lyckades få igång något som hittills saknats – en global folkrörelse för klimatet.

Greta hörs i Umeå

Även i Umeå växte rörelsen Fridays for Future och har samlat allt mer stöd – för att sätta en nödvändig press på oss politiker.

Samtidigt tickar klockan och när nu det nya året skålats in ser jag framför mig ett ödesår där mänskligheten behöver välja väg. Ifrågasättande, vackra ord eller handling? Tiden är knapp och den viktigaste utmaningen av alla är den klimatkris som mänskligheten står inför.

Miljöpartiet har under året arbetat hårt nationellt, regionalt och lokalt för att vårt samhälle ska minska våra klimatutsläpp och ta vår del av ansvaret. Vi har målmedvetet tryckt på för handling – mer än vackra ord. Nu börjar vi äntligen se resultat, men vi kommer likväl att fortsätta vårt viktiga arbete i att få till politisk handlingskraft för att minska vårt klimatavtryck.

Den hållbara utvecklingen av Umeå är den absolut viktigaste frågan för oss i Miljöpartiet i Umeå. Där är den sociala hållbarheten oerhört viktig för oss. Hur kan vi förhindra utanförskap och segregation i Umeå? hur kan vi göra Umeå till en trygg kommun för våra invånare? Hur kan vi bekämpa ensamheten som växer i det dolda och bryta den sociala isoleringen som allt fler känner? Hur kan vi minska den psykiska ohälsan i vårt samhälle? och något som berör mig djupt: Vad kan vi göra för att minska antalet självmord i vårt samhälle? Vad kan vi göra för att fånga upp signaler och erbjuda stöd – i tid?

I tider av ekonomisk osäkerhet är kommunens ekonomiska hållbarhet väldigt viktig – för att vi ska kunna hå råd med en fungerande välfärd även när och om ekonomin i landet försämras. Jag är glad över att vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna tagit ansvar för Umeås ekonomi. Det har medfört besparingar i de flesta nämnder, vilket får konsekvenser – det är vi väl medvetna om. Men vi kan inte riskera att kommunens ekonomi skenar utan vi måste hålla oss till de resurser som vi har. Det är inte rätt läge att höja skatten – en kommunalskatt som redan idag är hög. För om vi inte begränsar kostnadsutvecklingen och istället höjer skatten nu, vad händer då när konjunkturen plötsligt viker? Då har vi inte längre möjligheten att – i värsta fall om intäkterna plötsligt drastiskt minskar – höja skatten för att rädda välfärden.

Nu väntar ett nytt år – 2020. Självklart vilar dystra orosmoln där ute i horisonten. Men om vi väljer att göra år 2020 till handlingskraftens år så ser jag med spänning, nyfikenhet och framtidstro fram emot vårt nya år.

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Av , , 1 kommentar 7

Anton Mp XR kopia 2

Det undrar Anton Bergtröm, partiombudsman för Moderaterna i Västerbotten. Han syftar på den miljöpartist som valt att vara aktiv i Extinction Rebellion i Umeå, som valt att vara klimataktivist och som därigenom valt att bedriva civil olydnad.

Det är inte första gången som vi i Miljöpartiet ifrågasätts för att försvara aktivism som är fredlig och bygger på icke-våldslig civil olydnad. Flera ledande moderater har öppet kritiserat Miljöpartiets ställningstagande.

Frågan handlar i grund och botten om hur man ser på civil olydnad. Så här definieras civil olydnad enligt wikipedia:

”Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen.”

Denna beskrivning av civil olydnad som står i direkt kontrast till våld och skadegörelse bekräftas även de forskare som intervjuas i Folkbladets artiklar – samma artiklar som fått Bergström, Jonsson och andra ledande Moderater att reagera starkt.

Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Rosa Parks – alla har de använt sig av civil olydnad i deras kamp för mänskliga rättigheter.

Civil olydnad criminal

Enligt Anton Bergström (M) är de kriminella som begår brott. Enligt mig är de förebilder i deras fredliga kamp för mänskliga rättigheter.

Våra olika sätt att se på det bottnar i våra ideologiska skiljelinjer. För om man är så som Anton beskriver sig – ”Höger på riktigt”  – då tenderar man att ha en förenklad världsbild där allt är svart eller vitt.

För mig är verkligheten betydligt mer komplicerad än så. Man kan inte så enkelt som Anton gör det kategorisera och generalisera. Men det är viktigt att vara konsekvent vilket jag anser att vi i Miljöpartiet varit. I ett flertal artiklar och intervjuer har jag förklarat vår tydliga gränsdragning. För det första, är man förtroendevald så måste man respektera de demokratiska spelreglerna. Då kan man inte delta i aktioner som avbryter demokratiska institutioner och därmed andra förtroendevalda. I övrigt går gränsdragningen vid fyra viktiga grundprinciper:

  1. Inget våld
  2. Ingen skadegörelse
  3. Öppenhet
  4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Fredlig aktivism som håller sig inom dessa ramar har enligt mig spelat en viktig roll i utvecklingen av vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Detta påverkar mitt sätt att se på Extinction Rebellion i Umeå. Så här beskriver de hur de agerar:

”Kärnan i Extinction Rebellions filosofi är ickevåld och civil olydnad. Vi förespråkar fredligt, kreativt uppror eftersom vi anser att det är nödvändigt i den akuta situation vi befinner oss i.”

Så länge de håller sig till det har jag inget emot deras aktioner – och jag har inget emot att miljöpartistiska medlemmar är aktiva i denna rörelse.

Jaga vill avsluta med att hälsa Anton Bergström, Igor Jonsson, Anders Ågren och andra Moderater som jag tampats med under året en god jul! Låt julefriden sänka sig över Umepolitiken.

Moderaterna utlyser klimatnödläge i Stockholm – men lokalt bromsar Ågren och Riedl (M) till varje pris. Varför detta lokala klimatmotstånd?

Av , , 4 kommentarer 7

Idag valde Anna König Jerlmyr – Moderaternas finansborgarråd i Stockholm – att tillsammans med de andra städerna i C-40 utlysa globalt klimatnödläge. I en artikel i DN kan man läsa många kloka och välvalda ord av finansborgarrådet som visar på att det faktiskt finns ledande moderater som inser allvaret med de pågående klimatförändringarna och vikten av att agera – nu – för att minska våra klimatutsläpp:

”Vi utlyser globalt klimatnödläge då alla rapporter pekar på att den globala uppvärmningen går mycket fortare och är mycket kraftfullare än tidigare. Det är oerhört viktigt att städer runt om i världen gör allt vi kan för att minska koldioxidutsläppen och att vi kan följa Parisavtalet. Vi behöver agera mer kraftfullt för att nå 1,5 gradersmålet.”

Men här lokalt driver Moderaterna tyvärr en helt annan linje.

Under veckan har Moderaternas medietaktik lyfts upp och kritiserats. Vi har alla kunnat läsa om hur deras propagandakanal Nyheter i Västerbotten paketerar ”nyheter” som sedan sprids för fullt i sociala medier. Den här gången nådde deras fake news lite väl långt och lilla Västangårds skola kom att hängas ut i Putins ”nyhetskanal” Russia Today.

Man skulle önska sig att Moderaterna tagit till sig av kritiken. Tyvärr väljer de istället att försvara och förmildra sitt agerande. Samtidigt väljer Ågren (M) att på sin blogg försvara flyget, vara i krigsstigen mot Trafikverkets föreslagna hastighetssänkningar och glatt lyfta upp Moderaternas förslag att sänka skatten på bensin och diesel med en krona. Och så riktar han än en gång fokus på den handfull klimataktivister som tyst avbröt kommunfullmäktige med en banderoll som uppmanade Umeå att utlysa klimatnödläge.

Inte ett ord om de stora klimatdemonstrationerna, inte ett ord om den pågående klimatkrisen. Istället lyfter man en interpellation om ”antidemokrastiska klimataktivister med våldspotential” och sponsrar inlägg på sociala medier med fake news om ”elever som tvingas strejka för klimatet mot sin vilja.

 Varför? Vad är det för bild av klimatdemonstrationerna som M vill sprida?

Gång på gång har Moderaterna gjort allt för att bromsa klimatpolitiska beslut. Förra veckan valde Moderaterna – föga förvånande – att rösta emot förslaget i Regionala utvecklingsnämnden att bevilja medel för projektet ”koldioxidsnåla platsen 2.0” (en uppföljare till det framgångsrika projektet koldioxidsnåla platsen). Om än Moderaternas negativa ställning var väntat så är deras retorik förvånansvärt hård:

En av de saker som arbetats fram i koldioxidsnåla platsen är en hemsida som heter klimatorientering. I ett inlägg på Facebook skrev Moderaternas vice ordförande i hållbarhetsutskottet följande om denna sida:

…Umeå kommun verkar ha slagit in på ett spår som liknar Nordkorea där Umeås invånare ska tvingas sluta köra bil, helst cykelsemester kring Umeå och endast äta vegetarisk kost.

Så en sida som ger information om vårt klimatavtryck och tips och råd till våra invånare för vad man kan göra om man vill minska sitt klimatavtryck är visst ”att slå in på ett spår som liknar Nordkorea…” . Ett grovt och felaktigt påstående som tyvärr inte är oväntat för att komma från Moderaterna i Umeå.

Under ett års tid har de återkommande gjort mediala kampanjer för bilisterna. Sänkt skatt för bensin och diesel, och vallöften om att till varje pris hindra förslag som bilfritt centrum eller miljözoner som skulle ”förbjuda dieselbilarna”. Moderaterna har återkommande gått ut och försvarat flyget samtidigt som de anklagat flygskatten för att slå mot Norrland. Det mest vansinniga var när de felaktigt påstod att flygskatten låg bakom flygbolaget Nextjets konkurs.

Mest extrem av alla var Moderaternas riksdagsledamot Edward Riedl som råkar vara ansvarig utgivare för deras propagandakanal Nyheter i Västerbotten. I ett sponsrat inlägg uttalade han följande:

Miljöpartiet i regering är det värsta som hänt Norrland sedan ryssen härjade här!

Edward Riedls hela valkampanj gick ut på en enda sak: Angripa Miljöpartiet och regeringens klimatpolitik för att vara Norrlandsfientlig. Han hade inga problem med att spä på den infekterade debatten med fake news och befängda påståenden om Miljöpartiet.

FULT SPEL BAKOM KULISSERNA

För några veckor sedan utspelade sig något ytterst besynnerligt. Länsstyrelsens klimatstrategi var ute på remiss och vi i Umeå kommun var en av de aktörer som skulle svara på remissen. Jag hade noterat att Moderaternas gruppledare i Umeå protesterat högljutt mot denna remiss. Så en söndag kväll upptäckte jag en artikel på hans blogg där han berömde landshövdingen i Västerbotten för att dra tillbaka klimatstrategin:

Landshövding klimatstrategi

Anders Ågren (M) publicerade där en kommentar som han fått på facebook av Västerbottens landshövding. Jag läste igenom Länsstyrelsens hemsida men hittade ingen info om detta. På måndagen pratade jag med ansvariga tjänstepersoner på kommunen men ingen hade fått någon info om detta. På tisdagen satt vi i den märkliga situationen att vi skulle klubba Umeå kommuns remissvar till Länsstyrelsens klimatstrategi – som formellt ännu inte dragits tillbaka. Det skulle dröja en vecka innan man formellt beslutade om hur man skulle gå vidare med denna strategi.

Så vår landshövding – som varit en moderat riksdagsledamot och tidigare ordförande för Moderata Kvinnoförbundet – väljer alltså att kommunicera ut ett beslut långt i förväg, via facebook, till partikollegan Anders Ågren. Ett beslut där hon i egen person agerar helt i enlighet med Moderaternas önskan. Ytterst märkligt.

VARFÖR DETTA HÅRDNACKADE MOTSTÅND?

Den stora folkrörelsen som väckts av Greta Thunbergs engagemang kräver inte bara handling – utan även ett ansvarsutkrävande från de skyldiga för den klimatkris som vi befinner oss i idag. Ansvarsutkrävandet gäller även de som ihärdigt försvarar dagens utsläppssamhälle och ”business as usual”. Var Riedls och Ågrens kamp mot klimatpolitiken ett sätt att vinna ett ökat röststöd i Västerbotten? Då lyckades man – i valet 2018. Men är politikens mål endast att vinna röster eller har man ett större mål – för samhället, näringslivet, våra barn och vår framtid? Är Moderaterna i Västerbotten och Umeå genuint skeptiska till klimatförändringarna? Eller om man nu inser att klimatförändringarna faktiskt existerar och beror på våra utsläpp, men anser att man själv har bättre förslag på att minska klimatutsläppen – nu – varför presenterar man inte dem? Varför vill man inte delta i de klimatsamtal som anordnats av Fridays for future för politiska partier i Umeå? Varför väljer man att smutskasta klimatdemonstrationerna? Varför lyfter man inga egna politiska förslag lokalt för att minska våra utsläpp?

När nu Anna König Jerlmyr, Moderaternas finansborgarråd i Stockholm, är med och deklarerar globalt klimatnödläge – med en retorik som tydligt markerar klimatkrisens allvar och vikten av att agera för att minska klimatutsläppen, så visar det på att det faktiskt finns Moderater som vill agera nu för minskade klimatutsläpp. Det står i stark kontrast till Moderaternas lokala företrädares ställningstagande i klimatdebatten.

AVSLUTNING:

I en tid där klimatförändringarna blir alltmer kännbara växer en ny folkrörelse fram. De protesterar för klimatet och kräver handling av oss beslutsfattare. Allt fler partier vill agera för att minska våra klimatutsläpp. Men Västerbottens och Umeås näst största parti sticka huvudet i sanden och fortsätter ihärdigt att stå fast vid ”business as usual”.

Med en stark övertro på ny teknik som ännu inte finns och en gammal återuppväckt dröm om en ny kärnkraftsepok vill de göra allt som står i deras makt för att slippa förändras, slippa ställa om samhället, slippa förändra beteenden, slippa agera – här och nu.

De vill backa in i framtiden med röven före. Det är sorgligt och märkligt. Det är inget nytt, men det som få vet om är till vilken grad Moderaterna här agerar för att till varje pris hindra all form av klimatpolitik. 

Därför är min avslutande fråga: Vilken del av Moderaterna utgör en ”isolerad ö” i den moderata politiken? Moderaternas finansborgarråd i Stockholm som tar klimatkrisen på största allvar, eller de ledande Moderaterna i Umeå och Västerbotten med deras ihärdiga klimatmotstånd?

C vill skrota planerna på ett parkeringshus på Ymer! ett glädjande besked för Mp.

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi har tidigare drivit frågan om att cykelstället ska stå kvar då den ligger rätt i tiden. Den har blivit allt mer populär och nu är det en hög efterfrågan på att genom U-bike låna ellådscyklar. När väl planerna för ”Staden innanför ringleden” fullföljs och gamla E4 blir till en stadsgata kommer cykelstället ligga helt rätt till geografiskt.

Vi har även drivit frågan om att det vackra intilliggande trähuset – där vandrarhemmet är – inte ska rivas. Allt färre av Umeås vackra  äldre trähus står kvar och det är viktigt för vår stadskultur att vi slår vakt om de som finns kvar.

Därför har vi varit starkt emot de gamla planerna på att riva cykelstället och vandrarhemmet för att bygga ett nytt parkeringshus mitt i stan. Det är en förlegad plan som rimmar illa med Umeås målsättning att vara hållbart. De satsningar som nu görs på kollektivtrafiken och våra cykelleder är just för att ett växande Umeå ska prioritera hållbara transporter. Vi har ett tydligt mål i Umeå att 65 % av allt resande ska göras med kollektivtrafik, cykel och gång. Idag ligger vi på c.a. 50 %.

Det känns därför ytterst märkligt om kommunen fortsätter att arbeta utefter dessa förlegade planer för att främja bilismen i stan.

I Lördags publicerade Centerpartiet en välskriven debattartikel där man vill stoppa planerna på ett nytt parkeringshus på kvarteret Ymer. Vi välkomnar detta ställningstagande och hoppas att fler partier sluter upp.

Jag vill dessutom ge en eloge till ett flertal bloggartiklar som jag läst från framstående lokala och regionala politiker från Centern. De har tydligt visat på en vilja att ta klimatförändringarna på största allvar och är inställda på att vara en liberal röst för miljön. Det är starkt och visar på att miljöfrågorna är något som går över parti- och blockgränser.

Vi har nu i Umeå ett flertal partier som sluter upp bakom en omställning för klimatet. Nu hoppas vi i Miljöpartiet att politiken i Umeå äntligen är redo att göra det som krävs för att minska våra klimatutsläpp rejält. Tiden går och fredagens välfyllda demonstration för klimatet förmedlade ett tydligt budskap. Lika tydligt som Greta Thunbergs tal. Våra invånare kräver handling – nu!

Umeå växer hållbart, men skäms inte för att flyga?

Av , , Bli först att kommentera 3

Helgen 7–8 september fick Umeås invånare tidningen ”Umeå växer” i brevlådan. Det är bra att kommunen publicerar denna tidning för att våra invånare ska få en bild av vad som händer i kommunen. På ledarsidan är det glädjande att vårt kommunalråd lägger fullt fokus på Umeås hållbara utveckling:

– Vi är på väg att bli en större stad och för att lyckas växa hållbart behöver vi arbeta mer med klimatsmarta lösningar, säger Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande.

Hans beskriver sedan ett flertal miljösatsningar i kommunen som våra elledsbussar, den nya miljövänliga färjan och att allt fler väljer att resa med kollektivtrafik eller cykel vilket minskar våra koldioxidutsläpp. Och så nämner han en sak till:

Nu finns det ett cykelgarage vid flygplatsen…

Det där var ju väldigt intressant. För sidan bredvid denna ledarsida med fullt fokus på hållbarhet råkar av någon anledning vara en helsidesannons från Swedawia Airports, vars layout får den att likna en artikel snarare än annons.

umeå växer hållbart flyg

Texten innehåller påståenden som:

”Det pågår en osaklig debatt där flyget framställs som en stor miljöbov…”, ”Det norrländska flyget har en mycket liten belastning genom koldioxidutsläpp…”

Märkligt påstående. För den koldioxidbudget som nyligen publicerades för Umeå visar att flyget utgör en betydande del av våra utsläpp. Flygets utsläpp (inklusive höghöjdseffekten) beräknades motsvara 166,2 kton koldioxidutsläpp (mer än summan av all våra utsläpp från industri, el och fjärrvärme). Och då är de egentliga siffrorna ännu högre; För medan koldioxidbudgeten bygger på ett nationellt medelvärde för flygande så visar den konsumtionsvaneundersökning som Umeå kommun själv gjort att vi här flyger markant mer än vad övriga landet gör. Det är kanske inte förvånande med tanke på de längre avstånden vi har, med det är fakta som vi inte kan sopa under mattan.

Utvecklingen av biodrivmedel till flygbränsle är en positiv utveckling men tekniken har sina begränsningar. På grund av säkerhetsskäl får flygbränslet idag inte innehålla mer än 50 procent biodrivmedel. Dessutom är produktionen av biojetbränsle väldigt liten i relation till det totala flygandet, och även om den kommer öka så är det en långsam process i jämförelse med hur snabbt vi behöver få ned våra utsläpp. Lägg då till att endast en tredjedel av flygtrafikens sammanlagda energibehov beräknas kunna täckas med biodrivmedel, och att höghöjdseffekten innebär att flyget har en stor klimatpåverkan även med biobränsle.

Vi välkomnar ett mer miljövänligt flyg och satsar gärna på utveckling av ny teknik som kan minska flygets utsläpp. Men så länge flyget har en så omfattande klimatpåverkan kan vi inte låta det förbli ”elefanten i rummet”, något som Hans och de flesta politiker i Umeå är är väl medvetna om men inte gärna vill prata om.

Om vi ska klara våra klimatmål så måste det totala flygandet gå ned. En tidning som kommunen ger ut bör inte på första uppslaget hävda motsatsen.

Klimatdemonstration i Umeå – Våra invånare kräver att vi beslutsfattare agerar NU för klimatet!

Av , , 11 kommentarer 4

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I snart ett års tid har människor samlats utanför stadshuset på fredagar för att kräva att vi beslutsfattare tar vårt ansvar och agerar mot klimatutsläppen – vår tids största hot.

I alla väder har sakta men säkert allt fler anslutit sig till demonstrationerna och några enstaka individer har blivit till gårdagens c.a. 1 400 personer. Detta händer inte bara i Umeå utan runt om i hela världen. Rörelsen växer och miljontals människor går nu ut på gatorna varje fredag med ett och samma budskap.

De kräver en sak: Att vi beslutsfattare agerar NU! De är trötta på vackra ord och löften för framtiden, de är trötta på greenwashing och vackra visioner. De vill ha handling. Punkt. Och de vill ha ett ansvarsutkrävande för dom som medvetet försatt oss i den situation vi är i idag.

Så nu frågar jag mina politiska kollegor över partigränser här i Umeå, är ni beredda att agera?

För vi i Miljöpartiet har väntat bra länge nog för att få agera politiskt så som det krävs enligt världens klimatforskare för att på allvar tackla klimatförändringarna. Men vi kan inte ensamt få genomslag för en handlingskraftig klimatpolitik. Ska vi lyckas krävs det ett brett politiskt stöd över parti- och blockgränser.

Vi är flera partier i Umeå som samlats i de politiska dialoger som anordnats av Fridays for Future i Umeå, och det gläder mig att en politisk majoritet i Umeå bestående av S, C, V, Mp och Ap tillsammans slutit upp på dessa möten för att diskutera vad som behöver göras, hur och när.

Tyvärr har Moderaterna som största alliansparti aldrig valt att delta på dessa samtal. De syntes inte därute igår. Istället valde de att sponsra ett inlägg på sociala medier som hårt kritiserar att ”skolstrejker” tvingar elever att lämna undervisningen och ansluta sig till demonstrationerna.

De har tidigare under veckorna gjort sitt yttersta för att bromsa Länsstyrelsens klimatstrategi. Moderaternas vice ordförande i Hållbarhetsutskottet har under sommaren gått ut och anklagat kommunens sida ”klimatorientering” för att likt Nordkoreansk politik tvinga invånare att göra förändringar. Fullständigt befängt!

Moderaternas riksdagsledamot gick under valrörelsen ut och ansåg att Miljöpartiet i regering var det värsta som hänt Norrland sedan ryssarna härjade här under kriget i början av 1800-talet. Största delen av hans kampanj handlade om att angripa Miljöpartiet och vår klimatpolitik för att medvetet förvränga det till att handla om stad vs land.

Det är sorgligt att se hur Moderaterna så ihärdigt gör sitt yttersta för att bromsa all form av handlingskraftig klimatpolitik. Men de ska veta en sak:

Nu är vi inte ensamma. Allt fler partier sluter upp bakom en handlingskraftig klimatpolitik. Allt fler invånare kräver en handlingskraftig klimatpolitik. 

 

 

Kommunalt samordnad varudistribution i Umeå?

Av , , Bli först att kommentera 4

I dagsläget har 41 kommuner valt att införa kommunalt samordnad varudistribution och fler är på väg. Att samordna varudistributionen för en kommun har visat sig ha många fördelar. Ystad och Österlenskommunerna är en av pionjärerna och deras samordning har fått mycket internationell uppmärksamhet.

Den kommunalt samordnade varudistributionen minskade deras varutransporter med c.a. 75 % – från 26 000 till 6 000 per år! Det innebär stora vinster för miljö, minskad tung trafik i kommuner och ökad trafiksäkerhet. Dessutom ledde det till fler upphandlingar av mindre lokala leverantörer.

Förstudien som nu är gjord för ett ev. införande av kommunalt samordnad varudistribution i Gävleborgs län visar på samma vinster. Nu vill vi i Miljöpartiet i Umeå att även Umeå ska utreda möjligheten att införa kommunalt samordnad varudistribution!

Nationellt centrum för samordnad varudistribution arbetar på uppdrag från Energimyndigheten med att ge stöd, support och utbildning till landets kommuner. På deras hemsida kan du läsa mer om hur kommunalt samordnad varudistribution fungerar och vilka fördelarna är:

http://www.samordnadvarudistribution.com/

Jag återkommer inom kort med ett blogginlägg där jag beskriver alla förslag för en handlingskraftig kommunal klimatpolitik som vi nu driver i Miljöpartiet Umeå. Där ingår införandet av kommunalt samordnad varudistribution i Umeå.

 

(Jag har fått en hel del kommentarer för mitt senaste blogginlägg om kärnkraftskramarna, vilket jag uppskattar! Tyvärr har jag ej hunnit gå igenom och besvara samtliga än men jag lovar att återkomma så fort som möjligt!)