Kärnkraften har sedan valrörelsen 2018 allt mer kommit att lyftas upp som en viktig del i vår omställning till ett hållbart samhälle. Kd, M och L vill satsa investera i ny kärnkraft, och den svenska opinionen är alltmer positiv till ny kärnkraft.

Kärnkraftskramarna har märkligt nog fått vind i seglen. Samtidigt väntar Finland fortfarande på sin nya reaktor i Olkiluoto som skulle varit klar – 2009. 

I dagens politiska verklighet har det blivit allt viktigare att vara vän med opinionen. Mer kamerabevakning? För att folk vill ha det. Tiggeriförbud? För att folk vill ha det. Ny kärnkraft? Ja, ni vet svaret…

Miljöpartiet har på senare tid utmärkt sig för att göra precis det motsatta, vi har av och till gjort oss ovän med opinionen. Det är inte heller bra och jag kan stundtals bli frustrerad på vissa partikamraters klumpiga uttalanden.

Men åter till kärnkraften. Det om något är en fråga som absolut inte kan överlåtas till ”vad som känns bäst för stunden…” För ska Sverige ge sig in på att satsa på ny kärnkraft så väntar enorma kostnader uppbundna över lång tid. Det kräver att man noga överväger och analyserar både kostnader och miljökonsekvenser.

Låt oss gå tillbaka till Finland som i början av 2000-talet bestämde sig för att satsa fullt ut på kärnkraften. Finland har inte samma geografiska förutsättningar som Sverige eller Norge att tillverka el via vattenkraft. För att kunna försörja sig med egen el valde man därför att satsa på kärnkraften.

Den första nya reaktor som skulle byggas var Olkiluoto 3 som klubbades igenom 2005. Den skulle kosta 3 miljarder Euro (c.a. 30 miljarder kr.) och vara klar för drift 2009. Den är ännu inte klar och den totala kostnaden landar på c.a. 8,5 miljarder Euro (c.a. 90 miljarder kr.) Deras andra kärnkraftssatsning Hanhikivi i Pyhäjoki har också kantats med problem. När EON drog sig ur fick till slut ryska Rosatom hoppa in och rädda projektet som är flera år försenat.

Även Storbritanniens satsning på en utbyggnad av nya reaktorer har kantats av problem. 2010 klubbades det att man skulle bygga en ny reaktor i Wylfa. I år kom till slut beskedet att bygget av den planerade nya reaktorn – som kantats av problem – nu läggs på is.

Det andra bygget som helt finansieras av privata medel ser dock ut att färdigställas – men byggets kostnader kommer innebära avsevärt högre elpriser för konsumenterna.

Varför är det då så svårt och så dyrt att bygga ny kärnkraft? En av förklaringarna är att det är väldigt komplicerade och tekniskt avancerade konstruktioner som kräver hög kompetens, erfarenhet och storskalighet. ”Learning by doing” som i bygget av Olkiluoto 3 visade sig vara ett haveri.

Kort sagt, ska man satsa på kärnkraft ska man göra det fullt ut. Då krävs satsningar på ett flertal nya reaktorer, större beställningar av beprövad teknik. Med tanke på Sveriges lilla befolkningsmängd, omfattande vattenkraft och utbyggnad av förnyelsebar el så kommer vi aldrig att nå upp till de beställningsvolymer som krävs för att ens överväga ny kärnkraft.

Att bygga ny kärnkraft i Sverige är inte lönsamt. Och frågan är egentligen hur lönsam vår nuvarande kärnkraft är. För av och till har både EON och Vattenfall rapporterat stora förluster, och renoveringarna av de gamla svenska reaktorerna har kostat enorma belopp. Då ska vi komma ihåg att svensk kärnkraft subventioneras – i synnerhet genom att bolagen slipper betala de enorma försäkringskostnader som de annars skulle betala om inte svenska staten hade gått in och ”tagit smällen” om vi drabbats av en eventuell kärnkraftskatastrof.

Är kärnkraften miljövänlig? Och vad sade egentligen IPCC?

Det är intressant hur man kan tolka en rapport. M, Kd och L har uppenbarligen läst IPCCs rapport. De har noga uppmärksammat att IPCC i deras scenarios ser en ökning av energi från kärnkraft. Samtidigt har de fullständigt ignorerat det faktum att samma scenarios pekar på att kärnkraftens ANDEL av den totala energiproduktionen väntas vara ungefär densamma som idag, i vissa av dessa scenarios väntas den t.o.m. att minskas.

Energi som tillverkas av solceller, vindkraft och biobränslen väntas däremot öka kraftigt i både volym och andel. Men detta har M, Kd och L uppenbarligen valt att ignorera. Märkligt, men låt oss då gå igenom deras viktigaste argument – kärnkraften är miljövänlig. Eller?

Det är helt sant att just tillverkningen av kärnkraftsel i sig leder till väldigt lite utsläpp.

Men ser vi till HELA KEDJAN är det en helt annan sak. Då får vi räkna in både uranbrytning och anrikning vilket har en tydlig miljöpåverkan. Men låt oss granska slutfasen: Man räknar med att det kommer att ta c.a. 20 år och kosta c.a. 4,5 miljarder kr att avveckla Barsebäck. Detta är bara en av alla kärnkraftverk i Europa som avvecklas. Det är ett svårt arbete och det är omöjligt att kartlägga den slutgiltiga miljökonsekvensen.  Detsamma gäller förvaringen av allt uttjänt kärnbränsle.

Vi kan idag omöjligt veta den slutgiltiga miljöpåverkan för vare sig verkets eller bränslets slutskede. Då kan vi inte heller tydligt redogöra för kärnkraftens totala utsläpp.

Vi kan anta att kärnkraften sammantaget släpper ut mindre CO2 än kolkraft, och så blundar vi för alla andra skadliga miljökonsekvenser. Då kan vi komma fram till M, Kd och Ls slutsats – kärnkraft är bättre än kolkraft. 

Men är det inte bättre då att fullt ut fokusera på energitillverkning som VI VET är betydligt mer miljövänligt, och dessutom är klart mer kostnadseffektivt?! Och kombinera detta med åtgärder för att effektivisera vår energieffektivisering? Nej, inte om du är kärnkraftskramare.

Om varken kostnad eller miljö motiverar för ny kärnkraft, vad är det då som driver kärnkraftskramarna? Känslorna. Det är så mänskligt, vi söker en quick fix. Ett stort kärnkraftsverk – vi ser det framför oss, det trycker ut enorma mängder med el – utan att skorstenen bolmar ut rök.

För mig går det bara att sammanfatta kärnkraftskramarna på ett sätt: Man vill backa in i framtiden med röven före…