Etikett: Miljöpartiet

Glädjande om Reko-ringen i Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 2

Reko-ringen är ett fantastiskt koncept där en direktlänk skapas mellan matproducenter och konsumenter lokalt. Det har successivt spridits över hela norden och är populärt även här i Umeå. I en facebookgrupp med över 13 000 medlemmar förhandsbeställs varor, sedan möts konsumenter och producenter för samordnad varuutlämning varannan vecka.

Reko-ringen spelar  en viktig roll för våra lokalproducenter och jag hoppas innerligt att Reko-ringen kan få fortsätta utvecklas och växa.

Det är ett relativt ungt koncept som är innovativt där sociala medier används för att knyta ihop kunder och producenter. Samtidigt är det utmanande för både regelverk och klassisk handel. Det var sorgligt att få läsa om polisanmälan, men nu känns det oerhört glädjande att förundersökningen lagts ner. Samtidigt lär det inte vara första gången som nya innovativa koncept som främjar såväl lokalhandel som miljö – delningstjänster och cirkulär ekonomi – hamnar i kläm i det regelverk som successivt under decennier byggts upp.

Dessa initiativ är dock oerhört viktiga i omställningen till ett hållbart samhälle och i vår väg bort från klassisk slit- och slängkonsumtion med långväga transporter mellan produktion och konsumtion. Det är därför viktigt att vi tar detta och andra exempel där goda initiativ stöter på patrull i byråkratiska regelverk – för att ta lärdom och öka flexibiliteten och anpassningsbarheten i våra regelverk och traditionella handelsstrukturer.

Jag önskar Reko-ringen i Umeå all lycka framöver i deras arbete med att knyta lokala band mellan konsumenter och våra ovärderliga lokala jordbrukare!

Dödshjälp – En svår fråga som behöver utredas.

Av , , 1 kommentar 3

I förra veckan skulle svårt ALS-sjuka Per Maritz ha dött, 64 år gammal. Men pandemin satte stopp för hans resa till Schweiz och dödshjälpsorganisationen Dignitas. Vid lunchtid i tisdags avslutade han istället sitt liv i sitt hem genom att dricka en dödlig dos starkt sömnmedel som han fått utskrivet av sin läkare. Läkaren är nu polisanmäld och kan förlora sin läkarlegitimation.

I Sverige är dödshjälp förbjudet, vare sig det är assisterad dödshjälp som i detta fall eller eutanasi som exempelvis Dignitas i Schweiz utför.

Miljöpartiet har länge varit ensamma om att driva frågan om att tillsätta en utredning om dödshjälp, för det är en svår fråga. Nu stödjer även Liberalerna detta, och några andra partier har börjat utreda detta internt i deras parti.

Det är ingen enkel fråga. Många avvägningar och förtydliganden behöver göras – såväl etiska som juridiska. Det känns därför helt rätt att utreda frågan ordentligt. 

Exemplet med ALS-sjuka Per är intressant. Just ALS är en fruktansvärd sjukdom med en plågsam nedbrytning av kroppen och en dödlig utgång. Jag har träffat flera personer med ALS som inspirerat mig något enormt i deras acceptans inför deras svåra läge, samtidigt som de fortsatt att kämpa så långt det går – tills livsklockan slutligen tickat sitt sista slag.

Det är definitivt inte alla med en så svår, obotlig och smärtsam sjukdom med dödlig utgång, som känner en vilja att avsluta sitt liv kontrollerat innan sjukdomen en dag till slut gör det. Men för dem som absolut vill detta finns idag endast alternativet med ett eget självmord, eller att boka in sig på en ”dödsklinik” utomlands.

Men det finns unika situationer och kontexter som är svåra. En dag fick jag se en dokumentär om en person i Sverige som grund av en olycka var gravt funktionsnedsatt – långt värre än jag. Ingen känsel eller rörelseförmåga från nacken och ner. Däremot medförde skadan svåra konstanta nervsmärtor. Efter flera år i livet var han fast besluten om att han nu ville avsluta det. Han förklarade i dokumentären hur han såg på det hela: En tacksamhet för de många goda år han haft i livet. Men det tillstånd som han nu permanent befann sig i var outhärdlig. Så det var dags att göra det som ändå förr eller senare skulle ske: Avsluta sitt liv. Han hade bokat in sig på en dödsklinik utomlands och man fick följa hans resa till slutskedet.

Just det där med att så innerligt vilja avsluta sitt liv men inte själv kunna utföra det på grund av att man rent fysiskt inte kan är ett svårt dilemma. Vem ska då utföra det? Anhöriga, läkare eller någon specialklinik?

En annan viktig aspekt rör just risken för att dödshjälp sker i en kontext där det råder minsta tvivel om att det faktiskt är individens högsta önskan. Att någon annans vilja kanske kan ha spelat en roll. Där är sådana situationer som till varje pris måste undvikas.

Även när det gäller läkarens etiska roll är det en svår fråga. En läkare ska rädda liv – så långt det går. Vem ska nu plötsligt vara beredd att medvetet avsluta det i förtid?

Jag har själv inte svar på dessa frågor. Just därför vill jag att de ska utredas. Vissa vill kategoriskt stänga dörren för att man ”tycker” att all dödshjälp är moraliskt fel – oavsett situation eller kontext. För mig känns ett sådant kategoriskt ställningstagande oetiskt och främmande.

Volymmålet drivs för att splittra regeringen

Av , , 1 kommentar 5

I år befinner sig enligt UNHCR drygt 80 miljoner människor på flykt runtom i världen. Antalet flyktingar globalt har stadigt ökat och är nu betydligt fler än det uppmärksammade året 2015. Men de kommer inte längre till Sverige.

Att det blivit svårare att ta sig in i EU är givetvis en förklaring, men medan antalet asylsökande i EU har sjunkit med drygt hälften sedan 2015 så har det minskat med nästan 90 % i Sverige. Så varför söker sig inte flyktingarna längre till Sverige?

Hittills i år har 2 523 asylsökande beviljats uppehållstillstånd i Sverige vilket är historiskt lågt. Fortsätter trenden så kan i år bli det år med lägst antal beviljade asylansökningar – under de tre senaste decennierna. Förutom att antalet inkomna asylansökningar stadigt minskat har även bifallsandelen stadigt minskat. Färre söker sig hit och färre av de som kommer får beviljat uppehållstillstånd.

När Sverige år 2015 införde ID-gränskontroller och tillfälligt ändrade utlänningslagen vilket innebar att fler fick avslag och de tillstånd som gavs endast var tillfälliga så skickade det en tydlig signal till flyktingar runtom i världen: Sverige är inte längre en säker tillflykt. Att den signalen nått fram är väldigt tydligt och det är den andra viktiga förklaringen till att antalet asylsökande minskat med nästan 90 %.

Det är därför så märkligt att en politisk majoritet först nu när antalet asylsökande är lägst på över 30 år verkar vilja införa ett volymmål och en stramare migrationspolitik. Än mer absurt blir det att ihärdigt kalla Miljöpartiet för ett extremistiskt parti som vägrar ta ansvar. Glöm inte bort vem Alliansen stolt samarbetade för att nå en migrationspolitisk uppgörelse 2010: Miljöpartiet. Eller som Alliansen och Socialdemokraterna stolt samarbetade för att nå en migrationspolitisk uppgörelse 2015: Miljöpartiet.

Att vi i Miljöpartiet nu reagerar mot de förslag som Moderaterna vill driva igenom är för att de är absurda och inhumana. Att asylsökande ska leva på tillfälliga uppehållstillstånd som ska förlängas vart annat år och aldrig får möjlighet att söka permanent – alldeles oavsett situationen i hemlandet – är inte bara inhumant, det är dessutom kontraproduktivt då det avsevärt försvårar individens eller familjens möjligheter att integreras i Sverige. Volymmålet, de evigt tillfälliga uppehållstillstånden, det skärpta försörjningskravet och försvårandet av familjeåterförening är inte förenligt med asylrätten, strider barnkonventionen och är en migrationspolitik som fram tills för bara något år sedan endast stod skrivet i Sverigedemokraternas partiprogram.

Det är alldeles uppenbart att vindarna vänt i Sverige. Men medan Moderaterna väljer att vända kappan efter vinden och bygga sitt partiprogram på opinionsmätningar så väljer vi att stå fast vid vår humanitära ideologiska värdegrund. Vi väljer att stå fast vid en politik som bygger på fakta snarare än fördomar och ovidkommande tycken.

Så varför driver Moderaterna på för fullt nu med deras hårda migrationspolitik? Och varför vill de tvinga Socialdemokraterna att inte förhandla med oss i Miljöpartiet? Svaret är enkelt, de vill splittra regeringen. Det är något som Socialdemokraterna borde ha listat ut innan de gav sig i kast med att dansa med i Kristerssons vals.

 

Hemtjänst och LOV – tack för ett bra ledarskap!

Av , , Bli först att kommentera 2

I den rådande situationen med coronaviruset är det oerhört tufft för vår kommunala hemtjänst och jag vill här uttrycka min enorma uppskattning för det fantastiska arbete som våra anställda inom hemtjänsten gör! Jag vill på samma vis även uttrycka min uppskattning för det fantastiska arbete som utförs av våra privata utförare.

Det är ytterst glädjande med den blocköverskridande överenskommelsen så att vi nu kan låta vår verksamhet och de privata utförarna få koncentrera sig på att hantera situationen med corona.

Här vill jag berömma det politiska ledarskapet med Socialdemokraterna och Hans Lindberg. Det var mycket klokt och bra gjort att så fort kunna sätta sig ner i en bred och blocköverskridande dialog. Att man nu så snabbt fick till en överenskommelse som är viktig för hemtjänsten och alla brukare visar på både handlingskraft och lyhördhet!

Detta är på sätt och vis ytterligare ett bevis på att Umeå-modellen fungerar väl. Med två starka oppositioner på var sida hanterar Socialdemokraterna minoritetsstyret väl. Jag uppskattar vårt samarbete, men det räcker inte. Här måste Socialdemokraterna och vi finna ett bredare stöd. Balansen mellan lyhördhet och handlingskraft kan vara svår. Hittills har den dock skötts föredömligt.

Nu har vi tid på oss att tillsammans gå vidare i en bred dialog för att finna en långsiktigt hållbar lösning som säkrar valfriheten inom hemtjänsten – samtidigt som den ger den kommunala hemtjänsten stabila förutsättningar att kunna fullfölja sitt ansvar och bedriva en god hemtjänst i hela kommunen.

Coronavirus – del 2. En svår ekonomisk situation för vårt lokala näringsliv

Av , , 3 kommentarer 5

I spåren av pandemin med coronavirusets hastiga utbredning står vi nu inför en ytterst svår tid ekonomiskt. Så även i Umeå där vårt lokala näringsliv drabbas hårt.

Jag lider med vårt lokala näringsliv, restauranger och caféer, hotell, butiker, frisörsalonger, vård- och omsorgsföretag. Även vår tillverkningsindustri som hastigt sett deras efterfrågan försvinna.

Nu måste vi politiskt göra vårt absolut yttersta för att bistå vårt lokala näringsliv!

Vårt lokala arbete måste ske i samklang med de nationella insatser som vi drivit igenom tillsammans med S, C och L. Det här är vad regeringen beslutat om hittills som kan hjälpa vårt näringsliv:

Regeringens krispaket för svenska företag och jobb:
  • Korttidspermittering – Staten kommer att ta tre fjärdedelar av kostnaden för att personal går ned i arbetstid. Förslaget innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften samtidigt som arbetstagaren får ut över 90 procent av lönen. Syftet är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när läget vänder.
  • Likviditetsförstärkning via skattekontot – företag ska kunna få anstånd med skatteinbetalningar under ett år. De som har betalat in skatt på sitt skattekonto i februari och mars för perioder från och med januari 2020 kan få skatten återbetald från Skatteverket.
  • Staten tar över sjuklöneansvaret i två månader.
  • Utöver regeringens åtgärder har Riksbanken meddelat att de lånar ut upp till 500 miljarder kronor till företagen via bankerna för att säkerställa kreditförsörjningen.

 

Företagsakuten – med Umeå kommun och Företagarna:

Det är här som företagsakuten kommer att spela en viktig roll då den vägleder lokala företag som befinner sig i en svår situation samtidigt som den hjälper företag att praktiskt kunna ta del av regeringens krispaket.

En fungerande dialog mellan kommunen och vårt lokala näringsliv är ytterst viktig för att vi tillsammans ska kunna ta fram åtgärder på lokal nivå som kan hjälpa våra företag. Här ska du som lokal entreprenör veta att du alltid är varmt välkommen att höra av dig till mig!

Vad mer kan kommunen och våra invånare göra för vårt lokala näringsliv?

Det finns saker vi redan nu kan göra och här hoppas jag att vi kan nå ut till våra invånare med information, tips och råd om hur de kan stötta våra lokala företag. För vi är många som vill göra en insats och hjälpa våra lokala företag i denna svåra tid.

I den viktiga dialogen mellan kommun och näringsliv måste vi även börja planera för tiden efter, när de hårda restriktionerna sakta men säkert börjar lätta. Skulle vi kunna göra Umeå till den mest attraktiva semesterdestinationen för våra egna invånare? Finna ett koncept tillsammans som gör att vi Umeåbor med glädje och entusiasm väljer att hemestra. Därigenom kan vi stötta vår lokala och regionala besöksnäring.

 

En ny budget för Umeå – svåra vägval måste göras:

Som kommun är det i det här läget viktigt att agera som stötdämpare mot den ekonomiska kris som riskerar att träffa oss med full kraft. I förra årets budgetfullmäktige tryckte jag särskilt på hur viktigt det är med en god ekonomisk hushållning för att stå väl rustad för den ekonomiska recession som förr eller senare skulle komma. Kombinationen av att hålla nere på kommunens investeringar och hushålla med de resurser vi har på bästa sätt.

Efter ett tufft arbete i alla nämnder står vi nu med ett positivt resultat i kommunen i vårt bokslut vilket nu visar sig vara otroligt viktigt och värdefullt för kommunen. Jag ansåg att det varken var läge då för vare sig skattehöjning eller skattesänkning – vilket visade sig vara helt rätt.

Nu är vi i ett avsevärt tuffare läge. För att kunna agera som stötdämpare är det nu viktigt med två saker:

  1. Stå fast vid de planerade investeringar som vi har när det gäller infrastruktur, boenden för LSS och äldreomsorg, förskolor, skolor, m.m. Det fyller två viktiga funktioner: För det första har kommunens verksamhet ett stort behov av dessa. För det andra innebär det att byggsektorn som är otroligt konjunkturkänslig inte drabbas av ett totalt tvärstopp.
  2. Vi måste göra allt för att upprätthålla vår kommunala välfärd. Det är inte läge för hårda besparingar. Förutom att behovet rent faktiskt finns i vår verksamhet så spelar kommunen även en viktig roll för den lokala ekonomin – som en av de största arbetsgivarna med c.a. 12 000 anställda. Dessa behövs i välfärden, och deras köpkraft behövs i samhället.

I den tuffa ekonomiska situation som väntar kan vi räkna med ett rejält bortfall av skatteintäkter. Jag hoppas innerligt att vår regering väcker till liv det tillfälliga konjunkturstöd till kommuner på sammanlagt 17 miljarder (7 miljarder år 2009 och 10 miljarder år 2010) som Reinfeldts regering föredömligt betalade ut efter krisen 2008. För det hade en avgörande betydelse för att dämpa krisen då.

Annars kan vi mycket väl vara tvungna att höja skatten tillfälligt för att klara vår budget och samtidigt upprätthålla vår välfärd och vår offentliga konsumtion, vilket är nödvändigt för att dämpa den ekonomiska krisens hårda slag mot vår lokala ekonomi.

Avslutningsvis, mina tankar går till alla de som drabbats av coronaviruset.  Alla som är kritiskt sjuka, alla avlidna och dess anhöriga, samt all sjukvårdspersonal runt om i vår omvärld som utsätter sig för en hög smittorisk – för att hjälpa andra.

Ingen ska tvingas bära slöja

Av , , 11 kommentarer 6

Det är alltid fel att tvinga någon att bära slöja. Det är lika fel att tvinga någon att inte bära slöja. För oss som feministiskt parti är det fullständigt självklart att kvinnan har makten över sitt eget liv. Därför kommer vi i Miljöpartiet att motverka all form av förtryck som inskränker på kvinnans eget val – vare sig det är politiskt, religiöst eller kulturellt.

I Skurup bifölls Sverigedemokraternas motion om ett slöjförbud i skolan. Med anledning av beslutet har ett flertal demonstrationer ägt rum runt om i landet – såväl i Umeå. Dessa demonstrationer har varit partipolitiskt obundna.

Att två av Miljöpartiets förtroendevalda lokalt valt att engagera sig i dessa demonstrationer har nyttjats till fullo av våra meningsmotståndare för att på ett fördomsfullt sätt förvränga bilden av vart vårt parti står i frågan om hedersförtryck.

Låt oss därför vara tydliga: Vi i Miljöpartiet kan aldrig acceptera hedersvåld och förtryck. Hedersrelaterat våld och förtryck är en helt avgörande jämställdhetsfråga för oss.

Den som nu är ansvarig för att leda regeringens kamp mot hedersförtryck är jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (Mp). Miljöpartiet har drivit på för strängare straff för hedersrelaterade brott, för etablering av ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck i varje län, för satsningar på skyddade boenden och en stärkt eftervård för offren, samt på förebyggande insatser.

Debatten om slöja blir ofta polariserad och missar att slöjan har olika innebörd för olika människor. Men vad som är olyckligt i debatten är att man förenklat gör slöjan till en symbol för hedersförtryck – oavsett vem som bär den.

Hedersrelaterat förtryck handlar till stor del om en djupgående social kontroll och förbud mot att göra olika saker; det är ett förtryck som ofta är osynligt och som inte blir löst genom att förbjuda slöjan.

Det är alltid fel att tvinga någon att bära slöja. Det är lika fel att tvinga någon att inte bära slöja. För oss som feministiskt parti är det fullständigt självklart att kvinnan har makten över sitt eget liv.

I kölvattnet av den infekterade debatt som uppstått har våra kvinnliga förtroendevalda med muslimsk identitet än en gång utsatts för våldtäktshot, hängts ut på rasistiska sidor och fått utstå en storm av hatkommentarer.

Det är ironiskt att män som slår sig för bröstet i deras kamp mot det ”muslimska kvinnoförtrycket” samtidigt eldar på ett näthat mot muslimska kvinnor som självständigt och framgångsrikt tagit plats i det offentliga rummet.

Värna lokaljournalistiken i Västerbotten!

Av , , Bli först att kommentera 4

I dagens digitala informationssamhälle står lokaljournalistiken inför tuffa utmaningar. Samtidigt spelar vår lokaljournalistik en ovärderlig roll för vår lokala demokrati. I ett mediesamhälle som förändras måste vi värna den lokala journalistiken och som politiker har vi ett viktigt ansvar att stå upp för den lokala oberoende granskningen av oss.

Jag har ofta förundrats över den höga kvalitet som vår lokaljournalistik håller. Under julledigheten har jag tagit mig tid att fördjupa mig i VKs granskning av kommunens ekonomi, deras artiklar om fallskärmsklubben och den hemska flygolycka som drabbade Umeå i somras. Jag har tagit mig tid att läsa alla artiklar i granskningen av Extinction Rebellion – inte bara den skandaljournalistiska artikeln om den ”terroriststämplade” djurrättsaktivisten. Överlag är jag ytterst imponerad över den bredd och det djup som finns i dessa artiklar. Mycket värdefull information som ett resultat av noggrann granskning. Jag har slagits av det tidigare, bl.a. i den föredömliga granskningen av den förvränga nyheten om eleverna och klimatstrejken på Västangårds skola.

Jag har själv hunnit bli granskad då Petter Bergner grävde för fullt i det nybildade hållbarhetsutskottet och därmed även mitt ordförandeskap. En granskning som enligt mig på ett riktigt bra sätt lyfte utmaningarna, riskerna och farhågorna – samtidigt som den väl beskrev värdet av att ha ett hållbarhetsutskott i Umeå.

Ibland kan jag personligen bli frustrerad över artiklar som enligt mig inte återspeglar ”verkligheten” så som jag ser den. Men nu är jag politiker och det är inte min roll att granska eller återspegla ”verkligheten” och dess problem – det är medias roll.

Förutom ökad digital konkurrens och minskade ekonomiska marginaler utsätts våra etablerade mediekanaler för ett ifrågasättande med tydligt mål: Att locka över digitala läsare till mediekanaler som beskriver ”sanningen”, mediekanaler som är direkt eller indirekt kopplade till politiska organisationer. Gränsdragningen mellan nyhetsartiklar och politisk propaganda har suddats ut. Partipolitisk propaganda paketeras snillrikt som en nyhet från en legitim ”nyhetskanal”. Det är en klart oroväckande utveckling för vår lokala demokrati.

Tillit är något som tar flera år att bygga upp men kan raseras på bara några sekunder. USA är ett levande exempel på hur tilliten till etablerade nyhetskanaler förstörts – vilket skapat ett medielandskap där väljarna följer de ”nyhetskanaler” som förmedlar deras bild av verkligheten. Men ingen granskar dessa nyhetskanaler som har den så viktiga samhällsrollen att just – granska.

För det är inte vad eller vem som helst som kan titulera sig som nyhetskanal eller journalist. 

Granskande journalistik kostar och jag har full förståelse för att VKs och Folkbladets nätartiklar är avgiftsbelagda. De har inte en lätt uppgift som lokaljournalistik i ett av Europas mest glest befolkade regioner. Men de gör det ändå och med bravur. Så även vår Public Service – P4 Västerbotten och SVT Nyheter Västerbotten. Tack vare att vi just har en offentligt finansierad public service kan vi säkerställa att vi har en god regional radio- och TV-journalistik.

Jag är ytterst glad över att vi i Miljöpartiet genom vår kulturminister Alice Bah Kuhnke fick till en rejäl satsning på att utveckla det lokala presstödet. Det är viktigt att vi alla värnar vår lokaljournalistik här i Västerbotten. De behöver den privata sektorns annonsintäkter, privatpersoners prenumerationer och det statliga presstödet.

Men kom ihåg: Tillit kan aldrig tas för givet. Här behöver lokaljournalistiken ett tydligt förtroende – av oss alla.

God fortsättning! Ska 2020 bli handlingskraftens år?

Av , , 1 kommentar 4

God fortsättning kära läsare! Det är nu hög tid att summera året som gått – och blicka in i det nya året som väntar.

2019 blev året då klimat och hållbarhet gick från att vara en isklump längst nere på utelistan till att bli en brännhet potatis för invånarna, media och politiken. I dagens Folkbladet kan man läsa Benjamin Backlunds krönika om ”Klimatåret 2019…” och tidigare kunde vi läsa Petter Bergners krönika i VK om ”Året med hållbarhetsfamiljen”.

Vi har kunnat läsa om flera spännande nyheter lokalt. De nya elbussarna som invigdes, den nya gas/elfärjan som beställdes, Umeås satsning på att bli klimatneutralt 2030 och att vi fick 427 miljoner kronor i statligt stöd för hållbara investeringar.

Dessutom har Moderaterna starkt bidragit till att sätta fokus lokalt på klimatfrågorna – om än på ett aningen märkligt sätt. Nåväl, vad är det nu man säger? All publicitet är bra publicitet…

Att klimat och miljö blivit viktigt för våra invånare är klart positivt och hållbarhetsfrågorna har fått en helt annan dignitet politiskt såväl som medialt. Att Greta Thunberg utsetts till årets mest inflytelserika person är sensationellt, men ändå inte helt oväntat. Hon lyckades få igång något som hittills saknats – en global folkrörelse för klimatet.

Greta hörs i Umeå

Även i Umeå växte rörelsen Fridays for Future och har samlat allt mer stöd – för att sätta en nödvändig press på oss politiker.

Samtidigt tickar klockan och när nu det nya året skålats in ser jag framför mig ett ödesår där mänskligheten behöver välja väg. Ifrågasättande, vackra ord eller handling? Tiden är knapp och den viktigaste utmaningen av alla är den klimatkris som mänskligheten står inför.

Miljöpartiet har under året arbetat hårt nationellt, regionalt och lokalt för att vårt samhälle ska minska våra klimatutsläpp och ta vår del av ansvaret. Vi har målmedvetet tryckt på för handling – mer än vackra ord. Nu börjar vi äntligen se resultat, men vi kommer likväl att fortsätta vårt viktiga arbete i att få till politisk handlingskraft för att minska vårt klimatavtryck.

Den hållbara utvecklingen av Umeå är den absolut viktigaste frågan för oss i Miljöpartiet i Umeå. Där är den sociala hållbarheten oerhört viktig för oss. Hur kan vi förhindra utanförskap och segregation i Umeå? hur kan vi göra Umeå till en trygg kommun för våra invånare? Hur kan vi bekämpa ensamheten som växer i det dolda och bryta den sociala isoleringen som allt fler känner? Hur kan vi minska den psykiska ohälsan i vårt samhälle? och något som berör mig djupt: Vad kan vi göra för att minska antalet självmord i vårt samhälle? Vad kan vi göra för att fånga upp signaler och erbjuda stöd – i tid?

I tider av ekonomisk osäkerhet är kommunens ekonomiska hållbarhet väldigt viktig – för att vi ska kunna hå råd med en fungerande välfärd även när och om ekonomin i landet försämras. Jag är glad över att vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna tagit ansvar för Umeås ekonomi. Det har medfört besparingar i de flesta nämnder, vilket får konsekvenser – det är vi väl medvetna om. Men vi kan inte riskera att kommunens ekonomi skenar utan vi måste hålla oss till de resurser som vi har. Det är inte rätt läge att höja skatten – en kommunalskatt som redan idag är hög. För om vi inte begränsar kostnadsutvecklingen och istället höjer skatten nu, vad händer då när konjunkturen plötsligt viker? Då har vi inte längre möjligheten att – i värsta fall om intäkterna plötsligt drastiskt minskar – höja skatten för att rädda välfärden.

Nu väntar ett nytt år – 2020. Självklart vilar dystra orosmoln där ute i horisonten. Men om vi väljer att göra år 2020 till handlingskraftens år så ser jag med spänning, nyfikenhet och framtidstro fram emot vårt nya år.

Jag utmålas felaktigt för att försvara djurrättsaktivister som agerar med våld och hot.

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu är jag utsatt för ett drev på sociala medier vilket känns både olustigt och orättvist. Att detta drev dessutom skulle komma från en Centerpartistisk riksdagsledamot överraskar.

Jag inser hur lätt det är att få stor spridning på ett mediedrev idag. Klipp bara ut en kommentar från en Miljöpartist och koppla ihop det med något negativt så är drevet i sociala medier igång för fullt. Det är sorgligt att det finns så starka krafter för att ständigt utmåla oss som landsbygdens och lantbrukarnas största fiende, och metoderna som används känns väldigt obehagliga.

Valrörelsen 2018 var den första då jag faktiskt kände en hotfull stämning mot mig och mitt parti. Hatiska kommentarer, ständiga drev på sociala medier – i Umeå fick vi till och med alla våra valplakat nedrivna. Vi har fått vykort med hotfulla kommentarer och folk som kommit fram till oss i valstugan för att spotta ur sig anklagelser och felaktiga påståenden om vår politik.

Nu är det min tur att utsättas för ett drev på sociala medier – förvånansvärt nog av Centerpartiets riksdagsledamot Helena Lindahl. Hon har klippt ut ett citat från mig, kopplat ihop det med ett stycke från en annan artikel där det står om en dömd aktivist som av jordbrukare anses som ”terrorist”, och sedan smackat upp det på en bakgrundsbild med en krossad Miljöparti-logga.

Målet är tydligt i Helenas retorik: Försvara lantbrukare – samtidigt som hon försöker klistra på mig och Miljöpartiet att vi försvarar våldsamma djurrättsaktivister.

Helenas påhopp bild

Jag har aldrig någonsin försvarat djurrättsaktivister som bedriver skadegörelse  och utsätter jordbrukare för hot eller trakasserier! För mig känns Helenas påstående därför både orättvist och osmakligt.

Jag har själv varit väldigt mån om en god dialog med LRF och våra ovärderliga lantbrukare. Det var därför som jag som ordförande för kommunstyrelsens Hållbarhetsutskott såg till att vi politiker fick träffa företrädare för LRFs kommungrupp i Umeå. Jag ville att vi alla – från Moderater till Vänsterpartister skulle få ta del av alla utmaningar som möter våra lokala livsmedelsproducenter. Detta för att vi på bästa sätt skulle kunna bistå våra lantbrukare och göra vad vi som kommun kan göra för att hjälpa våra lokala lantbrukare.

Under hösten blev jag kontaktad av en lantbrukare som berättade om hur han trakasserats av så kallade djurrättsaktivister. Jag blev ärligt talat förbannad och var tydlig med att sådant är fullständigt oacceptabelt för mig. Jag tog sedan upp detta med mina Miljöpartistiska kollegor inom rikspolitiken.

Så vad hände egentligen?

Jag blev uppringd av en journalist på Folkbladet som ville prata med mig om ”klimatåret – 2019”, om allt som hänt under året inom hållbarhet, det fantastiska engagemanget, det förändrade tonläget inom politiken och förhoppningarna inför framtiden. Jag fick även några frågor om Extinction Rebellion (i forts. XR) vilket är förståeligt med tanke på de aktioner i Kommunfullmäktige i Umeå som vållat mycket uppmärksamhet.

Att detta skulle visa sig bli en artikelserie med en lång granskning av enbart XR hade jag inte en aning om. Att en av de mest spridda artiklarna i denna serie skulle handla om en dömd aktivist som tränat XR lokalt visste jag inget om.

Jag hade bara att ta ställning till två frågor om XR:

1. Vad anser jag om att en förtroendevald deltar i en aktion som avbryter kommunfullmäktige?

2. Vad anser jag om civil olydnad?

Svar på fråga 1: Oacceptabelt enligt mig, är man förtroendevald så har man alla möjligheter att få sin röst hörd, då ska man inte störa andra demokratiska församlingar och andra folkvalda.

Svar på fråga 2: Icke-våldslig civil olydnad har historiskt varit värdefulla för utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter.  Det är dock ytterst viktigt att betona att det måste följa de fyra grundprinciperna:

  1. 1. Inget våld
  2. 2. Ingen skadegörelse
  3. 3. Öppenhet
  4. 4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Det är inget nytt: Detta har jag beskrivit öppet i två tidigare bloggartiklar:

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Fredlig aktivism är värdefull för vår demokrati

Detta är vad jag sagt och står för. Det hade självklart varit lättare att kategoriskt ta avstånd från all form av icke-våldslig civil olydnad. Men världen är inte så svart eller vit som vissa vill göra den till. Av och till har faktiskt fredlig civil olydnad utan våld och skadegörelse varit viktig i utvecklingen av vår demokrati och mänskliga rättigheter. Men att sedan mitt ställningstagande förvrängs till ett dolt stöd för våldsamma och hotfulla djurrättsaktivister tycker jag är osmakligt.

Jag börjar bli innerligt less på den här typen av oseriös politisk debatt i sociala medier, som inte fyller något annat syfte än att väcka ilska och emotionella reaktioner – för en politikers egen vinning.

Ofattbart att en Centerpartist nu använder sig av denna typ av skandalpolitik. Många kommentarer i tråden är direkt otrevliga, hetsande mot Miljöpartiet, men det har visst Helena Lindahl inga problem med. Detta står i direkt motsats till den välskrivna debattartikeln ”Värna Umeås dialogklimat” som Centerpartiets gruppledare Mattias Larsson skrivit för en månad sedan.

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Av , , 1 kommentar 7

Anton Mp XR kopia 2

Det undrar Anton Bergtröm, partiombudsman för Moderaterna i Västerbotten. Han syftar på den miljöpartist som valt att vara aktiv i Extinction Rebellion i Umeå, som valt att vara klimataktivist och som därigenom valt att bedriva civil olydnad.

Det är inte första gången som vi i Miljöpartiet ifrågasätts för att försvara aktivism som är fredlig och bygger på icke-våldslig civil olydnad. Flera ledande moderater har öppet kritiserat Miljöpartiets ställningstagande.

Frågan handlar i grund och botten om hur man ser på civil olydnad. Så här definieras civil olydnad enligt wikipedia:

”Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen.”

Denna beskrivning av civil olydnad som står i direkt kontrast till våld och skadegörelse bekräftas även de forskare som intervjuas i Folkbladets artiklar – samma artiklar som fått Bergström, Jonsson och andra ledande Moderater att reagera starkt.

Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Rosa Parks – alla har de använt sig av civil olydnad i deras kamp för mänskliga rättigheter.

Civil olydnad criminal

Enligt Anton Bergström (M) är de kriminella som begår brott. Enligt mig är de förebilder i deras fredliga kamp för mänskliga rättigheter.

Våra olika sätt att se på det bottnar i våra ideologiska skiljelinjer. För om man är så som Anton beskriver sig – ”Höger på riktigt”  – då tenderar man att ha en förenklad världsbild där allt är svart eller vitt.

För mig är verkligheten betydligt mer komplicerad än så. Man kan inte så enkelt som Anton gör det kategorisera och generalisera. Men det är viktigt att vara konsekvent vilket jag anser att vi i Miljöpartiet varit. I ett flertal artiklar och intervjuer har jag förklarat vår tydliga gränsdragning. För det första, är man förtroendevald så måste man respektera de demokratiska spelreglerna. Då kan man inte delta i aktioner som avbryter demokratiska institutioner och därmed andra förtroendevalda. I övrigt går gränsdragningen vid fyra viktiga grundprinciper:

  1. Inget våld
  2. Ingen skadegörelse
  3. Öppenhet
  4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Fredlig aktivism som håller sig inom dessa ramar har enligt mig spelat en viktig roll i utvecklingen av vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Detta påverkar mitt sätt att se på Extinction Rebellion i Umeå. Så här beskriver de hur de agerar:

”Kärnan i Extinction Rebellions filosofi är ickevåld och civil olydnad. Vi förespråkar fredligt, kreativt uppror eftersom vi anser att det är nödvändigt i den akuta situation vi befinner oss i.”

Så länge de håller sig till det har jag inget emot deras aktioner – och jag har inget emot att miljöpartistiska medlemmar är aktiva i denna rörelse.

Jaga vill avsluta med att hälsa Anton Bergström, Igor Jonsson, Anders Ågren och andra Moderater som jag tampats med under året en god jul! Låt julefriden sänka sig över Umepolitiken.