Etikett: moderaterna

Sanningen om ’vänsterjournalister’

Av , , 5 kommentarer 13

I veckan gick Anders Ågren (M) ut med en bloggartikel om att Sveriges journalister är vänstervridna. 30 % av journalisterna skulle rösta på Vänsterpartiet, 70 % sammantaget på antingen S, V eller Mp. Detta bekräftar enligt Ågren bilden av att den svenska journalistkåren är mycket vänstervriden vilket ger en opinionsmässig slagsida åt vänster.

Han hänvisar till en artikel i SVD som publicerades den 25 juli och som har fått en stor spridning på sociala medier, bloggar och högerextrema ”nyhetskanaler” som Fria Tider, Nordfront, Nyheter Idag, m.m. Denna ”artikel” är dock ingen vanlig nyhetsartikel som Ågren och de ovan nämnda högerextrema fake news kanalerna försöker ge sken av. Det är en gästledare i SVD – som är tydliga med deras ideologiska färg: Obunden Moderat.

Den är skriven av Carl-Vincent Reimers, projektledare för Näringslivets Medieinstitut som finansieras via tankesmedjan Timbro av Svenskt Näringsliv. Carl-Vincent är även politiker för Liberalerna och har i tidigare artiklar vädrat sin kritiska syn på Public Service (bl. annat i artikeln ”Till och med Macron reformerar Public Service”).

Det blir aningen märkligt när en öppet högerpolitiskt vinklad artikel framställs som en objektiv nyhet, i synnerhet när dess mål är att framställa svenska journalister som ”vänstervridna”.

Lägg därtill att ”nyheten” i SVD den 25 juli i år handlar om en forskningsrapport som publicerades 2019…

Forskningsrapporten har varit starkt kritiserad. Det var bara ungefär en procent av Sveriges alla journalister som svarat på forskarnas enkät. 95 % av de journalister i Sverige som fått enkäten valde att inte besvara den. Det väcker frågor om både enkäten och dess underlag. I en artikel säger journalistikprofessorn Sigurd Allern från Oslo universitet:

– Det synes jeg er oppsiktsvekkende høyt. Jeg ville normalt sagt at slike undersøkelser ikke burde blitt publisert, fortsetter han.

I ett inlägg på facebook skriver journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert:

Just nu pågår återigen en diskussion om huruvida journalisters partisympatier påverkar journalistiken. Jag välkomnar alltid diskussioner om journalistik och journalister, men en repris på just det här är ganska tröttsamt eftersom diskussionen inte bygger på fakta, forskning eller trovärdigt underlag.

Förutom ovan nämnda kritik om att forskningsrapporten bygger på mindre än 1 % av Sveriges journalister lyfter hon även upp en annan viktig sak: Det finns idag ingen forskning som visar på samband mellan vilket parti en journalist röstar på och den bild som ges i nyhetsmedier. Tvärtom, i en utförlig svensk forskningsrapport – Kampen om mediebilden, utförd av Institutet för Mediestudier – där man valt att fokusera på media under valrörelsen 2018, konstaterade man följande:

”När det gäller behandlingen av partierna och regeringsalternativen är det viktigt att komma ihåg att tidigare forskning tydligt visat att vem som gynnas och missgynnas skiftar, både mellan olika medier och olika valrörelser (Asp & Bjerling, 2014). Eftersom den mer gynnsamma bilden av Alliansen är generell över mediegrupper finns det inget som tyder på att den skulle vara ett uttryck för politisk partiskhet. Än mindre ger resultaten stöd för att nyhetsjournalistiken skulle vara vänstervriden.”

Något som däremot är klart oroväckande men som inte nämns av vare sig Anders Ågren, Carl-Vincent och Näringslivets Medieinstitut eller den forskningsrapport som de hänvisar till, är ägarkoncentrationen av svensk media. 

Ägarkoncentrationen inom dagspressen fortsätter att öka. Inom själva ägarkoncentrationen är en av de viktigaste strukturella medieförändringarna under 2000-talet den ökande andelen stiftelseägda tidningskoncerner. Dit hör Mittmedia, Gota media, NTM och Sörmlands media, samtliga ägda av stiftelser med liberal eller moderat inriktning. Enligt medieforskaren Staffan Sundin expanderar koncernerna för att överleva med målet att fortsätta få ut sitt politiska budskap.

Det farliga med inlägg som Anders Ågrens och Carl-Vincents artikel är att de har två viktiga syften:

  1. Måla upp en felaktig bild av att svensk media är vänstervriden
  2. Så frön av tvivel mot våra etablerade nyhetskanaler – i synnerhet public service – för att legitimera för att de bildar egna ”nyhetskanaler” – så som exempelvis Moderaternas ”Nyheter i Västerbotten”.

Det sårar tilliten till fundamentet för vår demokrati: Objektiv Media granskar makten och oss politiker. Vi som politiker ska inte börja agera som ”journalister” med egna mediekanaler – och journalister ska inte börja agera partipolitiskt för att påverka makten i eget syfte. Rubbar vi denna balans är vi farligt ute.

Som politiker och miljöpartist är jag van att bli granskad. Ett flertal gånger har jag känt att vi blir felaktigt uthängda av media, att ”skandalartiklar” i syfte att såga trovärdigheten för Miljöpartiets företrädare får större fokus än den politik vi rent faktiskt bedriver. Men det ger mig ingen rätt att börja starta egna propagandakanaler som jag snillrikt utformar som en ”sanningens” eller ”verklighetens” nyhetskanal.

Självklart ska media och journalister granskas, så även ägarna bakom mediekoncernerna. Men inte av oss politiker eller stiftelser med tydliga politiska ändamål.

Det är ytterst viktigt – för vår demokrati – att vi värnar tilliten till de etablerade nyhetskanaler vi har, såväl lokalt som nationellt. Att vi har en tillit till yrkesgruppen av utbildade journalister. När kampen om demokratin hårdnar hamnar media ofta i frontlinjen. Då är det en skyldighet för alla som vill värna vår svenska öppna transparenta demokrati att stå upp för objektiv journalistik och de etablerade nyhetskanaler vi har.

Ny kärnkraft: Kapacitetsbrist i Södra Sverige.

Av , , 5 kommentarer 5

Del 1

Behöver Sverige ny kärnkraft? En stabil elproduktion med låga utsläpp – åtminstone när elen produceras? Vi har ju kärnkraft i Sverige sedan mer än ett halvt sekel och produktionen har varit både stabil och olycksfri. Kärnkraften har varit viktig i vår industriella utveckling och en trygg tillgång i vårt välutvecklade välfärdssamhälle.

Men kärnkraftverken är till åren kommen och i stadigt behov av ökat underhåll. Ett kärnkraftverk har redan stängt för gott och framtiden för de övriga är oviss. Under de senaste åren i södra Sverige har utveckling av industrier och nyetablering av företag med produktion riskerat att begränsas på grund av att vi har en kapacitetsbrist i söder. Så i somras startade tillfälligt oljekraftverket i Karlshamn.

Och så ska vi i allt detta ställa om med mer tåg, elbilar, elflyg och digital teknik…

Hur blev det så här? Hur löser vi problemet?

Så låt oss återgå till den första frågan nu när problemet är beskrivet. Behöver Sverige ny kärnkraft? Många skulle idag svara ja och det förstår jag fullt ut – för det låter logiskt.

Men om jag ställer följande följdfråga: Vari består kapacitetsbristen? Då blir det genast mer invecklat och svårare att besvara. Men detta råkar vara den absolut viktigaste frågan om vi vill komma till bukt med de problem vi har i Sverige.

Låt mig ta ett exempel: Du pendlar regelbundet långa avstånd i din bil mellan hemmet och ditt jobb. Med åren tar resan allt längre tid och det här börjar bli ett problem. Du kommer allt oftare sent till jobbet, kvällsmaten där hemma lagas och käkas allt senare, du hinner inte längre skjutsa barnen till deras fritidsaktiviteter och får allt oftare tacka nej till tillställningar som du annars så gärna skulle velat delta på.

Vad är den första frågan du ställer dig; ”Dags att byta till en ny bil med lite mer kräm i?” Det är inte alls säkert, för det beror ju helt och hållet på vad problemet är som gör resan allt långsammare. Börjar vägen bli dålig? Har de sänkt hastigheten? Sitter du fast i vägarbeten? Börjar det bli trångt och trafikerat på vägen? Det låter rätt så självklart att vi ställer oss dessa frågor innan vi ens börjar tänka tanken på att investera några hundra tusen kronor i en ny bil.

Borde det då inte vara lika självklart för oss politiker att ställa oss sådana frågor – innan vi plöjer ner X antal miljarder kr i nya kraftverk?

Vad jag vill komma till är att debatten börjar i fel ände när den första fråga vi ställs inför är: ”Behöver vi ny kärnkraft?”

I den här artikelserien går jag igenom de viktiga frågor som vi behöver ställa oss och fördjupa oss i och förstå vilka problem som elförsörjningen i Sverige har i nuläget och står inför framöver.

  • Del 2: Svensk elproduktion – producerar vi för lite eller är produktionen för ojämn? Var klämmer skon?
  • Del 3: Det svenska kraftnätet – kapacitetsbrist, oklart ansvar, bristfällig investering och försenade ”infrastrukturfiaskon”
  • Del 4: Ny kärnkraft – vad kostar det? Hur lång tid tar det? Och kan ny kärnkraft vara ekonomiskt lönsamt?
  • Del 5: Det politiska spelet – ny kärnkraft en taktisk fråga. Vem vinner på att driva frågan om ny kärnkraft?
  • Del 6: Framtidens kraftnät, elproduktion och elkonsumtion – utmaningar och möjligheter?

Jag har tidigare skrivit om den svenska kapacitetsbristen och framtiden för svensk kärnkraft. För dig som vill läsa dessa artiklar finner du dem längre ner. Jag vill även rekommendera en mycket välskriven djupgående artikel från DN, samt ett flertal debattartiklar som är skrivna av olika experter i ämnet (jag vill tacka min partikollega Nils-Erik Pettersson för hans hjälp med att finna relevanta artiklar):

DN den 11 juli: Elbrist hotar tusentals jobb i Södra Sverige

ETC den 6 juli: Experten: Därför behövs inte kärnkraft

DN 23 maj: Kärnkraft inte nödvändigt för ett fossilfritt Sverige

DN 27 maj: Kärnkraft eller inte kärnkraft – det är inte frågan

DN 3 juni: Osakligt påstå ny kärnkraft är nödvändigt

Flera av dessa artiklar är låsta men i min artikelserie här kommer jag successivt att ta upp mycket av det som beskrivs i dessa artiklar.

Det är dags att gå till botten med den svenska elförsörjningen. Det är nödvändigt för det hjälper oss att besvara den fråga som regelbundet debatteras i media: Behöver vi ny kärnkraft i Sverige?

 

Mina tidigare artiklar i frågan:

Ny kärnkraft löser inte vårt största problem – elnätets kapacitetsbrist

Kärnkraft för en dag

Volymmålet drivs för att splittra regeringen

Av , , 1 kommentar 5

I år befinner sig enligt UNHCR drygt 80 miljoner människor på flykt runtom i världen. Antalet flyktingar globalt har stadigt ökat och är nu betydligt fler än det uppmärksammade året 2015. Men de kommer inte längre till Sverige.

Att det blivit svårare att ta sig in i EU är givetvis en förklaring, men medan antalet asylsökande i EU har sjunkit med drygt hälften sedan 2015 så har det minskat med nästan 90 % i Sverige. Så varför söker sig inte flyktingarna längre till Sverige?

Hittills i år har 2 523 asylsökande beviljats uppehållstillstånd i Sverige vilket är historiskt lågt. Fortsätter trenden så kan i år bli det år med lägst antal beviljade asylansökningar – under de tre senaste decennierna. Förutom att antalet inkomna asylansökningar stadigt minskat har även bifallsandelen stadigt minskat. Färre söker sig hit och färre av de som kommer får beviljat uppehållstillstånd.

När Sverige år 2015 införde ID-gränskontroller och tillfälligt ändrade utlänningslagen vilket innebar att fler fick avslag och de tillstånd som gavs endast var tillfälliga så skickade det en tydlig signal till flyktingar runtom i världen: Sverige är inte längre en säker tillflykt. Att den signalen nått fram är väldigt tydligt och det är den andra viktiga förklaringen till att antalet asylsökande minskat med nästan 90 %.

Det är därför så märkligt att en politisk majoritet först nu när antalet asylsökande är lägst på över 30 år verkar vilja införa ett volymmål och en stramare migrationspolitik. Än mer absurt blir det att ihärdigt kalla Miljöpartiet för ett extremistiskt parti som vägrar ta ansvar. Glöm inte bort vem Alliansen stolt samarbetade för att nå en migrationspolitisk uppgörelse 2010: Miljöpartiet. Eller som Alliansen och Socialdemokraterna stolt samarbetade för att nå en migrationspolitisk uppgörelse 2015: Miljöpartiet.

Att vi i Miljöpartiet nu reagerar mot de förslag som Moderaterna vill driva igenom är för att de är absurda och inhumana. Att asylsökande ska leva på tillfälliga uppehållstillstånd som ska förlängas vart annat år och aldrig får möjlighet att söka permanent – alldeles oavsett situationen i hemlandet – är inte bara inhumant, det är dessutom kontraproduktivt då det avsevärt försvårar individens eller familjens möjligheter att integreras i Sverige. Volymmålet, de evigt tillfälliga uppehållstillstånden, det skärpta försörjningskravet och försvårandet av familjeåterförening är inte förenligt med asylrätten, strider barnkonventionen och är en migrationspolitik som fram tills för bara något år sedan endast stod skrivet i Sverigedemokraternas partiprogram.

Det är alldeles uppenbart att vindarna vänt i Sverige. Men medan Moderaterna väljer att vända kappan efter vinden och bygga sitt partiprogram på opinionsmätningar så väljer vi att stå fast vid vår humanitära ideologiska värdegrund. Vi väljer att stå fast vid en politik som bygger på fakta snarare än fördomar och ovidkommande tycken.

Så varför driver Moderaterna på för fullt nu med deras hårda migrationspolitik? Och varför vill de tvinga Socialdemokraterna att inte förhandla med oss i Miljöpartiet? Svaret är enkelt, de vill splittra regeringen. Det är något som Socialdemokraterna borde ha listat ut innan de gav sig i kast med att dansa med i Kristerssons vals.

 

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Av , , 1 kommentar 7

Anton Mp XR kopia 2

Det undrar Anton Bergtröm, partiombudsman för Moderaterna i Västerbotten. Han syftar på den miljöpartist som valt att vara aktiv i Extinction Rebellion i Umeå, som valt att vara klimataktivist och som därigenom valt att bedriva civil olydnad.

Det är inte första gången som vi i Miljöpartiet ifrågasätts för att försvara aktivism som är fredlig och bygger på icke-våldslig civil olydnad. Flera ledande moderater har öppet kritiserat Miljöpartiets ställningstagande.

Frågan handlar i grund och botten om hur man ser på civil olydnad. Så här definieras civil olydnad enligt wikipedia:

”Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen.”

Denna beskrivning av civil olydnad som står i direkt kontrast till våld och skadegörelse bekräftas även de forskare som intervjuas i Folkbladets artiklar – samma artiklar som fått Bergström, Jonsson och andra ledande Moderater att reagera starkt.

Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Rosa Parks – alla har de använt sig av civil olydnad i deras kamp för mänskliga rättigheter.

Civil olydnad criminal

Enligt Anton Bergström (M) är de kriminella som begår brott. Enligt mig är de förebilder i deras fredliga kamp för mänskliga rättigheter.

Våra olika sätt att se på det bottnar i våra ideologiska skiljelinjer. För om man är så som Anton beskriver sig – ”Höger på riktigt”  – då tenderar man att ha en förenklad världsbild där allt är svart eller vitt.

För mig är verkligheten betydligt mer komplicerad än så. Man kan inte så enkelt som Anton gör det kategorisera och generalisera. Men det är viktigt att vara konsekvent vilket jag anser att vi i Miljöpartiet varit. I ett flertal artiklar och intervjuer har jag förklarat vår tydliga gränsdragning. För det första, är man förtroendevald så måste man respektera de demokratiska spelreglerna. Då kan man inte delta i aktioner som avbryter demokratiska institutioner och därmed andra förtroendevalda. I övrigt går gränsdragningen vid fyra viktiga grundprinciper:

  1. Inget våld
  2. Ingen skadegörelse
  3. Öppenhet
  4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Fredlig aktivism som håller sig inom dessa ramar har enligt mig spelat en viktig roll i utvecklingen av vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Detta påverkar mitt sätt att se på Extinction Rebellion i Umeå. Så här beskriver de hur de agerar:

”Kärnan i Extinction Rebellions filosofi är ickevåld och civil olydnad. Vi förespråkar fredligt, kreativt uppror eftersom vi anser att det är nödvändigt i den akuta situation vi befinner oss i.”

Så länge de håller sig till det har jag inget emot deras aktioner – och jag har inget emot att miljöpartistiska medlemmar är aktiva i denna rörelse.

Jaga vill avsluta med att hälsa Anton Bergström, Igor Jonsson, Anders Ågren och andra Moderater som jag tampats med under året en god jul! Låt julefriden sänka sig över Umepolitiken.

Moderaterna utlyser klimatnödläge i Stockholm – men lokalt bromsar Ågren och Riedl (M) till varje pris. Varför detta lokala klimatmotstånd?

Av , , 4 kommentarer 7

Idag valde Anna König Jerlmyr – Moderaternas finansborgarråd i Stockholm – att tillsammans med de andra städerna i C-40 utlysa globalt klimatnödläge. I en artikel i DN kan man läsa många kloka och välvalda ord av finansborgarrådet som visar på att det faktiskt finns ledande moderater som inser allvaret med de pågående klimatförändringarna och vikten av att agera – nu – för att minska våra klimatutsläpp:

”Vi utlyser globalt klimatnödläge då alla rapporter pekar på att den globala uppvärmningen går mycket fortare och är mycket kraftfullare än tidigare. Det är oerhört viktigt att städer runt om i världen gör allt vi kan för att minska koldioxidutsläppen och att vi kan följa Parisavtalet. Vi behöver agera mer kraftfullt för att nå 1,5 gradersmålet.”

Men här lokalt driver Moderaterna tyvärr en helt annan linje.

Under veckan har Moderaternas medietaktik lyfts upp och kritiserats. Vi har alla kunnat läsa om hur deras propagandakanal Nyheter i Västerbotten paketerar ”nyheter” som sedan sprids för fullt i sociala medier. Den här gången nådde deras fake news lite väl långt och lilla Västangårds skola kom att hängas ut i Putins ”nyhetskanal” Russia Today.

Man skulle önska sig att Moderaterna tagit till sig av kritiken. Tyvärr väljer de istället att försvara och förmildra sitt agerande. Samtidigt väljer Ågren (M) att på sin blogg försvara flyget, vara i krigsstigen mot Trafikverkets föreslagna hastighetssänkningar och glatt lyfta upp Moderaternas förslag att sänka skatten på bensin och diesel med en krona. Och så riktar han än en gång fokus på den handfull klimataktivister som tyst avbröt kommunfullmäktige med en banderoll som uppmanade Umeå att utlysa klimatnödläge.

Inte ett ord om de stora klimatdemonstrationerna, inte ett ord om den pågående klimatkrisen. Istället lyfter man en interpellation om ”antidemokrastiska klimataktivister med våldspotential” och sponsrar inlägg på sociala medier med fake news om ”elever som tvingas strejka för klimatet mot sin vilja.

 Varför? Vad är det för bild av klimatdemonstrationerna som M vill sprida?

Gång på gång har Moderaterna gjort allt för att bromsa klimatpolitiska beslut. Förra veckan valde Moderaterna – föga förvånande – att rösta emot förslaget i Regionala utvecklingsnämnden att bevilja medel för projektet ”koldioxidsnåla platsen 2.0” (en uppföljare till det framgångsrika projektet koldioxidsnåla platsen). Om än Moderaternas negativa ställning var väntat så är deras retorik förvånansvärt hård:

En av de saker som arbetats fram i koldioxidsnåla platsen är en hemsida som heter klimatorientering. I ett inlägg på Facebook skrev Moderaternas vice ordförande i hållbarhetsutskottet följande om denna sida:

…Umeå kommun verkar ha slagit in på ett spår som liknar Nordkorea där Umeås invånare ska tvingas sluta köra bil, helst cykelsemester kring Umeå och endast äta vegetarisk kost.

Så en sida som ger information om vårt klimatavtryck och tips och råd till våra invånare för vad man kan göra om man vill minska sitt klimatavtryck är visst ”att slå in på ett spår som liknar Nordkorea…” . Ett grovt och felaktigt påstående som tyvärr inte är oväntat för att komma från Moderaterna i Umeå.

Under ett års tid har de återkommande gjort mediala kampanjer för bilisterna. Sänkt skatt för bensin och diesel, och vallöften om att till varje pris hindra förslag som bilfritt centrum eller miljözoner som skulle ”förbjuda dieselbilarna”. Moderaterna har återkommande gått ut och försvarat flyget samtidigt som de anklagat flygskatten för att slå mot Norrland. Det mest vansinniga var när de felaktigt påstod att flygskatten låg bakom flygbolaget Nextjets konkurs.

Mest extrem av alla var Moderaternas riksdagsledamot Edward Riedl som råkar vara ansvarig utgivare för deras propagandakanal Nyheter i Västerbotten. I ett sponsrat inlägg uttalade han följande:

Miljöpartiet i regering är det värsta som hänt Norrland sedan ryssen härjade här!

Edward Riedls hela valkampanj gick ut på en enda sak: Angripa Miljöpartiet och regeringens klimatpolitik för att vara Norrlandsfientlig. Han hade inga problem med att spä på den infekterade debatten med fake news och befängda påståenden om Miljöpartiet.

FULT SPEL BAKOM KULISSERNA

För några veckor sedan utspelade sig något ytterst besynnerligt. Länsstyrelsens klimatstrategi var ute på remiss och vi i Umeå kommun var en av de aktörer som skulle svara på remissen. Jag hade noterat att Moderaternas gruppledare i Umeå protesterat högljutt mot denna remiss. Så en söndag kväll upptäckte jag en artikel på hans blogg där han berömde landshövdingen i Västerbotten för att dra tillbaka klimatstrategin:

Landshövding klimatstrategi

Anders Ågren (M) publicerade där en kommentar som han fått på facebook av Västerbottens landshövding. Jag läste igenom Länsstyrelsens hemsida men hittade ingen info om detta. På måndagen pratade jag med ansvariga tjänstepersoner på kommunen men ingen hade fått någon info om detta. På tisdagen satt vi i den märkliga situationen att vi skulle klubba Umeå kommuns remissvar till Länsstyrelsens klimatstrategi – som formellt ännu inte dragits tillbaka. Det skulle dröja en vecka innan man formellt beslutade om hur man skulle gå vidare med denna strategi.

Så vår landshövding – som varit en moderat riksdagsledamot och tidigare ordförande för Moderata Kvinnoförbundet – väljer alltså att kommunicera ut ett beslut långt i förväg, via facebook, till partikollegan Anders Ågren. Ett beslut där hon i egen person agerar helt i enlighet med Moderaternas önskan. Ytterst märkligt.

VARFÖR DETTA HÅRDNACKADE MOTSTÅND?

Den stora folkrörelsen som väckts av Greta Thunbergs engagemang kräver inte bara handling – utan även ett ansvarsutkrävande från de skyldiga för den klimatkris som vi befinner oss i idag. Ansvarsutkrävandet gäller även de som ihärdigt försvarar dagens utsläppssamhälle och ”business as usual”. Var Riedls och Ågrens kamp mot klimatpolitiken ett sätt att vinna ett ökat röststöd i Västerbotten? Då lyckades man – i valet 2018. Men är politikens mål endast att vinna röster eller har man ett större mål – för samhället, näringslivet, våra barn och vår framtid? Är Moderaterna i Västerbotten och Umeå genuint skeptiska till klimatförändringarna? Eller om man nu inser att klimatförändringarna faktiskt existerar och beror på våra utsläpp, men anser att man själv har bättre förslag på att minska klimatutsläppen – nu – varför presenterar man inte dem? Varför vill man inte delta i de klimatsamtal som anordnats av Fridays for future för politiska partier i Umeå? Varför väljer man att smutskasta klimatdemonstrationerna? Varför lyfter man inga egna politiska förslag lokalt för att minska våra utsläpp?

När nu Anna König Jerlmyr, Moderaternas finansborgarråd i Stockholm, är med och deklarerar globalt klimatnödläge – med en retorik som tydligt markerar klimatkrisens allvar och vikten av att agera för att minska klimatutsläppen, så visar det på att det faktiskt finns Moderater som vill agera nu för minskade klimatutsläpp. Det står i stark kontrast till Moderaternas lokala företrädares ställningstagande i klimatdebatten.

AVSLUTNING:

I en tid där klimatförändringarna blir alltmer kännbara växer en ny folkrörelse fram. De protesterar för klimatet och kräver handling av oss beslutsfattare. Allt fler partier vill agera för att minska våra klimatutsläpp. Men Västerbottens och Umeås näst största parti sticka huvudet i sanden och fortsätter ihärdigt att stå fast vid ”business as usual”.

Med en stark övertro på ny teknik som ännu inte finns och en gammal återuppväckt dröm om en ny kärnkraftsepok vill de göra allt som står i deras makt för att slippa förändras, slippa ställa om samhället, slippa förändra beteenden, slippa agera – här och nu.

De vill backa in i framtiden med röven före. Det är sorgligt och märkligt. Det är inget nytt, men det som få vet om är till vilken grad Moderaterna här agerar för att till varje pris hindra all form av klimatpolitik. 

Därför är min avslutande fråga: Vilken del av Moderaterna utgör en ”isolerad ö” i den moderata politiken? Moderaternas finansborgarråd i Stockholm som tar klimatkrisen på största allvar, eller de ledande Moderaterna i Umeå och Västerbotten med deras ihärdiga klimatmotstånd?

Nej till tiggeriförbud i Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 3

Moderaterna och Sverigedemokraterna vill införa ett tiggeriförbud i centrumfyrkanten i Umeå.

Det rör sig om c.a. 10 utsatta EU-medborgare då antalet i Umeå minskat kraftigt de senaste åren. Nu vill man inte längre ha dem i centrumfyrkanten, i övrigt ska de enligt förslaget fortsatt få lov att tigga på allmän plats – om de söker tillstånd.

Denna motion skickar en tydlig signal: Nu vill man inte längre se dem. Och för detta är Moderaterna beredda att satsa värdefulla polisiära resurser för att patrullera stadens gator.

I en tid då vindarna blåser kalla kommer Miljöpartiet konsekvent att stå fast vid sin solidariska och humanitära ideologi.

Medan Moderaterna vill schasa iväg dessa utsatta EU-medborgare från centrumfyrkanten så tänker vi bemöta dem med ömsesidig respekt.

Medan Moderaterna ifrågasätter svenska skattebetalares ansvar för människor från andra medlemsländer så frågar vi oss hur vi som medmänniskor bäst kan hjälpa utsatta människor i behov av stöd och hjälp.

På nationell nivå vill Moderaterna lägga ner jämställdhetsmyndigheten – den myndighet som har ansvaret för att samordna kommuner, polis och åklagare i kampen för att bekämpa människohandel. Man vill alltså lägga ner den myndighet som ansvarar för att bekämpa kriminella ligor som olagligen tvingar personer till tiggeri.

Istället är det själva tiggaren som Moderaterna i denna motion straffa.

Utan någon som helst analys av vilka konsekvenser som ett sådant förbud skulle innebära för de utsatta och för Umeå – vill man driva igenom en hård linje, i en stad som under alla tider utmärkt sig för sitt engagemang för utsatta människor.

Men denna bristfälliga motion väcker mer frågor än svar. Varför ett förbud just i centrumfyrkanten? Vad är det som man inte vill se just där?

Och vad menar man egentligen med tiggeri? Det är idag inte förbjudet med tiggeri – så länge det inte är tvingande som en följd av människohandel, eller påstridigt – för då anses det ofredande. Vidare så är inte gatumusikanter kategoriserade som tiggare. Den handfull som idag tigger i centrumfyrkanten skulle således kunna fortsätta med ”business as usual” så länge de har ett instrument i sin hand – en fiol, gitarr, saxofon eller dragspel. Detta alldeles oavsett deras musikaliska förmåga.

Det är lätt att se hur Starke Man skulle kunna ta inspiration av ett så oigenomtänkt beslut.

Den fråga som vi istället borde fundera på är hur vi på bästa sätt kan hjälpa dessa utsatta EU-medborgare när väl de befinner sig här i Umeå.

Vi i Miljöpartiet yrkar med bestämdhet avslag på denna motion och oroas över den hårda linje som Moderaterna i Umeå nu driver. Samtidigt gläds vi över att en överväldigande majoritet av partierna i Umeå väljer att gå emot denna motion.