I dagens digitala informationssamhälle står lokaljournalistiken inför tuffa utmaningar. Samtidigt spelar vår lokaljournalistik en ovärderlig roll för vår lokala demokrati. I ett mediesamhälle som förändras måste vi värna den lokala journalistiken och som politiker har vi ett viktigt ansvar att stå upp för den lokala oberoende granskningen av oss.

Jag har ofta förundrats över den höga kvalitet som vår lokaljournalistik håller. Under julledigheten har jag tagit mig tid att fördjupa mig i VKs granskning av kommunens ekonomi, deras artiklar om fallskärmsklubben och den hemska flygolycka som drabbade Umeå i somras. Jag har tagit mig tid att läsa alla artiklar i granskningen av Extinction Rebellion – inte bara den skandaljournalistiska artikeln om den ”terroriststämplade” djurrättsaktivisten. Överlag är jag ytterst imponerad över den bredd och det djup som finns i dessa artiklar. Mycket värdefull information som ett resultat av noggrann granskning. Jag har slagits av det tidigare, bl.a. i den föredömliga granskningen av den förvränga nyheten om eleverna och klimatstrejken på Västangårds skola.

Jag har själv hunnit bli granskad då Petter Bergner grävde för fullt i det nybildade hållbarhetsutskottet och därmed även mitt ordförandeskap. En granskning som enligt mig på ett riktigt bra sätt lyfte utmaningarna, riskerna och farhågorna – samtidigt som den väl beskrev värdet av att ha ett hållbarhetsutskott i Umeå.

Ibland kan jag personligen bli frustrerad över artiklar som enligt mig inte återspeglar ”verkligheten” så som jag ser den. Men nu är jag politiker och det är inte min roll att granska eller återspegla ”verkligheten” och dess problem – det är medias roll.

Förutom ökad digital konkurrens och minskade ekonomiska marginaler utsätts våra etablerade mediekanaler för ett ifrågasättande med tydligt mål: Att locka över digitala läsare till mediekanaler som beskriver ”sanningen”, mediekanaler som är direkt eller indirekt kopplade till politiska organisationer. Gränsdragningen mellan nyhetsartiklar och politisk propaganda har suddats ut. Partipolitisk propaganda paketeras snillrikt som en nyhet från en legitim ”nyhetskanal”. Det är en klart oroväckande utveckling för vår lokala demokrati.

Tillit är något som tar flera år att bygga upp men kan raseras på bara några sekunder. USA är ett levande exempel på hur tilliten till etablerade nyhetskanaler förstörts – vilket skapat ett medielandskap där väljarna följer de ”nyhetskanaler” som förmedlar deras bild av verkligheten. Men ingen granskar dessa nyhetskanaler som har den så viktiga samhällsrollen att just – granska.

För det är inte vad eller vem som helst som kan titulera sig som nyhetskanal eller journalist. 

Granskande journalistik kostar och jag har full förståelse för att VKs och Folkbladets nätartiklar är avgiftsbelagda. De har inte en lätt uppgift som lokaljournalistik i ett av Europas mest glest befolkade regioner. Men de gör det ändå och med bravur. Så även vår Public Service – P4 Västerbotten och SVT Nyheter Västerbotten. Tack vare att vi just har en offentligt finansierad public service kan vi säkerställa att vi har en god regional radio- och TV-journalistik.

Jag är ytterst glad över att vi i Miljöpartiet genom vår kulturminister Alice Bah Kuhnke fick till en rejäl satsning på att utveckla det lokala presstödet. Det är viktigt att vi alla värnar vår lokaljournalistik här i Västerbotten. De behöver den privata sektorns annonsintäkter, privatpersoners prenumerationer och det statliga presstödet.

Men kom ihåg: Tillit kan aldrig tas för givet. Här behöver lokaljournalistiken ett tydligt förtroende – av oss alla.