Etikett: politiker

Slakten av AF – en lekstuga för okunniga politikerbroilers

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är egentligen fullständigt vansinnigt. Myndigheten med ansvaret för arbetsmarknaden i hela landet har blivit en lekstuga för okunniga och ideologiskt radikala politiker. Nu flyr medarbetare Arbetsförmedlingen i den totala oklarheten som råder, de lämnar ett sjunkande skepp och jag har väldigt svårt att se hur vi ska kunna rädda Arbetsförmedlingen.

April 2018. Valrörelsen började sakta men säkert komma igång när vi nåddes av nyheten att Alliansen ville lägga ner Arbetsförmedlingen. Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen, blev innerligt upprörd och provocerad av Alliansens totala utdömande av en hel statlig myndighet – samtidigt som man var så fullt övertygad om att marknaden skulle sköta allt så mycket bättre.

Nu råkar det vara så att jag under flera år haft ett gott samarbete mellan företaget som jag drev och Arbetsförmedlingen. Genom det nära samarbetet fick jag lära känna arbetsförmedlare som arbetat för AF i decennier. Med en stor kompetens och erfarenhet kunde de berätta om de hinder som de upplevde – för att kunna göra jobbet så som de ville . För de hade kunskapen, de hade idéerna och brann fortfarande för deras viktigaste uppgift – att få människor i arbete.

Men ingen hade lyssnat på dem. Istället drabbades de av ständiga omorganiseringar, nya direktiv och omfattande regelförändringar – allt detta initierat högst upp från politiker som tror sig veta bäst.

Där var Alliansen under Reinfeldts regering högst delaktiga. Förutom alla reformförändringar, stöd som togs bort, nya stöd som infördes, hårdare krav på de arbetslösa, rejäla sparkrav på AF där en av tio anställda fick gå, så tillsatte man dessutom en generaldirektör – Angeles Bermudes-Sandkvist som senare sparkades under skandalomsusade förhållanden.

Handläggarnas roll förändrades. Nu skulle de inte längre arbeta direkt med matchning av arbetssökande gentemot det lokala näringslivet. Det skulle istället privata aktörer – jobbcoacher – utföra. Handläggarna skulle nu bara fokusera på kontorsarbetet, registrera arbetslösa, kontrollera att de sökte jobb och besluta om utbildningar eller annat som den arbetssökande fick gå på.

Det är därför så magstarkt av Alliansen att sedan döma ut alla anställda på myndigheten för att inte vara kapabla till att fixa jobb åt arbetslösa – när man själv i makten gjorde sitt yttersta för att hålla handläggarna kvar på kontoret.

Man lyssnade aldrig på medarbetarna. Man gav dem ingen möjlighet att få utforma jobbet som de ville. Man tog inte till sig av deras erfarenhet, kompetens och idéer.

Istället gick man nu till val på att lägga ner hela AF. Men jag måste erkänna att jag hade svårt att tro att de på fullaste allvar skulle göra allt för att genomföra avvecklingen.

Till och med när jag läste punkten i överenskommelsen med regeringspartierna hade jag svårt att tro att det skulle förverkligas så snart:

Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Staten har genom Arbetsförmedlingen myndighetsansvaret för arbetsmarknadspolitiken, men ett nytt system baserat på LOV ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben.

Men så kom M och KDs budget, och den kraftiga nedskärningen av AFs budget blev ett kallt uppvaknande. Och sedan började regeringen där vi i Miljöpartiet sitter med presentera ett förslag på total reformering av Arbetsförmedlingen – vilket varit ett av Centerpartiets och Liberalernas viktigaste krav i regeringsförhandlingarna.

Jag har tidigare försvarat överenskommelsen som helhet och gör det än nu. Hårda förhandlingar har legat bakom överenskommelsen. Vi har alla fått ge och ta. Men det var också den enda möjligheten för Sverige att i en så splittrad riksdag få till en regering.

Jag var tydlig i valrörelsen med mitt motstånd mot detta förslag. Nu landade överenskommelsen ändå i att vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna fick ge med oss när det gäller Arbetsförmedlingen.

Så vad är det som händer nu? Vänsterpartiet gör allt för att bromsa reformeringen av Arbetsförmedlingen. Är det så konstigt? Nej, de gör ju det helt i enlighet med vad de gick till val på. Men så plötsligt kovänder M och KD totalt! De som själv ivrigt drivit på för att lägga ner AF – det var ju deras vallöfte! – har nu plötsligt inga problem med att sätta sig i samma båt som Vänstern, backa upp deras krav för att få chansen att välta en minister från S.

Det viktigaste vi kan göra nu för att rädda AF och minska de skadliga konsekvenserna är följande:

  1. Bromsa reformeringen av AF
  2. Skapa lugn och trygghet i verksamheten
  3. Lyssna på medarbetarna!!

Förhoppningsvis är det sista gången som en riksdagsmajoritet så ivrigt vill riva ner en befintlig statlig myndighet i grunden – utan att ha ett väl utarbetat alternativ, annat än en stark övertro på den fria marknaden och det kommunala självstyret.

Politikers bidragsfusk upprör – Nu måste vi alla partier aktivt bekämpa fusket!

Av , , Bli först att kommentera 6

I december blev jag tjänstledig för att kunna ta mig an mina politiska förtroendeuppdrag som gruppledare för Miljöpartiet i Umeå och ordförande i kommunstyrelsens hållbarhetsutskott. Jag har tidigare uppmärksammat våra enligt mig höga arvodesnivåer och kommer inom kommunpolitiken att driva en linje där våra villkor ska motsvara de villkor som gäller ute i arbetslivet – oavsett om det gäller pensioner eller ersättning efter avslutat förtroendeuppdrag.

För mig är det en viktig fråga då det handlar om allmänhetens förtroende för oss som folkvalda politiker. Jag blir därför väldigt upprörd när det uppdagas att politiker medvetet fuskar med bidrag eller avdrag – då det skadar förtroendet för alla oss andra politiker. Den senaste tiden har vi kunnat läsa om en rad sådana skandaler, Patrick Reslow, Lena Carlsson Löfdal och nu senast Erik Bengtzboe.

Vad som är ytterst anmärkningsvärt med Erik Bengtzboe är att samme man som medvetet fuskat till sig bidrag – själv drivit en hård linje mot bidragsfusket bland arbetslösa. 

I följande video kan man se hur Erik debatterar om vikten av att stävja det enligt honom omfattande bidragsfusket bland arbetslösa. Samtidigt har han själv fuskat till sig 158 000 kr genom att felaktigt uppge att han är bosatt hos sin mamma i Nyköping – på trots av att han bor i en bostadsrätt i Stockholm som han äger med sin fru.

Eftersom detta tyvärr är ytterligare ett i raden av uppmärksammade fusk och felaktiga bidragsutbetalningar för politiker så måste vi på allvar – i samtliga partier – göra allt vi kan för att bekämpa fusket. Det är oerhört viktigt för att värna förtroendet för oss politiker och vår representativa demokrati! Vi måste säkerställa att våra system för bidrag och avdrag är tydliga, med en fungerande regelbunden intern kontroll.

Som partier har vi ett viktigt arbete framför oss för i våra led – där måste vi ha en tydlig noll-tolerans mot bidragsfusk. Och om någon ertappas med ”fingrarna i syltburken” då ska vi självklart göra allt vi kan för att denne omedelbart lämnar sitt uppdrag. Dessutom, felaktigt utbetalda ersättningar ska återbetalas omedelbart – precis som t.ex. Försäkringskassan kräver av alla som fått för mycket i bidrag.

Är det fråga om att något brottsligt kan ha skett så ska det självklart inledas en förundersökning, och har man gjort sig skyldig till något brott ska man självklart straffas för detta.

Är våra arvoden för höga?

Av , , 5 kommentarer 12

Jag läste Lars Böhlins artikel om regionpolitikernas arvoden för ett tag sedan. Än en gång kom höga politikerarvoden att uppmärksammas och diskuteras – precis som de gjorde för oss kommunpolitikers arvoden i somras. Med all rätt ska våra politikerarvoden granskas.

Jag är själv nu en arvoderad politiker och det blev ett ganska rejält lyft i december när jag blev tjänstledig från mitt tidigare jobb. Är det motiverbart? I min mening endast om jag under mandatperioden lyckas åstadkomma en märkbar skillnad i det område som jag nu har ett ansvar i – omställningen till ett hållbart Umeå. Men med det sagt måste jag ärligt erkänna att jag själv är förvånad över de höga arvodena för oss med ett större politiskt uppdrag.

Nu är jag fullt medveten om att mina partikollegor som suttit innan mig – både i regionen och kommunen – ställt sig bakom höjda arvoden. Jag förstår därför fullt ut om det kan tyckas märkligt att jag då nu går ut och ger en annan åsikt. Samtidigt var jag tydlig med min åsikt redan när jag intervjuades av VK i juni inför deras presentationer av kommunens olika gruppledare. Jag står personligen fast vid den åsikt som jag alltid haft – politikers arvoden bör vara rimliga och med i övrigt samma villkor som gäller i samhället. Om vi inte längre har kvar våra politiska uppdrag så borde samma gälla som när någon inte längre har kvar sitt jobb, dvs A-kassa på 80 % av ens lön eller arvode – upp till ersättningstaket.

Nåväl, det finns uppenbarligen väldigt olika modeller i kommunpolitiken respektive regionpolitiken. Som gruppledare i kommunen får man ett arvode på c.a. 6 471 kr per månad om man har en plats i kommunstyrelsen. Det i sig är absolut inte för högt med tanke på det arbete som vilar på en gruppledares axlar. Detsamma gäller det timarvode som alla våra politiker med enstaka uppdrag i nämnder eller styrelser, det är klart försvarbart.

Men årsarvodet i kommunen på 70 501 kr per månad för heltids arvodering? Nu är det få politiker som är uppe på 100 %, mitt uppdrag som ordförande i Hållbarhetsutskottet är t.ex. på 60 %. Men det är enligt mig för högt.

Jag är medveten om att alla politiska arvoden sammantaget är 1-2 % av Umeå kommuns totala budget. Jag kan även anta att personer högt uppsatta i exempelvis ett bolag med en omsättning som Umeå kommun på c.a. 7 miljarder nog tjänar en rejäl hacka.

Men för det första: Vi lever på skattemedel som betalas in av hårt arbetande invånare. Vi har förvisso ett stort ansvar och jag är fullt medveten om att det politiska arbetet kan ha rejäla utmaningar. Men jag kan bara inte se att dessa nivåer är rimliga.

För det andra: Vi beslutar över våra arvoden och villkor. Det är en ganska speciell sits och då har vi en skyldighet att hålla oss inom rimliga gränser.

För det tredje: Vi kan självklart ha höga löner för våra direktörer och chefer i kommunen. Men ställer vi en rejäl kravspec på deras kompetens, utbildning, arbetslivserfarenhet, m.m. Det kravet finns inte på oss politiker. Där är det upp till partierna att föreslå företrädare.

För det fjärde: Det är så oerhört viktigt att värna en god relation till alla våra invånare som vi företräder. Är gapet för stort och oförsvarbart så riskerar vi ett förakt mot oss som politiska företrädare.

Jag kommer säkert att få en och annan kommentar eller frustrerad reaktion. Men jag vill vara ärlig med var jag står och i min mening så är våra arvoden för höga. Om det finns ett politiskt stöd så tar jag gärna initiativet till en generell sänkning av våra årsarvoden.

5 kommentarer
Etiketter: , ,