Etikett: Seye

Det behövs en kraftsamling för ett tryggt Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 5

Idag har vi från Miljöpartiet och Socialdemokraterna gemensamt gått ut med en debattartikel där vi beskriver hur vi vill kraftsamla för ett tryggt Umeå.

Umeås trygghet och sociala hållbarhet – och kampen mot droger, kriminalitet, såväl som förhindrandet av segregation, utanförskap och utsatta områden – måste tas på största allvar.

Vi Mp och S vill nu i enlighet med Umebrås rekommendationer ta fram en tydlig åtgärdsplan för att i tid motverka, förebygga och förhindra att våra barn och unga hamnar på en destruktiv bana med drogmissbruk och kriminalitet. Tillsammans ska vi göra vårt yttersta för att Umeå förblir en kommun utan utsatta områden, en inkluderande kommun utan segregation och utsatta områden. 

Jag vill personligen tacka Hans Lindberg (S) och Socialdemokraterna för en god dialog samt ett lyhört, inkluderande och handlingskraftigt ledarskap.

 

Det behövs en kraftsamling för ett tryggt Umeå

Vi vill se ett Umeå som växer socialt, ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt hållbart. En viktig del i detta är att motverka segregation, utanförskap och kriminalitet. Vid kommunstyrelsens sammanträde den 19 oktober kommer vi därför att lägga ett förslag om att ta fram en åtgärdsplan för att värna tryggheten i Umeå. Vårt viktigaste mål för ett tryggt och växande Umeå är att vi förblir en kommun utan segregation och utsatta områden. Vår förhoppning är att övriga partier ska ansluta sig till detta.

Umeå växer och utvecklas då allt fler väljer att flytta till Umeå. Det är oerhört positivt för Umeås framtid då kommunen berikas och utvecklas. För vår välfärd innebär det ökade skatteintäkter och bättre möjligheter att täcka rekryteringsbehoven i skola, vård och omsorg.

Men när Umeå växer är det också viktigt att vi agerar tidigt för att motverka de problem som kan uppstå när en stad blir större. Umeå är i dag den största svenska kommun som inte har något utsatt område, enligt den definition polisen använder. Många jämförbara kommuner i södra Sverige tampas med en avsevärt större problematik relaterad till segregation, utanförskap och kriminalitet. Det finns en legitim oro för att detta skulle kunna bli fallet även i Umeå.

När vi såg tendenser till social oro 2017 sattes ett batteri av åtgärder in. Samverkan med polisen, civilsamhället och näringslivet förstärktes. Under efterföljande år har Umeå drog- och brottsförebyggande råd (UmeBrå) samordnat det förebyggande arbetet och fortlöpande inhämtat kunskap och lägesbilder för att vi hela tiden ska kunna utvärdera det förebyggande arbetet.

I en rapport som presenterades för UmeBrå:s styrgrupp i slutet av september kunde konstateras att det finns oroväckande tendenser på vissa håll i Umeå. Detta menar vi kräver att det förebyggande arbetet förstärks och att vi ser över nya insatser.

Det är viktigt att poängtera att Umeå kommun inte kommer att klara detta på egen hand. Inte heller Polisen klarar detta ensamma. Men om vi samverkar över myndighetsgränser och med föreningslivet, näringslivet och medborgarna i våra stadsdelar så är vi övertygade om att vi kan nå goda resultat i arbetet med att värna tryggheten i Umeå.

Det finns ingen quick fix. Problembilden komplex och vi måste ta ett helhetsgrepp för att mota kriminalitet, utanförskap och segregation. Vi måste se till att våra unga får en bra skolgång och har tillgång till en meningsfull och utvecklande fritid. Vi måste fortsätta arbetet mot barnfattigdom. Goda uppväxtvillkor är en skyddande faktor mot kriminalitet och nedbrytande beteenden. För att minska risken för segregation, utanförskap och kriminalitet är det också viktigt att vi har en blandad och inkluderande kommun – i våra bostadsområden, på arbetsplatsen, i skolan och på fritiden – som återspeglar den mångfald vi har i vårt samhälle. Olika barn leka bäst, tillsammans. Utöver detta måste skola, socialtjänst och polis ha ett snabbfotat och effektivt samarbete för att tidigt fånga upp unga i riskzon. Från kommunens sida behöver vi också göra vad vi kan för att underlätta polisens brottsbekämpande verksamhet.

Mycket görs på dessa områden redan i dag. Men nu vill vi se över vad vi kan göra för att förstärka detta arbete.

Tidigare i höst föreslog vi att Umeå kommuns trygghetsuppdrag ska fokuseras från fem till två områden för att bli mer kraftfullt. Dessa två områden är att motverka segregation och utanförskap och att ta kampen mot drogerna. Narkotikan är en ekonomisk motor för grov brottslighet och utgör en grogrund för utsatta områden. Nu vill vi koppla på en konkret åtgärdsplan till detta arbete. Vi vill att denna åtgärdsplan ska tas fram på uppdrag av kommunstyrelsen, för att visa att trygghetsarbetet är en kommunövergripande fråga som kräver ett helhetsgrepp.

Att förhindra framväxten av utsatta områden är den stora sociala hållbarhetsfrågan för Umeå de närmsta åren. Vi måste jobba långsiktigt och ihärdigt med detta över minst 10-15 års tid. Det finns inga enkla lösningar. Uthållighet, samverkan och att hela tiden utvärdera de insatser som görs är nyckeln till att nå resultat.

Vår förhoppning är att övriga partier i Umeå kommer att ställa sig bakom detta och göra gemensam sak med oss när vi nu växlar upp arbetet för att Umeå ska växa tryggt och säkert.

 

 

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande vid Umeå kommun samt ordförande för UmeBrå:s styrgrupp

Nils Seye Larsen (MP), gruppledare för Miljöpartiet och ordförande för hållbarhetsutskotet vid Umeå kommun

 

Coronavirus – del 2. En svår ekonomisk situation för vårt lokala näringsliv

Av , , 3 kommentarer 5

I spåren av pandemin med coronavirusets hastiga utbredning står vi nu inför en ytterst svår tid ekonomiskt. Så även i Umeå där vårt lokala näringsliv drabbas hårt.

Jag lider med vårt lokala näringsliv, restauranger och caféer, hotell, butiker, frisörsalonger, vård- och omsorgsföretag. Även vår tillverkningsindustri som hastigt sett deras efterfrågan försvinna.

Nu måste vi politiskt göra vårt absolut yttersta för att bistå vårt lokala näringsliv!

Vårt lokala arbete måste ske i samklang med de nationella insatser som vi drivit igenom tillsammans med S, C och L. Det här är vad regeringen beslutat om hittills som kan hjälpa vårt näringsliv:

Regeringens krispaket för svenska företag och jobb:
  • Korttidspermittering – Staten kommer att ta tre fjärdedelar av kostnaden för att personal går ned i arbetstid. Förslaget innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften samtidigt som arbetstagaren får ut över 90 procent av lönen. Syftet är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när läget vänder.
  • Likviditetsförstärkning via skattekontot – företag ska kunna få anstånd med skatteinbetalningar under ett år. De som har betalat in skatt på sitt skattekonto i februari och mars för perioder från och med januari 2020 kan få skatten återbetald från Skatteverket.
  • Staten tar över sjuklöneansvaret i två månader.
  • Utöver regeringens åtgärder har Riksbanken meddelat att de lånar ut upp till 500 miljarder kronor till företagen via bankerna för att säkerställa kreditförsörjningen.

 

Företagsakuten – med Umeå kommun och Företagarna:

Det är här som företagsakuten kommer att spela en viktig roll då den vägleder lokala företag som befinner sig i en svår situation samtidigt som den hjälper företag att praktiskt kunna ta del av regeringens krispaket.

En fungerande dialog mellan kommunen och vårt lokala näringsliv är ytterst viktig för att vi tillsammans ska kunna ta fram åtgärder på lokal nivå som kan hjälpa våra företag. Här ska du som lokal entreprenör veta att du alltid är varmt välkommen att höra av dig till mig!

Vad mer kan kommunen och våra invånare göra för vårt lokala näringsliv?

Det finns saker vi redan nu kan göra och här hoppas jag att vi kan nå ut till våra invånare med information, tips och råd om hur de kan stötta våra lokala företag. För vi är många som vill göra en insats och hjälpa våra lokala företag i denna svåra tid.

I den viktiga dialogen mellan kommun och näringsliv måste vi även börja planera för tiden efter, när de hårda restriktionerna sakta men säkert börjar lätta. Skulle vi kunna göra Umeå till den mest attraktiva semesterdestinationen för våra egna invånare? Finna ett koncept tillsammans som gör att vi Umeåbor med glädje och entusiasm väljer att hemestra. Därigenom kan vi stötta vår lokala och regionala besöksnäring.

 

En ny budget för Umeå – svåra vägval måste göras:

Som kommun är det i det här läget viktigt att agera som stötdämpare mot den ekonomiska kris som riskerar att träffa oss med full kraft. I förra årets budgetfullmäktige tryckte jag särskilt på hur viktigt det är med en god ekonomisk hushållning för att stå väl rustad för den ekonomiska recession som förr eller senare skulle komma. Kombinationen av att hålla nere på kommunens investeringar och hushålla med de resurser vi har på bästa sätt.

Efter ett tufft arbete i alla nämnder står vi nu med ett positivt resultat i kommunen i vårt bokslut vilket nu visar sig vara otroligt viktigt och värdefullt för kommunen. Jag ansåg att det varken var läge då för vare sig skattehöjning eller skattesänkning – vilket visade sig vara helt rätt.

Nu är vi i ett avsevärt tuffare läge. För att kunna agera som stötdämpare är det nu viktigt med två saker:

  1. Stå fast vid de planerade investeringar som vi har när det gäller infrastruktur, boenden för LSS och äldreomsorg, förskolor, skolor, m.m. Det fyller två viktiga funktioner: För det första har kommunens verksamhet ett stort behov av dessa. För det andra innebär det att byggsektorn som är otroligt konjunkturkänslig inte drabbas av ett totalt tvärstopp.
  2. Vi måste göra allt för att upprätthålla vår kommunala välfärd. Det är inte läge för hårda besparingar. Förutom att behovet rent faktiskt finns i vår verksamhet så spelar kommunen även en viktig roll för den lokala ekonomin – som en av de största arbetsgivarna med c.a. 12 000 anställda. Dessa behövs i välfärden, och deras köpkraft behövs i samhället.

I den tuffa ekonomiska situation som väntar kan vi räkna med ett rejält bortfall av skatteintäkter. Jag hoppas innerligt att vår regering väcker till liv det tillfälliga konjunkturstöd till kommuner på sammanlagt 17 miljarder (7 miljarder år 2009 och 10 miljarder år 2010) som Reinfeldts regering föredömligt betalade ut efter krisen 2008. För det hade en avgörande betydelse för att dämpa krisen då.

Annars kan vi mycket väl vara tvungna att höja skatten tillfälligt för att klara vår budget och samtidigt upprätthålla vår välfärd och vår offentliga konsumtion, vilket är nödvändigt för att dämpa den ekonomiska krisens hårda slag mot vår lokala ekonomi.

Avslutningsvis, mina tankar går till alla de som drabbats av coronaviruset.  Alla som är kritiskt sjuka, alla avlidna och dess anhöriga, samt all sjukvårdspersonal runt om i vår omvärld som utsätter sig för en hög smittorisk – för att hjälpa andra.

God fortsättning! Ska 2020 bli handlingskraftens år?

Av , , 1 kommentar 4

God fortsättning kära läsare! Det är nu hög tid att summera året som gått – och blicka in i det nya året som väntar.

2019 blev året då klimat och hållbarhet gick från att vara en isklump längst nere på utelistan till att bli en brännhet potatis för invånarna, media och politiken. I dagens Folkbladet kan man läsa Benjamin Backlunds krönika om ”Klimatåret 2019…” och tidigare kunde vi läsa Petter Bergners krönika i VK om ”Året med hållbarhetsfamiljen”.

Vi har kunnat läsa om flera spännande nyheter lokalt. De nya elbussarna som invigdes, den nya gas/elfärjan som beställdes, Umeås satsning på att bli klimatneutralt 2030 och att vi fick 427 miljoner kronor i statligt stöd för hållbara investeringar.

Dessutom har Moderaterna starkt bidragit till att sätta fokus lokalt på klimatfrågorna – om än på ett aningen märkligt sätt. Nåväl, vad är det nu man säger? All publicitet är bra publicitet…

Att klimat och miljö blivit viktigt för våra invånare är klart positivt och hållbarhetsfrågorna har fått en helt annan dignitet politiskt såväl som medialt. Att Greta Thunberg utsetts till årets mest inflytelserika person är sensationellt, men ändå inte helt oväntat. Hon lyckades få igång något som hittills saknats – en global folkrörelse för klimatet.

Greta hörs i Umeå

Även i Umeå växte rörelsen Fridays for Future och har samlat allt mer stöd – för att sätta en nödvändig press på oss politiker.

Samtidigt tickar klockan och när nu det nya året skålats in ser jag framför mig ett ödesår där mänskligheten behöver välja väg. Ifrågasättande, vackra ord eller handling? Tiden är knapp och den viktigaste utmaningen av alla är den klimatkris som mänskligheten står inför.

Miljöpartiet har under året arbetat hårt nationellt, regionalt och lokalt för att vårt samhälle ska minska våra klimatutsläpp och ta vår del av ansvaret. Vi har målmedvetet tryckt på för handling – mer än vackra ord. Nu börjar vi äntligen se resultat, men vi kommer likväl att fortsätta vårt viktiga arbete i att få till politisk handlingskraft för att minska vårt klimatavtryck.

Den hållbara utvecklingen av Umeå är den absolut viktigaste frågan för oss i Miljöpartiet i Umeå. Där är den sociala hållbarheten oerhört viktig för oss. Hur kan vi förhindra utanförskap och segregation i Umeå? hur kan vi göra Umeå till en trygg kommun för våra invånare? Hur kan vi bekämpa ensamheten som växer i det dolda och bryta den sociala isoleringen som allt fler känner? Hur kan vi minska den psykiska ohälsan i vårt samhälle? och något som berör mig djupt: Vad kan vi göra för att minska antalet självmord i vårt samhälle? Vad kan vi göra för att fånga upp signaler och erbjuda stöd – i tid?

I tider av ekonomisk osäkerhet är kommunens ekonomiska hållbarhet väldigt viktig – för att vi ska kunna hå råd med en fungerande välfärd även när och om ekonomin i landet försämras. Jag är glad över att vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna tagit ansvar för Umeås ekonomi. Det har medfört besparingar i de flesta nämnder, vilket får konsekvenser – det är vi väl medvetna om. Men vi kan inte riskera att kommunens ekonomi skenar utan vi måste hålla oss till de resurser som vi har. Det är inte rätt läge att höja skatten – en kommunalskatt som redan idag är hög. För om vi inte begränsar kostnadsutvecklingen och istället höjer skatten nu, vad händer då när konjunkturen plötsligt viker? Då har vi inte längre möjligheten att – i värsta fall om intäkterna plötsligt drastiskt minskar – höja skatten för att rädda välfärden.

Nu väntar ett nytt år – 2020. Självklart vilar dystra orosmoln där ute i horisonten. Men om vi väljer att göra år 2020 till handlingskraftens år så ser jag med spänning, nyfikenhet och framtidstro fram emot vårt nya år.

Jag utmålas felaktigt för att försvara djurrättsaktivister som agerar med våld och hot.

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu är jag utsatt för ett drev på sociala medier vilket känns både olustigt och orättvist. Att detta drev dessutom skulle komma från en Centerpartistisk riksdagsledamot överraskar.

Jag inser hur lätt det är att få stor spridning på ett mediedrev idag. Klipp bara ut en kommentar från en Miljöpartist och koppla ihop det med något negativt så är drevet i sociala medier igång för fullt. Det är sorgligt att det finns så starka krafter för att ständigt utmåla oss som landsbygdens och lantbrukarnas största fiende, och metoderna som används känns väldigt obehagliga.

Valrörelsen 2018 var den första då jag faktiskt kände en hotfull stämning mot mig och mitt parti. Hatiska kommentarer, ständiga drev på sociala medier – i Umeå fick vi till och med alla våra valplakat nedrivna. Vi har fått vykort med hotfulla kommentarer och folk som kommit fram till oss i valstugan för att spotta ur sig anklagelser och felaktiga påståenden om vår politik.

Nu är det min tur att utsättas för ett drev på sociala medier – förvånansvärt nog av Centerpartiets riksdagsledamot Helena Lindahl. Hon har klippt ut ett citat från mig, kopplat ihop det med ett stycke från en annan artikel där det står om en dömd aktivist som av jordbrukare anses som ”terrorist”, och sedan smackat upp det på en bakgrundsbild med en krossad Miljöparti-logga.

Målet är tydligt i Helenas retorik: Försvara lantbrukare – samtidigt som hon försöker klistra på mig och Miljöpartiet att vi försvarar våldsamma djurrättsaktivister.

Helenas påhopp bild

Jag har aldrig någonsin försvarat djurrättsaktivister som bedriver skadegörelse  och utsätter jordbrukare för hot eller trakasserier! För mig känns Helenas påstående därför både orättvist och osmakligt.

Jag har själv varit väldigt mån om en god dialog med LRF och våra ovärderliga lantbrukare. Det var därför som jag som ordförande för kommunstyrelsens Hållbarhetsutskott såg till att vi politiker fick träffa företrädare för LRFs kommungrupp i Umeå. Jag ville att vi alla – från Moderater till Vänsterpartister skulle få ta del av alla utmaningar som möter våra lokala livsmedelsproducenter. Detta för att vi på bästa sätt skulle kunna bistå våra lantbrukare och göra vad vi som kommun kan göra för att hjälpa våra lokala lantbrukare.

Under hösten blev jag kontaktad av en lantbrukare som berättade om hur han trakasserats av så kallade djurrättsaktivister. Jag blev ärligt talat förbannad och var tydlig med att sådant är fullständigt oacceptabelt för mig. Jag tog sedan upp detta med mina Miljöpartistiska kollegor inom rikspolitiken.

Så vad hände egentligen?

Jag blev uppringd av en journalist på Folkbladet som ville prata med mig om ”klimatåret – 2019”, om allt som hänt under året inom hållbarhet, det fantastiska engagemanget, det förändrade tonläget inom politiken och förhoppningarna inför framtiden. Jag fick även några frågor om Extinction Rebellion (i forts. XR) vilket är förståeligt med tanke på de aktioner i Kommunfullmäktige i Umeå som vållat mycket uppmärksamhet.

Att detta skulle visa sig bli en artikelserie med en lång granskning av enbart XR hade jag inte en aning om. Att en av de mest spridda artiklarna i denna serie skulle handla om en dömd aktivist som tränat XR lokalt visste jag inget om.

Jag hade bara att ta ställning till två frågor om XR:

1. Vad anser jag om att en förtroendevald deltar i en aktion som avbryter kommunfullmäktige?

2. Vad anser jag om civil olydnad?

Svar på fråga 1: Oacceptabelt enligt mig, är man förtroendevald så har man alla möjligheter att få sin röst hörd, då ska man inte störa andra demokratiska församlingar och andra folkvalda.

Svar på fråga 2: Icke-våldslig civil olydnad har historiskt varit värdefulla för utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter.  Det är dock ytterst viktigt att betona att det måste följa de fyra grundprinciperna:

  1. 1. Inget våld
  2. 2. Ingen skadegörelse
  3. 3. Öppenhet
  4. 4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Det är inget nytt: Detta har jag beskrivit öppet i två tidigare bloggartiklar:

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Fredlig aktivism är värdefull för vår demokrati

Detta är vad jag sagt och står för. Det hade självklart varit lättare att kategoriskt ta avstånd från all form av icke-våldslig civil olydnad. Men världen är inte så svart eller vit som vissa vill göra den till. Av och till har faktiskt fredlig civil olydnad utan våld och skadegörelse varit viktig i utvecklingen av vår demokrati och mänskliga rättigheter. Men att sedan mitt ställningstagande förvrängs till ett dolt stöd för våldsamma och hotfulla djurrättsaktivister tycker jag är osmakligt.

Jag börjar bli innerligt less på den här typen av oseriös politisk debatt i sociala medier, som inte fyller något annat syfte än att väcka ilska och emotionella reaktioner – för en politikers egen vinning.

Ofattbart att en Centerpartist nu använder sig av denna typ av skandalpolitik. Många kommentarer i tråden är direkt otrevliga, hetsande mot Miljöpartiet, men det har visst Helena Lindahl inga problem med. Detta står i direkt motsats till den välskrivna debattartikeln ”Värna Umeås dialogklimat” som Centerpartiets gruppledare Mattias Larsson skrivit för en månad sedan.

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Av , , 1 kommentar 7

Anton Mp XR kopia 2

Det undrar Anton Bergtröm, partiombudsman för Moderaterna i Västerbotten. Han syftar på den miljöpartist som valt att vara aktiv i Extinction Rebellion i Umeå, som valt att vara klimataktivist och som därigenom valt att bedriva civil olydnad.

Det är inte första gången som vi i Miljöpartiet ifrågasätts för att försvara aktivism som är fredlig och bygger på icke-våldslig civil olydnad. Flera ledande moderater har öppet kritiserat Miljöpartiets ställningstagande.

Frågan handlar i grund och botten om hur man ser på civil olydnad. Så här definieras civil olydnad enligt wikipedia:

”Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen.”

Denna beskrivning av civil olydnad som står i direkt kontrast till våld och skadegörelse bekräftas även de forskare som intervjuas i Folkbladets artiklar – samma artiklar som fått Bergström, Jonsson och andra ledande Moderater att reagera starkt.

Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Rosa Parks – alla har de använt sig av civil olydnad i deras kamp för mänskliga rättigheter.

Civil olydnad criminal

Enligt Anton Bergström (M) är de kriminella som begår brott. Enligt mig är de förebilder i deras fredliga kamp för mänskliga rättigheter.

Våra olika sätt att se på det bottnar i våra ideologiska skiljelinjer. För om man är så som Anton beskriver sig – ”Höger på riktigt”  – då tenderar man att ha en förenklad världsbild där allt är svart eller vitt.

För mig är verkligheten betydligt mer komplicerad än så. Man kan inte så enkelt som Anton gör det kategorisera och generalisera. Men det är viktigt att vara konsekvent vilket jag anser att vi i Miljöpartiet varit. I ett flertal artiklar och intervjuer har jag förklarat vår tydliga gränsdragning. För det första, är man förtroendevald så måste man respektera de demokratiska spelreglerna. Då kan man inte delta i aktioner som avbryter demokratiska institutioner och därmed andra förtroendevalda. I övrigt går gränsdragningen vid fyra viktiga grundprinciper:

  1. Inget våld
  2. Ingen skadegörelse
  3. Öppenhet
  4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Fredlig aktivism som håller sig inom dessa ramar har enligt mig spelat en viktig roll i utvecklingen av vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Detta påverkar mitt sätt att se på Extinction Rebellion i Umeå. Så här beskriver de hur de agerar:

”Kärnan i Extinction Rebellions filosofi är ickevåld och civil olydnad. Vi förespråkar fredligt, kreativt uppror eftersom vi anser att det är nödvändigt i den akuta situation vi befinner oss i.”

Så länge de håller sig till det har jag inget emot deras aktioner – och jag har inget emot att miljöpartistiska medlemmar är aktiva i denna rörelse.

Jaga vill avsluta med att hälsa Anton Bergström, Igor Jonsson, Anders Ågren och andra Moderater som jag tampats med under året en god jul! Låt julefriden sänka sig över Umepolitiken.

Slakten av AF – en lekstuga för okunniga politikerbroilers

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är egentligen fullständigt vansinnigt. Myndigheten med ansvaret för arbetsmarknaden i hela landet har blivit en lekstuga för okunniga och ideologiskt radikala politiker. Nu flyr medarbetare Arbetsförmedlingen i den totala oklarheten som råder, de lämnar ett sjunkande skepp och jag har väldigt svårt att se hur vi ska kunna rädda Arbetsförmedlingen.

April 2018. Valrörelsen började sakta men säkert komma igång när vi nåddes av nyheten att Alliansen ville lägga ner Arbetsförmedlingen. Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen, blev innerligt upprörd och provocerad av Alliansens totala utdömande av en hel statlig myndighet – samtidigt som man var så fullt övertygad om att marknaden skulle sköta allt så mycket bättre.

Nu råkar det vara så att jag under flera år haft ett gott samarbete mellan företaget som jag drev och Arbetsförmedlingen. Genom det nära samarbetet fick jag lära känna arbetsförmedlare som arbetat för AF i decennier. Med en stor kompetens och erfarenhet kunde de berätta om de hinder som de upplevde – för att kunna göra jobbet så som de ville . För de hade kunskapen, de hade idéerna och brann fortfarande för deras viktigaste uppgift – att få människor i arbete.

Men ingen hade lyssnat på dem. Istället drabbades de av ständiga omorganiseringar, nya direktiv och omfattande regelförändringar – allt detta initierat högst upp från politiker som tror sig veta bäst.

Där var Alliansen under Reinfeldts regering högst delaktiga. Förutom alla reformförändringar, stöd som togs bort, nya stöd som infördes, hårdare krav på de arbetslösa, rejäla sparkrav på AF där en av tio anställda fick gå, så tillsatte man dessutom en generaldirektör – Angeles Bermudes-Sandkvist som senare sparkades under skandalomsusade förhållanden.

Handläggarnas roll förändrades. Nu skulle de inte längre arbeta direkt med matchning av arbetssökande gentemot det lokala näringslivet. Det skulle istället privata aktörer – jobbcoacher – utföra. Handläggarna skulle nu bara fokusera på kontorsarbetet, registrera arbetslösa, kontrollera att de sökte jobb och besluta om utbildningar eller annat som den arbetssökande fick gå på.

Det är därför så magstarkt av Alliansen att sedan döma ut alla anställda på myndigheten för att inte vara kapabla till att fixa jobb åt arbetslösa – när man själv i makten gjorde sitt yttersta för att hålla handläggarna kvar på kontoret.

Man lyssnade aldrig på medarbetarna. Man gav dem ingen möjlighet att få utforma jobbet som de ville. Man tog inte till sig av deras erfarenhet, kompetens och idéer.

Istället gick man nu till val på att lägga ner hela AF. Men jag måste erkänna att jag hade svårt att tro att de på fullaste allvar skulle göra allt för att genomföra avvecklingen.

Till och med när jag läste punkten i överenskommelsen med regeringspartierna hade jag svårt att tro att det skulle förverkligas så snart:

Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Staten har genom Arbetsförmedlingen myndighetsansvaret för arbetsmarknadspolitiken, men ett nytt system baserat på LOV ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben.

Men så kom M och KDs budget, och den kraftiga nedskärningen av AFs budget blev ett kallt uppvaknande. Och sedan började regeringen där vi i Miljöpartiet sitter med presentera ett förslag på total reformering av Arbetsförmedlingen – vilket varit ett av Centerpartiets och Liberalernas viktigaste krav i regeringsförhandlingarna.

Jag har tidigare försvarat överenskommelsen som helhet och gör det än nu. Hårda förhandlingar har legat bakom överenskommelsen. Vi har alla fått ge och ta. Men det var också den enda möjligheten för Sverige att i en så splittrad riksdag få till en regering.

Jag var tydlig i valrörelsen med mitt motstånd mot detta förslag. Nu landade överenskommelsen ändå i att vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna fick ge med oss när det gäller Arbetsförmedlingen.

Så vad är det som händer nu? Vänsterpartiet gör allt för att bromsa reformeringen av Arbetsförmedlingen. Är det så konstigt? Nej, de gör ju det helt i enlighet med vad de gick till val på. Men så plötsligt kovänder M och KD totalt! De som själv ivrigt drivit på för att lägga ner AF – det var ju deras vallöfte! – har nu plötsligt inga problem med att sätta sig i samma båt som Vänstern, backa upp deras krav för att få chansen att välta en minister från S.

Det viktigaste vi kan göra nu för att rädda AF och minska de skadliga konsekvenserna är följande:

  1. Bromsa reformeringen av AF
  2. Skapa lugn och trygghet i verksamheten
  3. Lyssna på medarbetarna!!

Förhoppningsvis är det sista gången som en riksdagsmajoritet så ivrigt vill riva ner en befintlig statlig myndighet i grunden – utan att ha ett väl utarbetat alternativ, annat än en stark övertro på den fria marknaden och det kommunala självstyret.

LRF besökte Hållbarhetsutskottet

Av , , Bli först att kommentera 7

Under mötet i tisdags på Forslundagymnasiet fick Hållbarhetsutskottet besök av LRFs kommungrupp i Umeå. Här fick de berätta om de utmaningar som Umeås lokala livsmedelsproducenter upplever. Det samtalades även om den lokalproducerade matens betydelse för ett hållbart Umeå. För Hållbarhetsutskottets politiker var det givande att få träffa LRFs kommungrupp och få en direkt inblick i de lokala livsmedelsproducenternas situation.

LRF Kommungrupp HU

Under de senaste tio åren har hälften av Västerbottens mjölkbönder slutat. Det finns allt färre bönder och vi ser en minskning av lokal livsmedelsproduktion inom flera sektorer, mjölkbönder, potatisodling, grisuppfödning, m.m.

LRFs kommungrupp lyfte upp flera utmaningar:

  1. Kommunens upphandling av livsmedel
  2. Problem med banklån exempelvis vid generationsväxling av jordbruk
  3. Ett växande Umeå har det senaste decenniet tagit bördig odlingsmark i anspråk för bebyggelse, bl.a. för Avion och nu Västra Länken
  4. Brist på arbetskraft

Kommunens upphandling idag begränsar möjligheten för små lokalproducenter att delta i upphandlingar. Istället blir det stora nationella företag som vinner anbuden. Det är just därför som vi i Miljöpartiet Umeå vill att man inför kommunalt samordnad varudistribution och kombinerar det med uppstyckade upphandlingar – precis som i ett flertal kommuner runtom i Sverige.

Jag är glad att LRFs kommungrupp hörde av sig till oss i Hållbarhetsutskottet och tacksam för att de tog sig tid att komma och berätta om den svåra situation som många lokalproducenter upplever. Denna direkta dialog är ett viktigt inslag i vår representativa demokrati.

Vi har nu en viktig uppgift framför oss att få till en plattform för en kontinuerlig dialog mellan våra värdefulla lokala livsmedelsproducenter och kommunens ledning samt politiker. Då kan börja med att systematiskt bearbeta utmaningar och hinder för våra lokala bönder.

Det finns en bred politisk enighet i det lokala jordbrukets viktiga roll för Umeå. Kommunen deltar nu i arbetet med att ta fram en regional livsmedelsstrategi under Region Västerbotten. När väl den är på plats kommer Umeå kommun att arbeta fram en lokal livsmedelsstrategi. För kommunen är en levande landsbygd viktig och våra lokala livsmedelsproducenter spelar en viktig roll för livsmedelsförsörjningen i kommunen. En viktig sak

 

 

 

Miljöpartiets sakliga argument för ett transporteffektivt Umeå och en återremiss av Sandbäckens handelsområde

Av , , Bli först att kommentera 5

På kommunfullmäktige i måndags antog en stor majoritet detaljplanen för det nya externa handelsområdet i Umeå – Sandbäcken. Vi i Miljöpartiet yrkade på återremiss och vi är ytterst oroliga för ökningen av biltrafik som detta område kommer att leda till.

Det finns de kritiker som anklagar oss i Miljöpartiet för att vara emot Umeås utveckling. Det är direkt felaktigt – tvärtom så vill vi säkerställa en hållbar utveckling av Umeå som gör Umeå attraktiv även i framtiden. Där människor och verksamheter vill fortsätta flytta till Umeå eftersom Umeå förblir en trivsam, trygg och attraktiv kommun.

Det är därför vi i Miljöpartiet är så måna om att vi tänker efter före, att vi växer rätt, att vi planerar för ett transporteffektivt samhälle som inte gör oss bilberoende, att vi planerar för blandade boendeformer i olika stadsområden så att vi undviker segregation och utanförskap. Att vi värnar våra grönytor, naturområden och den biologiska mångfalden i kommunen.

Här kan du se två av Miljöpartiets kommunfullmäktigeledamöter debattera om Sandbäcken på senaste kommunfullmäktige:

Elin Söderberg (Mp) och Nils Seye Larsen (Mp) debatterar i kommunfullmäktige om Sandbäckens handelsområde

 

Ni kan även läsa följande artiklar om vårt ställningstagande:

https://www.vk.se/2019-11-19/mp-kritik-mot-nya-handelsomradet

http://blogg.vk.se/nilsseye/2019/11/20/darfor-reserverar-vi-oss-mot-sandbacken-ett-nytt-externt-kopcentrum-langs-med-umeas-ringled/

 

Till minne av Kristallnatten – Hägglunds mail avslöjar hans avsikter

Av , , 2 kommentarer 16

9 november för tyskland

Den 9 november 2019 är det exakt 30 år sedan Berlinmuren föll. Nu firas det runtom i Tyskland för denna händelse som var så symbolisk och så avgörande för Tysklands framtid.

Egentligen skulle jag vilja ägna hela mitt inlägg åt det så spännande, viktiga och avgörande skedet när gränskontrollerna till slut öppnade upp – och hundratusentals Berlinbor för första gången på över 40 år kunde vandra fritt över gränsen mellan öst och väst.

Men den 9 november blev aldrig årsminnesdagen av Tysklands återförening –  Tag der deutschen einheit. För samma datum i Tyskland – men 51 år tidigare – ägde något annat hemskt och brutalt rum: Kristallnatten. Nazisternas grymhet slog till med full kraft i Tysklands alla städer. Därför kunde man inte i Tyskland låta detta datum bli en dag av nationell högtid. Så man valde ett annat datum för att fira Tysklands återförening och den 9 november har nu ett annat namn i Tyskland: ”Schicksalstag” – Ödets dag.

Jag hade så önskat att mänskligheten inte behövde påminna sig om det avskyvärda som ägde rum mot judarna i Tredje Riket – 1938. Men sorgligt nog kan jag konstatera att antisemitismen är lika levande idag.

Fullständigt ofattbart men tyvärr sant. Konspirationsteorier om judisk maktkoncentration – som sprids för fullt för att måla upp en fiktiv hotbild. Groteska fördomar och kränkningar med allt ifrån nedlåtande kommentarer till hatiska budskap. Hot, våld, skadegörelse – rentav mord. Allt detta drabbar än idag oskyldiga individer av en enda anledning: Deras judiska påbrå.

Tyvärr är det inte bara judar idag som drabbas av en växande extremism och radikalisering utan även andra grupper hängs ut. Oskyldiga individer drabbas av fördomar och misstänksamhet , kränkningar, hot, misshandel och mord på – grund av deras religiösa tro, etniska bakgrund eller sexuella läggning.

Därför välkomnar jag att det idag organiserats en manifestation till minne av Kristallnatten. Här har Jan Hägglund och Arbetarpartiet arbetat hårt för manifestationen. Officiellt är det precis som sig bör – manifestationen till minne av Kristallnatten organiseras både med målet att minnas det hemska som ägde rum – samtidigt som man vill belysa att antisemitismen än idag är levande – att den rent faktiskt växer och drabbar allt fler, runtom i vår omvärld.

Vi i Miljöpartiet har tyvärr under det senaste året blivit uthängda, anklagade och påhoppade av Arbetarpartiet på ett väldigt osmakligt sätt. Det känns olustigt att just de får hålla i manifestationen till minne av kristallnatten. Men jag valde än en gång – för andra året i rad – att lägga detta åt sidan och delta som en av talarna. Jag gjorde det för att visa min avsky mot antisemitismen och de grova brott som begåtts över tid mot judar – även efter förintelsen. Men jag gjorde det även för att visa att jag tagit lärdom av mänsklighetens förflutna och insett hur kapabla vi är till att eskalera från fördomar och misstänksamhet mot en viss specifik grupp –  till fysiskt hänsynslöst våld.

Men när jag får ta del av inofficiell information som Jan Hägglund och Arbetarpartiet spridit inför manifestationen – till ledande politiker i alliansens partier – då blir jag milt sagt riktigt besviken…

Bild 1 (3)Bild 2 (3)

Detta tre sidor långa mail är både en inbjudan och ett planeringsdokument för kristallnattens upplägg. I det här mailet föreslår Hägglund vem som ska bjudas in och vem som inte ska få delta. Låt oss börja med vem som initialt var tänkt att inte bjudas in och varför:

Bild 4 (2)

Suck.

Sedan mailet skrevs har arrangörerna uppenbarligen ändrat uppfattning, Jag blev tillfrågad om jag ville tala som gruppledare för Miljöpartiet. Men det var viktigt att det var just jag personligen som talade. För V och SD förblev dörren stängd.

Så här kan vi inte fortsätta. Jag deltar mer än gärna på manifestationen till minne av kristallnatten framöver – men då måste det organiseras på ett helt annat sätt. För vi kan inte låta Arbetarpartiet diktera villkoren. Jannes retorik – anklagande, fördomsfull och misstänkliggörande rimmar illa med manifestationens andemening.

Och vad var egentligen andemeningen med manifestationen?

bild 3 (3)

Ta vara på denna chans? Kristallnatten? För att prata om islamism?

Det här är så smaklöst och hade manifestationen tagit den riktningen så hade jag sagt ifrån i talarstolen. Men nu blev det inte så utan istället så höll man sig till det som man officiellt, formellt beskrivit, vilket är bra. Här vill jag ge en eloge till samtliga närvarande partiföreträdare – i synnerhet de som tagit del av Hägglunds ytterst anmärkningsvärda mail – för att ingen av er valde att lyssna på Hägglunds förslag. Det var mycket bra tal, med rätt fokus på talen.

Så en del har uppenbarligen hänt sedan Hägglunds inofficiella mail inför Kristallnatten. Tonläget förändrades och jag tilläts tala. Ska man då helt glömma bort vad som skrevs i detta mail? Sopa det under mattan och gå vidare? Rycka på axlarna, sucka och säga ”Alltså Janne – igen…”? Som vi gjort så många gånger förut – för ni ska veta hur många gånger jag fått följande råd:

”Ignorera honom!”

”Bry dig inte om honom, han håller på så här..”

”Han är helt sjuk, jag vet! Vi har också blivit påhoppade av honom. Men du vinner inget på att ta debatten…”

”Det bästa man kan göra är att behandla honom som luft, låtsas som om att han inte finns. Till slut ger han sig…”

Allt detta rimmar så otroligt illa med alla de tydliga uppmaningarna i talarstolen igår – Att våga säga ifrån. Våga agera. Våga ta avstånd.

Nu var det några som inte fick tala. Några partier som inte fick närvara. Och en partiföreträdare som valde att inte tala – Centerpartiets Anna-Karin Kajsa Sjölander – vilket hon motiverade på sin blogg igår.

Nästa år står hela denna viktiga manifestation på spel. Vi kommer inte heller delta – så länge evenemanget är i händerna på det extremistiska partiet Arbetarpartiet. Och det finns en risk att fler partier följer efter.

 

Jag har hela mailet till förfogande och publicerar det gärna om så önskas.